Lars Gustafsson fyller 75 år idag. Vilket uppmärksammats av Jan Eklund i DN och, i Expressen, av Nina Lekander och Jan Myrdal (Myrdals bidrag till vänboken Att läsa Gustafsson som kom ut till Gustafssons 50-årsdag blev refuserat, är det inte fint hur de två författarna har blivit sams på äldre dar?) och säkert många till.
Jag har runt 30 böcker av Gustafsson. Det är få författare som jag har så pass många verk av.
Det finns en viss lutning åt de tidiga böckerna - då jag tycker att hans senare romaner är sämre. Men hans poesi och essäer har fortsatt att hålla hög klass. Några av hans bästa dikter skrevs på 90-talet.
Poesin, romanerna och essäerna brukar nämnas när man skriver om Gustafsson. Men jag är också rätt glad i hans noveller. Som de som samlats i de tre novellsamlingarna Förberedelser till flykt, Berättelser om lyckliga människor och Det sällsamma djuret från norr. De borgesinspirerade novellerna i Förberedelser till flykt och sf-novellerna i Det sällsamma djuret från norr gavs för nåt år sen ut tillsammans i en volym.
Romanen Sigismund läste jag om delar av för ett tag sen, det är en av de Gustafsson som jag ofta bläddrar i. Det är en märklig fragmentarisk roman som påminner om novellerna. En av berättelserna handlar om en konstnär (som verkar vara en kvinnlig version av författaren) som säljer sin själ till djävulen efter en diskussion med författaren om huruvida man borde bilda vänskapsförbund med Helvetet. Då vi tidigare bara fått den andra sidans syn på saken.
Boken ingår i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren (1971-1978) (som också Eklund tar upp). Den börjar med Herr Gustafsson själv. Men jag skulle rekommendera att man startar med antingen Yllet eller En biodlares död.
Men vilken ingång man än tar så är Sprickorna i muren ett stort verk. Och dess omkväde skulle kunna stå som motto för den främsta delen av Gustafssons författarskap - "Vi börjar om. Vi ger oss inte."
Tidigare på Butter tar ordet om Lars Gustafsson:
De tio bästa böckerna av Lars Gustafsson
En lista från när herr Gustafsson fick Selma Lagerlöf-priset för två år sedan. Hade jag gjort listan idag hade säkert ett par böcker vart andra. Men i stort håller jag med mitt två år yngre jag.
Hyresgästerna
Om en mindre känd pjäs av Gustafsson.
30 böcker och ändå inte den där magentaboken. Det är nästan skandal.
SvaraRaderaJag skulle läsa Tennisspelarna om mitt bibliotek behagade ha den inne de gånger jag kommer ihåg att titta efter den.
Eller nu ljuger jag.
Jag skulle låna hem Tennisspelarna om den fanns inne.
Jag tyckte inte att "Tennisspelarna" var särskilt bra.
SvaraRaderaMen det är länge sen jag läste den. Det kan ha berott på en Lars Gustafsson-överdos för min del snarare än på en brist hos boken.
Jag skulle ändå hellre rekommendera "En biodlares död".
(Jag har läst fler än de jag har.)
För min del är "Tennisspelarna" den roman jag helst återvänder till, och också den av Gustafssons böcker jag oftast rekommenderar till andra som inte läst honom. Även om den kanske är lite lättviktig jämfört med "Sprickorna i muren". Eller just därför.
SvaraRaderaSom sagt så är det länge sen jag läste romanen. Längre än att jag skulle kunna argumentera för varför jag inte tyckte den var bra.
SvaraRaderaJag tror jag läste den efter "Sprickorna i muren"-böckerna.
Så problemet kan ha varit mina förväntningar plus att jag hade läst lite väl mycket Gustafsson snarare än "Tennisspelarna".
Egentligen borde jag ge boken en andra chans. Med tanke på hur ofta den nämns när Gustafsson förs på tal.
Jag gillar verkligen Förberedelser till flykt-novellerna. Det finns så mycket där, så mycket man inte kommer åt... En bok som man borde läsa långsamt. Thorn är nog min favorit.
SvaraRadera"Thorn" är bra. Särskilt de två slutmeningarna.
SvaraRaderaMin favorit är "En ö i trakten av Magora" som jag tror kommer direkt efter "Thorn" och också har vissa likheter med den.