Något jag har daglig nytta av är mina 5 universitetspoäng i Samuel Beckett. Som nu när jag nått Beckett i denna genomgång av min boksamling.
Jag minns inte om vi (eller vi och vi, jag var kursens ende deltagare) läste så mycket av eller om Becketts poesi på kursen. Den är inte lika känd som hans pjäser eller romaner. Men det var som poet Beckett först såg sej i tryck.
Dikter är en urvalsvolym som sträcker sej över från början till slutet av Becketts författarskap. Dikterna är tolkade och kommenterade av Magnus Hedlund. Det finns en tidigare urvalsvolym med Beckett-dikter av Hedlund som innehåller flera av samma dikter men i den här pocketen från 2001 är tolkningarna reviderade.
Med tanke på hur lång tid det är mellan de äldsta och yngsta dikterna i boken så är det inte så konstigt att de skiljer sej åt i ton. Från den yviga debutdikten "Horeskop" då Beckett fortfarande var mycket inspirerad av James Joyce till de sena melankoliska korta dikterna.
"Horeskop" handlar om René Descartes. Den har en Sverige-koppling. Descartes dog ju under ett besök i Sverige. Drottning Kristina kallas "den mordiska morgonpigga papistamazonen/Kristina uppskärerskan" (översättning här och nedan Magnus Hedlund). Drottning Kristina kräver av Descartes att han ska gå upp tidigt på morgonen - inte konstigt att han dog.
I engelskspråkiga utgåvor av Becketts dikter finns ofta också hans tolkningar med. Av Arthur Rimbaud och Paul Eluard. I denna volym finns en avdelning med en slags tolkningar kallad "Långt efter Chamfort" där Beckett gör om Sébastien Chamforts maximer till korta dikter. Volymen återger både Chamforts franska original, Becketts tolkning och Hedlunds översättning.
"The trouble with tragedy is the fuss it makes/About life and death and other tupenny aches." ("Det tråkiga med tragedin är det ståhej den ställer/till om liv och död och såna bagateller".) Chamforts maximer rimmar inte.
"The trouble with tragedy is the fuss it makes/About life and death and other tupenny aches." ("Det tråkiga med tragedin är det ståhej den ställer/till om liv och död och såna bagateller".) Chamforts maximer rimmar inte.
Chamfort-maximerna är liksom flera av de andra dikterna riktigt roliga. Men bäst i boken är ändå de sena vemodiga dikterna. Som denna:
när det är slut på harens drömmar
och han trött av jakten tvingas
ta farväl av sitt gömsle glömmer
han med avsikt det brinnande ljuset
och han trött av jakten tvingas
ta farväl av sitt gömsle glömmer
han med avsikt det brinnande ljuset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar