onsdagen den 25:e april 2012

Ordet i min makt. Läsebok för underklassen av August Strindberg

De som ljögo bäst och voro mest falska, kallades snälla barn och fingo pepparkakor och honungskakor; de som talade sanning och voro ärliga fingo pisk och blevo utan mat. Därmed var grunden lagd till uppfostran.
ur "De lycksaliges ö"






Det har kommit ut en ny utgåva av Ordet i min makt - Läsebok för underklassen, Jan Myrdals Strindbergsurval från 1968. Mitt ex är utlånat. Men jag har läst om efterordet (i Svensk socialistisk litteraturkritik, red. Maria Bergom-Larsson). Och jag minns tillräckligt av boken för att starkt rekommendera den.

"Detta är ett urval av den Strindberg de etablerade inte ville veta av på åttiotalet, inte ville veta av vid sekelskiftet och fortfarande inte vill veta av" heter det mot slutet av Myrdals efterord (det är 1880-talet som menas). Det är den samhällskritiske och satiriske Strindberg som lyfts fram. Med texter från Det nya riket, Svenska öden och äventyr, brev, artiklar från Strindbergsfejden.

Urvalet innehåller även en del texter som inte var så kända när det först kom ut. Som Lilla katekes för underklassen. Som sen dess kommit ut flera gånger i egen volym (senast på Bakhåll).
Den skrevs 1884. Ordet i min makt har också en senare text på samma tema "Om Underklassen (och Medelklassen) visste vad samhället är, och hvad överklassen är" skriven ett par år innan Strindberg dog. Skillnaden mellan de två texterna tas upp i efterordet (och Myrdal gör återigen jämförelsen i "Bortom avfallet" (från 1973 - i Skriftställning 5)).

Här finns också flera texter som påminner en om att Strindberg kan vara en mycket rolig skriftställare. Som en besk beskrivning av en invigning av en järnväg, och den långa satiriska novellen "De lycksaliges ö".

I en av böckerna Myrdals Barndom-svit så läser den unge Jan den novellen. Och järnvägsinvigningen har påverkat ett avsnitt i romanen Jubelvår. En fras från katekesen återkommer i en av Myrdals tidiga noveller. Så urvalet ger en blick in i hur Strindberg påverkat Myrdal (även om till exempel romanen Inferno - en viktig influens i Myrdals författarskap - inte finns representerad, liksom inte heller någon av Strindbergs övriga romaner).

På omslaget till originalutgåvan är Myrdals namn större än Strindbergs. Det är det inte på den nya utgåva som nu Celander förlag gett ut. Den verkar ha ett nytt förord. Den kom ut en utgåva i början av 90-talet som även den hade ett nytt förord, liksom för-eller efterorden till den tyska översättningen av urvalet (och den turkiska om jag minns rätt). Jag skulle tro att de finns med även den här gången.
 
Celander-utgåvan är en pocket. Så för en billig peng kan man skaffa sej denna påminnelse om att Strindberg inte var en ofarlig författare.

2 kommentarer:

Spiring sa...

Jag tror faktiskt att Strindberg är den största förebild Myrdal haft, och inte bara litterärt. Kort sagt, han har strävat efter att vara en Strindberg. (Fast att de, fram till för ett par år sedan, haft lika många hustrur tror jag inte var planerat. Även om Myrdal säkerligen tänkt på den saken själv.)

Petter Malmberg sa...

Pär Wästberg skriver ogillande i sina memoarer om Myrdals livslånga försök att härma Strindberg.
Men jag vet inte. Han har ju inte haft några infernokriser eller gått och blitt religiös.