Ur Språken på Pao av Jack Vance (1916-2013)

"- Därför att vi talar om de allra vanligaste sakerna. Varje språk är ett särskilt redskap med en särskild möjlighet. Det är mer än ett sätt att kommunicera, det är ett system av tankar.
[...]känner du till planeten Vale?
- Javisst. Världen där alla människor är sinnessjuka.
- Det är riktigare att säga att deras handlingar ger intryck av att de är sinnessjuka. I verkligheten är de fullständiga anarkister. Om vi nu ser på språket på Vale så hittar vi, om inte en förklaring, så dock en liknande sak. Språket på Vale bygger på personlig improvisation med minsta möjliga antal regler. Varje individ väljer sätt att tala, som du och jag väljer färgen på våra kläder."
ur Språken på Pao av Jack Vance, övers. Agneta Sneibjerg

Ur Gnistor under himlavalvet av Folke Isaksson (1927-2013)

"'Den gamle mannen med den brutna armen', ett av poetens mest citerade stycken[...]Huvudpersonen är världslitteraturens förste krigsvägrare, en ung bondpojke som har krossat sin högra hand och som därför inte blir uttagen till krigstjänst. Efter sex decennier värker fortfarande denna sönderslagna och snedvuxna arm. Smärtan hindrar den gamle mannen från att sova på nätterna, men vad betyder denna pina mot att leva! Annars skulle hans benknotor nu vitna vid Lufloden och hans själ irra fredlös över slagfälten i det avlägsna Yünnan."
Folke Isaksson, i "Po, en man som står oss nära" i Gnistor under himlavalvet

Citerat från veckans läsning

"Här är mycket varmt om dagarna och brått för lantgubbarne med sädesskylarne. Må alltid väl, snälla Pappa och Mamma! och kom ibland ihåg//Eder/August"
August Strindberg, 9 år i brev till sina föräldrar den 11 augusti 1858. Finns i Brev i urval av Torsten Eklund

"Många lärare har jag haft, Schiller och Goethe, Victor Hugo och Dickens, Zola och Péladan, men jag vill likafullt underteckna denna intervju med//August Strindberg/(Elev av H.C. Andersen.)"
ur "Andersen." av August Strindberg, 56 år. Finns i Essäer, tidningsartiklar och andra prosatexter 1900-1912

"starkt modifierat ur: Malcolm Lowry: Unter dem Vulkan."
ur Axolotl Roadkill av Helene Hegemann, övers. Linda Östergaard

Emil i Lönneberga i Svenska texter

- Måste du sörpla så där, undrade hans mamma.
- Annars vet man inte att det är soppa, sa Emil, det vill säga egentligen sa han så här: "Anners vet en inte att dä ä söppe." Men vi bryr oss inte om det nu, det där med småländskan.

I dag fyller Emil i Lönneberga 50 år. Datumet går säkert att diskutera men Astrid Lindgrens första bok om Emil - Emil i Lönneberga - kom ut 1963.
Jag har tyvärr inte kvar några Emil-böcker. Men ett stycke ur boken har jag i antologi Svenska texter, red. Manne Stenbeck (1968). Och det läste jag om i veckan. Det är det där Emil fastnar med huvudet i soppskålen. Och det är bra skrivet. Jag slås framförallt av hur ledigt Lindgren använder sej av det muntliga berättarperspektivet.

Svenska texter är en rätt rolig antologi. Med svensk prosa efter 1940. Delvis avsedd för att användas i skolorna. Här finns en stor variation med olika slags prosa. Förutom noveller och romanutdrag så finns här även politiska tal, debattinlägg och utdrag ur reseböcker.

Flera av texterna har kortare texter efter den som kommentarer. "Barnens domstol" av Pär Rådström följs av   ett stycke ur Läroplan ur grundskolan. Kommentaren till "När Emil körde huvudet i soppskålen" är en uppsats av Marika Gedin, 11 år (möjligen den framtida Lorca-översättaren): "Jag tycker att Emils pappa är litet väl hård mot honom när han sätter Emil i snickarboden. Emil menar ju bara väl, och får ju aldrig någon chans att förklara." 
'
Innan texterna har Stenbeck inledande vinjetter som presenterar texterna på ett traditionellare sätt. I Emil-vinjetten citerar han en BLM-artikel från 40-talet där Pippi Långstrump säjs vara en typisk 40-talsfigur. Och Stenbeck frågar om inte Emil kan säjas vara 60-talets figur.

Mestadels är Svenska texter ett bra och roligt urval. Men det brister på två punkter. Förutom Lindgren finns bara en till kvinnlig författare med (i kommentarerna finns förutom Gedin Jörel Sahlgren-Oswald om Gösta Oswald). Och av arbetareförfattarna så finns bara Lars Ahlin representerad.

Arbetarlitteraturen märks ändå i en del av texterna i boken. Som i Jan Myrdals Rapport från kinesisk by (som kom, ut samma år som Emil i Lönneberga). Myrdal hade i författandet av intervjuerna med de kinesiska byborna låtit sej påverkas av Ivar Lo-Johanssons statarnoveller.
Och inte minst i Emil i Lönneberga som i sitt språk och i sin berättarröst har lärt en hel del av arbetar- och bondeskildrarna.

Sarah Kirsch 1935-2013

NOAK NEMO

På kvällen lägger han ihop loggboken, öppnar
Den stora Hölderlinutgåvan medan
Nautilus skjuter sina gammalmodigt byggda
Sjögräsbevuxna ensliga terrasser
In i månljuset. Att vänta på uppdrag
Vore meningslöst.

Sarah Kirsch
övers. Lasse Söderberg och Irmgard Pinel
Dikten finns i Kirsch-urvalsvolymen Glashussplitter.

Buffy The Vampire Slayer's Livet är underbart

Med anledning av att det är tio år sedan det sista avsnittet av Buffy sändes så repriserar jag ett inlägg från förrförra året.

På amerikansk TV visar flera kanaler varje jul Frank Capras film Livet är underbart ("It's a wonderful life") från 1946. Detta började de med för att den var gratis att sända men efter hand blev det en helgtradition.

I denna film önskar James Stewarts karaktär att han aldrig skulle ha blivit född. En ängel visar för honom hur världen skulle ha sett ut i så fall. Hjälten rusar genom sin hemstad som nu har blivit en slum med glädjekvarter. Hans barn har aldrig blivit födda, hans bror är död och folk är allmänt oartiga. När hans fru i denna värld visar sej vara en ogift glasögonprydd bibliotekarie istället för den muntra (med perfekt syn välsignad) hemmafru som hon vart menad att vara så önskar Stewart allt tillbaka. Och de sjunger cristmas carols.

Amerikanska TV-serier har ofta avsnitt som mer eller mindre anknyter till Capras film.
I "The Wish" från den tredje säsongen av Buffy The Vampire Slayer så önskar Cordelia, en av bifigurerna i serien, att Buffy aldrig skulle ha kommit till Sunnydale. Resultatet blir en värld där Mästaren, huvudskurken i den första säsongen, tagit över Sunnydale (avsnittet innebär också en återkomst för en annan skurk från den första säsongen - Cordelia som populär och elak) och alla går omkring i mörka kläder.

Vanligen skulle det i en genreserie vara Cordelias uppgift att ställa saker och ting till rätta igen och lära sej en läxa, även om detta inte brukar märkas senare - den här sortens avsnitt brukar inte få konsekvenser för serierna i stort.
Här ångrar sej i och för sej Cordelia rätt fort. Men hon tas snabbt bort från handlingen och kommer heller inte att komma ihåg händelsen och är därmed oförändrad vid episodens slut.

Samtidigt återbesöks episoden senare i säsongen, nu som komedi, och en återkommande karaktär introduceras genom den - en karaktär som kommer att ta över Cordelias roll i serien.
Uppföljaren "Doppelgangland" är ett av de avsnitt som är både skrivet och regisserat av seriens skapare Joss Whedon. Vilket gör att den kan säjas ha en högre plats i kanon än "The Wish".
Här får den nya karaktären Anya, en manshatande före detta hämnddemon, en större roll. Hon kommer sen att vara med i resten av säsongerna.

I början är Anya en rätt endimensionell karaktär - ett skämt som lite går emot seriens påstått feministiska tendens (nu brukar den dimensionen av serien överskattas - även om den tredje säsongen har lite mer politisk undertext än övriga säsonger. Det är emellertid ofta en rätt ytlig sådan. Som den industriella revolution som bloddrickandet genomgår i The Wish-världen och när det löpande bandet kallas för en demonisk uppfinning av mästarvampyren - som tidigare haft en mer feodal utstrålning)
Efter hand får karaktären Anya fler sidor och blir en av de intressantare personerna i serien.
Vad som ser ut att vara ett utfyllnadsavsnitt kommer att spela en rätt stor roll för serien i stort.



Andra Buffy-inlägg här på Butter tar ordet

Buffy som sit-com
Om det aldrig sända pilotavsnittet.

Buffy, säsong 3
"Om de två första säsongerna skulle kunna beskrivas som komedi respektive tragedi, med deras karaktär liksom gamla tiders skådespel avgjorda av hur de slutar (liksom King Lear och Romeo och Julia är tragedier i kraft av sina olyckliga slut medan Som du behagar, Hamlet, och En midsommarnattsdröm är komedier då de slutar lyckligt) så är den tredje säsongen lite mer svårbestämd.
Men kanske är den snarare att betrakta som ett krönikespel."

Buffy, säsong 4

Buffy, säsong 6
"Som Joss Whedon säjer i kommentarspåret till ett avsnitt i andra säsongen: 'The two things that matter the most to me: emotional resonance and rocket launchers. Party of Five, a brilliant show, and it often made me cry uncontrollably, suffered ultimately from a lack of rocket launchers.'
Tyvärr lider också stora delar av denna den sjätte säsongen av Buffy av en liknande brist på rocket launchers."

The Breeders och Buffy

Fray av Joss Whedon - en framtida vampyrdräperska
Ett seriealbum om en vampire slayer i framtiden.

Sugarshock! av Joss Whedon och Fábio Moon
Om en tecknad serie om ett rockband och robotar och rymdvarelser av han som skapat Buffy.

The Lost Slayer: en Buffy-roman
"Då jag är en bildad man så finns i mina bokhyllar Sartre såväl som Shakespeare, Diderot och Dante liksom Brecht och Balzac. Och så The Lost Slayer, en samlingsutgåva av en roman först utgiven i fyra delar baserad på karaktärer från TV-serien Buffy The Vampire Slayer."

(Först publicerad den tredje september 2011. Den ingick då i Fiktiviteters Whedon-helg).

Citerat från veckans läsning

"Det hände att han berättade sagor för dottersonen, sagor blandade med bilder ur hans eget liv och händelser som lånats ur det som redan fanns skrivet. Helst ville pojken då höra honom berätta om det märkliga skeppet och dess besättning. Piratkaptenen som förlorat ett öga i strid med handelsmän och i det riktiga ögats ställe satt in en kula av mångfärgat glas.[...]
Sagorna var deras gemensamma egendom."
ur Hösten lång av Karl Rune Nordkvist










ur Weathercraft av Jim Woodring

"Färska tyrannosaurieägg till frukost."
ur "Sauropodernas heliga jungfru" i Det brokiga cocktailpartyt av Robert Silverberg, övers. Erik Andersson

5 bra norska skivor

Dagen till ära.

Bel Canto -Birds of Passage
Det vore kanske synd att säja att hela det här albumet från 1989 har överlevt tidens tand. Men när det begav sej var jag rätt så förtjust i den här blandningen av depprock och new age-kitsch (deppnewagerock). Och de få spår som har hållit känns desto modärnare. Jag får lite Knife-känsla när jag lyssnar på dem idag.
Bästa spår: "Look 3"

Ane Brun - A temporary dive
Bästa spår: "Rubber and soul"

Agnes Buen Garnås och Jan Garbarek - Rosensfole
Norsk folkjazzindustrimusik när den är som bäst.

(Mer om albumet på länken.)
Bästa spår: "Lillebroer og storebroer

Folque - Vardøger
Folkrock från 70-talet. Ett av de bästa banden i den genren. Här på tredje plattan har de kommit loss lite från att försöka vara så lika Steeleye Span som möjligt fast på norska. Good shit.
Bästa spår: Varulv

Erlend Øye - Unrest
Att blanda indiepop av den mer anemiska sorten med dansmusik borde ju inte gå så där jättebra. Men på nåt sätt funkar det.
Bästa spår: The Athlete

Tidigare års norgelistor:
10 bra norska romaner
5 bra norska filmer
10 bra norska böcker

Both rosy-faced lasses and strapping young men

"Copshawholme fair" är en sång om en så kqallad "hiring fair" dit folk förr gick för att försöka få anställning på jordbruk. Som en arbetsförmedling. Fast med dans och uppträdanden och sång och "jugglers and tumblers and folks with no arms". Marknaden i Copshawholme hölls antingen andra frdagen i april eller fredagen innan den 17:e maj. (Om 17:e maj inföll på en fredag höll de den nog då. Så imorgon är alltså Copshawholme Fair-dagen.)

Tim Hart och Maddy Prior sjöng in den på Folk Songs of Old England volume 2. De spelade också in den i en elektrisk version med sitt band Steeleye Span. Men den versionen är inte alls lika bra.

Anno Dracula 1923: Vampire Romance

No matter how boring the Vampyrrhic Chronicles got, Lydia had to buy each novel to keep the set complete.

År 1923 samlas en grupp vampyrer i ett hus i England för att utse en ny vampyrledare. När ljuset slocknar blir en av vampyrerna mördad. Vem har utfört dådet och hur hänger det samman med vad som hände med en vampyr vid namn Carmilla?

Anno Dracula är en roman av Kim Newman från 1992 där Dracula gifter sej med drottning Victoria och tar makten i England (Jag har skrivit mer om den HÄR). Newman har skrivit flera böcker i samma värld. De har  kommit ut i nyutgåvor i väntan på att den sista avslutande romanen ska komma ut senare i år.

Jag tyckte den andra boken i serien Anno Dracula: The Bloody Red Baron blev lite tröttsam. Den romanen var lika mycket en mash-up av berättelser om första världskriget som av vampyrhistorier. Och jag är inte lika road av Biggles som av Dracula.

Men nyutgåvorna har extramaterial. The Bloody Red Baron har en hel nyskriven kortroman.
Där The Bloody Red Baron trots en del komiska inslag (Snobben är med i ett kapitel) är en allvarlig bok om krig och politik och sånt så är Vampire Romance en komedi. Huset som berättelsen utspelar sej i ägs av Bertie Woosters faster.

En av romanfigurerna är den tonåriga skolflickan Lydia som är en flitig läsare av romantiska berättelser om vampyrer. Hon träffar en japansk vampyrflicka som i sin tur slukar engelska flickskoleböcker.
Böckerna Lydia läser är misstänkt lika True Blood och Twilight-serien (Otterbourne's Nitelite Saga novels had so much swooning Lydia wondered if the authoress was prone to fits. Her hero glittered like a Christmas tree and her heroine was unconscious for at least seven chapters in each book, even though she was supposed to be telling the story.").

Vampire Romance är en bagatell. Men en roande bagatell. Och den gör mej lite sugen på att läsa Dracula Cha-cha-cha, den tredje boken i sviten som nu kommit i nyutgåva och utspelar sej i Rom 1959. Den ska innehålla personnager från Fellinis filmer och Patricia Highsmiths böcker. 

Citerat från veckans läsning

"Hur skulle jag kunna transformera dig /till bild, till språk, när vintern/har varit så lång och hela havet/brusar nu i min öronsnäcka?"
ur "Hur skulle jag kunna transformera dig" i Tallört av Tua Forsström

"All the birds had flown away, save only the great, grotesque penguins."
ur At the Mountains of Madness av H. P. Lovecraft

"'Darling,' she says; and I never, never correct her,/Although my name is not darling, but Kenneth."
ur "Crazy Jane" av Kenneth Koch

En blå bok 2 av August Strindberg

En blå bok II av August Strindberg kom ut 1908 och var uppföljaren till En blå bok som kommit nåt år tidigare. En blå bok var något förvånande en försäljningsframgång.
De blå böckerna innehåller texter av den äldre Strindberg i allehanda ämnen. Ofta rätt egensinniga sådana. Han hävdar att all astronomi är humbug i början av En blå bok II. Uppsatserna är lite längre i uppföljaren. Men annars följer den i tonen denna. 
Förutom astronomin så får historieskrivningen och ornitologin och sina kängor av Strindberg. Men boken innehåller inte enbart uppgörelser med vetenskapen utan även porträtt av och berättelser om människor Strindberg känt.
De senare avdelningarna är väl de som har hållit sej bäst. Men de vetenskapliga delarna är väldigt underhållande. Som hans kamp med (mot) den assyriska kilskriften ("Ungdom! Läs icke assyriska, ty det är intet språk, det är hackelse!") 
Vetenskapliga kanske är fel ord. Strindbergs teorier kan få en att tänka att det var synd att han aldrig fick uppleva möjligheten att förneka månlandningen. 
Men nånstans uppskattar jag ändå Strindbergs motstånd mot de vetenskapliga auktoriteterna här (och ibland har han rätt - som när han kritiserar föreställningen om etern).
Jag har läst den i Nationalupplagan. Det här bandet har en utförlig kommentardel. Med uppsatser av experter i de olika ämnena där det förklaras hur och var Strindberg hade fel. Och det kan ju vara praktiskt. 
Men nog hade det varit lite roligare med ett fanatiskt försvar av Strindbergs uppfattningar mot senare tiders irrläror.

Ur Kung Midas av Ray Harryhausen (1920-2013)

Konstalmanackan av Bengt Lagerkvist 1926-2013

Ett avsnitt från 1986.

Citerat från veckans läsning

"Så snart en människa fördjupar sig i böcker, så får hon svarta naglar och manschetter, glömmer tvätta, kamma och raka sig. Hon försummar sina plikter mot liv, samhälle och människor, förlorar 
själsförmögenheter, blir disträ, närsynt (glasögon) och stoppar snus i näsan för att hålla sig vaken. Kan icke 
följa ett samtal, icke intressera sig för andras intressen, ser icke landskapet på dagen, icke stjärnorna på natten."

ur "Lärdomens följder." i En blå bok II av August Strindberg

"poeten talar om sig själv han tycker om/att se sig själv på teve/poeten talar i teve/och tittar på sig själv han/sitter hemma hos sig själv i soffan/och lyssnar på vad han säger/på teve Han ler/mot sig själv den andre"

ur "Autistisk dikt" i Relief av Tadeusz Rózewicz, övers. Anders Bodegård 

Fantom-författare

Ni vet hur i Fantomen alla fantomenarna skrev ner sina äventyr? Ibland funderar jag på vilken Fantomen som var den bäste stilisten.
Om den fjärde Fantomen skrev ner sina tankar om livets fåfänglighet och naturen och Gud. 
Ägnade den fjortonde Fantomen flera volymer Fantomenkrönikor åt sina katter?
Påminde den sjunde Fantomens krönikor om Samuel Pepys dagbok? 
Och var den 19:e Fantomen påverkad av de nya modernistiska författarna så att hans äventyr blev nedskrivna i en djärvt formförnyande men tyvärr också svårbegriplig stil?
Detta är ett område som fantomenförfattarna ägnat sej alldeles för lite åt.

10 bra röda böcker

Det dånar uti och allt det där.

Evigt gröna träd av Gunnar Adolfsson
Jag har haft en lista med arbetarlitteratur en tidigare första maj. Där fanns givetvis Gunnar Adolfsson med. Det här är noveller som publicerades i kommunistisk press på 20- och 30-talet. Adolfsson blev sen tidningsredaktör och riksdagsman.

Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk
Björk läser bland Kapitalet av den äldre Karl Marx med den yngre Marx i tankarna.

Sånger mellan krigen av Bertolt Brecht
"Den unge Alexander erövrade Indien.
      Han ensam?
Ceasar slog gallerna.
Hade han inte åtminsone en kock med sig?"
ur "En läsande arbetares frågor", övers. Erwin Leiser

Hädisk munk av Axel Danielsson
Artiklar och noveller av den socialdemokratiske ledaren.

Dagbok från fängelset av Ho Chi Minh

Korta beskrivningar av livet i fängelset. Vemodiga och vackra. "Klockan två. Cellen är öppen. De vädrar./Man ser en bit av himlen. Vi tittar alla uppåt./Jag vet att också ni längtar efter den fria himlen./Men anar ni varför jag är tankfull?" ("Eftermiddag" övers. Jan Kunicki)

Samtal i Hanoi av Sara Lidman
I detta resereportage från 1965 så tolkar Lidman ett par av Hos fängelsedikter (hennes tolkningar är bättre än Kunickis). Innehåller samtal med vietnameser och reflektioner kring kriget.

Jag var, jag är, jag blir av Rosa Luxemburg
I detta urval artiklar och brev (breven är de som hållit sej bäst - det finns två urval av Luxemburgs fängelsebrev på svenska förutom det här) finns en artikel om förstamajfirandets uppkomst. "Den första maj förkunnar åttatimmarsdagens paroll. Men inte heller när man uppnått detta mål slutar man fira dagen. Så länge arbetarnas kamp mot bourgeoisi och regering varar, så länge det finns krav kvar, som måste uppfyllas, kommer förstamajfirandet att årligen ge uttryck åt dessa krav." 1894, övers. Birgitta Sandberg

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Sen Martinson tvångsinskrevs i litteraturkanon så har hennes politiska sida tonats ner. Men hon var rätt så röd. Det här är en bra roman.

Söndagsmorgon av Jan Myrdal
Myrdal hade på 60-talet en krönika i Stockholms-Tidningen på söndagen. Den här boken samlar de bästa av dessa. Myrdal när han är som mest underhållande.

Jaget och världen av Birgitta Trotzig

Tidigare Förstamajlistor:
10 bra arbetarromaner
10 bra röda skivor
10 bra röda filmer