Apropå debutromaner

Jag tycker om att läsa debutromaner av författare. Men det är sällan som dessa är särskilt bra. Och om de är bra visar det sej ofta att det inte är författarnas riktiga debuter eller att de på annat sätt varit vana skribenter när boken i fråga kom ut.
Så hade till exempel innan Hemkomst kom ut inte bara en (dålig) pjäs av Jan Myrdal redan publicerats (om än på eget förlag) utan Myrdal hade ägnar ett decennium innan denna hans första roman kom ut med att skriva och försöka få ut romaner (en av dessa, Pubertet, lät han långt senare ge ut).

På rak hand kan jag bara komma på ett par debutromaner som är bra: Poeten Brumbergs dagar och död av Lars Gustafsson (hans andra roman är emellertid jättetråkig) och Eremitkräftan av Sven Delblanc är två exempel.
Detta är inte så konstigt. Författarhantverket tar ett tag att lära sej som allt annat.
Men vad som är lite intressant är att jag sällan har samma reaktion på nyare debutanter. De flesta är dåliga. Men inte mer än romaner i stort.
Så frågan är om debutromanerna, skrivna av mindre erfarna skribenter åldras sämre eller om det är att man jämför böckerna med de senare - att man anar författaren som ska komma i texten och den i jämförelse står sej lätt.

Tre tegelstenar

Lyrans senaste tematrio handlar om tegelstenar. Alltså riktigt tjocka böcker. Som dessa tre:

Alain René Le Sage - Gil Blas
"I dag regnar det. Min dotter ligger på sängen och läser Gil Blas. Hon ropar lyckligt:
- Nu kastas han i fängelse, nu pryglas han, nu bestjäls han.
Och jag vet att barnet förenar nytta med nöje och på en gång bildar sig i den klassiska litteraturen och lär sig känna igen det mänskliga beteendemönstret." (Jan Myrdal, ur Söndagsmorgon)
Gil Blas kom ut under första hälften av 1700-talet. Den skildrar det dåtida samhället genom att låta sin huvudperson passera genom det, ständigt bytande roller. Den lär ha blivit kallad den första moderna romanen. Men så där väldigt modern är den väl inte i sin uppbyggnad. Det är en pikareskroman. Och som i såna så händer först en sak och sen en annan. Vilket kan vara påfrestande för den som är van vid mer sofistikerade romanstrukturer. Det är dock ett hinder som är väl värt att ta sej över.
Det finns förkortade versioner av boken. De bör man undvika (medan varsamt förkortade versioner av de två romanerna nedan vore en utmärkt idé).

Marcel Proust - På spaning efter den tid som flytt
Den här är i och för sej uppdelad i sju böcker. Men flera av de är tegelstenar i egen rätt.
Att en skildring av sällskapslivet i Paris ska kräva en tretusen sidor skulle man kanske inte tro. Men Prousts roman innehåller en hel del annat. Kärlek och sorg och sånt. Allt nästan patalogiskt utsökt och detaljerat beskrivet.
Då boken är så lång är det kanske inte så underligt att den tar ett tag att komma in i. Och vid porten har man dessutom den där uttjatade madeleinekakan och dess odör i sin väg. Att Proust har en lte väl pedagogisk version av sinnesförnimmelse leder till minnen i början av boken kan jag se vitsen med. Men så ofta som avsnittet citerats så har det förvandlats till en parodi på sej självt.
Kanske kan det vara en idé för en förstagångsläsare hoppa över första delen och börja med I skuggan av unga flickor i blom i stället. That's a good one.

Thomas Pynchon - Against the day
1220 sidor är min pocketutgåva av denna Pynchons nästsenaste roman från 2006. Och det med rätt små bokstäver. Men Pynchon späckar romanen med bisarra händelser och märkliga karaktärer. Pojkboksäventyr och lovecraftsk matematik ackompanjerat av obscena slagdängor. Man må ha glömt vad som hände i början av boken när man kommer till slutet och det händer ofta att man går vilse i romankonstruktionen. Men när man irrar runt och försöker hitta vägen ut så finns det hela tiden allehanda häpnadsväckande ting där att se och upptäcka.

Robert Crumb fyller 67 år idag

, vilket väl är en god anledning att låta honom stå för veckans bild. Bilden ovan är ett porträtt på "Marina Yankubick from Akron, Ohio" och går att, samman med många andra bilder av Crumb, att hitta HÄR (galleriet har bilder gjorda också av andra medlemmar av Crumb-familjen. Om man klickar på mittansiktet kommer man till Robert Crumb-avdelningen. Bilden ovan finns på avdelningen Girls som innehåller en del möjligen stötande material)
Som vanligt blir bilden större om man klickar på den.

Det finns inte så mycket Crumb utgivet på svenska. Nyligen kom hans tolkning av Första Mosebok ut på >Karthago Förlag och för ett par år sen kom Fritz the Cat i nyöversättning. Pox Special gav ut (åtminstone) två album med urval av hans kortare serier. Men mycket av hans viktigaste verk är oöversatt.
Desto mer finns på originalspråket. Crumbs serier har börjat getts ut i en samlad utgåva: The Complete Crumb Comics i 17 volymer. Till dessa kommer tio sketchböcker.

Hemkomst - Jan Myrdals debutroman

I somras så läste jag Jan Myrdals debutroman Hemkomst från 1954. Jag har läst romanen en gång förut. Men det var ett bra tag sen. Första gången jag läster romanen hade jag bara läst en liten del av Myrdals senare verk. Nu har jag läst det mesta. Och jag läser tidiga romaner av författare kanske främst för att se vad i dem som blir fröna till författarskapet som ska komma (vilket kanske är lite orättvist mot böckerna i fråga).

Ett par sidor in i Hemkomst så tänker jag inte längre på att det är en debut. Språket fångar in mej.

Romanen handlar om Bertil Boelsson, en journalist på väg hem till sin barndoms hemstad en dag i början av 40-talet. Under tågresans gång minns han tillbaka på sitt liv. Detta skildras i korta kapitel. Tidsmässigt hoppar boken fram och tillbaka. Bäst är kapitlen från Bertils barndom som påminner en lite om Tarjei Vesaas i språket.

Barndomspartierna hör till dem där man ändå kommer att tänka på senare delar av Myrdals författarskap. Främst då Barndom-trilogin från 80-talet. Men likheterna är inte så stora att det blir störande (som det kan bli i en annan av Myrdals 50-talsromaner Att bli och vara, där flera avsnitt direkt känns igen från hans senare bättre böcker).

Av och till märks det att det är en ung och ovan författare. Berättelsen är en om hur en person sviker sej själv. Detta tema blir stundom lite tungfotat. Liksom vissa av de politiska dialogerna. Den politiska sidan av boken fungerar bättre i de mer satiriskt hållna inledande och avslutande partierna.

Dessa är mer lika Myrdals övriga 50-talsproduktion. Som romanen Jubelvår som utspelar sej i samma stad som Hemkomst. Och är något av en burlesk variant av den tidigare romanen.

På flera sätt är Hemkomst otypisk för Myrdal (vilket i och för sej är typiskt för hans romaner, som ofta går direkt emot den föregående). Man kan se frön till det som kom. Men också vägar som inte blev utforskade.

Vilket naturligtvis är intressant men boken står sej utmärkt på egen hand. En överaskande fängslande berättelse med ett vackert liksom sjungande språk.

Read Comics in Public Day is over

Så igår var det Read Comics in Public Day. Det är inte direkt en FN-dag även om grundarna (de har en hemsida) lagt till ordet internationell för att få det att låta mer officiellt. Det hela är väl mer likt Talk Like A Pirate Day och såna saker. Men många serietidningssidor har ändå tagit upp dagen.

Nu läser jag ibland serier ute bland folk, även om jag inte gjorde det igår - mina läsvanor är som regel opåverkade av jippon som denna Read Comics in Public Day eller Augustpriser. Den tecknade serien befinner sej i ett intressant skede i flera länder. De mer litterära serierna börjar också få uppmärksamhet på kultursidor och liknande.

Att det anses mindre fint att läsa underhållningsserier än att se underhållningsfilmer är också svårförståeligt.
Jag läser hellre Frank Millers All-Star Batman and Robin the Boy Wonder och Dark Knight Strikes Again än ser Christopher Nolans medelmåttiga The Dark Knight. X-Men-filmerna är inte ens i närheten av Mike Allreds X-Force. Och så vidare.

Deckare, å andra sidan, kan jag förstå om man läser bakom stängda dörrar.

Åtta länkar en lördag

No Star Wars, de hundra bästa filmerna, plats 31-40, enligt Sean Witzke
Supervillain har en serie inlägg där han går igenom sina favoritfilmer. Utförligare än man brukar på såna här listor. I senaste tar han upp bland andra RoboCop, Cronenbergs Scanners, Alphaville av Godard.

Jean-Luc Godards 10-i-topp:listor från Cahiers du cinema
"Godard is fun as hell" skriver han apropå Alphaville. Dessa listor från det franska filmmagasinet är då Godards favoritfilmer åren 1956-1965 (plus några temalistor).

Typiska 70-talsserier
Comics Reporter har med hjälp av sina läsare sammanställt en lista över de tecknade serier som är utmärkande för 70-talet.

Knight & Squire Preview
Fem sidor ur det första numret av den kommande serien om den engelska motsvarigheten till Läderlappen och Robin. Tecknad av Jimmy Broxton och skriven av Paul Cornell. Karaktärerna kommer från olika DC-serier av Grant Morrison. Cornell har sagt om serien att "Knight and Squire delights in Mary Poppins absurdity, in what I think is a quite 2000AD way"

You're short, bald and ugly Charlie Brown
Om en mini-comic av Joe Matt, Seth och Chester Brown där de gav Snobben-strippar ny text. Och, ja - oftast innebar detta att Charlie Brown och de andra säjer hemska oanständigheter. Browns lite längre serie "Billiards" verkar emellertid rätt intressant.

Paranoia Agent, episod 8, (del 2 och del 3)
Mitt favoritavsnitt av Satoshi Kons TV-serie.

Barnens ö och Rekordboken

Det var listigare att vända på steken: man skaffade fram ett antal bra svar och sedan gick man ut och sökte frågor som passade. Vad fanns det för svar? Revolution, raketkrig, Ragnarök? Det var ju i alla fall några svar som började på R.

Jag håller på och läser om P. C. Jersilds Barnens ö. Som håller väl.

Men den utgåva jaq läser är förstautgåvan. Efter att den kom ut så hörde Guiness, de med Guiness Rekordbok av sej till Bonniers apropå att Jersild citerar ur Rekordboken.

Jersild skriver om detta i Professionella bekännelser, en underhållande bok om Jersilds skrivande fram till 1981. Han tar där bland annat upp flera romanidéer som aldrig blev av. Och verkar ha en för författare ovanligt realistisk syn på sitt eget författarskaps värde.

I boken citeras ett brev från Guiness. Något syrligt kallar Jersild brevet för en "romananalys". Där anser Guiness att "arten och omfattningen av den citering ur Rekordboken som skett i Jersilds bok icke kan anses betingad av ändamålet". De anför flera exempel på hur citaten från Guiness Rekordbok saknar anknytning till romantexten.

Det tidigaste exemplet "om 'Världens största bok' saknar varje anknytning till något annat i framställningen än en av Jersild gjord beskrivning av ett i Rekordboken återgivet foto av boken ifråga."

Stycket ifråga i romanen går: "För att inte också detta brev skulle bli för skrynkligt slog han upp Guiness Rekordbok för att lägga det i press. Det råkade bli sidan 236 och han läste 'Världens största bok är THE LITTLE RED ELF (Den lilla röda alfen), en berättelse i 64 verser av William P. Wood, som själv har ritat, framställt och tryckt boken. Den är 218 cm hög och 305 cm bred när den är uppslagen'. Ett foto på motstående sida visade författaren iklädd kilt på väg in mellan två uppslagna boksidor; det såg ut som om han tänkte äntra en svängdörr."

På nästa sida hittar man den kanske mest kända av romanens rekordbokreferenser när Reine försöker hitta "Världens längsta kuk" (på mellanstadiet läste vår lärare högt ur Barnens ö, det avsnittet var ett av flera där hon argt hotade med att inte läsa vidare om vi inte kunde uppföra oss allvarligt). Något som inte kommenteras i den del av brevet som Jersild citerar.

När Professionella bekännelser kom ut 1981 så fortgick fortfarande samtal mellan Bonniers-advokaterna och Guiness-advokaterna. Jag har inte hittat något på nätet om hur detta till slut föll ut. Finns det senare utgåvor av boken med färre eller ändrade rekordbokreferenser? Och hur påverkade det översättningarna?

Kaikisen

Bild ur Kaikisen av Satoshi Kon.

Stadskärna

Denna stad är bestulen på sin rätta ställning
avlurad sitt namn och sina sånger
de sånger som en gång gav dej henne
är nu var mans egendom

gränderna och himlen gnolar nu
på en visa som vart menad
endast för dej
liksom alla fötter vidrör
gator lagda enbart för oss

allt för många andas nu av luften
som visserligen är friskare
än den var när det var vår dag, när det
rådde vår lag - men som saknar denna stads
sanna liksom brännande eftersmak

som jag saknar våra andetag
saknar våra famntag
som frånlurats sin mening
som lämnar hamnen
sin sång sin du och jag

Petter Malmberg
2010

Välj själv valfri rad av e e cummings och tänk dej den här

KLICKA HÄR
för att läsa senaste sidan av min och Rasmus Grans webbkomic As small as a world and as large as alone.

(Jag har fått frågan varifrån de underliga rubrikerna till de här länkarna till As small as... kommer ifrån. Det är rader från dikten "maggan och maarit och maja och jag" av e e cummings. En annan av raderna från den har gett namnet åt serien.)

Satoshi Kon 1963-2010

Den japanske filmregissören Satoshi Kon har dött.
Satoshi Kon gjorde tecknade filmer. Han debuterade med Perfect Blue (1997). Hans första mästerverk var Tokyo Godfathers, en underbar film om tre hemlösa som tar hand om ett övergivet spädbarn.
Efter den följde TV-serien Paranoia Agent, en märklig bunt kortfilmer sammanhållna av att en mytisk figur, en pojke med ett slagträ, dyker upp i alla avsnitten.
Episoderna är annars av olika slag, från det realistiska till det fantastiska.
Och Satoshi Kons filmer hade något överflödande över sej. Inte minst tydligt i hans senaste film Paprika som har ett par av de mest storslagna drömscener i filmhistorien.
En film är i produktion. Och det säjs vara tillräckligt mycket gjort av den så att den ska kunna ha premiär nästa år.I väntan på den så går Tokyo Godfathers, Paranoia Agent (fyra skivor), och Paprika att hyra. Gör det om ni inte sett dem. De är vackra och storslagna.

Ur Kungsfiskaren av Amy Clampitt

Bland djungelfåglarna i exil på Zoo i Bronx hörde de,
genom separationsångestens hörlurar, klockfågeln
upprepa sitt ensamma tjång, ett rop ingen besvarade.
När han klagade "Poesin har flytt", bävade hon,
såg hans händer skaka, nyktrade till och kände sig gammal.
Vid midnatt skulle ännu en femtedel ha dödats.

Amy Clampitt
övers. Olle Thörnvall
tredje strofen av "Kungsfiskaren" (ungefär en sjundedel, och alltså inte en femtedel, av dikten) från Hurdant ljuset var, ett urval av Clampitts dikter sammanställt av Thörnvall

Tematrio: Sommarn dör

Lyran vill veta vad vi lläst under sommaren.

Alan Moore - Alan Moore's Writing For Comics
Jag vet inte om jag direkt lärde mej så mycket om att skriva serietidningsmanus av Alan Moores essä men den ger en inblick i hans författarskap - Moore använder flitigt sina egna verk som exempel. Det är en artikel från början, utgiven i bokform (eller snarare albumform) med nya illustrationer av Jacen Burrows.
Warren Ellis citeras på baksidan att boken hör hemma bredvid Eisner och McCloud på den intelligente läsarens hylla. Och det kan väl stämma. Men häftets utförande gör att den i så fall ser lite malplacerad ut. Det är en väldigt ful utgåva - som ser ut att vara riktad till helt andra läsare än intelligenta sådana.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim
Det sista häftet i denna tecknade serie kom ut nyligen. Och hade en hel del att leva upp till. I stort tyckte jag det gjorde det. Även om det inte är det bästa av de sex häftena (jag skrev om boken här på bloggen när jag just läst den, men jag vart inte helt nöjd med det inlägget - det är alltid knepigt att skriva om sista boken i en serie, jag var mer nöjd med vad jag skrev om hela serien dittintills efter den femte volymen).

Jayne Anne Phillips - Lark & Termite
Liksom O'Malley med Scott Pilgrim så hade Jayne Anne Phillips mycket att leva upp till med denna hennes första roman på tio år. Här har jag inga reservationer. Den bästa romanen som jag läst den här sommaren.

Du tar ordet

En gång varannan vecka så lämnar jag ordet fritt i kommentarerna.
Skriv vad du vill.
Du kan fråga mej saker. Om bloggen eller annat.
Ta upp böcker, filmer eller musik du läst, sett eller hört.
Ge förslag till förbättringar av Butter tar ordet.
Eller kanske kommentera ett äldre inlägg.
Eller vad som helst (inom lagliga gränser)som du kommer att tänka på.
Du behöver inget konto för att kommentera. Det går till exempel att välja alernativet Annonym och sen kan du skriva ditt namn under. Eller så kan man använda namn/url även om man inte har en url.

Malvina Reynolds - 110 år

I dag skulle Malvina Reynolds ha fyllt 110 år.
Numera är Reynolds mest känd för sin låt "Little Boxes".
Men hon skrev ett stort antal sånger som hon publicerade i sångböcker och senare även sjöng in på skivor.
På hennes 109-årsdag hade jag en lista med hennes tio bästa sånger
En sång som inte är med på den är "The Albatross":

Det är en typisk Reynolds-sång. Så som berättelsen om albatrossen kontrasteras dels mot Reynolds eget liv, dels blir till ett motstånd mot napalmbombandet av Vietnam.
"So never kill a gooney bird/Or knife your loving kin,/And never burn a single soul,/Be sure it's more than ten,"

Av och till sjöng Reynolds berättelser som inte blev till politiska allegorier. Hon gjorde bland annat ett stort antal barnvisor. En del av hennes konstnärskap som också påverkade hennes övriga sånger. "Little boxes" hade knappast låtit som den låtit om inte Reynolds intresserat sej för barnramsans uppbyggnad.
Och även de politiska visorna kunde Reynolds betrakta som barnvisor "The Albatross" finns med i en del upplagor av "Tweedeles and foodles for young noodles" - ett häfte med barnsånger av Reynolds.

Vänner och Fränder och nio andra svar

De rätta svaren då på torsdagens gissningslek:

1. Melanie - "The Good Guys"

2. The Triffids - "Life of crime"

I followed the tracks that you left behind
I followed the rail and the curve of your spine
And the grass still grows on the side of the road
Sun still burns
Rain still falls
Sin still burns little fiery holes
I hold on tight now to nothing at all
I believe you will lead me to a life of crime

Från albumet Born Sandy Devotional

3. Bright Eyes - "A Perfect Sonnet"
Vilket Kajsa så riktigt svarade.
(Har ni tänkt på att amerikanarna inte kan stava till sonett?)

4. Kung Tung - "Du är min korvkiosk"
Om denna klassiska kärlekssång har jag skrivit tidigare
Konung Johannes svarade rätt.

5. Bob Dylan - "Gates of Eden"
Nån gammal Dylan svarade Spiring. Just raderna "The motorcycle black Madonna two-wheeled gypsy queen" lär ha varit Allan Ginsbergs favoritdylanrader.

6. Nick Cave - "The Ship Song"
"Come sail your ships around me/And burn your bridges down/We make a little histoy, baby/Every time you come around"

7. Folk och Rackare - "Vänner och Fränder"
Spiring gav rätt svar. Sången är en gammal riddarballad och handlar om en ung kvinna som blir bortgift med en man hon inte älskar. Men hennes sjöfarande riktiga kärlek är på väg. Så honm skjuter upp bröllopsnatten genom att hålla festligheterna i gång "de drucko i dagar - de drucko i tre/men inte ville bruden åt sängarna se". Så när flickan "sprang uppå tå" så hade hon alltså festat i tre dygn. Vilket borde göra aktandet för böljorna de blå lite svårare. När hon väl kommit till skeppet så bjuder de henne på mjöd och vin.
Det finns flera berättelser från medeltiden nedtecknade där brudar på liknande sätt som i visan springer ifrån sina egna bröllop. Tyvärr utan att ha någon rik Roland att rymma till. Så de sprang ut i nåt fält i stället.

8. Tom Lehrer - "Smut"
(Raderna vart möjligen lite felciterade.) Sången finns på That was the year that was och kommer där efter "Folk Song Army" där Lehrer driver med de politiska folksångarna ("they may have won all the battles/but we had all the good songs"). Och inleder sången med orden "I do have a cause though - Obscenity." Paus. "I'm for it".

9. Marc Almond - "Ruby Red"
Johannes svarade detta. "Well it seems you have a heart/I saw it once so I know it's true/You let it out on Sundays when/You let it beat me black and blue"
På Mother Fist And Her Five Daughters. De gjorde en underbart kitschig video till den - shine a light onto this boy's bed.

10. Magnetic Fields "When my boy walks down the street".
Kajsa kunde även denna.
Jag har skrivit lite om detta spår och albumet 69 lovesongsHÄR.
Där nämner jag också LD Beghtols bok om skivan och det lexikon som finns däri:
"Hula-hulan säjs här vara en mystisk polynesisk dansupplevelse. Den som gör hula-hulan och de som betraktar henne kommer tillsammans överens om att danserskan blir det ting hennes rörelser symboliserar.
Hur pass mycket sanning det finns i detta vet jag inte. I alla fall säjs samma mystiska förvandlingen ske i sången när just världen själv gör hula-hulan. Och sen citeras Yeats."

Spiring fick alltså en sång rätt plus en artist.
Kajsa fick två sånger rätt.
Konungen fick två rätt. Sen kunde han visserligen också att det var Triffids. Men han får minus då han inye kunde Melanie.
Så Kajsa vann. Inget pris visserligen (men en förvånansvärt stor vinstskatt).

Åtta länkar en lördag

Great Comics That Never Happened
Chris Sims har på Comics Alliance tillsammans med tecknaren Rusty Shackles ett inslag med fiktiva tecknade serier. Senaste "Great Comics That Never Happened" är ett slags best of dessa serietidningar som kunde ha varit. Serietidningar där Lagens Väktare möter Wu Tang Clan. Med söta barnversioner av Jesse Custer och de andra från Preacher kallad Li'l Preacher. Eller som i versionen av Leauge of the Extraordinary Gentlemen på bilden ovan. Som till skillnad från Alan Moores grupp inte hämtar sina medlemmar från den senare delen av 1800-talets populärlitteratur, utan från en annan lika rik källa:
"When war-hero-turned-handyman Kesuke Miyagi is found drained of blood, it becomes clear that the occult gang known as the Lost Boys are targeting the only individuals that can stop them from complete domination of America. [...]Now, disgraced scientist Emmet Brown has to put together a new team to combat the growing threat of the Lost Boys and their leader, a newly resurrected vampire kingpin Tony Montana: Transportation specialist Jack Burton, ex-commando B.A. Baracus, tech wizard Angus MacGyver and the mysteriously powerful femme fatale known only as 'Lisa.'"

Recension av Criterions utgåva av Furste Namors Fantastiska Fyran

Jog likes comics om Jean-Luc Godards Vår tids musik
"Even at the age of seventy-four, Godard still has the power to provoke strong reactions from viewers, reactions like 'He’s still alive?' or 'Was he the one in Close Encounters?' or 'Who?'”.

Kafka på jobbet om Agnes Grey och Simons 120 dagar
"och det är här, om inte förr, som det blir ganska uppenbart att Anne Brontë och Simon Gärdenfors tänker lite olika"

Timothy Callahan om Planetary 7
Om Vertigo-numret av Planetary av Warren Ellis.

"Everybody needs money that's why they call them money" - Geoff Klock om David Mamets Heist
Om pengarnas roll i Mamets värld så som den visar sej i repliken ovan.

Jorden är inte rund - Om Camper Van Beethovens låt "She Divines Water"
David Lowery har startat en blogg, 300 songs, där han skriver om sina låtar från tiden i Camper Van Beethoven och andra band. Som här om en sång från albumet Our beloved revolutionary sweetheart

Samtal om Scott Pilgrims Soundtrack
Beck, Edgar Wright och Bryan Lee O'Malley och några till diskuterar soundtracket till Scott Pilgrim-filmen.

H. P. Lovecrafts 120-årsdag firas med en lista

I dag är det 120 år sedan H. P. Lovecraft första gången föddes in i vår värld.
Med anledning av detta denna lista med hans fem bästa verk:

Anteckningsbok
Ett urval anteckningar av Lovecraft sammanställda av Jonas Ellerström och Mattias Fyhr. Också i det korta formatet kan Lovecraft med sina staplande av adjektiv kännas lite lång. Det problemet har inte dessa anteckningar. "Solen undergår förändring - visar föremål i märklig skepnad, återställer kanske ett landskap ur det förflutna".

At the mountain of madness
Lovecrafts romaner är i regel oläsliga. Enda undantaget är denna skildring av en antarktisk expedition. Lovecrafts egen rädsla för kyla är en av de komponenter som ger boken sin kraft.
Blandningen av noggranna vetenskapliga nedteckningar (här som ofta hos Lovecraft så är protagonisten upptäcktsresande - en forskare) och Lovecrafts bisarra värld med dess äldre gudar är en annan.

Fasansfulla händelser i Dunwich
Novellen är berättad på ett distanserat sätt. Vilket med nöd och näppe hindrar den från att bli komisk. Det groteska slutet har ändå något gemensamt med den karnevaliska traditionens berättelser.

The Outsider
Några av Lovecrafts bästa berättelser är mer direkta effektiva skräcknoveller som den här som var den första Lovecraft översatt till svenska. Sändes i radioprogrammet Mannen i svart. (Den äldre Lovecraft ogillade novellen.)

Supernatural horror in literature
Lovecrafts genomgång av weird horror före honom. Här kan man se att Lovecraft var en medveten författare som väl kände till sina föregångare.

5 bra ungerska böcker

Som bekant så är det Ungerns nationaldag i dag (eller en av Ungerns nationaldagar - Ungern har tre, that's how they roll) och därmed dags för ännu en sån här lista. Ungern har många författare på K:

György Kardos - Abraham Bogatirs sju dagar
Roman om en judisk bonde i det brittiskstyrda Palestina 1947. Rolig och gripande bok som borde vara mer känd.

Ferenc Karinthy - Epepe
En språkforskare råkar hamna på fel plan och kommer till en stad med ett språk han inte kan identifiera. Ordens betydelse och uttal verkar ändra sej från dag till dag.
Författaren var också vattenpolomästare.

Imre Kertész och Péter Esterházy - Protokollen
En tunn bok med två noveller. Där den andra kommenterar på den tidigare. "Därför att av denna mening, likt en blodig syn, aktualiserades inom mig - förbannade litteratur! - Imre Kertész text Protokollet, som lyfter fram (snarare knuffar, skjuter) just en sådan historia med en tulltjänsteman och upphöjer den till en livstolkning." (övers. Ervin Rosenberg) heter det i Esterházys novell "Liv och litteratur" som är tillägnad Kertész. Bägge novellerna är väldigt bra och boken är vackert utformad av den i ungern födda svenska konstnären Lenke Rothman.

Imre Kertész - Mannen utan öde
Medan Kertész romaner kanske inte direkt behöver rekommenderas. Denna skildring av en tonårings tillvaro i ett par av nazisternas dödsläger är stark.

Peter Zsoldos - Det sista uppdraget
Ungersk s/f-roman om en rymdresa där bara en besättningsmedlem överlevt. En av de bästa rymdskeppsromanerna, med en fascinerande andra halva.

Liten gissningslek med textrader

Med risk att det har blivit lite väl många såna här på senare tiden (men då jag är femte dagen utan cigaretter så har jag lite svårt att sätta samman ord i såna där saker med stor bokstav i början och en liten liten cirkel i slutet) så snor jag en gissningslek från min bror.

Tio klassiska rader från tio klassiska sånger. Gissa vilka (sång, artist) i kommentarerna:

1. We're going to play the good guys/By singing the good guys hymn

2. I went out for a ten-minute walk/that's the last thing I remember/That was the 5th, now it's December

3. But I believe that lovers should be tied together/And thrown into the ocean in the worst of weather

4. Ett pulvermos är inget dåligt mos om det bjuds med kärlek

5. motorcycle black Madonna two-wheeled gypsy queen

6. Your face has fallen sad now/For you know the time is nigh/When I must remove your wings/And you, you must try to fly

7. Hon sprang uppå stenar - hon sprang uppå tå/Men aktade sej väl för böljorna de blå

8. For filth I'm glad to say is in the mind of the beholder/when correctly viewed everything is lewd though recent things are bolder

9. Well it seems you have a heart/I saw it once so I know it's true

10. The world does the hula-hula when my boy walks down the street

Buffy, Säsong 6

(När jag tidigare skrivit om Buffy har jag försökt att inte avslöja mer än vad som står på, de i och för sej väldigt handlingsavslöjande, DVD-baksidorna. Men här går jag in lite på själva slutet av säsongen - så var varnad)

"If my heart could beat, it would break my chest"

Första scenen i första avsnittet av den sjätte säsongen av Buffy the Vampire Slayer börjar på ett sätt som direkt åkallar hur säsong 3 började. De senare säsongerna av Buffy anspelar ofta på de tidiga åren av serien.
Den femte säsongen slutar på en variant av hur den andra säsongen slutade. Och huvudskurken det året hade motivationer som var en spegelbild av skurkens det första året.

Det sjätte året kommer att spela upp två varianter på Angels historia från de första åren.

Angel var en god vampyr som Buffy blev förälskad i och som sen blev ond. Onde Angel var huvudantagonisten under andra hälften av den andra säsongen.

Under detta sjätte år kommer Buffy att inleda ett förhållande med en annan, inte fullt lika god, vampyr. Och en av karaktärerna, Willow, kommer att bli ond.

De enskilda episoderna variear i kvalité. Men grunden för dessa två historier byggs upp hyfsat under den första delen av säsongen.

Med en höjdpunkt med musikalepisoden. Staden de bor i blir i detta avsnitt utsatt för en trollformel som får folk att brista ut i sång.

Episoden fungerar på en gång som en musikal och som en drift med musikalformen och dess konventioner. Med karaktärer som ser ut att vara irriterade över att brista ut i sång. Det är mer Paraplyerna i Cherbourg än Rocky Horror Picture Show över avsnittet. Och det rättfärdigar i sej denna sjätte säsong.

I slutet av avsnitten sjunger emellertid ensemblen "Where do we go from here?" och svaret är tyvärr en besvikelse (även om avsnittet direkt efter är bättre än de avsnitt som följde föregående års Hush och The Body).

Både romansen med Spike (Angel 2.0) och Willows missbruk av magi har byggts upp väl men behasndlas klumpigt när de väl är ett faktum. Willows ökande användande av magi är något som serien byggt i flera år. Men här bortslarvas det på en alltför bokstavlig drogmetafor.

Buffys närmande till Spike får sin grund i att han är den ende som vet att Buffy när hon blev återväckt till liv av sina kamrater egentligen blev nedtagen från himlen (vilket i serien blir en slags metafor för depression). Men när de väl blir tillsammans så slutar de relatera till varandra. Deras förhållande skildras som samma slags missbruk som Willows magipuffande.

När Willow väl blir ond och hotar ha sönder världen så går detta också för snabbt. Till skillnad från när Angel blev ond så får vi aldrig spendera någon tid med Dark Willow. Historien med den onde Angel integrerades väl med de övriga berättelserna i den andra säsongen. Medan onda Willow är en saga som aldrig får tid att andas.

Avsnitten när Willow börjar gå ner sej i magimissbruk påminner om familjeserier som till exempel Party of Five (Ensamma hemma på svenska, den med han från Lost.)
Den serien refererar ofta Buffys författare till. Som Joss Whedon i kommentarspåret till ett avsnitt i andra säsongen: "The two things that matter the most to me: emotional resonance and rocket launchers. Party of Five, a brilliant show, and often made me cry uncontrollably, suffered ultimately from a lack of rocket launchers."

Tyvärr lider också stora delar av denna den sjätte säsongen av Buffy av en liknande brist på rocket launchers. Serien har förlorat mycket av det som gjorde den så underhållande de första åren.

Två filmer av Peter Greenaway

I dag kom två av Peter Greenaways 90-talsfilmer ut på svensk DVD: Prosperos böcker och Barnet från Mâcon.

Greenaway är en engelsk filmare som är konstnär i botten. Han fick sitt genombrott med den vackra och mycket långsamma (jag somnade när jag såg den och jag anser att det är en rimlig reaktion på verket) Tecknarens kontrakt (1982). En film som blev beryktad för hur komplex den var.

Just den må vara lite för greenawaysk för min smak. Men jag gillar de underliga kortfilmerna (om folk som fallit ut genom fönster, folk som träffats av blixten) innan den och jag tycker om alla filmerna därefter från Zoo till och med Barnet från Mâcon som var Greenaways sista riktigt bra film.

Men innan den var Prosperos böcker, en filmatisering av Shakespears pjäs Stormen. Filmen påminner om en del av Greenaways senare kortfilmer och konstinstallationer. Från det att "Full fathom five..." sjungs av en pojke i början av filmen så fortsätter den att vara strålande vacker. Med tablåer snarare än scener. Filmen är för mycket. Men av och till kan man behöva se en film som är för mycket när den nu finns så många filmer som är för lite.

Barnet från Mâcon fick en hel del kritik när den kom. Filmen handlar om en kvinna som ger sej ut för att vara en jungfrumoder. Och som använder barnet till att få en maktställning i samhället. Denna handling är gjord som en pjäs i filmen. Ramhandlingen utspelar sej på 1700-talet.

Den maktgalna kvinnan som spelas av Julia Ormond får sitt straff i filmen. Och det är den scenen, som förenar de två tidsperspektiven, som var målet för kritiken mot filmen.
Sån här moralisk kritik är problematisk och temat med makt och våld är här rätt väl iscensatt men samtidigt så är scenen i fråga djupt obehaglig. Och filmen använder sej tillen stor del av chockverkan. Vilket gjorde att jag tyckte den var svagare andra gången jag såg den.

Länge fanns knappt nån Greenaway på svensk DVD. Men på senare tid har det kommit flera. Vilket är trevligt.

Dessa två Greenaway-filmer tillhör den tyngre delen av hans produktion. Kanske inte Greenaway för beginners. Men det är två fascinerande filmer.

FLYENDE SOMMAR

Den gröna sommaren har blivit
så stilla som ditt ansikte, kristallklart.
Vid aftondammen dogo blommorna
och dog en koltrasts skrämda sång.

Fåfänglig livets förhoppning. Redan
rustar sig hussvalan till resa.
Och solen går ned bakom kullen;
redan inbjuder natten till stjärnbeglänst färd

Byarnas stillhet; runtomkring susa
skogarna övergivet. Hjärta,
luta dig mera kärleksfullt nu
över den lugna soverskan.

Den gröna sommaren har blivit
så stilla, och främlingens steg
eka genom silvervit natt.
O, må det blåa villebrådet minnas

sin stig och de innerliga årens välljud!

Georg Trakl
övers. Johannes Edfelt
i Helian och andra dikter

är det alltid oss själva vi ser i ett hav

KLICKA HÄR
för att läsa senaste sidan av As small as a world and as large as alone, min och Rasmus Grans nät-serie.

Påminnelse

Cléo från 5 till 7 är andra filmen i den franska filmveckan och går i kväll kl. 22.35 på SVT2.
Det är en fantastisk film. Den handlar om en kvinna som går runt i staden och väntar på ett läkarbesked. Vilket kanske inte låter så muntert. Och det är det väl inte hela tiden heller, men filmen gör en ändå på gott humör.

Varda är en av de intressantaste av de filmregissörer som kom fram med den franska vågen. I alla fall om jag går efter det jag har sett av henne. Det kan vara knepigt att få tag i Varda-filmer. Agnès stränder, hennes självbiografiska dokumentärfilm, finns på svensk DVD. Det är en rätt bra film. Många filmregissörer gör intressantare filmer om sina egna verk än de kulturprogramfilmer som det ofta görs om dem.

Jag har Vardas dokumentär om de Svarta Pantrarna liggande nånstans. Den borde jag leta reda på.
I alla fall, se Cleo från 5 till 7. Jag tvivlar på att du har något bättre för dej.

SLUTFACIT

Alla de tio slutraderna har nu besvarats.

1. Det har funnits glädje. Det kommer att finnas glädje igen.
övers. Göran Byttner.
Vixxtoria svarade rätt: Ensam mot universum av Alfred Bester. Fast hon svarade med den engelska titeln The Demolished Man. Det är också lite snyggare på utrikiska: "There has been joy. There will be joy again."
På bilden är det Doom 2099 som citerar Bester med lite hjälp av Warren Ellis.

2. Marsborna stirrade tillbaka på dem en lång, lång tyst stund från det kluckande vattnet...
(Ingrid svarade rätt: Invasion på Mars av Ray Bradbury.)
Bradburys bok är en samling noveller på samma tema hopkopplade med för boken nyskrivna vinjetter. Där den marsianska kulturens undergång skildras med ett lyriskt vemod och ilska.

3. - ty hans Snark var en Boojum, tyvärr.
(Olivia svarade rätt: Snarkjakten av Lewis Caroll. Jag har skrivit om boken tidigare. Mest om Tove Janssons illustrationer.)

4. Bunny junior skjuter med en mild gest undan hennes utsträckta hand och reser sig, reser sig över alltsammans.
övers. Olov Hyllienmark
Kafka svarade Bunny Munros död av Nick Cave. Som jag skrivit om HÄR). Slutkapitlet är det bästa i boken.

5. nu äntligen kunde de börja på kapitel I i Den stora historien, som ingen på jorden har läst, som fortsätter i evigheters evighet och där varje kapitel är bättre än det föregående.
övers. Birgitta Hammar
Vixxtoria svarade rätt: Den sista striden av C. S. Lewis. "Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron." har jag skrivit tidigare. Möjligen skämtsamt menat. Och jag har skrivit en del om denna Narnia-bok i inlägget Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia. Ett bra inlägg om jag får säja det själv.

6. I leave it entirely in your hands.
Spiring svarde Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons. Om hur Watchmen slutar har jag skrivit tidigare.

7. Oedipa settled back, to await the crying of lot 49.
(Ingrid svarade rätt: Crying of Lot 49 av Thomas Pynchon)

8. - Nå, har du haft skojigt?
- Så där.
- Har du sett métron?
- Nej.
- Jamen, vad har du då gjort?
- Jag har blivit gamlare.
övers. Evert Lundström
(Konung Johannes svarade Zazie av Raymond Queneau. Om Zazie, filmen och boken har jag också skrivit tidigare.

9. Verden var ung og grön og saftig. Og man lod alle sine forår gå til spilde. Og det er blevet sent nu.
Danskt ö ska det va egentligen. Ingrid svarade rätt att det var Hans Scherfig. Med Det forsömte forår (Den lyckliga tiden). En mycket rolig bok.

10. Livet; en barnlek för Monsieur.
övers. Suzanne Ekelöf
Den självutnämnde Konungen svarade rätt även här: Monsieur av Jean-Phillipe Toussaint.
Ett annat utdrag ur boken: "När de satt i bilen(...)rotade Monsieur buttert i handskfacket efter något att röka (en cigarr) och berättade för Louis om Schrödingers experiment, ett övervärderat experiment, där man stängde in en katt i ett rum tillsammans med en tub cyankalium samt en potentiellt radioaktiv atom insatt i en detektor på så vis att om atomen utsattes för en kärnklyvning fick detta detektorn att utlösa en mekanism som krossade tuben och dödade katten (ja, se folk)."

Ska du bara läsa en belgisk roman på 60 sidor så rekommenderar jag denna.

Mao Mao

"Mao-Mao" av Claude Channes.
Sången är med i Jean-Luc Godards film La Chinoise. I filmen så bryter sången ut efter flera minuter av film när huvudpersonerna sitter och läser för sej själva.
Versionen i filmen är lite kortare. Klippet är en trailer för filmen.

Slutmeningar

Liksom Ingrid på Ingrids boktankar så tycker jag slutmeningar är minst lika viktiga som inledningsmeningar.
Ni kan svara i kommentarerna. Jag har försökt göra det lite lättare än inledningsmeningarna
(uppdaterad med de rätta svar som kommit hittills, hälften är kvar)
(uppdaterad med ledtrådar)
(uppdaterad en tredje gång - nu är det bara dansken kvar)

1. Det har funnits glädje. Det kommer att finnas glädje igen.
(Vixxtoria svarade rätt: Ensam mot universum av Alfred Bester. Fast hon svarade med den engelska titeln The Demolished Man. Det är också lite snyggare på utrikiska: "There has been joy. There will be joy again.")

2. Marsborna stirrade tillbaka på dem en lång, lång tyst stund från det kluckande vattnet...
(Ingrid svarade rätt: Invasion på Mars av Ray Bradbury.)

3. - ty hans Snark var en Boojum, tyvärr.
(Olivia svarade rätt: Snarkjakten av Lewis Caroll. Jag har skrivit om boken tidigare. Mest om Tove Janssons illustrationer.)

4. Bunny junior skjuter med en mild gest undan hennes utsträckta hand och reser sig, reser sig över alltsammans.
(Kafka svarade Bunny Munros död av Nick Cave. Som jag skrivit om HÄR)

5. nu äntligen kunde de börja på kapitel I i Den stora historien, som ingen på jorden har läst, som fortsätter i evigheters evighet och där varje kapitel är bättre än det föregående.
(Hela meningen lyder: "Hela deras liv i den här världen och alla deras äventyr i N. hade bara varit omslaget och titelsidan:" sen följer "nu äntligen" och så vidare)
(Vixxtoria svarade rätt: Den sista striden av C. S. Lewis. Om denna den sista Narnia-boken skriver jag en del i inlägget Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia. Ett bra inlägg om jag får säja det själv.)

6. I leave it entirely in your hands.
(Seriealbum. Inte riktigt sista meningen då det följer ett citat.)
(Spiring svarde Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons. Om hur Watchmen slutar har jag skrivit tidigare.)

7. Oedipa settled back, to await the crying of lot 49.
(Ingrid svarade rätt: Crying of Lot 49 av Thomas Pynchon)

8. - Jag har blivit gamlare.
("- Nå, har du haft skojigt?
- Så där.
- Har du sett métron?
- Nej.
- Jamen, vad har du då gjort?
- Jag har blivit gamlare.)
(Konung Johannes svarade Zazie av Raymond Queneau. Om Zazie, filmen och boken har jag också skrivit tidigare.

9. Verden var ung og grön og saftig. Og man lod alle sine forår gå til spilde. Og det er blevet sent nu.
(Danskt ö ska det va egentligen. På svenska lyder meningen "Världen var ung och grön och saftig. Och man lät alla sina vårar gå till spillo. Och det är sent nu" men har inte samma koppling till titeln som den danska meningen.
(Kommunistisk humoristisk författare. Första meningen: "För några år sedan dog en äldre herre på Österbro sedan han ätit en maltkaramell.")

10. Livet; en barnlek för Monsieur.
(Kom an - bokens titel är där.)
Den självutnämnde Konungen svarade rätt även här: Monsieur av Jean-Phillipe Toussaint.

De tio bästa av Jean-Luc Godard

I kväll visar då SVT Till sista andetaget av Jean-Luc Godard som första filmen i deras franska filmvecka.
Vilket verkar som en anledning så god som någon för en lista med Godards bästa filmer, kronologiskt ordnad:

Charlotte och Véronique, eller alla killar heter Patrick
Kortfilm från 1957. Manus av Eric Rohmer. Redan här i denna korta komedi visar Godard att han behärskar filmberättandet. Finns på DVDn Cinema 16. European short films

Till sista andetaget
Den håller rätt bra än.

Une femme est une femme
En kvinna är en kvinna handlar om Angela som vill ha ett barn och hennes make Emile som inte vill det. Så hon låtsas ha bett en av deras vänner att göra henne med barn. Sång och dans och sånt.

En rövarhistoria
Bande à part. Det är den här som gett namn åt Tarrantinos filmbolag och där de springer genom Louvren. Filmen är lika bra som alla brukar påstå.

Alphaville
På listor över de bästa s/f-filmerna så brukar Alphaville dyka upp som första film som inte är på engelska. En märklig blandning av hårdkokt thriller, nyvågig science fiction och Paul Eluard.

Made in USA
Godard-filmerna från de här åren påminner en hel del om varandra. Det här är ändå kanske den mest godardska.

La chinoise
Ett par maoistiska studenter har hyrt en lägenhet i Paris där de ägnar sommaren åt att studera ordförande Maos tänkande. Det här är en mer underhållande film än man skulle kunna tro. En anledning till detta är att Godard inte var så noga med att skildra den faktiska franska maoismen utan gärna bytte ut slagord mot såna han tyckte lät bättre.

Week End
En roadmovie som slutar i kannibalism.

JLG/JLG -självporträtt i december
Dokumentär om Godard och hans arbete. Ett självporträtt.

Vår tids musik
Den här listan domineras av filmer från 60-talet. Till en del för att jag sett fler av dessa. Men också för att de senare Godard även när de är bra saknar den glädje som finns i de tidiga. Slutsegmentet i denna film från 2004 är emellertid väldigt vackert.

Förstameningar - svaren

Om jag hade valt de tio bästa inledande meningarna så hade de nog blivit lättare. Men tio rätt slumpmässiga favoritböckers förstameningar visade sej nästan bli omöjliga att gissa (länkarna går till där jag tidigare skrivit om böckerna):

1. Samuel Beckett - Malone dör.
Andra boken i den så kallade Trilogin. Ingrid svarade rätt.

2. Denis Diderot - Jakob fatalisten.
Den här borde du naturligtvis ha kunnat.

3. Jenny Erpenbeck - Ordbok
Väldigt intetsäjanda förstameningar. Men själva boken är bra. Erpenbeck är ett av de nya tyska löftena.

4. Jaroslav Hasek - Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget.
Snowflakes svarade rätt på denna väldigt svåra mening.

5. Torsten Kassius - Den gamla fabeln om Tälje Tokar
Gnidkungen svarade att han kunde denna. Vilket säkert är sant. Även om han nu inte iddades skriva ner svaret.

6. Jan Myrdal - En illojal europés bekännelser
Vixxtoria svarade Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. En helt annan bok.

7. Joanna Russ - Adventures of Alyx
Bara Alyx hade godkänts. En bok jag läste under sommaren som jag inte hade med i min ihopbuntning av nyligen lästa böcker. Då jag nog tänkt skriva något lite mer om den.

8. Arne Sand - Ljugarstriden
Vixxtoria gissade på den andra av Sands två Öändanromaner.

9. Gertrude Stein - Melanctha
Ursprungligen en del av Three lives

10. Boris Vian - Dagarnas skum
Här lyckades Vixxtoria till slut få både bok och författare rätt.

Citerat från veckans läsning

"'That's bestial! We will bring it to birth and we will not ask what it is for. As well ask what a child is for!'
'Certainly we should ask what a child is for,' Gregory drone-bombed. 'We should ask what every child is for. 'Just exactly what do you have in mind?' we should ask every potential parent. 'Where are your sketches? Where is the prospectus? Have you searched all the literature on the type? Are you sure that it has never been done before?' That's what we should ask. What we do not need is repetition in people, or in machines. Well, what's it for?"
ur Arrive at easterwine av R. A. Lafferty

"These 'no-nonsense' solutions of yours just don't hold water in a complex world of jet-powered apes and time-travel."
ur JLA: Ultramarine corps av Grant Morrison (text) och Ed McGuiness (bild, som den nedan)

Åtta länkar en lördag

Gladiator 2. Skriven av Nick Cave
Att Nick Cave i Grindermans senaste video (som man kan se till exempel hos Bernur) är utklädd i sandalfilmsutstyrsel är kanske inte så konstigt. Då han en gång i tiden skrev manus till uppföljaren till Russel Crowe-filmen. Som inte blev av. Kanske The Crow-remakemanuset blir bättre mottaget?

Warren Peace om A Sort of Autobiography av Warren Craghead
Om en tecknad serie i kubformat.

Scott Pilgrim-trailern gjord med bilder från den tecknade serien
Filmen har premiär i USA i dagarna (först i oktober här hemma). Här kan man lite se likheter och skillnader mellan den tecknade serien och filmversionen.

Jonas Thente om Sjöjungruns andra fot av Mia Couto
Recension i DN av en ny roman av Couto.

Vampyr av Carl Th. Dreyer
De första tio minuterna av filmen.

Coppola's Dracula av Kim Newman
Novell som utspelar sej i en värld där Dracula besegrade Van Helsing och de andra och gifte sej med drottning Victoria. Coppolas film om Dracula är här närmare Apocalypse Now än Bram Stoker's Dracula

Förra veckan spå skulle Erik Lindegren ha fyllt hundra. Vilket bland andra Lars Gustafsson uppmärksammade. En utgåva av Lindegrens samlade dikter har också kommit ut nyligen. Urvalet Dikter i delfinpocket är annars egentligen det enda man behöver.

Gissa första meningen

Ett mem från Snöflingor som har det från Ett hem utan böcker... som har det från...

Välj ut 10 av dina favoritböcker. Skriv av första (ungefär) meningen från varje och låt andra gissa vilka böcker de kommer ifrån.:

(uppdatering: rätta svar hittills och nya ledtrådar)
(uppdaterat igen: fler ledtrådar)
(uppdatering tre)

1.
Snart är jag i alla fall äntligen alldeles död.
(Malone dör av Samuel Beckett. Vilket Ingrid svarade.)

2.
- Hur hade de träffats?
- Av en slump, som det brukar ske.
(Fransk klassiker. Sista meningen lyder: "Hur härmed förhåller sig, vet jag ej, men däremot är jag säker på att Jakob varenda kväll sade till sig själv: 'Om det står skrivet därovan, att du skall bli en hanrej, Jakob, kommer du också att bli det, hur du än bär dig åt; men om det står skrivet därovan, att du inte skall bli någon hanrej, kommer du ej heller att bli det, vad de så tar sig till; sov du därmed tryggt, min vän!...' samt att han i enlighet därmed lugnt och obekymrat insomnade.")
(Äldsta boken här, författaren är mest känd för att han var med och skrev ett uppslagsverk)
(Halva titeln, ett namn, finns i slutmeningen)

3.
Vad tjänar mina ögon till om de ser men ingenting ser? Och mina öron om de hör men ingenting hör? Och allt det främmande i mitt huvud?
(Tysk kortroman, nyast på listan. Andra stycket börjar: "Pappa och mamma. Boll. Bil. De orden kanske de enda som var hela när jag lärde mig dem.")
(Hennes senaste bok fick lite större uppmärksamhet när den kom på svenska nyligen.)
(Den hette "Hemsökelse")

4.
"Tänk nu har dom haft ihjäl våran Ferdinand", sade städfrun till herr Svejk, som hade lämnat det militära för åratal sedan, då han definitivt förklarats för sinnessvag av militärläkarkommisionen.
(Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget av Jaroslav Hasek. Som Snowflakes svarade)

5.
Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan - det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land - en stad som hette Tälje.
(Första kapitelrubriken lyder "Hur de kloka huvudena i Tälje blev kallade bort som vesirer och ståthållare österut i österlanden" Sven Delblanc har skrivit förordet.)
(Gunnar Ekelöf gillade denna bok om det tidlösa ämnett att folk från Södertälje är korkade)

6.
När jag vaknade var det djup natt. Jag tände sänglampan och såg klockans sekundvisare dunka fram tiden. 05.28 en vintermorgon. Snön slog mot fönstren, hamrade ihärdigt på rutorna. Och i denna korta stund innan smärtorna satte in märkte jag att jag vaknat mitt i ett försvarstal.
(Sista två meningarna lyder: "Vi är inte medvetandets bärare. Vi är förnuftets fnask.")
(Svensk författare, men denna versionen av boken är skriven på engelska. I en tidigare variant börjar boken: "När jag vaknade var det ännu djup natt. Jag tände sänglampan och såg klockans sekundvisare dunka fram tiden. 05.28 en vintermorgon. Snön slog mot fönstren, hamrade ihärdigt på glasrutan och i denna korta morgonstund innan smärtorna satte in märkte jag att jag vaknat mitt i ett försvarstal." Alltså helt annorlunda.)
Vixxtoria svarade Jan Myrdal. Vilket är rätt. Och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. Vilket är fel fel fel.

7.
This is the tale of a voyage that is of interest only as it concerns the doings of a small, gray-eyed woman.
(Mitt-i-mellan novellsamling och roman. Slutet på andra kapitlet/novellen är: "She was to become a classic, in time.
But that's another story.")
(Feministisk Conan Barbaren)
Vixxtoria svarade Joanna Russ. Vilket är rätt. (Om man klickar Joanna Russ-kategorin på den här sidan bör bokens namn dyka upp.)

8.
En lördagskväll på adertonhundrasextiotalet, strax före helgmålsringningen, steg drängen Per Persson in genom torndörren till Öändans kyrka, Uppland.
(Författaren är Arne Sand. Vilket Vixxtoria svarade. Sands tredje roman.)

9.
Rose Johnson hade det mycket svårt när hon födde barnet till världen.
(Andra meningen: "Melanctha Herbert som var god vän till Rose Johnson, gjorde allt som stod i hennes makt".)
(Bokens titel finns gömd i andra meningen.)
(Författaren bodde i Paris och skrev flera andra personers självbiografier)

10.
Colin avslutade sin toalett.
(Sista meningen - "Elva blinda flickor från Julius den Apostoliskes barnhem kom sjungande vägen fram."
(Böckerna är alfabetiskt ordnade efter författarnamnet. Fransman, sjöng visor)
(I boken förekommer karaktären Jean-Sol Partre.)

En av meningarna blev betydligt lättare än de andra.
Fusk är tillåtet.

Sveriges främste II

"Rimi" (1964>) av Olle Baertling

Sveriges främste

Från Socker-Conny av Joakim Pirinen

Ripley och Marge

Den av de två filmatiseringarna av En man med många talanger som jag sett till slutet är givetvis den franska från 1959 och inte den amerikanska The Talented mr Ripley från whatsitsyear.
René Clements film Plein Soleil (Het sol) är kanske mer som en thriller som många andra jämfört med den mer originella boken. Men det är en välgjord thriller (Woody Allen är klart påverkad av den i Match Point - även om han också utgår från en annan Highsmith-filmatiosering: Främlingar på tåget).
Och den har Alain Delon i rollen som Tom Ripley:

Och Marie Laforêt i rollen som Marge:

Drn franska filmen har helt enkelt snyggare mänskor.

Plein Soleil var Laforêts debutfilm. Hon var förutom skådespelare också sångerska och spelade bland annat in en franskspråkig och rätt munter version av "Paint it black" kallad "Marie-douceur, Marie-colère":

Och en rätt bra version av Katie Cruel

En man med många talanger av Patricia Highsmith

"EN AV ÅRETS BÄSTA BÖCKER I GENREN enligt Sven Sörmarks deckarguide i Femina" utlovar baksidan på mitt exemplar av En man med många talanger.
Jag får nog säja att Highsmiths roman från 1955 med god råge levde upp till dessa Sörmarks lovord.

Highsmiths första roman om Tom Ripley brukar också vi som vanligtvis inte läser thrillers och deckare känna till.
En anledning till detta är att den, liksom flera andra verk av Highsmith, har filmats. Jag har sett en och en halv av filmerna som bygger på boken (och en filmversion av en av de senare böckerna i serien: Den amerikanske vännen av Wim Wenders där Dennis Hopper spelar Ripley i en av sina bästa rolltolkningar).

Tom Ripleyarna i filmerna är rätt olika varandra. Vilket när jag nu läst boken blir förståeligt. Handlingen beskrivs här helt genom Ripleys perspektiv. Medan vi i filmerna ser honom utifrån. Och historien därmed förlorar en stor del av det som gör att romanen står ut.

Ripley är en ung man som försöker ta sej fram i de bättre kretsarna i samhället. Han stöter ihop med fadern till en Dickie Greenleaf. Dickie Greenleaf lever i Italien och försöker bli konstnär. Fadern vill ha hem honom till företaget. Ripley överdriver sin bekantskap med Dickie Greenleaf. Och anlitas av fadern för att locka hem sonen.

Genom att avslöja att fadern sänt honom lyckas Ripley bli vän med Dickie. Men en dag kommer Dickie på Ripley när han står framför spegeln iförd Dickies kläder.Överrumplad ser Ripley deras vänskap och därmed sitt nya liv gå upp i rök.

Highsmith får Ripleys handlande därefter att framstå som om inte rätt så ändå rätt rimligt. Läsaren har vaggats in i in i Ripleys syn på tingen. En viss svart humor finns som en distanserande effekt. Men annars ses världen med Ripleys ögon.

Av och till märks i boken det som gör att dess baksida citerar Feminas deckarguide. Temat med undertryckt homosexualitet är inte direkt subtilt och amerikanens ställning i Europa på 50-talet används mest som en metod att förklara bort svagheter i handlingen. Som samhällsskildring har den sina brister.

Men Ripleys uppfinnande av ett nytt förflutet, den gradvisa glidningen i hans tänkande som rättfärdigar hans handlande är väl skildrat.
Liksom förskjutningen mellan Ripley-som-Ripley och Ripley när han föreställer någon annan. Hur han tänker att han måste öva på att vara Tom.
Klassklättraren som förställer sej är ett tema som måste ha talat till bokens samtida.

De flesta som läste romanen när den först kom ut bör ha haft mer gemensamt med Tom Ripley än med Dickie Greenleaf.
De flesta av oss har det nog fortfarande.

De tio bästa vampyrfilmerna

Filmen har gett oss flera slags vampyrer från den filosofidoktorerande sorten i Addiction till vampyrvalparna i slutet av Zoltan- Dracula's hund. Det är inte så ofta som de här vampyrskildringarna blir särskilt bra. "It's not that vampires don't photograph, it's just that they don't photograph well".
Här är i alla fall tio av de bästa vampyrfilmerna (av de jag sett):

10. Bram Stoker's Dracula
Coppolas filmatisering är ofta direkt löjlig med skådespelare som spelar över och ett underligt reinkarnationstillägg till historien. Men den är också väldigt snygg.

9. Låt den rätte komma in

8. Fright Night
Bland de många amerikanska vampyrfilmer som blandat skräck och komedi är det här den bästa (ungdomsfilmen Monster Squad från ungefär samma tid är också rätt bra, kanske bättre än denna - men snarare en film med filmmonster än en vampyrfilm). Med en queer undertext och groteska over-the-top-effekter.

7. Near Dark
Natten har sitt pris heter ibland den här filmen av Katheryn Bigelow från 1987. Kom samtidigt som den mer kitschiga The Lost Boys som hade en liknande handling. Även om Near Dark är den bättre av filmerna så finns det enskildheter där The Lost Boys är starkare. Som slutet. Egentligen i stort samma lyckliga slut i bägge filmerna, men det passar bättre i The Lost Boys.

6. Vampyrernas natt
Polanskis vampyrkomedi håller en komisk ton filmen igenom men utnyttjar det suggestiva bildspråket på ett bättre sätt än de Hammer Horror-filmer den parodierar.

5.Törst
Eller Thirst som den här koreanska filmen av Chan-wook Park från 2009 underligt nog egentligen heter på svenska. Park hade med en vampyrscen i en film-i-filmen i sin del av Three Extremes som var på en gång extremt campig och väldigt snygg. Den här är oftare snygg än campig, även om bägge delarna finns med. Som i flera av hans filmer finns det avsnitt med olika ton. Här kommer de efter varandra snarare än att som i Lady Vengeance blandas. Vilket gör att det blir lite tydligare att de inte alla är lika bra. I konflikten mellan en vampyr som omfamnar vampyrskapet och hjälten, en katolsk präst (det finns en novell där det visar sej att alla katolska präster egentligen är vampyrer), som har en mer asketisk syn på sin nya roll.

4. Martin
George A. Romeros bästa film.
3. Vampyr
Film av T. H. Dreyer. Ljudfilm men gjord i samma stuk som hans tidigare stumfilmer. Inte allt av filmen finns bevarat, men det som finns tillhör det vackraste Dreyer har filmat. Löst baserad på Sheridan Le Fanus Carmilla, en kortroman som filmatiserats flera gånger. Bland annat av Roger Vadim med Blod och Rosor, en film jag inte sett men som står högt på min skulle-vilja-se-lista.

2. Nosferatu
Werner Herzogs remake av Nosferatu utgår från de delar där den äldre filmen skiljer sej från Bram Stokers roman. Den gamla Nosferatu är också en rätt bra film.

1. Dracula. Pages from a virgin's diary
Guy Maddins filmatisering av en kanadensisk balett byggd på Stokers roman är filmad i svart-vitt med enstaka inslag av färg. Rött blod, gröna pengar, gyllene guld. Utan dialog är filmen delvis en pastisch på den expressionitiska stumfilmen. Men också med en nypa Eisenstein. Den bästa skräckbalettfilmen någonsin.

Du tar ordet

Jag är för trött för att skriva något vettigt idag.
Så istället tänkte jag börja med ett nytt varannananveckligt inslag.
Säj vad du vill i kommentarerna.
Du kan fråga mej saker. Om bloggen eller annat.
Rekommendera böcker, filmer eller musik.
Förslag till förbättringar av Butter tar ordet.
Eller kanske kommentera ett äldre inlägg.
Eller vad som helst (inom lagliga gränser)som du kommer att tänka på.

Uruku Tumi Gushiku

Takashi Hirayasu & Bob Brozman - "Uruku Tumi Gushiku (Mimura Bushi)"
Från albumet Jin Jin/Firefly (2000) som är rätt helgjutet (även om detta är hit-spåret)

Fransk nya vågen-filmvecka på SVT

Som vanligt i slutet av sommaren så har SVT sin franska filmvecka nästa vecka.
Där de förra året visade tre regissörer med en tidig och en ny film vardera så har de i år temat den nya vågan.
Alla de sex filmerna är från denna filmrörelses första år. Mellan 1959 0ch 1961.

Filmerna är:
Måndag den 16:e : Till sista andetaget (Jean-Luc Godard, 1960)
Tisdag den 17:e : Cleo från 5 till 7 (Agnès Varda, 1961)
Onsdag den 18:e : Lätting i lumpen (Claude de Givray, 1961)
Torsdag den 19:e :I lejonets tecken (Eric Rohmer, 1959)
Fredag den 20:e : Paris - öppen stad (Jacques Rivette, 1960)
Lördag den 21:a : De 400 slagen (François Truffaut, 1959)

Veckan inleds och avslutas med de två mest kända nyavågenfilmerna. Som i och för sej är lätta att få tag på. Men väldigt sevärda om du inte sett dem.
Av de andra har jag bara sett Cleo från 5 till 7. Det är en av de bästa filmer som gjorts. Så se den om du bara ska se en.
Lätting i lumpen är jag mest nyfiken på.

Filmerna går kl. 22.35. Att svensk TV envisas med att visa bättre filmer så sent är synd, men knappast något nytt.

Ur För Full Hals

5
Jag känner ordens kraft, har hört deras stormklockor.
De är inte av det slaget som applåderas från förgyllda loger.
Vid ord som dessa kastas kistorna upp ur jorden
och ger sig iväg på sina fyra ben av ek.
Det händer att man förkastar dem outgivna otryckta
men med åtdragna sadelgjordar galopperar dom bort
dånar genom sekler och tågen krälar fram
för att slicka poesins valkiga nävar.
Jag känner ordens kraft. Den ses som en bagatell
som ett blomblad som fallit bland dansande klackar.
Men människan med sin själ, sina läppar, sitt skelett...

Vladimir Majakovskij
ur "För Full Hals" i urvalet För full hals,
övers. Ulf Bergström och Gunnar Harding

60

KLICKA HÄR
för att läsa senaste sidan av As small as a world and as large as alone, min och Rasmus Grans följetongsserie. Nu uppe i 60 avsnitt.

Sugarshock! av Joss Whedon och Fábio Moon

De flesta försök som Joss Whedon gjort som serietidningsförfattare efter Fray har liksom den framförallt fokuserat på den melodramatiska sidan av hans skrivande.

Men den 24 sidor långa serien Sugarshock!, tecknad av Fábio Moon så, är ett utryck för den bisarrt komiska sidan av Whedons penna.

Sugarshock! är ett rockband, bestående av tre kvinnor och en robot (i jeans). De åker i serien till en annan planet eftersom gruppens ledare Dandelion, en ung kvinna med ett oförklarat hat mot vikingar, tror att de där ska tävla i ett intergalaktiskt Battle of the Bands.

Dialogen i serien flyter bra. Många av skämten är roliga. Fast kanske inte så originella. Åtminstone två av skämten är mer eller mindre tagna från Liftarens guide till galaxen-böckerna av Douglas Adams.

Serien har emellertid en energi och en rytm som väger upp ett och annat svagt skämt (som en historia om att Abraham Lincoln trodde att slav betydde spis). Mycket av energin står tecknaren Moon för. Hans karaktärer är livfulla och slagsmålen snygga. Och de tre kvinnorna har tre olika kroppstyper. Något som är sorgligt ovanligt i serier.

Sugarshock! publicerades först i tre delar i den nya nätversionen av serieförlaget Dark Horses antologitidning Dark Horse Presents på MySpace. Den har senare utgivits som serietidning och albumet MySpace Dark Horse Presents 1.

Det är i det albumet jag har läst den. Som antologier är den albumserien (fem stycken har kommit ut) tyvärr rätt ojämn. En kort mycket märklig Sock Monkey-serie av Tony Millionaire är albumets höjdpunkt.
Medan Goon och Umbrella Academy( den senare tecknad av Fábio Moons tvillingbror) är rätt okej. Den hyllade Empowered av Adam Warren är, om detta smakprov är representativt, inte i min smak. Och merparten av serierna är direkt usla.
Så lösnumret av Sugarshock! kan nog vara ett bra alternativ.

Eller så kan man fortfarande läsa den på Dark Horses MySpace-sida HÄR (del 2 och del 3).