"Tänk dig", sade han, "det finns två stora bokskåp här som är fulla av berättelser om lantlig lycka, men dottern, enda barnet, har inte läst någon av dem, bara skolböckerna och deckare för att koppla av från studierna med historier om kalla och fria förbrytare. Så ligger landsbygden där ensam och folktom med sitt förflutna i tryck i böcker i dammiga skåp, och ingen vill lära sej något om det."
Guðbergur Bergsson hör till de internationellt mest kända av de isländska författarna. Han brukar säjas vara en isländsk magisk realist.
Hans genombrottsroman Svanen (Svanurinn), den första som kom på svenska, säljs som en lyrisk skildring mellan dröm och verklighet.
Och dessa drag finns där. Men stora delar av romanen liknar snarare Flann O'Brians Klagomunnen, den klassiska parodin på iriskt nationelle skildringar.
Huvudpersonen, en nioårig flicka skickas ut på landet för att lära sej vett efter att hon blivit påkommen med att stjäla. Den isländska landsbygden är först i mycket som en gammal isländsk bok eller film om den isländska uppväxten.
Men på den stora hembygdsfesten är det allt färre av de unga männen som snusar. Förr brukade man låtsas sjunga med i de fosterländska sångerna, "Nu för tiden höll också den sortens lurendrejeri på att försvinna. Ungdommarna hade blivit så frimodiga tt de utan att skämmas erkände att de inte längre kunde texterna och att det var dem fullständigt likgiltigt."
Romanen blandar lyriska skildringar med parodiska skildringar av det isländska. Det är själva blandningen som gör boken underhållande.
(Repris från juni 2009.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar