Heidi von Borns romaner om Ella

"En stadsdel är som ett födelsemärke. Man föds med det, det går inte att operera bort utan djupa förändringar i huden. Gatan går in i kroppen, styr blodets rytm.[...]Inte kliver man ur den kedjan, fällan som kniper tänder av metall runt vristen! Där man är född, där finns ens avtryck. Det är också dit man strävar, det är där man slutar."

För ett tag sen så läste jag Gun-Britt Sundströms debutroman Student -64 (som jag gillade). När jag läst den tog jag fram fjärde delen av Nordisk kvinnolitteraturhistoria: På jorden 1960-1990 för att se vad som stod om Sundström där. Och upptäckte då att min mor hade skrivit den artikeln. Hennes artikel går att läsa HÄR.

Nu minns jag när hon skrev artikeln även om jag inte mindes att hon också skrev om Sundström. Troligtvis för att jag då inte hade läst Sundström. Men artikeln är en samlingsartikel om flera författare. Förutom om Sundström så handlar den bland andra också om Heidi von Born. Morsan hade egentligen velat ägna en egen artikel åt von Born men detta gick inte igenom med redaktörerna. Många författare skulle ju också in i boken.

Vi pratade en hel del om von Born när mor läste om hennes böcker inför artikeln. Von Born hade jag läst. Framförallt gillar jag romansviten om stadsdelen Atlas i Stockholm, romanerna om Ella. Som också hörde till min mors favoriter. Det är fem böcker utgivna 1981-1991: Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna till (den sista boken har jag inte).

Citatet över är citerat från min mors text om von Born. Jag hittar inte citatet när jag bläddrar i böckerna (det skulle kunna finnas i boken jag inte har). Men när jag bläddrar i böckerna så påminns jag om hur bra de är. Och fastnar här och där och läser om bitar.

Böckerna fick god kritik när de kom och sålde hyfsat men har väl lite börjat glömmas bort. Det är synd. Läs dem.

(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)