I väntan på Godot

VLADIMIR
Men en av de fyra säger att en av de två blev frälst.

ESTRAGON
Jaja. De är inte överens och det är hela saken.

VLADIMIR
Men alla fyra var där. Och bara en säger att en rövare blev frälst. Varför ska man tro honom mer än de andra?

ESTRAGON
Är det nån som tror honom?

VLADIMIR
Alla. De känner bara till den versionen.

ESTRAGON
Folk är ena okunniga jävlar.
(övers. Magnus Hedlund)

I mitt exemplar av Waiting for Godot så har den tidigare ägaren skrivit "vänta till Godot" och "vänta på gud" under titeln.

En sådan religiös läsning av pjäsen såg Beckett med goda skäl ned på. Men i stycket finns ändå en hel del hänsyftningar på Bibeln i allmänhet och passionsdramat i synnerhet. Något som gör att texten passar i dessa påsktider. Bland annat biten om huruvida en av rövarna som korsfästes samtidigt med Jesus blev frälst eller inte.

Den passagen är ungefär likadan i alla versionerna av pjäsen. Som har en rätt så krånglig texthistoria.

Beckett skrev I väntan på Godot på franska. Men översatte den själv till engelska (hans modersmål). Han reviderade då pjäsen något efter hur den ändrats när den sattes upp. Den blev först något censurerad. Men 1962 kom en av Beckett godkänd version. Beckett började sen själv sätta upp pjäsen och fortsatte då att ändra i verket.

På svenska finns pjäsen i två översättningar. En av det franska originalet gjord av Lill-Inger Eriksson och Göran O. Eriksson. Och en av Magnus Hedlund (i volymen Tre dramer) som har med de ändringar Beckett gjort genom åren. Förutom dessa två versioner av pjäsen (bägge i Delfinserien) så har jag då också en på engelska. 1962 års version. Jag tror nog man klarar sej med dessa tre stadier av verket.

Pjäsen var något av en skandalsuccé när den först uppfördes. Ett drama där ingenting händer två gånger beskrevs den som av nån. Med tiden har det skandalösa försvunnit, medan succén blivit kvar. Den sätts upp ofta och som regel med framgång.