Otryckbart

"Jag beslöt mig alltså för att skriva in en hel samtidsroman som från första början tänkts och planlagts som publikt helt otryckbar. Det gjorde jag. Ett stycke då och ett då under olika håltimmar om kvällar och nätter när jag lustknappade. Jag ville se vad som vore möjligt att skriva. Det var otryckbart på tryckfrihetsförordningsnivå, det var otryckbart av moraliska skäl (även om tukt och sedlighet inte längre står i lagtexten så finns det ju gränser! som en jury skulle säga) och det var otryckbart på gränsen till outsägligt - i vart fall för andra ofattbart - då orden skrivits bortom de upphävda inre spärrarna. När romanen var färdigskriven enligt planen i våras var den 250 sidor. Rak högermarginal. Snygg typografi. Jag gjorde ut titelsida, körde stavningskontroll och korrekturläste den grundligt. Därefter satt jag en kväll framför skärmen och läste igenom den och fann den god (och jag såg på allt jag gjort, och se, det var mycket gott) och gjorde sedan precis som jag beslutat från det jag skrev första ordet: slog kod+gå till och sedan rdk. Därpå använde jag disketten för nya texter på det de raderade orden inte skulle kunna hämtas fram igen."
ur "Om övningar i gränsöverskridande" av Jan Myrdal, i En annan ordning. Den femtonde volymen i hans serie Skriftställningar.