Det sista avsnittet av den rätt fåniga, men just därför lite underhållande, engelska TV-serien Desperate Romantics gick på SVT i går. Serien handlar om pre-rafaeliterna (en grupp målare i England) och förhåller sej rätt fritt till fakta. Flera av personerna i serien framställs som komiska karaktärer. Så skiljer sej till exempel Mark Heaps tolkning av Charles Dickens inte så mycket från hans roll som nervös läkare i sit-commen Green Wing.
I de två sista avsnitten dyker William Morris upp och också han är där en komisk figur.
Morris fanns i utkanten av pre-rafaeliterna. Men ägnade sej mer åt hantverk och mönster än målningar. Han skrev också en hel del artiklar om de dekorativa konstarterna. Som han arbetade för att lyfta fram. Detta var för honom också en politisk fråga. Även om han blev aktiv socialist rätt sent i livet.
Konst & Politik är ett urval av hans texter om konst och hantverk utgivet 1977 på Gidlunds förlag. För urvalet står Gun Kessle som också skrivit förordet. Det är, så vitt jag kan bedömma, ett bra urval och ett kunnigt välskrivet förord. Att Kessle två gånger namedroppar ordförande Mao kan tyckas lite opåkallat. Gidlunds var ett vänsterförlag (som gav ut mycket intressant) och Kessle var en fotograf och konstnär med en tydlig vänsterposition.
Och med sina idéer om skönhet för massorna och sockerärtor åt alla så var han en föregångare till 70-talets slagrop om en folkets kultur.
Pre-rafaeliterna, som Morris under en period umgicks med ("Periodvis var Rosetti en nära vän. Kanske var han också älskare till William Morris" enligt Kessle). Nuförtiden tenderar det vara de kulturkonservativa som namedroppar dessa målare.
Och även Morris, som framhäver hantverket och kunskapen hos konstnären, åberopas ibland på den kanten. Den slags vänster som gav ut Morris kunde av och till påminna om kulturkonservatismen. Ett urval av Morris på ett konservativt förlag hade emellertid säkert sett något annorlunda ut.
Detta urval som nu finns är i vilket fall väldigt läsvärt.
Roligt att du tar upp Morris. Jag fick en gång i tiden den av Karin Knöös och läste med stor fascination. Morris syn på arbete var rätt annorlunda än många andras. Det är rätt många som nu ifrågasätter det officiella samhällets, t ex Reinfelts syn på arbete. De/vi har en hel del att hämta hos Morris. Inte så att han menade att man inte skulle arbeta, men han var starkt kritisk till arbetets organisation. Också hans syn på nytta och skönhet är intressant. E
SvaraRaderaMorris: Framtidens samhälle
SvaraRaderaNÄR VI SOCIALISTER KRÄVER de förändringar som enligt vår mening skulle frigöra arbetarna och därmed leda till ett nytt samhälle, nöjer vi oss med att kräva det som vi tror vara nödvändigt för att detta samhälle skall finna sin form, vilket vi är övertygade om att det nu håller på att göra. Detta anser vi vara bättre än att lägga fram utförliga utopiska ritningar för framtiden. Vi hävdar att det måste bli ett slut på monopolismen, och att de som förmår använda produktionsmedlen för att skapa välstånd bör få alla möjligheter att göra detta, utan att tvingas avstå en stor del av det välstånd de har skapat åt en ansvarslös ägare av produktionens nödvändiga förutsättninga. Vi hyser tilltro till den självläkande kraften i denna grundläggande hederlighet och tror att världen, sedan den på detta sätt frigjorts, kommer att inträda i ett nytt skede av framsteg. ... E