"Du vet hur det är med författare. När man behöver dem träder de fram ur hyllorna. Står där med ryggarna ut mot rummet och ryggarna tycks nästan omgivna av ett sken. Man sträcker ut handen och går rakt fram, tar ut boken och den faller upp av sig själv och där står texten tryckt och den börjar omedelbart tala."
Jan Myrdal till Lars Gustafsson i "Varning för teologiskt ursinne" i Den onödiga samtiden
Jan Myrdal är den författare jag har flest böcker av. När jag får reda på att han har dött ägnar jag timmar åt att bläddra i och läsa här och där i böckerna.
De satiriskt groteska romanerna från 50-talet. Reseskildringarna han gjorde tillsammans med Gun Kessle. Böckerna om konst (jag släpar fram den gigantiskt stora 5 år av frihet med satiriska affischer från 1830-talet återutgivna i originalstorlek), om vin, om Meccano. Barndomsskildringarna och de andra jagböckerna (ett annat (bättre) ord för autofiktion) och pjäserna, de många skriftställnings-volymerna och de andra besläktade textsamlingarna.
Men också annars så läser jag ofta i Jan Myrdals böcker. Där finns flera verk som tål att läsas om och om igen.
Just nu håller jag och min flickvän Janet på att läsa Confessions of a Disloyal European högt för varandra. Det är första gången jag läser den på engelska (Janets modersmål är engelska) – det språk den först skrevs på. En omarbetning av de två tidigare böckerna Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som hamnade på New York Times lista av årets bästa böcker 1968.
Nyligen läste jag om Maj. En kärlek eftersom den kommit i ny utgåva med nya för- och efterord. Den håller fortfarande och för- och efterorden är mycket intressanta (om du redan har boken skulle jag nog råda dej att låna den nya utgåvan på biblioteket – att gå på bibliotek är ett fint sätt att ära Jan Myrdals minne, han älskade bibliotek: "Folkbiblioteken är den viktigaste bildningsinstitutionen i landet".).
Flera av böckerna jag bläddrar i handlar om döden. Dramat Garderingar, den underbara Inför nedräkningen och den sista boken, epilogen till Jan Myrdals skriftställargärning, Ett andra anstånd.
Ända sen jag började läsa honom har han skrivit om att han snart ska dö. Till slut fick han så klart rätt. Som Sagesman säjer i Garderingar: "Visst kommer du att dö. Det är inte märkvärdigt. Märkvärdigt vore om du inte doge."
En av Jan Myrdals tidigaste och bästa texter om döden är "Att döda Ax". Den finns i samlingsvolymen Samtida. Det var den första Jan Myrdal jag läste. Den fanns i mina föräldrars bokhylla. De hade fler böcker av Jan Myrdal. De hade varit aktiva i Vietnamrörelsen där Jan Myrdal hade en viktig roll. Jag har också boken på danska. Min mor hade köpt den som tonåring när hon bodde i Danmark. Hennes far, min morfar, hade köpt den åt henne trots att han ogillade Jan Myrdal. Det var många som gjorde då också. Hennes flicknamn står skrivet inne i boken.
Det var inte bara för mina föräldrar och för Vietnamrörelsen (och för mej) som Jan Myrdal var viktig. Rapport från kinesisk by kom att påverka formen på Studs Terkels intervjuböcker och därmed oral history i stort.
Filmen Myglaren (som jag skrev en uppsats om när jag gick Drama Teater Film) påverkade P. C. Jersilds Grisjakten som gav upphov till den svenska byråkratromanen (som Jan Myrdal sen skulle ge sitt bidrag till med Karriär).
Andra som influerats av Jan Myrdal eller skrivit böcker som gått i samtal med honom är så sinsemellan olika författare som Lena Andersson, Anders Ehnmark/P. O. Enquist, Maja Ekelöf, Jan Guillou, Lars Gustafsson, Karl-Ove Knausgård, Stig Larsson, Sara Lidman, Sven Lindqvist, Per Petterson, Gun-Britt Sundström och många fler.
Om Jan Myrdal själv skulle bli bortglömd så har han gjort ett avtryck i den skandinaviska litteraturen som kommer att finnas kvar ett tag.
Och tyvärr finns väl risken att han som så många andra bra författare kommer att glömmas bort. "Domen över död man är i hög grad en fråga om när mannen dör" som det heter i (den fullständigt underbara) Söndagsmorgon. När jag började läsa Jan Myrdal räknades han självklart som en framstående författare. Hade han dött strax efter att Tolv på det trettonde (1989) kom ut så hade hans ställning i den svenska litteraturen nog varit betydligt starkare.
Detta var till en del Jan Myrdals eget fel. Han kom med åren att inta allt fler problematiska ståndpunkter. Jan Myrdals ställningstaganden för de fattiga folken kunde redan tidigt ibland glida över i ett stöd för de fattiga ländernas regimer. Senare kunde hans på tvärs-inställning få honom att bli rätt så reaktionär. Debattören Jan Myrdal har kommit att skymma de andra delarna av hans gärning. Och det är inte de bättre av hans debattexter som står där framför verket.
Men att som en timbroit på twitter påstå att "Jan Myrdal stod på fel sida i varenda debatt i sju decennier" ger ändå en märklig bild av hans åsikter. För att på allvar anse detta så måste man både vara på USA:s sida i Vietnamkriget och på Sovjetunionens sida i Afghansk-sovjetiska kriget. Och med tanke på att Jan Myrdal – till skillnad från den allmänna uppfattningen – bytt åsikt i så många frågor så skulle man tvingas tycka tvärtemot sej själv rätt så ofta (Jan Myrdal kunde i och för sej nån gång göra detta i en och samma skriftställning).
Nyanser har inte varit så vanliga i kritiken av Jan Myrdal. På hans 90-årsdag skrev en borgerlig debattör att han såg fram emot att läsa Jan Myrdals dödsruna, en socialdemokratisk skribent skrev att "För en demokrat finns inte mycket att hämta i Jan Myrdals författarskap" (för inget känns mer demokratiskt än att bara läsa godkända författare).
Motståndet mot Jan Myrdal har ofta tagit sej andra uttryck än bara ord. 1967 åtalades han för uppvigling efter en Vietnamdemonstration. Han friades för uppvigling (men dömdes för ohörsamhet). 1974 så fann Justitiekanslern delar av en text om IB-affären vara brottslig.
I Sovjetunionen och Östeuropa så var Jan Myrdals böcker förbjudna efter mitten av 60-talet. De var även förbjudna i Brasilien, Sydafrika och Sydkorea. I Sydkorea dömdes Lee Yong-hui till tre års fängelse för att ha översatt en volym av Jan Myrdal, förläggaren dömdes till ett års fängelse.
Efter att Jan Myrdal besökt den naxalitiska gerillan i Indiens djungel (när han var över 80 år gammal!) så fick han inreseförbud till Indien.
Det finns mycket jag är oense med i Jan Myrdals böcker, det finns en hel del som är förlegat. Det är också svårt att på ett lätt sätt dela upp det som är bra med hans gärning från det dåliga. Hur väger man vilket är viktigast: Motståndet mot Vietnamkriget eller stödet till Pol Pot? (För att ta två exempel.) Det förra ledde förvisso till bättre texter och hade förmodligen också ett större inflytande. Men hur skulle man kunna mäta det.
Jag har sett folk försöka plocka ut det litterära från resten. Men om det finns någon skriftställare där den uppdelningen är svår så är det väl Jan Myrdal. Hans verk var en helhet och det är bland annat det som gör honom spännande. (Men om du vill pröva på honom så politikfri som möjligt så är Barndom ett tips.)
Men jag kommer att fortsätta läsa i hans böcker för hans språk lever. Och om mycket har åldrats så känns annat i dem fortfarande aktuellt. De har fått mej att inse att man inte behöver läsa vad alla andra läser, att det finns andra traditioner. Och när de är som bäst så är de så förbannat bra.
Och nånstans hoppas jag ändå att några av böckerna kommer att få nya läsare. För jag är inte riktigt säker på att den svenska litteraturen kan undvara Jan Myrdal.
Bilden överst är omslaget till Brev från en turist. Tecknat av Gun Kessle, Jan Myrdals tredje hustru som han ofta samarbetade med. Gun Kessle gjorde flera varianter på den sovande Jan Myrdal.
För den som vill läsa Jan Myrdal och se efter själv så finns det en del i tryck. Och det finns en hel del att läsa fritt på
Runeberg.
Nedan har jag sammanställt några länkar till mina texter om Jan Myrdal. Bland annat en topplista som kan ge dej tips på böcker att läsa.
