Hjärtliga hälsningar Er R. L.

"Jag kan ännu se framför mig en bild av Madame de Levallière från samma utställning, målad av Lebrun, i silvergrå toner, som stod utsökt vackert till det genomskinliga ansiktet, de blå ögonen och den ljusa klänningen. Jag kunde knappast slita mig från tavlan, som förkroppsligade hela det förrevolutionära Frankrikes raffinemang, en äkta aristokratisk kultur med en lätt anstrykning av förruttnelse.
[...]
Som avkoppling studerar jag Tysklands geologiska historia. Kan ni tänka Er, att man i lerplattor från den algonkiska perioden, dvs. från jordens äldsta tid, innan det fanns några spår av organiskt liv, att man i Sverige funnit avtryck av regndroppar från något kortvarigt ösregn i sådana plattor. Jag kan inte säga, hur magiskt denna fjärran hälsning från urtiden verkar på mig. Det finns ingenting jag tycker är så spännande som geologi."
ur brev skrivet i Kvinnofängelset, Barnimstrasse, Berlin den 9 april 1915 av Rosa Luxemburg, mottagare okänd. Översättning av Birgitta Sandberg. Citerat från Luxemburg-urvalet Jag var, jag är, jag blir.