onsdag 27 april 2011

Ett bokalfabet

På världsbokdagen (en dag som vilket år som helst nu kommer att bli minst lika populär som tredje dagen av Kwanzaa) gjorde bloggen En full bokhylla är en rikedom ett bokalfabet med böcker som betytt mycket för henne. Från Anne på Grönkulla till Agaton Öman. Och sen gjorde Lyran ett.

Så boktitlar från A till Ö:

Analfabeten av Ivar Lo-Johansson. A som i arbetarlitteratur. Som här får representeras av första delen av Ivar-los (första) självbiografiska svit. Tekniskt sett är det väl statarlitteratur. Men ändå. Ett tag läste jag mycket arbetarförfattare. Inte bara för att man ska göra det (sen ska man ju det - vårt litterära arv och allt det där).

Breven till nattens drottning av Inger Edelfeldt. Det verkar ha blvit mycket böcker som jag läste under min gymnasietid på listan. Det här är en klassisk gymnasieroman.

Cantos av Ezra Pound. Poesi behöver inte vara enkel.

Dagbok från fängelset av Ho Chi Minh. Länge min favoritdiktsamling. Så långt skulle jag kanske inte sträcka mej idag. Men den är fortfarande bra.

En ring av järn av Susan Cooper. Som liten läste jag en hel del ungdomsfantasy. Jag var också rätt intresserad av Kung Arthur. Coopers romansvit anknöt till arthursagan.

Fråga inte ditt land av Eldridge Cleaver - jag var ett tag väldigt inne på de svarta pantrarna. Det berodde till en stor del på den här dagboksromanen.

Glaspärlespelet av Herman Hesse. Jag läste den flera gånger innan jag begrep den.

Honmänniskan av Joanna Russ. SFs svar på Kvinnorummet. Experimentell science fiction från 70-talet är min favoritgenre inom populärlitteraturen.

Introduktion. Mitt specialarbete på gymnasiet handlade om Stig Larsson. Introduktion är hans bästa.

Jordens fördömda av Frantz Fanon. När jag var tretton betydde den här mycket för min syn på världen.

Kung Ubu av Alfred Jarry. Merdre.

Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. På mellanstadiet var jag Magre Mehmed liksom jag var Robin Hood och Fantomen.

Monsieur av Jean-Phillipe Toussaint. "Livet; en barnlek för Monsieur."

Närmare blodet än bläcket av Federico Garci Lorca. Tjock volym med en massa Lorca-dikter. Lorca minns jag inte när jag först läste. Hans dikter är en alltför självklar del av världen.

Ordbok av Jenny Erpenbeck.

Pappan och havet av Tove Jansson. En del identifierar sej med Snusmumriken, andra med Lilla My. Jag ser mer av mej själv i Mårran.

Quimby the mouse av Chris Ware. Tecknade serier är en stor del av min läsning, om man nu läser tecknade serier, nuförtiden. Ware är en av de intressantaste serieskaparna idag. Det här är min favorit-Ware. Om en katt med två huvuden och om ett katthuvud utan kropp men mest om serieformens möjligheter.

Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet himlen är förgylld av solens sista strålar av Ann Jäderlund. Det där är vad lyrikexperterna kallar för en lång boktitel. "Växternas rötter suger upp det sparsamma vattnet/Vi måste drömma mycket och tänka stort". Hade en ventral roll i obegriplighetsdebatten i början på 90-talet. Those were the days.

Samtida av Jan Myrdal. En samlingsvolym med de tre böckerna Rescontra, Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Söndagsmorgon. Den första bok jag läste av Myrdal, den författare som jag har flest böcker av i bokhyllan.

Tystnadens republik & Sartre om Sartre av Jean-Paul Sartre. (Två) urval ur Sartres Situations, sammanställd(a) av Myrdal ovan. Jag läste mycket Sartre under gymnasiet. Vilket kanske är lite kliché, men det finns värre sätt att vara förutsäjbar.

Ubik av Philip K. Dick. Jag läste också mycket Bakhåll-böcker på gymnasiet. Den här, som då är utgiven på Bakhåll, läste jag först lite senare. Den första Dick jag läste var istället Baklängesklockans värld. Jag hade ett gräl med min bror om vad som egentligen hände i slutet av den. Vi hade nog bägge fel. Ubik är lite lättare att hänga med i. Och bättre. Ett tag ryktades att det att Terry Gilliam skulle göra film av den. Det har han inte gjort.

Vov vov eller Vem dödade Richard Wagner av Stefan Themerson. Jag valde mellan att köpa den här och Finnegans wake en gång. Att jag valde Themerson är en av de få saker jag aldrig ångrat.

W eller minnet av barndomen av Georges Perec. Perecs barndomsminnen varvas med beskrivningar av en östat där livetkretsar kring idrott. Jag har aldrig förstått vitsen med idrott. I tredje året på gymnasiet så var jag befriad från ämnet. Good times. Och skildringen av östaten blir också efter hand allt obehagligare.

X-force av Peter Milligan (text) och Mike Allred (bild). Perec och Sartre och såna har sina poänger. Men ibland vill man läsa tecknade serier om folk i trikåer som klår upp varandra. Då är den här popserien ett bra val. Den bytte sen namn till X-Statix. Men den var bäst i början - framförallt det allra första numret.

Ytterfil av Jayne Anne Phillips. Underskattad andra novellsamling av den amerikanska författaren. En av de få författare där jag har läst alla hennes romaner och novellsamlingar. Som i och för sej inte är så många.

Zazie av Raymond Queneau (eller hur han stavar sitt namn). Den här hade kommit med även om den börjat på en vanlig bokstav. Underbar bok.

Åminne av Sven Delblanc. "Detta är den skickelsedigra dag, då Fjärsman föresatt sig att inmana Handlarn i fängsligt förvar".

Älskaren av Marguerite Duras (inkvoterad för att förbättra könsfördelningen på listan).

Ögats historia av Georges Bataille. Vi började med arbetarlitteratur och avslutar med pornografi. Även om det här för en gångs skull är på sin plats att säja att en bok överskrider genren.

7 kommentarer:

  1. lite intresserad av arthur, ett understatement av rang
    bra lista

    SvaraRadera
  2. Intressant lista, MyRdahl ska jag se till att få med på min läslista.

    SvaraRadera
  3. Roligt att du tar med Åminne på din intressanta lista. När jag hade halkat på isknölen, sedan falit på den med högra höften, fick jag möjlighet att läsa om hela serien och minsann vad den lever. Det är en fin gestaltning av den långsamma och parallella övergången från bonde- till industrisamhälle; och väldigt fina personporträtt. E

    SvaraRadera
  4. Lyran: Jan Myrdal är mycket läsvärd. Hans tre mest kända och spridda böcker: "Samtida..." (finns också i en senare version "En illojal europes bekännelser" som arbetar in delar av "Rescontra"), "Rapport från kinesisk by" och "Barndom" är också tre av hans bästa.

    SvaraRadera
  5. Roligt med listor, man får en massa tips, men så smyger sig i bakhuvudet in invändningar. Analfabeten är en av mina absoluta favoriter. Jag skulle ha inlett med Absalom! Absalom! av Faulkner. E

    SvaraRadera
  6. Analfabeten naturligtvis, den borde läsas av alla i skolan (eller Pubertet, men den anses väl för lång?)

    Av Myrdal skulle jag nog valt "Den onödiga samtiden" - denna brevväxling (eller idag närmast "bloggbok", den utgår mycket från citat, dialog och vardagsnotiser) tillsammans med Lars Gustafsson från IB-och Chileåret 1973 har betytt mycket för mig och den var nog min ingång till Myrdal. Läste den första gången 1988, samtridigt med att Ebbe Carlsson-affären tittade fram, den blev för mig fortsättningen på IB-affären: samma underliggande strukturer och samma förljugenhet, delvis samma personer. Myrdals sågning av Olle Svensson mot slutet av boken är helt klockren men den angriper inte endast en person utan en hel samhällsanda, en inre ruttenhet. Boken kryllar av den sortens pärlor som fortfarnde är högst aktuella.

    Andra är Gulagarkipelagen, Vägen ut (Martinson), Under tiden och Det sanna livet (Tunström, de två hör ihop), Stagnelius dikter, Trädet (Sonnevi). Med flera.

    SvaraRadera
  7. "Den onödiga samtiden" hade jag med på en lista med Lars Gustafssons tio bästa böcker. Jag tror inte jag skulle ha med den på en liknande med Myrdals tio bästa. Men det är en bra bok. Jag läste om delar av "Sigismund" av Lars Gustafsson för ett tag sen. Där hittar man flera ekon från den brevväxlingen.

    "Bara en mor" brukar väl vara den man (i bästa fall) läser ur i skolan. Pubertet och Analfabeten blir rätt intressanta tillsammans.

    "Under tiden" är nog den bästa av de Tunström jag läst - men jag har missat den andra.
    Av Harry Martinson har jag mest läst dikterna. Sonnevi är bra.
    Gulag-arkipelagen har jag ibland funderat på att läsa. Men den verkar väldigt lång.

    SvaraRadera