Vilgot Sjömans Jag är nyfiken-filmer var inte allmänt älskade när de kom. Inte heller på den radikala kanten. Gunnar Ohrlander avslutar en intervju med Olof Palme med att fråga honom varför han var med i Jag är nyfiken - gul. "Det var ju en usel film. Du måste ha blivit lurad."
Intervjun finns i boken Tages lilla ljusblå eller Dr. Gormander i maktspelet (1968). Dr. Gormander var en pseudonym Ohrlander använde sej av (bland annat Aftonbladet).
Som Dr. Gormander skrev han satirisk kåseriliknande kortprosa av ett särpräglat slag. En del av boken består av såna här, som Ohrlander kallar dem på baksidan, roliga grejer ("När ni läser dom ska ni skratta" upplyser samma baksida läsaren). När Ohrlander dog förra året citerade jag här ur ett av dessa stycken: Politiska samtal: Språk. Även om Ohrlander här har en mycket egen ton så ingår dessa i en tradition. "Egentligen är regeringen olaglig" har till exempel vissa likheter med en av Mark Twains texter.
Förutom kåserierna så innehåller boken beskrivningar av det politiska livet i Sverige. Och porträtt av politiker. Till dessa hör väl intervjun Palme. Även om den skiljer sej lite från de övriga porträtten i det att det är ett rätt välvilligt porträtt av Palme.
Anledningen till att Ohrlander, som stod en bra bit vänster om socialdemokraterna (han vart senare redaktör för den maoistiska tidningen Gnistan döpt efter bolsjevikbladet Iskra), tecknar ett så pass positivt porträtt av Palme kan man finna i bokens "Utrikespolitiskt lexikon" under termen "UTRIKESPOLITISK SENSATION": "Dessa är mycket sällsynta i vårt land. Ett exempel på en utrikespolitisk sensation är dock när statsrådet Olof Palme hävdar att man inte bör skjuta och bränna ihjäl fattiga människor som vill ha mer mat. Detta uttalande väckte enormt uppseende och herr Palme anklagades av oppositionen för bristande neutralitet, det farligaste som finns. Talet kom att kallas för Gävletalet, då det hölls i staden Gävle."
De roliga grejerna är de mest väsentliga i volymen. Men blandningen av olika sorters texter gör att boken är en rätt bra ingångsport till Ohrlanders författarskap, som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än det får. Det finns ett par till samlingar av liknande slag.
Dr.Gormanders bok har jag en gång ägt- jag minns att jag gillade hans stil väldigt mycket- jag håller med dig om att han borde få betydligt mera uppmärksamhet! Kanske skulle jag försöka hitta ett nytt(begagnat) ex. av boken...det kanske blir svårt förstås.
SvaraRaderaBilden är tagen från någon bokbörsen-annons. Så där finns den i alla fall. Den var en av Bo Cavefors pocketböcker i BoC-serien som kom ut i relativt stora upplagor.
SvaraRaderaJag tror det går att komma över alla Gormander-böcker på Bokbörsen. Eller på traditionella antikvariat, om man orkar leta.
SvaraRaderaFöljande har jag i alla fall utan ansträngning samlat på mig genom åren:
Doktor Gormander slår till
Skriet från Bagarmossen
Tages lilla ljusblå
Gormander slår tillbaka: svenska pampar
Gormanders valda värk
Mitt liv som kund
Det har jag aldrig sagt
(Sen skrev Gunnnar Ohrlander ju många fler böcker, men det är de här som är i den lite kåserande, infernaliska Gormander-stilen.)
Han ska ju ha skrivit flera deckare. Och sen en hel del dramatik, varav det mesta inte finns utgivet i bokform.
SvaraRaderaSen finns det debattböcker som "Kunskap i skolan" och hans bok om teatern i Kina efter kulturrevolutionen.
Även om det går att hitta flera av hans kortprosasamlingar så skulle man ju önska att det gavs ut en Best of-samling med Dr. Gormaner-texter.
Jag har inte läst så mycket annat av Gunnar Ohrlander - jag har boken om NJA, "Så minns jag framtiden" som närmast sorterar under "debatt&samhälle", "Lyckliga gatan" som är en rätt skojig roman och som får åtminstone mig att tänka på Tom Sharpes "Wilt" ("Han bor på Mazarinvägen. Han är som de flesta män. Han är nästan normal. Han önskar inte livet ur sin hustru. Han vill bara komma närmare sina känslor. Han vill ha någon att sörja.") och "Den gudarna älskar", hans sista bok som är ett klart läsvärt reportage om skolan, dagens och framtidens.
SvaraRaderaJag tror jag nämnt det i någon tidigare kommentar, men det måste finnas mängder av Gormander-krönikor som inte getts ut i bokform. Knappt något från 70-talet finns utgivet, bara några enstaka krönikor i "Gormanders valda värk".
Det är nog regel mer än undantag att krönikor och kåserier blir outgivna.
SvaraRaderaMen det hade ju kunnat ges ut två Gormander-volymer: Best of tidigare utgivet i bokform och Ett urval ur den senare i bokform ej utgivna produktionen. Kanske med bättre titlar.