Guide till Triffids skivor

Treeless Plain
Debutalbumet från 1983. Innan denna LP hade de gett ut ett par singlar och en handfull kassetter. CD-utgåvan är remastrad. Det står mer att läsom remastringen på länken. Den nya versionen visar att Triffids var ett starkt band redan från början.
Bästa spår: "Hell of a summer"

Raining Pleasure
Mini-lp från 1984. Med sju spår. En del som "Jack Frost" och covern på "St James Infirmary" låter som om de hade passat in på Treeless Plain. Medan "Property is condemned" pekar framåt mot Born Sandy Devotional. Men hela skivan är väl sammansatt och står utmärkt som eget verk.
Bästa spår: "Raining Pleasure"

Alla sju spåren på Raining Pleasure finns med på Beautiful Waste and Other Songs en samling med material från åren 83-85. Förutom Raining Pleasure ytterligare en mini-lp och lite b-sidor.

Born Sandy Devotional
Utgiven 86 men inspelad redan 84. Triffids största framgång, konstnärligt och publikmässigt. Anses allmänt vara Triffids bästa album. Mer om skivan på länken.
Bästa spår: "Tarrilup Bridge"

Peel Sessions
Tre låtar från Born Sandy Devotional: "Life of Crime", "Chicken Killer", "Lonely Stretch". Alla i utmärkta tunga versioner. Ett måste i din Triffids-samling.

In the pines
Efter Born Sandy... åkte gruppen ut till en gård och spelade in en platta på en 8-tracks bandspelare under fyra dagar. Skivan anses som något av en klassiker inom lo-fi-genren även om den ännu inte var uppfunnen. Den har en lite lantligare atmosfär än de föregående skivorna. Två av de starkaste låtarna på skivan "Do you want me near you?" och noveltysången "Once a day", en countrypastisch, var skrivna av andra medlemmar i gruppen än David McComb. Men också McCombs låtar, skrivna mellan 84-86, är bra. En del återkommer i annorlunda form på Calenture den mer producerade yingen till In the pines low-fi-yang.
CD-nyutgåvan har liksom Treeless plain remastrats efter McCombs anteckningar. Till skillnad från det albumet så var In the pines menad att göras i hast. Så det valet är mindre självklart. Jag är ändå rätt nyfiken på den nya versionen, som också är förlängd. Själv har jag bara hört vinylen.
Bästa spår: "Kathy Knows"

Calenture
Triffids hade bytt till ett större skivmärke. Under inspelningen av detta album från 1987 så var det en hel del konflikter mellan skivförlaget och bandet.
jag brukade tycka att det här var ett rätt svagt album, som visserligen hade ett par starka låtar men en alltför mainstreamig produktion. Men vid några genomlyssningar senaste tiden så visade den sej hålla bättre än jag mindes. Även om den är långt från Born Sandy-standard.
Låtarna är högstämda popkärleksmelodier och texterna ser först ut att vara mer normala. Men en del märkliga formuleringar smyger sej in i verserna "Blue girl/in a summer dress in the greenhouse/Where she overslept dreaming of an ocean/Like a meadow/But wet, wet with holy water" börjar til exempel "Holy Water".
Det är inte ovanligt att man ser folk hävda att detta är det bästa Triffids-albumet. Det är visserligen mest personer med lite mesigare musiksmak som gör detta men skivar är lyssningsvärd.
Produktionen är lite för mycket. Men cd-återutgåvan innehåller också avskalade demoversioner av de flesta låtarna.
Bästa spår: "Jerdacuttup Man"

The Black Swan
Triffids sista album minns jag som en stor besvikelse när det kom 1989. Det finns ett par bra låtar, som singeln Goodbye little boy. Låtarna är gjorda i flera olika stilar. Triffids experimenterade med genrebrytningar på alla sina album men oftast med lite större finess än här.
Ursprungligen var skivan ytterligare mer ambitiöst menad och denna tänkta version har delvis återuppväckts på cd-versionen som är en dubbel. Den har fått goda recensioner så man borde väl kolla upp den.
Bästa spår: "Blackeyed Susan"

Stockholm
Triffids var rätt populära i Sverige. En av anledningarna var att radioprogrammet Bommens Lars Aldman gillade dem och spelade de mycket. Detta live-album är från en konsert i Stockholm. Inspelningen sändes i Bommen Live. De gör bland annat en cover av Pet Shop Boys "Rent".
Mest låtar från Triffids tidiga album.
Bästa spår: Det var ett tag sen jag hörde den här senast men jag har för mej att det är en rätt bra "Hell of a summer" här.

Efter Triffids så ingick David McComb ett tag i gruppen Blackeyed Susans som jag inte har så bra koll på. Han gav ut ett soloalbum, Love of will som det är länge sen jag hörde. Mer Calenture över det än Born Sandy... om jag minns rätt.

McComb efterlämnade en del demos med sånger. Mick Harvey spelade in en av dessa Everything is fixed på sitt album Two of Diamonds och har pratat om att göra fler.