Romaner och noveller är intressantare än den form i vilken de råkar distribueras. Om man läser Brott och straff på en läsplatta eller lyssnar på den som ljudbok eller ögnar genom den varje år omtryckta bokreautgåvan så är det ändå en lika tråkig roman.
Men jag kan uppskatta böcker också som föremål. Om romanen Ljugarstriden (och den senare Drömboken>) har jag skrivit tidigare. Det är en underbar roman som du borde läsa så du sanningsenligt kan säja att du läst Sand när den stora Arne Sand-vågen äntligen kommer.
Själva boken tillhör också mina favoriter i min boksamling. Jag köpte den i tonåren på ett antikvariat i Kristianstad. Tidningen Kosmopolit (en kortlivad uppföljare till Kannibal) hade haft en artikel om Sand. Och boken var snygg.
Den vart också signerad. Det låg ett kort från en tidskrift (jag tror All världens berättare) i som meddelade om en tävling där man kunde vinna ett ex av Sands andra roman med hans namnteckning i.
Om jag minns rätt skulle titeln kunna vara som ett signum för Sand, en mycket tankeväckande författare och jag hoppas att renässansen får många att läsa honom. E
SvaraRaderaVem har gjort det fantastiska omslaget? E
SvaraRaderaTorsten Renqvist har gjort omslaget.
SvaraRaderaVad jag minns bäst, eller egentligen bara, är den välbalanserade obalansen. Jag ska ta upp den igen och då vet jag att jag kommer att minnas mycket av den tidigare läsningen, också berättelsen/berättelserna. E
SvaraRaderaMen nog lyfter väl formen, i bästa fall, fram berättelsen!? E
SvaraRaderaNaturligtvis missförstod jag; form: papper eller digitalt. E
SvaraRadera