Ett av inläggen jag repriserade under jubileumsveckan här förra månaden var apropå att man skulle öppna Fulke Grevilles grav, vilket på något sätt skulle bevisa att han egentligen var William Shakespeare (egentluigen verkar de ha öppnat hans grav enbart för att det kanske fanns ett Greville-manuskript där - och det där med Shakespeare verkar mest ha varit ett sätt att få det hela att låta lite mer spännande och lukrativt).
Jag kände när jag skrev inlägget inte till Greville. Och visste inte med mej att jag läst honom tidigare. Men när jag bläddrar i antologin The Metasphysical Poets (redigerad av Helen Gardner), en bok jag läst förut, så hittar jag där tre dikter av Fulke Greville. Här finns sonetterna 87 och 88.
Dessa två Grevilles sonetter är inte alls lika bra som Shakespeares. Nu är det väl egentligen ett orimligt högt krav.
Men det styäller frågan varför denne Greville skulle ge ut dessa svaga dikter under eget namn och de starkare under pseudonym. Sonettskrivande sågs dessutom inte ner på på samma sätt som pjässkrivande.
Varken i förordet eller den korta biografin över Greville i boken nämns att han skulle vara en av Shakespearekandidaterna. Men Greville-teorin verkar vara rätt ung (jag har den tredje reviderade utgåvan av antologin - den kom första gången ut 1972, medan den första utgåvan kom 1957).
Han verkar emellertid ha varit en rätt spännande figur Greville. Vare sej han nu skrev världslitteraturens största verk eller inte.
Och den av er som har tre dikter eller fler med i en antologi mer än 300 år efter er död kan ju förlöjliga hans litterära insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar