I går så var det Nya Zeelands nationaldag. Jag ber eventuella nyazeeländska läsare om förlåtelse över att jag uppmärksammar detta först nu.
Eagle vs Shark
En romantisk komedi med underliga karaktärer, indiemusik och han från Flight of the Concords i den manliga huvudrollen. Den är väl egentligen rätt lik många andra komedier från senare år. Jag tyckte i vilket fall att den var rätt underhållande. Att kärleksparet här tillåts vara lätt förståndshandikappade, snarare än bara nördiga, gör att filmens allvarliga del fungerar bättre än i de gängse napoleondynamiterna.
En ängel vid mitt bord
Att jag inte har en lista på nyazeeländska böcker istället beror på att jag egenrligen bara, vad jag kan påminna mej, har läst en nyazeeländsk författare: Janet Frame (om man inte räknar Katherine Mansfield, som vart född där men levde och skrev i England). Som många stötte jag först på henne med denna film av Jane Campion som bygger på en självbiografisk trilogi av Frame. Det är fortfarande Campions bästa film.
Forgotten Silver
Peter Jacksons mockumentär om en nyzeeländska filmregissör som är först med det mesta i filmhistorien. Många lär ha trott att filmen var på riktigt när den först visades i nyazeeländsk tv.
Heavenly creatures
Jacksons film om två unga kvinnor som tillsammans bygger upp en sällsam fantasivärld och blir lite småirriterade när omvärlden försöker hålla dem ifrån varandra är en vacker fängslande film som visar att Jackson en gång, innan han slösade sin talang på remakes och filmatiseringar av andra klassens fantasy, kunde göra riktigt bra film.
Xena 3.2 - Been there, done that
Förra veckan inträffade inte enbart Nya Zeelands nationaldag utan också Ground Hog Day. Kom,edin om den dagen med Bill Murray har plankats av många. Den bästa kopiasn är detta andra avsnitt av den tredje säsongen av Xena Krigarprinsessan där Xena och hennes vänner kommer till en by och får återuppleva samma dag om och om igen. TV-avsnittet ger en Tusen och en natt-inspirerad förklaring till händelserna och tillhör en av, de förvisso rätt få, höjdpunkterna i den här campiga Sam Raimi-producerade serien.
Blackfisken & Ornen sag jag i hostas och jag fastnade verkligen for den, vilket var en overraskning. Sadant ar trevligt.
SvaraRaderaHar den en svensk titel? Det hade jag missat.
SvaraRaderaJag värjde mej lite mot filmen just för att den påminde om så många andra indiekomedier. Men mot slutet så vart jag rätt glad i den.