"Ty konsterna, deras rytmer, former, färgspel har skapats av arbetande människor under årtusenden. Och även när vi tror oss vara som mest privata, vara som mest ensamt upplevande; i en tidig förälskelse; med ett litet barn, i skogen en höstkväll, då upplever vi och känner vi och fattar vi med ord och bilder och känslor som skapats åt oss av hundratals generationers arbete. Detta vet vi alla när vi tänker efter. Konsten är ingen dekoration på tillvaron; den är en del av allas vårt mest personliga jag."
ur "Konst åt folk och fänad" i Skriftställning 4 av Jan Myrdal
lämnat många Myrdal till loppis
SvaraRaderaköpt många Myrdal på loppis
SvaraRaderaEtt kretslopp.
SvaraRaderaJag läste om det mesta av Myrdals produktion under 2019, då jag också gjorde digitala versioner av många böcker. (Egentligen var det så att jag laddade ner de av hans böcker som finns på Projekt Runeberg, och fixade till dem för att göra dem mer läsbara på läsplatta. Sen störde jag mig på de luckor som finns där i Skriftställningsserien, och bestämde mig för att själv skanna in de saknade volymerna, och sen blev det resten också av bara farten. Myrdal har tydligen givit tillstånd för hans verk att spridas fritt, vilket borde innefatta digitalisering för eget bruk.)
SvaraRaderaBäst tycker jag om de böcker där han för lite mer långtgående resonemang, med läsaren, med Gun Kessle, eller i ett fall med sin medförfattare. Hit räknar jag verk som Den onödiga samtiden, En illojal europé (givetvis), Ord & avsikt och Inför nedräkningen. Även de rese- och kulturböcker han gjorde tillsammans med Gun Kessle.
Skriftställningsvolymerna innehåller mycket intressant. Samtidigt är det väl också här, i dagspolemiken, sidor hos Myrdal återfinns som många retade sig på, och som också jag kan finna störande emellanåt. En del påhopp känns både onödiga och hämmande för ett offentligt samtal. Skriftställningarna är dock (”Dock!”) svåra att ignorera, en tung del av hans livsverk, och naturligtvis oumbärliga om man vill få en inblick i forna tiders stora debattfrågor.
Av de mer skönlitterära verken, som hans så kallade ”jagböcker”, verkar många sätta En annan värld högt. Den hör inte till mina favoriter, snarare tycker jag den är en av hans mer umbärliga. Då sätter jag När morgondagarna sjöng betydligt högre, den lyckas med att inte bara handla om det den handlar om (alltså 1940-talet) utan också anknyta till de jugoslaviska krig som pågick när boken skrivs. Jag tycker också mycket om hans första roman Hemkomst. Av de dramatiska verken tycker jag bäst om Moraliteter, inte minst de stycken där han rannsakar sig själv.
Dödsbeskedet kom inte så oväntat, han har tydligen haft svårt att skriva på senare år och arbetet har ändå varit hans livsluft. Med det i åtanke var det förvånande att hans sista bok Ett andra anstånd var så pass läsvärd, trots en del brister. Nu lär det dock vara slutskrivet för gott…
De digitala versionerna av Jan Myrdals böcker på Runeberg är en utmärkt resurs (även om det fortfarande saknas ett par Skriftställnings-volymer.
SvaraRaderaJag håller med om att de resonerande böckerna hör till de främsta och gillar också Ord & Avsikt mycket. Reseskildringarna är som Skriftställnings-volymerna lite ojämna. Men de bästa av dem håller jag högt.
Tonen i polemiken blev efterhand ofta onödigt hård. Avfärda det av hela författarskap kan gå lite lättvindigt. De tidiga volymerna i Skriftställnings-serien är mycket bättre (även om de numera nog skulle behöva en omfattande not-apparat).
Hemkomst (jag har den i förstautgåva) och När morgondagens sjöng är bägge bra.
Jan Myrdal-kapitlen i Moraliteter är väldigt roliga. Men min favorit av de dramatiska verken är nog Graderingar. En bok jag tog fram och bläddrade i när jag hörde han dött. Den handlar ju också (som flera av hans böcker) om döden.
En text från 2017: Novemberdag femtio år senare
SvaraRaderaDen 26:e november 1967 var Expressen slut i Pressbyrån i Herrljunga så för att inte ha kört förgäves köpte morsan Aftonbladet istället. Hon hade åkt in de nio kilometerna för att köpa en kvällstidning, en veckotidning och en påse syrliga karameller. Aftonbladet alltså. När det blev min tur att läsa fastnade jag för Novemberdag av Jan Myrdal. Jag var nyss fyllda femton år, gick i nionde klass och jag hade ännu inte läst min första Vietnambulletin. Myrdals Novemberdag var enkel och hårtslående. Den hamrar in att två soldater från Förenta Staterna och två vietnameser som möts på en väg i djungeln inte är lika med fyra människor. En enkel text i en viktig fråga som talade till och övertygade en femtonårig högstadieelev om skillnaden mellan solidaritet och humanism.
Hade Expressen varit slut veckan innan hade jag kanske börjat läsa lite av Prov utan värde, en vecka senare: Borgerligt själsliv. Tunga texter. Jag hade tur som mötte rätt text. Hur är det idag? Jag tänkte på det när jag läste den senaste Myrdaltexten, Varför nådde fascismen inte verkhöjd i Sverige? och är säker på att texten kan läsas och förstås av gymnasieungdomar. En utmaning alltså – att sprida Myrdals texter bland ungdomen.
Novemberdag är en riktigt bra text. Och passande en novemberdag som denna.
SvaraRaderaDet spelar roll om man möter rätt text. Jag tror en av anledningarna till att Jan Myrdal inte är lika läst i dag är att chansen att den första texten av Jan Myrdal en ung läsare möter i dag är en riktigt bra text är mycket mindre. Även om han även på senare år kunde blixtra till.
Vad är det för tunn bok som står mellan "Rapporter från kinesisk by" och "Sidenvägen"?
SvaraRadera