Läst i januari

Sandman Overture av Neil Gaiman (text) och J. H. Williams (bild)
En slags prolog till Neil Gaimans tecknade serie. Jag gillade den. Inte minst Williams teckningar. Kommer nog att skriva något om den.

Olunn av Gunnar D. Hansson
Diktsamling om makrill.
"Under 1100-talet/då penningen erövrar Europa/börjar utplåningen/av makrillens regionala namn."

Atlas över de dimhöljda kontinenterna av Ihsan Oktay Anar
Turkisk roman från 1995 men först nu översatt. En berättelse fullt av berättelser-i-berättelsen.

Äventyr i Svenssonland: Seriemördaren Peter Mangs av Joakim Palmkvist
Bokcirkelbok. Läste denna som e-bok. Jag känner mej väldigt modern.

Sammanhang av Birgitta Trotzig
"språket flyger som en flyttfågel genom världen, över haven, också världen flyger"
Prosadikter.

Sokrates och möjligheten av en politisk konst av Charlotta Weigelt
Essä.

Det vart inte så många böcker lästa den här månaden. Jag skyller på en utdragen förkylning.

Citerat från veckans läsning

"(David Bowie beskriver det så gribende i sin fortvivlede undergangssang, 'Five Years': 'My brain hurt like a warehouse, it had no room to spare/ I had to cram so many things to store everything in there'. Forbrugersamfundets ting og billeder kan ikke rummes i den smertende hjerne på sangens jeg, der desperat søger at fastholde verden i en ordnet helhed lige før undergangen. 'My brain hurts a lot!')"
ur "Døgndrømme - Døgnstrømme" i Sidegader. Prosa 1978-86 av Michael Strunge

ur Sex Criminals. Volume two: Two worlds, one cop av Matt Fraction och Chip Zdarsky

Paul Kantner 1941 - 2016

Jefferson Airplane - Today

Från Surrealistic Pillow. Paul Kantner skrev låten tillsammans med Marty Balin.

Datormannen av Alfred Bester

"Det är inte rättvist. Jag torterar och dödar med de bästa avsikter, och om jag beskriver mina egna dödserfarenheter så kanske ni förstår."

övers. Gunnar Gällmo

De enda av Alfred Besters romaner som man brukar nämna är Tigermannen och Ensam mot universum och om Datormannen är typiskt för hans andra romaner så är det inte så underligt.

Den kom ut cirka tjugo efter Tigermannen, som var Besters närmast föregående roman. Den skildrar en grupp odödliga (varav en antydan vara Jesus). Berättarjaget är en av dessa odödliga. Han utför dödliga och plågsamma experiment på människor för att framkalla fler odödliga. 

Det är en rörig roman som mest känns som en omedveten Thomas Pynchon-parodi.

Tigermannen av Alfred Bester

"Men Fourmyle stod redan i biblioteket och dunkade bibliotekarien i huvudet med Blochs Das Sexualleben (fyra kilo och sju hekto) för att den olyckliga mannen inte kunde förse honom med en lärobok i konsten att tillverka evighetsmaskiner."
övers. Lisa Bergman

Tigermannen (The Stars My Destination i original, men under titeln Tiger! Tiger! i Storbrittanien) påminner en del om den föregående Ensam mot universum. Där den lånade från detektivromanen lånar Alfred Bester här från äventyrsromanen: närmare bestämt från Alexander Dumas Greven från Monte Christo (flera av Dumas böcker har stått model för diverse sf-berättelser). Huvudpersonen är animalisk och boken utspelar sej i ett barockt samhälle som förändrats av en aspekt. I Ensam mot universum så var det telepati, här teleportation eller grantning.

Besters intresse för den litterära modernism visar sej här ännu tydligare med flera sidor gjorda som om de vore tidigare dikter av Öyvind Fahlström eller Bengt Emil Johnson. Här gifter sej modernism och science fiction rätt så bra.

Besters roman har påverkat flera senare författare. Bland annat brukar cyberpunken räknas till dess efterföljare. Men Bester har mer humor än de flesta som följt i hans fotspår. Och mer sorgsenhet. "På tre planeter och åtta satelliter mullrade elva miljarder människor i en av de mest fascinerande tidsåldrar som någonsin funnits, men ändå längtade man, nu som alltid, efter något annat."

Ensam mot universum av Alfred Bester

"Då barkassen krängde föll solen på Spaceland och Powell kunde se de hundratals hemisfärerna avteckna sig mot den mörkblå skyn som såpbubblor på ett schackbräde."
övers. Göran Byttner

Ensam mot universum (The Demolished Man) hör till sf-genrens klassiker. Alfred Besters roman gick först som följetong i sf-magasinet Galaxy och gavs sen ut i bokform 1953. En svensk översättning kom redan 1955 i Lindqvists bokserie Atom-böckerna. Det är denna utgåva jag har.

Romanen utspelar sej i ett framtida utsvävande samhälle där mord inte längre begås pågrund av telepati. Vår hjälte - en av de rikaste människorna i världen - beslutar sej ändå för att mörda en av sina konkurrenter. Det är en slags deckare. Men en där spänningen ligger i hur brottet blir uppklarat - inte i vem mördaren är.

Samhället som skildras är som ett amerikanskt 50-tal uppskruvat. Om det hade haft telepater. Och flera bebodda planeter.
Bester var påverkad av modernismen. Vilket märks bland annat av att han låter en del personnager ha namn där typografiska symboler ersatt några av deras bokstäver. Bland annat det nuförtiden allestädes närvarande snabel-a:et. Detta är något nedtonat i den svenska översättningen.

Delar av romanen bygger lite väl mycket på freudianska teorier men annars är jag rätt så förtjust i Besters barocka berättelse. De två slutmeningarna hade i sej räckt för att göra boken värd att läsa.

Citerat från veckans läsning

"Den i eget tycke ständigt föränderlige Peter Mangs väljer smeknamnet Kameleonten i taekwondoklubben[...]. En blinkning till det han kallar sitt 'omnitänk', alltså att han kan se alla sidor av saken samtidigt och aldrig behöver låsa sig vid en viss uppfattning om vad som är gott, ont, bra, dåligt."
ur Äventyr i Svenssonland av Joakim Palmkvist

"För att få inspiration och tänka fritt brukar jag sitta på Kaffe på Sankt Paulsgatan och läsa science fiction. Det gör jag nästan varje dag. Nu läser jag 'The penultimate truth' av Philip K. Dick, som är den av alla författare som gått längst utanför boxen." Carl Johan De Geer intervjuad av Josefin Olevik i SvD Kultur Söndag 24 januari 2016

Casper Natt

Casper Natt är en samling prosadikter av den franske 1800-talsförfattaren. Det är ett pionjärverk inom genren och det påverkade bland andra Charles Baudelaire.
Det är korta drömlika stycken. En del är lite väl violett numera men här finns flera vackra rader.

Om du inte har läst Bertrand så är du inte direkt ensam om detta. Den gavs ut på Svenska i Forumbiblioteket 1976 och Folke Isaksson kallar i sin essä om Bertrand i Gnistor under himlavalvet utgåvan för en "worstseller". 
Men det tog ett tag för Caspar Natt att hitta publik i sitt hemland när det begav sej. Kanske har dess tid i Sverige bara ännu inte kommit.

"Och mina små fabler lära icke ens få det ädelt som Geneviève av Brabants klagosång fick hos marknadens förevisar av bilder, när han beklagade att han icke mer kom ihåg början och aldrig hade kunnat lära sig slutet ..."
ur "VIII. För en bokvän" i den fjärde Boken, övers. Ebbe Linde

Ettore Scola 1931 - 2016

Ettore Scolas filmer är de bästa filmerna: Familjen, I afton dans (bilden ovan är från I afton dans), Vi som älskade varann så mycket och Fula, skitiga och elaka och många fler.

Drömsånger av John Berryman

The Dream Songs av John Berryman är en diktsvit på 385 dikter. Det svenska urvalet Drömsånger innehåller 63 dikter.
Det är en självbiografisk svit om Berrymans alter ego Henry. Det är märkliga mycket amerikanska och rätt så vackra dikter.

Boken gavs ut på Bakhåll 1990. Dikterna är översätta av Bo Gustavsson och Clemens Altgård.
Nedan är början på dikt nummer 103:

Så ser jag på sången: Som en kolibri
ska den vara, snabb, dunlätt, hård som raketmetall,
& märklig som antimaterians värld
där alla undrar: Går klockan baklänges? -
som poeten trodde; Scarlatti-smidig.
Men kan Henry skriva den?

Självbiografierna av Thomas Bernhard

"Det var mig en fullkomlig gåta hur en människa kunde sätta sig ner och skriva tusen sidor. Redan hundra färdiga sidor var för mig något helt obegripligt. Å andra sidan hörde jag min morfar säga allt vad man skriver är dumheter. Alltså, hur kunde han komma på en sådan idé som att skriva tusentals sidor dumheter."
ur Ett barn, övers. L. W. Freij

Min favorit av de Thomas Bernhard jag har läst är den fem böcker långa självbiografiska romansvit som börjar med Orsaken och slutar med Ett barn. Jag har tyvärr bara fyra av böckerna.

Bernhard berättar om sin barndom, om att jobba i speceriaffär och om att ligga på sanatorium för lungsjuka och om musiken. Den sista boken utspelar sej innan de tidigare (lite som Min morbror trollkarlen). Influensen från den självbiografiska sviten är tydlig i Karl Ove Knausgårds Min kamp. Bernhard är ett snäpp bättre.

Tranan gav ut alla böckerna i en volym under namnet Självbiografierna för några år sen. Och den finns fortfarande att köpa. Visserligen är det trevligare att läsa i Albas vackra utgåvor. Men å andra sidan får man ju alla fem böcker och slipper som jag nöja sej med fyra femtedelar av verket.

Helt enkelt komplicerat

"Det är meningarna, orden, som man bygger upp. De är i grund och botten som leksaker, man placerar dem på varandra, det är ett musikaliskt förlopp. Om man nått upp till en bestämd nivå efter fyra fem våningsplan - man bygger upp dem - genomskådar man det hela och slår omkull alltihop som ett barn."
ur "Tre dagar" av Thomas Bernhard, övers. Daniel Birnbaum

Helt enkelt komplicerat och andra texter av Thomas Bernhard innehåller en pjäs, en kortroman och anteckningar av Bernhard. Även om det är tre olika sorts texter så påminner de om varandra i ton.

Boken har två efterord - ett av Anders Olsson och ett av Daniel Birnbaum. Om det finns nåt jag har lite svårt för med Bernhard så är det att han är en sån författare som får två efterord. Som för att säja att det här inte bara är finkultur: det är dubbelfinkultur.
Fast det är ju inte Bernhards fel och efterord kan man hoppa över.

Så låt inte de alltför många efterorden och liknande stå i vägen för Bernhard. Texterna här är mycket läsvärda. Kortromanen Gå må vara svårläst. Men pjäsen Helt enkelt komplicerat är lättare och rätt underhållande  ("Hela natten tänkte jag/att jag skulle måla om/ja jag tänkte till och med/att jag själv skulle måla om/Övermod/Självöverskattning/Vi är ju redan totalt utpumpade/efter att ha slagit i en enda spik/i fåtöljskarmen", övers. Anders Olsson).

Citerat från veckans läsning

"Vi i nutiden kan inte inse den hundens skönhet. Den är välbekant för oss. Den är som solnedgången och stjärnorna. Vi imponeras inte av deras skönhet, eftersom våra ögon är vana vid den. Så är det med den där porslinshunden. År 2288 kommer folk att falla i trance över den."
ur Tre män i en båt av Jerome K. Jerome, övers. Jan Gehlin

"He turned to me. 'Darwin, Disraeli, the Indian question, Alice in Wonderland, Little Nell, Turner, Tennyson, Three Men inte a Boat, crinolines, croquet [...]Gilbert and Sullivan, lawn tennis, and parasols. There,' he said to the seraphim. 'He's been prepped.'"
ur To say nothing of the dog av Connie Willis

Kalkbruket av Thomas Bernhard

"Han vaknade med tanken på studien, men lät snart tanken att skriva ner studien falla och beslöt att genast efter frukosten börja med gehörsövningarna. Han skulle från östra hörnet av hennes rum ropa till henne ord med u. Ural, uremi, urin, urfader, urtid, undergång, ulster, urban, urkund, Uruguay, Uriel etcetera. Sedan ord med ö."
övers. av Margareta Holmqvist.

Det händer att jag blandar ihop Thomas Bernhards romaner. Jag har vid ett tillfälle pratat om den här med en som egentligen pratade om en annan Bernhard-roman. Ingen av oss märkte att vi pratade om två olika romaner.
I den hör har huvudpersonen skjutit sin rullstolsburna fru. Han har innan dess hållit på med ett experiment om gehör. Det hela berättas i en maniskt bernhardsk stil. Den stil som gör att jag ibland blandar ihop Bernhards romaner, även romaner med rätt olika händelseförlopp.
Det är en bra obehaglig bok.

Dikt skriven efter att ha läst en gammal kinesisk dikt

Jag läser en gammal kinesisk dikt som varnar mej för att gå ut.
För därute knäcker kylan ens ben (snap!).
Det är ett tema som aldrig kommer att åldras.
Ute är det vinter och vitt -
som i den kinesiska dikten, fast med fler bilar som kör förbi.
Jag stannar inomhus i kväll.

Svanen av Guđbergur Bergsson

"Tänk dig", sade han, "det finns två stora bokskåp här som är fulla av berättelser om lantlig lycka, men dottern, enda barnet, har inte läst någon av dem, bara skolböckerna och deckare för att koppla av från studierna med historier om kalla och fria förbrytare. Så ligger landsbygden där ensam och folktom med sitt förflutna i tryck i böcker i dammiga skåp, och ingen vill lära sej något om det."

Guðbergur Bergsson hör till de internationellt mest kända av de isländska författarna. Han brukar säjas vara en isländsk magisk realist. 

Hans genombrottsroman Svanen (Svanurinn), den första som kom på svenska, säljs som en lyrisk skildring mellan dröm och verklighet.

Och dessa drag finns där. Men stora delar av romanen liknar snarare Flann O'Brians Klagomunnen, den klassiska parodin på iriskt nationelle skildringar.

Huvudpersonen, en nioårig flicka skickas ut på landet för att lära sej vett efter att hon blivit påkommen med att stjäla. Den isländska landsbygden är först i mycket som en gammal isländsk bok eller film om den isländska uppväxten.

Men på den stora hembygdsfesten är det allt färre av de unga männen som snusar. Förr brukade man låtsas sjunga med i de fosterländska sångerna, "Nu för tiden höll också den sortens lurendrejeri på att försvinna. Ungdommarna hade blivit så frimodiga tt de utan att skämmas erkände att de inte längre kunde texterna och att det var dem fullständigt likgiltigt."

Romanen blandar lyriska skildringar med parodiska skildringar av det isländska. Det är själva blandningen som gör boken underhållande.

(Repris från juni 2009.)

Årstiderna och andra diktsamlingar av Petter Bergman

"Varje dag skriver sig själv./Man måste ha alla fakta till hands./Verifiera citaten. Läsa 'Candide'./Undvika snöslasket.//Det är ett arbetsamt liv."
ur "Drömdatum" i Årstiderna

Jag fastnade först för Petter Bergman för att hans namn är så likt mitt eget. Det gjorde att jag drogs till hans böcker i föräldrarnas bokhyllor. Jag har alltid gillat hans dikter.

Bergman debuterade på 50-talet. Trots en tidig död 1986 hann han ge ut mer än ett dussin diktsamlingar. Hans översättningar av engelska poeter brukar också hållas högt.

Jag har tre av hans diktsamlingar. För att överleva, Årstiderna och den postumt utgivna Tilltal.
De är bra alla tre. Men min favorit är nog Årstiderna. 
Fast För att överleva är ju också rätt så underbar ("I rörelse och rörelse markerar/de flygande tonerna att något/av det möjliga har blivit möjligt./Ur ordningen, ur flöjtens grammatik/avtecknar sig frihetens språk.") Och Tilltal är sorgsen och stark ("Jag önskar mig fri från min dikt.") Och de andra samlingar och dikter jag läst av Bergman i antologier har alla varit bra.
Men jag väljer en dikt ur Årstiderna som exempel på hans poesi:


KVÄLL OCH DET SNÖAR

Kväll, och det snöar
i rummet. Det faller
alldeles stilla
från golvet till tak
utan att snudda
vid mig eller boken
jag läser i.

Det är mörkt utanför.

Jag läser
genom åren, genom snön
som faller, genom solen
när den skiner.
Det är svårt
att vara alldeles fri.

Det är kväll i rummet.
Det blir tidigt mörkt.


Det finns två urval med Bergmans dikter: Utsatt i musiken och Jag talar om någonting som är verkligt. Den förra har bara dikter fram till mitten av 70-talet.
(Detta inlägg ingår i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

David Bowie 1947 - 2016

Five years - David Bowie
"And all the fat-skinny people, and all the tall-short people/All the nobody people and all the somebody people/I never thought I'd need so many people"

Citerat från veckans läsning

"När man läser Staten ligger det många gånger nära till hands att misstänka att allt bara är ett stort skämt från Platons sida,"
ur Sokrates och möjligheten av en politisk konst av Charlotta Weigelt

"Under 1100-talet/då penningen erövrar Europa/börjar utplåningen/av makrillens regionala namn."
ur Olunn av Gunnar D. Hansson

Herr von Hancken av Hjalmar Bergman

"Och nu förtalde han en kostlig historia, för vars sanning han själv får borga. Min tro är, att han läst den i en bok eller hört den berättas om någon annan, fastän han nu i sin begynnande själsro knöt den vid sitt liv."

"Nio volymer Hjalmar Bergman, varav de flesta länge varit försvunna ur bokhandeln - kan man önska sig bättre?" frågar Göran Hägg i förordet till 1987 års pocketutgåva av Herr von Hancken. Han frågar det i förorden till alla nio volymerna.
Jag tror jag har läst nästan alla nio. Om inte alla i just den pocketserien. Men det är några år sen sist. Också de mindre kända Bergman är läsvärda.

Herr von Hancken som kom 1920 minns jag som en mycket rolig roman. Hägg menar att den påvrkat Sven Delblanc (som också säjs ha lanserat Bergman som ett svenskt alternativ till James Joyce och Franz Kafka).
Liksom flera av Delblancs romaner så har Herr von Hancken ett inslag av pastisch. Något som ofta får böcker att åldras. Men boken har klarat tidens tänd rätt så bra.

Det är synd att det inte finns en serie med Bergmans romaner i bokhandeln i dag.

A. Gunnar Bergman: Du sitter i rävsaxen

"Uppifrån sett och med överblick/har landet ett platt och likgiltigt skick.//Men nerifrån sett, i grodperspektiv/har det dalar och kullar - och liv."
"Riktigt perspektiv" av A. Gunnar Bergman

Du sitter i rävsaxen var A. Gunnar Bergmans andra diktsamling. Den kom ut 1947, tolv år efter debuten Erfaret. 
Det är politiska dikter. Rävsaxen är "det kapitalistiska samhället" enligt titeldikten. Om man ogillar den liknelsen ges man en annan om en humla. En annan dikt handlar om sparris: "Men sparrisplantan slutar aldrig att drömma/om solljuset där uppe ovan jord."
Det är dikter om kriget och samhället. Några visor. En del dikter är humoristiska. Som en som hånar idrotten. Samlingen är lite ojämn men innehåller en hel del bra dikter.

Bergman var kulturredaktör på Aftontidningen. En LO-tidning. Numera är han nästan bortglömd. Mitt ex av Du sitter i rävsaxen är den andra upplagan. Så den verkar ha sålt bra. Utdragen ur recensionerna för debutdiktsamlingen på baksidan av boken är lovord från Erik Blomberg, Hasse Z, Elmer Diktonius och Ture Nerman med flera.

Som exempel ur boken har jag valt en för årstiden passande dikt:

VÄRLDSHISTORIA 

Fram emot hösten 

tycker världsmodern

att det kan vara dags

att konservera.

Och då sätter hon in

jordklotet i kylskåpet

och för ytterligare

säkerhet strör hon salt över.

Men hon kan inte komma sig för

att låta jorden frysa definitivt

- hon tar alltid ut globen

och ställer den i solen igen.

Men när hon ser hur ohyran

skövlar marken och växtligheten

under något som den kallar krig

är hon starkt frestad.

Raserier av Anne-Marie Berglund

"Min berättare har gett sig av. Hur lite hade han inte fattat av hela min berättelse, fast det var han själv som hade tillverkat den, med sina egna händer. De där ludna tassarna."

Raserier läste jag rätt nyligen. Det är den första bok av Anne-Marie Berglund jag har läst. Det är en samling bisarra berättelser. De är uppdelade i två avdelningar: "Flamberade romaner" och "Erotiska anfall". De senare är inte direkt erotika. Citatet ovan är ett erotiskt anfall.
Jag har inte så mycket att säja om boken mer än att jag gillade den. Jag tror jag ska läsa mer av Berglund. "Men han måste få sin egen novell en dag. Alla ska få noveller. Jag känner tanten som delar ut noveller."

(Det här inlägget ingår  i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Vandring till Ljusbacken av Sven O. Bergkvist

"Det är stilla i alla salarna, fast det hörs att man har börjat vakna lite varstans; några morronhostningar rullar fram genom väggarna eller korridoren, och då och då klirrar det i spottkoppar eller urinflaskor."

Sven O. Bergkvists debutroman Vandring till Ljusbacken (1950) handlar om ett sanatorium för folk med tuberkulos. Bergkvists hade själv lidit av tuberkulos, eller lungsot som det hette i folkmun.
Tuberkulos var en mycket spridd sjukdom.

Också många författare och konstnärer hade lungsot. På ett av sanatorierna som Sven O. Bergkvists låg på, Österåsen, fanns tidskriften "Vi och ni" där bland andra Josef Kjellgren, som var österåspatient medverkade  Kjellgren uppmuntrade Bergkvists skrivande.

Detta står det om i efterordet till 1991 års nyutgåva av boken. Efterordet är minst lika intressant som romanen. Bergkvists kom att skriva en stor mängd böcker. Jag har läst ett par förutom Vandring till Ljusbacken. En av de andra, Arvedel, handlar också om ett sanatorium men har en humoristisk ton. Egentligen är den bättre. Debutromanen har en del lite valhänta passager. Men som tidsbild är den mycket intressant.

Citerat från veckans läsning

ur The Sandman Overture, text av Neil Gaiman, bild av J. H. Williams III

"När han träffats av blixten ytterligare tre gånger var öknamnet Otursgubben fast etablerat och det utfärdades ett kejserligt dekret som förbjöd honom att vistas nära minareter, palats och förnäma hus, eftersom gnistor från hans kropp skulle kunna antända dem om blixten på nytt slog ned i honom.[...]När han kastades i fängelse för att ha överträtts förbudet slog blixten snart ned i byggnaden,"
ur Atlas över de dimhöljda kontinenterna av Ihsan Oktay Anar, övers. Mats Andersson

Jag läste 137 böcker 2015

Jag skriver ju sen början av 2014 upp de böcker jag läser. 2014 läste jag 117 böcker. 2015 läste jag 137 böcker. Vilket ju är fler.
Flest böcker, 17 stycken, läste jag i juni. I oktober läste jag minst antal böcker, 6 stycken.

48,9 % av böckerna jag läste 2015 var skrivna av män. 46,7 % av kvinnor. De resterande 4,4 % är böcker där både män och kvinnor medverkat. Det är en mycket bättre könsfördelning än jag hade 2014.

Hur man ska räkna nationstillhörigheten i böckerna kan ibland vara lite knepigt. Är Nalo Hopkinson kanadensare eller Jamaica? Men i alla fall:
Jag läste 47 svenska böcker. 21 från Förenta staterna. 18 från Storbrittanien. 15 från Danmark. 3 från Norge och 3 från Finland. 5 från Frankrike. 3 från Tyskland. Två från Turkiet. Två från övriga Europa. 5 från Kanada. 1 från Kina, 1 från Japan, 1 från Australien, 1 från Romarriket. 5 från Sydamerika, 2 från Västindien och bara en från Afrika. Jag får bättra mej på den sista känner jag.

Den längsta boken jag läste 2015 var Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård. Flest böcker läste jag av den danska poeten Pia Tafdrup.
Jaha skulle kunna fortsätta med lässtatistik men du har säkert redan slutat läsa det här inlägget. Jag är i vilket fall rätt nöjd med min läsning 2015.

Bästa ditt och bästa datt från 2015

Några av de bästa sakerna jag såg, läste och hörde 2015:
Bästa diktsamling: Det enkla och det ensamma av Asta Olivia Nordenhof
Bästa roman som kom ut 2015: Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Bästa roman som kom ut 1978: Blåsa liv av Clarice Lispector
Bästa bortglömda novellsamling: Det blå skeppet av Lars Gyllensten
Bästa pjäs: Författarna av Alejandro Leiva Wenger
Bästa novell: "Magic for beginners" av Kelly Link
Bästa novell som var i bok som kom ut 2015: "Nothing o'clock" av Neil Gaiman i Trigger Warning
Bästa chapbook: Veckan innan av Anna Axfors
Bästa seriealbum: Fridas resor av Frida Ulvegren
Bästa superhjälteseriealbum: Supreme Blue Rose av Warren Ellis (text) och Tula Lotay (bild)

Bästa tv-serie: Banana/Cucumber
Bästa tv-avsnitt: The woman who lived, Doctor Who
Bästa guiltypleasuretv-serie: The Flash, säsong 2
Bästa sf-roman: The best of all possible worlds av Karen Lord
Bästa svenska sf-roman: De odödliga av Lars Jacobson
Bästa fantasyroman: Tooth and claw av Jo Walton
Bästa klassiker: Stolthet och fördom av Jane Austen
Bästa omläsning: Lark & Termite av Jane Austen
Bästa artikelsamling: Varia av Lotta Lotass
Bästa versroman: Röd självbiografi av Anne Carson
Bästa vinbok: Myrdal om vin av Jan Myrdal
Bästa sång: "Wakefield" av Stanley Brinks and the Wave Pictures (på albumet My ass)
Bästa album: Sometimes i sit and think, and sometimes i just sit av Courtney Barnett
Bästa självbiografi: Självporträtt av en drömmare med öppna ögon av Artur Lundkvist
Bästa biografi: Cato den äldre av Plutarchos
Bästa avhandling: Att ge den andra sidan röst av Annika Olsson
Bästa filmkomedi: Midnight in Paris av Woody Allen
Bästa film om Nick Cave: 20.000 Days on Earth
Bästa dagbok: Dagbok 1924-1994 av Olav H. Hauge