Denna samling av E. C. Segars dagsstrippar och söndagssidor med Karl-Alfred är (tillsammans med de andra tre som kommit i serien) den högsta boken i min boksamling. Den går inte in bland de andra tecknade serierna, eftersom hyllorna inter är höga nog där. Men själva den tecknade serien är, utan att den transgredifierar genren, vackert tecknad och underhållande. Anledningen till att böckerna är så stora är att förlaget Fantagraphics valt att bibehålla storleken på söndagssidan.
Det är en mycket trevlig serie, en blandning av skämt- och äventyrsstripp som var vanligare på den tiden (30-talet). Och stripparna är väl återgivna. Tyvärr har den första och andra volymen ett förord av den värsta sorten Comics Journal-snobberi, där serien säjs vara banbrytande hit och underminerade dit.
Jag håller på och läser den här tredje volymen. Det har jag gjort ett tag. Då jag tar en, två strippar i taget.
(ovanstående ruta är från den första volymen i serien).
När jag var barn och gick på bio i ordenshuset i Vissefjärda var det alltid en liten dokumentärkortfilm och så en tecknad film innan huvudfilmen visades. När "I´m Popeye the sailor man" hördes ur högtalaren blev det jubel, men inte tror jag att vi åt mer spenat och hamburgare hade vi ingen aning om vad det var. E
SvaraRadera