Berättelser från gatan

Lee Stringers väg till att bli författare gick genom att han som uteliggare började sälja Street News (förebilden för Aluma) och sen skriva i den.

Vinter vid Grand Central Berättelser från gatan (1998) berättar i korta texter om hans liv som crackberoende men också om att vara med på pratshower som representant för tidningen. Ett avsnitt är utdrag ur en brevkolumn Stringer hade under pseudonymen Homey.

Boken blev en stor framgång och är också mycket läsvärd. Som många författare som slår igenom med självbiografiska böcker om levnadsöden som inte är så ofta beskrivna så har Stringer haft lite svårt att upprepa framgången. Det har komit en brevväxlinsliknande volym med Kurt Vonnegut (som skrev förordet till Vinter vid Grand Central), ytterligare en självbiografisk bok - den här gången om författarens barndom - och en utökad utgåva av Vinter vid Grand Central).

Men då det inte är sant att alla människor har en bra bok i sej (de flesta av oss bär nog på rätt mediokra kortromaner) så kan ibland en bra bok vara gott nog.