Ni ljuger om att Nero

Ni ljuger om att Nero
Satte Rom i brand.
Varför skulle han ha gjort det?

Adam Puslojic'
övers. Jon Milos, finns i Min trebenta katt

De tio bästa av Paul Simon med andra än Paul Simon

Av ingen särskild anledning kommer här en lista med de tio bästa tolkningarna av Paul Simon-låtar. Från sämst till bäst. Mest Simon & Garfunkel-låtar då Simon & Garfunkel är bättre än Paul Simon solo. Eller så är åtminstone de två albumen Parsley, Sage, Rosemary and Thyme och Sounds of silence bättre.

10.

Marie Laforet - La Voix Du Silence

Simon & Garfunkel på franska för varför inte? Kanske mer kitsch än bra men lite kul. "Sound of silence" finns översatt tillflera språk. Tystnaden är språkkunnig.

9.

Conor Oberst - Kodachrome

Oberst (Bright Eyes) brukar göra den här live. Rätt trogen version.

8.

 Jens Lekman - You can call me Al

Det svenska hoppet på listan (Ola & The Janglers har annars också gjort en Simon-cover). Lekman lyckas bättre med versen än refrängen. 

7.

Gerry & The Pacemakers - The Big Bright Green Pleasure Machine

Rock n' roll.

6.

Michelle Shocked - Stranded in a limousine

En av tre låtar inspelade vid en lägereld som finns som B-sida till EP-n If love was a train från 1987. Då Shocked var en ny och spännande artist.

5.

Them - Richard Cory

Det är en dikt egentligen från början. Them var Van Morrisons första band. Them gör sången väldigt themsk.

4.

Peter, Bjorn and John - Me and Julio down by the schoolyard

"A radical priest gonna get us released". Jag har aldrig riktigt förstått vad texten handlar om. 

3.

Mike Bloomfield och Al Kooper - The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)

På dubbelalbumet The Live Adventures of Mike Bloomfield and Al Kooper. Paul Simon tyckte om deras version och han körade på sista versen, hans sång är pålagd i studio. Kontrasten mellan Paul Simons röst och det bluesrockiga soundet fungerar bra (youtube-klippet innehåller också nästa spår på albumet).

2.

Justin & Karlsson - Somewhere they can't find me

När det begav sej så var de lite rockigare låtarna på Simon & Garfunkels skivor populära att göra covers på. Det här är ett bra exempel på det.

1.

The Bangles - A Hazy Shade of Winter

Citerat från veckans läsning

"Jag var ännu inte civiliserad. Jag bytte min säkerhet mot fantasins glaspärlor."
ur Ansikten i vattnet av Janet Frame, övers. Annika Preis

"And the shadow from the pad, made by the rock it was sitting on, and my shadow, joining it, for just a second made it look like something moved under there. You know? I was excited, see, because I was on the moon. And it just isn't like anything in the training sessions at all. But I do remember for maybe three seconds, while I was going on doing all the things I had to do, thinking, 'There's a moon-mouse, or moon-beetle under there.' And feeling silly that I couldn't say anything - I was broadcasting all the time, describing what I saw - because there couldn't be anything alive on the moon, right?"
ur Dhalgren av Samuel R. Delany 

Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark

Jean Brodie undervisar på en skotsk flickskola på 1930-talet. Hon är karismatisk och håller sej med favoriter. Flickor som hon tror kan bli vad hon kallar la crème de la crème. Miss Brodie gillar konst och sanning och skönhet och Mussolini.

Vi får följa ett gäng Brodie-flickor, som hennes favoriter kallas, från det att de är elva tills de är sjutton. Då en i Brodies gäng kommer att förråda henne.

Muriel Sparks roman kom ut första gången 1961. Den har nu kommit i nyutgåva i Modernistas serie med moderna klassiker. Med nytt förord av Andres Lokko.

Miss Jean Brodies bästa år har något försåtligt ljust och lättsamt över sej. För även om det är en rolig och fängslande roman så är det också en berättelse om makt och manipulation.

Att Miss Jean Brodie är fascist tycker en del är övertydligt. Men jag skulle ha svårt att tänka mej fröken Brodie som något annat än Mussolini-beundrare. Det passar helt enkelt in på hennes karaktär. Sparks romanfigur är ändå sammansatt. Även om hon är gräslig så är det också något lockande med henne (att Spark själv hade undervisat på en flickskola är intressant i sammanhanget).

Karismatiska lärare är lika vanliga i fiktionen som de är sällsynta i verkligheten. Den här romanen tycks ifrågasätta alla dessa fiktiva lärare och lärarinnors motiv. 

Boken berättas delvis i efterhand. Eleverna minns sin miss Jean Brodie och hennes bästa år under olika perioder i sina liv. Detta är gjort med en lätt hand. Både romanbygget och formuleringarna har något elegant över sej. Med utvikningar som aldrig känns kostlade så blir det en spännande och ofta humoristisk skildring av en grupp flickor och av en tid.

En del av humorn i boken finns i beskrivningen av den korkade i Brodie-gänget. Som frågar varför arbetarna inte lämnar bort tvätten när de nu inte har råd med tvättmedel. Och flickorna i gänget är lite av typer, från den dumma till den atletiska till den med sex appeal. Flickorna presenteras i första kapitlet med en beskrivning av hur de viker sina hattar. 

Detta kan ju påminna om hur barn beskrivs i populärgenren om pojk- och flickskoleböcker (som Harry Potter). Men här är de typer delvis för att de görs till typer av Brodie, de lever upp till hennes förväntningar av dem. Och när en av flickorna revolterar mot miss Jean Brodie så lever hon samtidigt upp till den stämpel hon fått av Brodie.

Boken blev Sparks genombrott. Och det är fortfarande hennes mest lästa. I Skottland är emellertid flera av hennes böcker populära och hyllade. Själv har jag förutom denna bara läst ett par noveller. Miss Jean Brodies bästa år är en av de främsta skolskildringarna. 

5 bra ungerska böcker

Det är Ungerns nationaldag i dag (eller en av Ungerns nationaldagar - Ungern har tre, that's how they roll) och därmed dags för ännu en sån här lista. Ungern har många författare på K:

György Kardos - Abraham Bogatirs sju dagar
Roman om en rysk-judisk bonde i det brittiskstyrda Palestina 1947. Rolig och gripande bok som myllrar av människor och berättelser och borde vara mer känd.

Ferenc Karinthy - Epepe
En språkforskare råkar hamna på fel plan och kommer till en stad med ett språk han inte kan identifiera. Ordens betydelse och uttal verkar ändra sej från dag till dag.
Författaren var också vattenpolomästare.

Imre Kertész och Péter Esterházy - Protokollen
En tunn bok med två noveller. Där den andra kommenterar på den tidigare. "Därför att av denna mening, likt en blodig syn, aktualiserades inom mig - förbannade litteratur! - Imre Kertész text Protokollet, som lyfter fram (snarare knuffar, skjuter) just en sådan historia med en tulltjänsteman och upphöjer den till en livstolkning." (övers. Ervin Rosenberg) heter det i Esterházys novell "Liv och litteratur" som är tillägnad Kertész. Bägge novellerna är väldigt bra och boken är vackert utformad av den i ungern födda svenska konstnären Lenke Rothman.

Imre Kertész - Mannen utan öde
Medan Kertész romaner kanske inte direkt behöver rekommenderas. Denna skildring av en tonårings tillvaro i ett par av nazisternas dödsläger är stark.

Peter Zsoldos - Det sista uppdraget
Ungersk s/f-roman om en rymdresa där bara en besättningsmedlem överlevt. En av de bästa rymdskeppsromanerna, med en fascinerande andra halva.

(Det här är en repris från 2010. I kommentarerna rekommenderade ett par läsare Glöd av Sándor Márai. Jag har fortfarande inte läst den men om de hade haft dålig smak så hade de ju inte läst Butter tar ordet så den är säkert bra)

Fler Ungern-listor:
5 bra ungerska filmer

Citerat från veckans läsning

"Alla konstverk är farliga. Min lille son försökte flyga när han hade sett Disneys Peter Pan. Jag fick tag i benen på honom just som han skulle flyga ut genom ett fönster på fjärde våningen. En man i staten New York offrade 67 barn till Jakobs Gud - han älskade Gamla Testamentet, helt enkelt. En pojke i Oklahoma stack ner sin mors andra man när han hade sett Hamlet. En man i Kansas City kopulerade med sin fru efter att ha läst Lady Chatterleys älskare."
Anthony Burgess, i en artikel i Rolling Stones den 8 juni 1972, och som efterskrift i den förra svenska utgåvan av Clockwork Orange, övers. Caj Lundgren

"Men Monica hade inte trott att hon skulle kunna vara till någon vidare hjälp, för hon kände Sandy sedan länge, och personer som man känner sedan länge är aldrig till någon vidare hjälp."
Muriel Spark, i Miss Jean Brodies bästa år, övers. Ingeborg von Rosen

A Clockwork Orange av Anthony Burgess

Sen drog jag den ljuvliga nian ur mappen, så att Ludwig van också var nagoj, och lät nålen väsa in på sista satsen som var idel salighet[...]och sen den ljuvliga saliga melodin som bara handlade om att glädjen är en härlig gnista liksom från himlen, och då kände jag de gamla tigrarna ta språnget in i mej och kastade mej över dom där två unga nevestorna.

A Clockwork Orange utspelar sej i en nära framtid. 1962 års nära framtid. Då gavs denna roman av Anthony Burgess ut för första gången. Vilket Modernista uppmärksammar genom att kalla den nya utgåvan för jubileumsutgåva. Ett inte tidigare översatt slutkapitel ingår.

Vi får följa den 15-årige Alex. Som också är bokens berättare. Han leder ett litet gäng som roar sej med att misshandla, råna och våldta. Och så gillar han Beethoven, framförallt Beethovens 9 (numera EU:s nationalsång, något som man kan se som en tanke). 

Boken är berättad på ett framtidsslang som är hälften ryska. Det finns en ordlista längst bak. Men den fanns inte med i första utgåvan av romanen och egentligen behövs den inte. Man vänjer sej och lär sej orden medan man läser.Framtidsslang har använts rätt ofta efter den här romanen men sällan lika effektivt, språket drar in en i romanvärlden. 

Ibland ger kombinationen av ryska och engelska nya betydelser. Tydligast i ordet för bra. Som heter "horrorshow". Översättaren Caj Lundgren har valt horrorskönt för den svenska översättningen. Som har hållit rätt bra. (Översättningar med slang tenderar ju annars att åldras snabbare. Men så är det ju heller inte riktig slang.) Ett annat ord med dubbla betydelser är "gulliver" som betyder huvud men också får en att tänka på Gullivers resor. Boken är liksom den en satirisk fabel.

Alex åker fast och får i fängelset genomgå en rehabilitering som ska ta väck hans kärlek till våld. Och här blir romanen en parabel om människans fria vilja och sånt kal. Egentligen tycker jag att det här är den svagaste delen av boken. Det är som något gjort att diskutera i ett debattprogram på TV. 

Den första svenska utgåvan av boken hette En apelsin med urverk. Senare utgåvor har behållit den engelska titeln (även om den Månpocket jag haft sen tidigare bara heter Clockwork Orange utan A).

En apelsin med urverk vore en bättre titel men det är nog pågrund av Stanley Kubricks filmatisering. Som följer romanen rätt nära. 

Men boken har en egen ton. Och är rolig och fängslande och det är lite synd att filmen är mer känd. 

Den här jubileumsutgåvan innehåller som sagt ett kapitel som inte funnits med i tidigare svenska utgåvor. Då dessa följt den amerikanska versionen. Jag skulle gissa att det återigen här är filmens fel att kapitlet tidigare inte vart med. Då den är närmare filmen utan.

Den utgåva som jag först läste av romanen innehöll ett referat av och citerade sista stycket av detta slutkapitel. Så jag visste vad som skulle hända. Men det gjorde ändå en stor skillnad att läsa denna epilog. Som förutom att den återställer symmetrin hos Burgess  roman (och Burgess var mycket inne på symmetrier) ger en större tyngd åt romanen. Höjer den ett snäpp över den gängse dystopin. 

Ur Hjälten av Harry Harrison (1925-2012)

"I det ögonblicket slogs Victors huvudskål upp på vid gavel.
Vid vilket annat tillfälle som helst skulle detta ha verkat egendomligt, men i just det här ögonblicket var det fullständigt fantastiskt och alla, inklusive Bill, drog efter andan när en två decimeter hög ödla klättrade upp ur den öppna huvudskålen och hoppade ner på däcket som krökte sig under dess tyngd."

Harry Harrison, övers. Sam J. Lundwall, ur Hjälten (Bill, the Galactic Hero).

Ur - dikt under det vietnamesiska folkets offensiv i april 1972

5

Krigets teater vidgas, en solfjäder av blod
Grupper, linjer, en-
staka punkter
svärmar över
landskapets yta
Flygplanens tunga kroppar
i luftens hud
Bara landskapets osynliga ansikte
förblir oberört

6

Och denna offensiv genomförs
för att människor
ska återfå sitt ansikte
för att den långsamma utplåningen av
jorden luften
alla växter, djur
människor,
ska tvingas
upphöra
För att varje människa ska bli synlig
igen, och varje ansikte
bli möjligt
att se
För att vi
ska kunna se varandra
som människor

Göran Sonnevi
ur dikten "- dikt under det vietnamesiska folkets offensiv i april 1972". Hela dikten finns i Det oavslutade språket (1972). Som finns i samlingsvolymen Dikter 1959-1972 som jag håller på att läsa nu. Det är en pocketutgåva. Den går fortfarande att köpa. Mycket bra poesi till ett billigt pris.

Joe Kubert 1926 - 2012

Citerat från veckans läsning

"'Ing-et att va-ra rädd för. Det är ju ing-en van-lig sön-dag', sa flickan som om hon rapporterade om ett allmänt bekant faktum."
ur 1Q84 av Haruki Murakami, övers. Vibeke Emond

"Såg också en jättelik näbb, på ett huvud/stort som ett hästkranium/från en annan/fågel, hade aldrig kunnat/på egen hand tänka mig/en sådan fågel   Fågel Fenix, urfågel/på spetsen av en lågas vinge/tvärs genom årmillionerna/fladdrar, som vingarna inne/i mitt hjärta, i ditt/Broderfågel! Systerfågel!/Fågel som en längesedan bortglömd/känsla,"
ur "Det oavslutade språket" i Det oavslutade språket av Göran Sonnevi

Total Recall - novellen

Han vaknade - och ville till Mars. Mars dalar, tänkte han. Hur skulle det kännas att vandra genom dem? Storslaget, mer än storslaget. Drömmen växte medan han vaknade till medvetande, drömmen och längtan. Han kände sej nästan innesluten i den andra världens närvaro,

Jag har läst om novellen "Minnen en gros" ("We Can Remember It for You Wholesale" 1966) av Philip K. Dick. Mest känd för att filmen Total Recall är baserad på den. Och då också remaken från i år.

Novellen var längre än jag mindes den. Lite mindre än fyrtio sidor. Ändå skulle en trogen filmatisering av novellen knappast räcka till en långfilm. Men kanske ett avsnitt av Outer Limits.

I "Minnen en gros" drömmer kontorsarbetaren Douglas Quail om att åka till Mars. Men han har inte råd. I framtiden finns det emellertid en firma som kan ordna falska semesterminnen. Man kan där också få köpa upplevelser som att ha varit en hemlig agent. Tyvärr visar det sej att Quail faktiskt är hemlig agent men att han blivit programmerad att inte minnas det.

Efter några klumpigt skrivna action-scener (Dick är usel som spännings-författare) går Quail med på att få ett annat minne som ska fylla hans eskapistiska behov. 

En historia om hur han som liten räddade världen. Men också den här gången går det snett.

Det är inte någon av Dicks bättre noveller. Men den är rätt kul. Dick ger oss bara ett par glimtar av denna framtida värld och av Mars (som Quail aldrig kommer till i novellen) men lyckas antyda skillnaden mellan den grå jorden och det främmande lockande Mars. 

Det finns många typiska Dick-element i novellen. Om verklighetens osäkerhet och om längtan bort.
Och så kvinnohatet förstås. "Den var hennes uppgift som hustru att hålla sin man kvar på jorden." (övers, här och ovan, Gunnar Gällmo) heter det om Quails hustru i en av novellen som kommit med i bägge Total Recall. Medan Quail med förakt avvisar den fnittriga barbröstade receptionisten på minnesfirman.
Rädslan för kvinnorna i Dicks noveller är mer än tids- och genretypisk, den är en personlig genuin misogyni (ändå är några av hans bästa romanfigurer kvinnor).

Filmen från början av 90-talet skulle först ha regisserats av David Cronenberg. Efter en konflikt med bolaget tog Paul Verhoven över. Den är som bäst big dumb fun. Men har sina anhängare.  

Remaken verkar bygga mer på Verhovens film än på novellen och har fått blandad kritik.  SvD är positiv, Expressen är negativ. DN är inte alls glad. Men inga recensioner har gjort mej särskilt sugen att se den.

Return of the Ti-Girls av Jaime Hernandez

Det kom för ett tag sen ut ett nytt seriealbum av Jaime Hernandez kallat God and science: Return of the Ti-Girls. Serien har tidigare gått som följetong i två nummer av Love and Rockets. New stories (den tredje versionen av L & R, en tidning som också innehåller serier av Jaimes bror Gilbert Hernandez). Då kallad
"Ti-Girls adventures Number 34".  Då skrev jag såhär om den:

Jaime Hernandez "Ti-Girls adventures Number 34" är en serie på fyra delar, två i varsitt nummer av Love and Rockets. New stories, på tillsammans hundra sidor.

I serien "Day by day with Hopey" från den förra reinkarnationen av Love & Rockets (finns också i det lysande albumet the Education of Hopey Glass) spionerar Maggie och Hopey på en av Maggies grannar som varje kväll står på sitt tak iförd en superhjältinnedräkt. Det är en stillsam lite märklig scen. Och Locas-historierna, som berättelserna om Maggie och Hopey brukar kallas, har ofta såna här utom-realistiska inslag.

De har minskat genom åren. I seriens början så var Maggie en mekaniker, vilket i Locas-universumet var ett glamoröst jobb där man reparerade robotar och åkte till platser där det fanns dinosaurier. Detta försvann med tiden och det fantastiska gjorde bara enskilda nedslag. De flesta av dessa hade att göra med deras vän Penny Century.

Serien här utgår också från Penny Century som visar sej dels ha fått superkrafter, dels ha blivit galen. Kvinnan på Maggies tak är en riktig superhjältinna som bevakar Maggie för att se om Penny ska söka upp henne och plötsligt befinner vi oss i en värld där superhjältar finns och titelns Ti-Girls är ett kvinnligt superteam som en biperson i de senare Locas-historierna bestämmer sej för att gå med i.

Om en av Jaime Hernandezs tidigare utvikningar från Locas-historiernas huvudfåra, serien Whoa Nellie! som handlade om den i denna värld underligt populära sporten damwrestling, var något av en bagatell så framstår den nu som djupsinnig i jämförelse.

Jaimes teckningar av de många trikåklädda damerna är levande och framförallt slagsmålen har en stark dynamik över sej. Men historien är mindre en som skämtar med klichéer än en som är nedtyngd av samma klichéer. Superkrafterna berättas om snarare än att de visas, vilket säkert är så det var i de serier som Los Bros Hernandez läste när de växte upp.

Även om superkrafterna inte används på något särskilt inspirerat sätt så är själva slagsmålen skickligt tecknade. Ett av de bästa partierna finns i det senaste numret med ett fängelseupplopp. Så det är en hel del underhållande vackert tecknat våld. Under hundra sidor.

I en tidig Locas-serie så berättar Maggie för sina vänner om den gång hon var en sidekick till en superhjälte. Det är en underhållande serie med ett bra slut där vi ser seriens tre huvudpersoner föreställa sej vad de skulle göra om de hade superkrafter.

"Ti-Girls Adventures..." påminner en hel del om denna tidigare serie, särskilt när Maggie även här mot slutet träder in i historien, nu tjugo år äldre, långsamt gående genom en värld av flygande springande sparkande kvinnor. Men denna tidigare serie var på tio sidor.

Att bläddra i serien är en fröjd i kraft av Jaime Hernandezs teckningar. Men hundra sidor är väldigt långt för en enkel superhjälteserie.
Som åtminstone avslutas i detta nummer. Förhoppningsvis kommer Jaime Hernandezs att åter ge sej i kast med riktiga serier i nästa nummer. För att tala med den unga Hopey Glass:





(Från 25 oktober 2009. Albumutgåvan är ytterligare 30 sidor längre, den innehåller lite nya scener och en epilog. Vem vet, detta kanske är precis det som serien skulle behöva. Men jag betvivlar det. Albumet har hårda pärmar och är lite större än den tidning serien först gick i. Så den är nog snygg i bokhyllan.
Jaime Hernandez gav sej mycket riktigt i kast med "riktiga serier" efter den här. Som den lysande "Browntown" i numret direkt efter. Och i den längre "The Love Bunglers" som faktiskt påminner lite om "Return of the Ti-Girls" i tonen. Även om den är helt fri från superhjältar. )

Citerat från veckans läsning

"Ja, det där är ju mycket skönt fast mycket fegt. Man har inte kommit till den här världen bara för att ta kontakt med Gud."
ur A Clockwork Orange av Anthony Burgess, övers. C. Lundgren

"Jag träffade ett barn som grät för att portvaktens son var död; hans föräldrar lät honom gråta, och sedan blev de irriterade. >>Den lille pojken var ju ändå inte din bror!<< Barnet torkade sina tårar. Men det var en farlig lärdom. Onödigt att gråta över en främmande liten pojke: Det må vara hänt. Men varför ska man gråta över sin bror?"
ur "Pyrrhus & Cineas" i Brigitte Bardot & Lolitasyndromet av Simone de Beauvoir, övers. A. P. Fredlund

10 bra filmer om homosexuella

Det är Pride-vecka i Huvudstaden. Och därmed denna lista (jag vet inte om jag är helt nöjd med rubriken, men jag kom inte på något bättre). 

But I'm a cheerleader

Komedi om en ung kvinna som sänds till ett läger där man botar homosexualitet.

Caravaggio

Derek Jarman. Den unge Caravaggio spelas av han från Reportergänget.

Det finns annan frukt än apelsiner

TV-serie i 3 delar byggd på Jeanette Wintersons debutroman. Ska vara mer konventionell än boken (som jag inte läst). Men jag tyckte om serien. Och jag tror det är Winterson som skrivit manuset. Winterson betraktar inte romanen som en lesbisk berättelse: "I've never understood why straight fiction is supposed to be for everyone, but anything with a gay character or that includes gay experience is only for queers." Vilket också kan läsas som en kritik mot listor som den här.

Farväl min konkubin

Vacker episk berättelse av Chen Kaige om två operasångare. Då kvinnorollerna spelades av män.

Frihetens nävrätt

Fassbinder. En av hans bättre filmer och den med den bästa titeln.

Min sköna tvättomat

Regisserad av Stephen Frears, skriven av Hanif Kureishi. Bägge var större namn när filmen kom 1986. Men den har hållit bra. Om en romans mellan en man från en pakistansk familj och ett före detta skinnhuvud.

Mysterious skin

Jag har sett om flera Gregg Araki-filmer på sena tiden efter att jag såg hans Kaboom. Mysterious skin är en rätt otypisk Araki. Kanske för att den bygger på en roman. Det är en rätt så hemsk film. Joseph Gordon-Levitt är lysande som tonårig hustler.

Revoir Julie

Fransk-kanadensisk romantisk komedi. Har ett av mina favoritslut.

Spindelkvinnans kyss

En politisk fånge och en som fängslats för att han är homosexuell delar cell. Den homosexuelle berättar historier för sin cellkamrat som han fått från gamla filmer. En väldigt vacker film. Jag har faktiskt inte sett den här sen jag var liten. Den gjorde ett stort intryck på mej. 

Un chant d'amour

Jean Genets enda film. Möjligen så har Jean Cocteau hjälpt till med att göra den. En kortfilm om två fängelsekunder, en vakt och asexuella fantasier. Länge förbjuden på grund av sitt erotiska innehåll. Men nu går den typ att se på youtube.

Förra årets pride-lista:

10 bra böcker om homosexuella

Ur Messiah av Gore Vidal (1925-2012)

"But then it was time to go in and I turned my back resolutely on the river and ascended the wide stone steps to the brick terrace which fronted the house on the river side, pausing only to break the stem of a white and pink peony, regretting immediately what I had done: brutally, I had wished to possess the summer, to fix the instant, to bear with me into the house a fragment of the day. It was wrong; and I stood for a moment at the French door holding the great peony in my hand, its odor like a dozen roses, like all the summers I had ever known. But it was impractical. I could not stuff it into my buttonhole for it was as large as a baby's head, while I was fairly certain that my hostess would be less than pleased to receive at my hands one of her best peonies, cut too short even to place in water. Obscurely displeased with myself and the day, I plunged the flower deep into a hedge of boxwood until not even a glimmer of white showed through the dense dark green to betray me. Then, like a murderer, the assaulted day part-spoiling, I went inside."
Gore Vidal 1954
ur Messiah (finns översatt som Messias)