Jan Myrdal till Lars Gustafsson i "Varning för teologiskt ursinne" i Den onödiga samtiden
Jan Myrdal är den författare jag har flest böcker av. När jag får reda på att han har dött ägnar jag timmar åt att bläddra i och läsa här och där i böckerna.
De satiriskt groteska romanerna från 50-talet. Reseskildringarna han gjorde tillsammans med Gun Kessle. Böckerna om konst (jag släpar fram den gigantiskt stora 5 år av frihet med satiriska affischer från 1830-talet återutgivna i originalstorlek), om vin, om Meccano. Barndomsskildringarna och de andra jagböckerna (ett annat (bättre) ord för autofiktion) och pjäserna, de många skriftställnings-volymerna och de andra besläktade textsamlingarna.
Men också annars så läser jag ofta i Jan Myrdals böcker. Där finns flera verk som tål att läsas om och om igen.
Just nu håller jag och min flickvän Janet på att läsa Confessions of a Disloyal European högt för varandra. Det är första gången jag läser den på engelska (Janets modersmål är engelska) – det språk den först skrevs på. En omarbetning av de två tidigare böckerna Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som hamnade på New York Times lista av årets bästa böcker 1968.
Nyligen läste jag om Maj. En kärlek eftersom den kommit i ny utgåva med nya för- och efterord. Den håller fortfarande och för- och efterorden är mycket intressanta (om du redan har boken skulle jag nog råda dej att låna den nya utgåvan på biblioteket – att gå på bibliotek är ett fint sätt att ära Jan Myrdals minne, han älskade bibliotek: "Folkbiblioteken är den viktigaste bildningsinstitutionen i landet".).
Flera av böckerna jag bläddrar i handlar om döden. Dramat Garderingar, den underbara Inför nedräkningen och den sista boken, epilogen till Jan Myrdals skriftställargärning, Ett andra anstånd.
Ända sen jag började läsa honom har han skrivit om att han snart ska dö. Till slut fick han så klart rätt. Som Sagesman säjer i Garderingar: "Visst kommer du att dö. Det är inte märkvärdigt. Märkvärdigt vore om du inte doge."
En av Jan Myrdals tidigaste och bästa texter om döden är "Att döda Ax". Den finns i samlingsvolymen Samtida. Det var den första Jan Myrdal jag läste. Den fanns i mina föräldrars bokhylla. De hade fler böcker av Jan Myrdal. De hade varit aktiva i Vietnamrörelsen där Jan Myrdal hade en viktig roll. Jag har också boken på danska. Min mor hade köpt den som tonåring när hon bodde i Danmark. Hennes far, min morfar, hade köpt den åt henne trots att han ogillade Jan Myrdal. Det var många som gjorde då också. Hennes flicknamn står skrivet inne i boken.
Det var inte bara för mina föräldrar och för Vietnamrörelsen (och för mej) som Jan Myrdal var viktig. Rapport från kinesisk by kom att påverka formen på Studs Terkels intervjuböcker och därmed oral history i stort.
Filmen Myglaren (som jag skrev en uppsats om när jag gick Drama Teater Film) påverkade P. C. Jersilds Grisjakten som gav upphov till den svenska byråkratromanen (som Jan Myrdal sen skulle ge sitt bidrag till med Karriär).
Andra som influerats av Jan Myrdal eller skrivit böcker som gått i samtal med honom är så sinsemellan olika författare som Lena Andersson, Anders Ehnmark/P. O. Enquist, Maja Ekelöf, Jan Guillou, Lars Gustafsson, Karl-Ove Knausgård, Stig Larsson, Sara Lidman, Sven Lindqvist, Per Petterson, Gun-Britt Sundström och många fler.
Om Jan Myrdal själv skulle bli bortglömd så har han gjort ett avtryck i den skandinaviska litteraturen som kommer att finnas kvar ett tag.
Och tyvärr finns väl risken att han som så många andra bra författare kommer att glömmas bort. "Domen över död man är i hög grad en fråga om när mannen dör" som det heter i (den fullständigt underbara) Söndagsmorgon. När jag började läsa Jan Myrdal räknades han självklart som en framstående författare. Hade han dött strax efter att Tolv på det trettonde (1989) kom ut så hade hans ställning i den svenska litteraturen nog varit betydligt starkare.
Detta var till en del Jan Myrdals eget fel. Han kom med åren att inta allt fler problematiska ståndpunkter. Jan Myrdals ställningstaganden för de fattiga folken kunde redan tidigt ibland glida över i ett stöd för de fattiga ländernas regimer. Senare kunde hans på tvärs-inställning få honom att bli rätt så reaktionär. Debattören Jan Myrdal har kommit att skymma de andra delarna av hans gärning. Och det är inte de bättre av hans debattexter som står där framför verket.
Men att som en timbroit på twitter påstå att "Jan Myrdal stod på fel sida i varenda debatt i sju decennier" ger ändå en märklig bild av hans åsikter. För att på allvar anse detta så måste man både vara på USA:s sida i Vietnamkriget och på Sovjetunionens sida i Afghansk-sovjetiska kriget. Och med tanke på att Jan Myrdal – till skillnad från den allmänna uppfattningen – bytt åsikt i så många frågor så skulle man tvingas tycka tvärtemot sej själv rätt så ofta (Jan Myrdal kunde i och för sej nån gång göra detta i en och samma skriftställning).
Nyanser har inte varit så vanliga i kritiken av Jan Myrdal. På hans 90-årsdag skrev en borgerlig debattör att han såg fram emot att läsa Jan Myrdals dödsruna, en socialdemokratisk skribent skrev att "För en demokrat finns inte mycket att hämta i Jan Myrdals författarskap" (för inget känns mer demokratiskt än att bara läsa godkända författare).
Motståndet mot Jan Myrdal har ofta tagit sej andra uttryck än bara ord. 1967 åtalades han för uppvigling efter en Vietnamdemonstration. Han friades för uppvigling (men dömdes för ohörsamhet). 1974 så fann Justitiekanslern delar av en text om IB-affären vara brottslig.
I Sovjetunionen och Östeuropa så var Jan Myrdals böcker förbjudna efter mitten av 60-talet. De var även förbjudna i Brasilien, Sydafrika och Sydkorea. I Sydkorea dömdes Lee Yong-hui till tre års fängelse för att ha översatt en volym av Jan Myrdal, förläggaren dömdes till ett års fängelse.
Efter att Jan Myrdal besökt den naxalitiska gerillan i Indiens djungel (när han var över 80 år gammal!) så fick han inreseförbud till Indien.
Det finns mycket jag är oense med i Jan Myrdals böcker, det finns en hel del som är förlegat. Det är också svårt att på ett lätt sätt dela upp det som är bra med hans gärning från det dåliga. Hur väger man vilket är viktigast: Motståndet mot Vietnamkriget eller stödet till Pol Pot? (För att ta två exempel.) Det förra ledde förvisso till bättre texter och hade förmodligen också ett större inflytande. Men hur skulle man kunna mäta det.
Jag har sett folk försöka plocka ut det litterära från resten. Men om det finns någon skriftställare där den uppdelningen är svår så är det väl Jan Myrdal. Hans verk var en helhet och det är bland annat det som gör honom spännande. (Men om du vill pröva på honom så politikfri som möjligt så är Barndom ett tips.)
Men jag kommer att fortsätta läsa i hans böcker för hans språk lever. Och om mycket har åldrats så känns annat i dem fortfarande aktuellt. De har fått mej att inse att man inte behöver läsa vad alla andra läser, att det finns andra traditioner. Och när de är som bäst så är de så förbannat bra.
Och nånstans hoppas jag ändå att några av böckerna kommer att få nya läsare. För jag är inte riktigt säker på att den svenska litteraturen kan undvara Jan Myrdal.
Bilden överst är omslaget till Brev från en turist. Tecknat av Gun Kessle, Jan Myrdals tredje hustru som han ofta samarbetade med. Gun Kessle gjorde flera varianter på den sovande Jan Myrdal.
För den som vill läsa Jan Myrdal och se efter själv så finns det en del i tryck. Och det finns en hel del att läsa fritt på Runeberg.
Nedan har jag sammanställt några länkar till mina texter om Jan Myrdal. Bland annat en topplista som kan ge dej tips på böcker att läsa.
Mycket bra text. Jag har svårt att tro att något annat som skrivs om Myrdal i dagarna kan nå upp till denna. Myrdalianerna på FIB/K och Lindelof.nu är lite för begeistrade, de politiska fienderna är som de är, och de som har varit Myrdalianer och sedan brutit har ofta brutit så bestämt att de inte ens kan försöka vara objektiva. För att inte tala om dem som någon gång blivit trampade på tårna - har svårt att tänka mig exempelvis Göran Rosenberg skriva nåt positivt om Myrdal.
SvaraRadera(Margareta Zetterström är en av dem som brutit kraftigt på senare år, men hon skrev ändå en sansad dödsruna utan påbjudna brasklappar. Och Birger Schlaug, som inte någonsin kan sägas ha varit Myrdalanhängare, skrev också bra, tycker jag.)
Min kommentar till ditt Myrdal-inlägg häromdagen skulle passat bättre som kommentar här, så jag hänvisar dit för mer personliga reflexioner. Men jag kan tillägga att även jag nyligen läst "Confessions..." på originalspråket för första gången. Den finns för digitalt utlån på archive.org för den som inte orkar leta upp ett fysiskt exemplar.
Tack Spiring! Roligt att höra.
SvaraRaderaJag har inte läst Margareta Zetterströms runa men har alltid tyckt hon var en av de bästa skribenterna i gruppen kring FiB/Kf. Jag gillar hennes Jag hatar de likgiltiga mycket.
Kul sammanträffande att du också läst Confessions...
Turisten har jag oläst i hyllan,
SvaraRaderaBra skrivet! Själv tillhör jag den generation som i mycket fick sin världsbild präglad av Myrdal på 60- och 70talet.Jag har läst det mesta av honom utan att för den skull alltid hålla med. Men även när man inte gör det kan man alltid kan lära något av hans sätt att tänka. Han har en förmåga att se andra perspektiv än de som är gängse i debatten.
SvaraRaderaHannele: Brev från en turist är läsvärd. En charmig samling resebrev. Och Gun Kessles teckningar är förtjusande.
SvaraRaderaDan: Tack!
Tack för en fin text om en komplicerad, problematisk och mycket värdefull författare.
SvaraRaderaDet som alltid drabbat mig starkt med Myrdal är den omedelbara anknytningen till läsaren. Det är som om det inte fanns något membran mellan författare och läsare på vanligt vis, nästan oavsett ens åsikter om vad han skriver.
Man blir på något vis en del i monologen, faller in i den där (i bästa mening) predikande stilen, så enkelt och självklart att man inte ens reflekterar över det.
Tack själv.
SvaraRadera"Även om det bara är Gun och som går[...] så är vi alltid tre. Läsaren är alltid den tredje" skriver Jan Myrdal i Sidenvägen. Det direkta tilltalet till läsaren hör till det som ger hans bästa böcker kraft.
"Även om det bara är Gun och jag som går" ska det stå ovan.
SvaraRadera