söndag 18 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Men åskan kommer som kanonmuller   Medan televisionen är/utslagen/av de elektromagnetiska störningarna   Sedan återkommer bilden av världen, falsk"
ur "Ormöga; nionde dikten; 2013" i Sekvenser mot Omega av Göran Sonnevi

"Han började prata om olika saker.
  'Jag tycker alltid att det känns konstigt att prata när man har sex' sa jag.
  'Det är ju den bästa biten' insisterade han, flinande.
  'Ska vi prata om Gramsci' sa jag.
  'Okej' sa han och så gjorde vi det."
ur "Adrien Brody" i Vad tjänade jag för syfte i ditt liv av Marie Calloway, övers. Carl Lindsten

torsdag 15 juni 2017

Stry Terraries tio bästa låtar

I dag fyller den svenske rockmusikern Stry Terrarie 60 år. Stry Terrarie har varit med i flera band. Kriminella Gitarrer, Stry och stripparna, Garbochock, Ebba Grön, (Rymd)imperiet och Babylon Blues.
För att fira hans 60-årsdag har jag gjort den här listan med tio av hans bästa sånger, i kronologisk ordning.


Ritual med Garbochock
Titelspåret till Stry Terraries första fullängdsalbum som kom 1980. En märklig newwave-skiva. Joakim Thåström har sagt att det är "den bästa svenska plattan som någonsin spelats in". Vilket jag tycker är att överdriva något. Men det är ett intressant album och viktigt i Stry-diskografin. Sången "Ritual" skrevs tillsammans med Mikael Vestergren.

Kandidat med Rymdimperiet
På de två singlar och en maxisingel som gruppen Rymdimperiet (döpt efter filmen Rymdimperiet slår tillbaka) hann ge ut innan den tappade Rymd och blev Imperiet så var fler sånger av Stry Terrarie än av Thåström. "Kandidat" ("Vem skapar kaos skapar gråt skapar lust?/Hon är ingen kandidat") ligger på en maxisingel där tre sånger är av Stry Terrarie och en av Thåström.

Jag kan inte leva utan dej med Imperiet
"Det är så tomt/jag skjuter flugor med luftgevär"
På Ebba Gröns och Imperiets skivor så står det inte vilka sånger som skrivits av Stry Terrarie. Men det går att se på internet. Den här sången från mini-lpn Imperiet (utgiven på CD tillsammans med Rasera) är emellertid omisskänligt Stry. En kärlekssång där frasen "jag kan inte leva utan dej" får en närmast besatt innebörd.

Jag är kär med Babylon Blues
"jag skulle kunna bli förrädare/bara för att kunna fly tillsammans med dej"
Stry Terrarie lämnade Imperiet efter två skivor och bildade gruppen Babylon Blues. Den här är från deras första album I labyrintens hjärta från 1986. En skiva jag tycker är en kandidat till den bästa svenska platta som någonsin spelats in.

En stenig väg med Babylon Blues
Det finns ibland ett religiöst tema i Stry Terraries låtar. Som i den här vackra sången (också från I labyrintens hjärta). "Det är en stenig väg Gud/har lagt åt mej"

Sponkad med Babylon Blues
"En platta ska innehålla olika sorters låtar" har Stry Terrarie sagt. Och "Sponkad" på I labyrintens hjärta är en annorlunda sorts låt än "En stenig väg" och "Jag är kär" men minst lika bra.



Jesus eller Djävulen med Babylon Blues
"Det var då jag kom ihåg/vad min mamma sa/Alla goda ting är tre/så önska vad du vill"
Om jag förstått texten rätt så handlar den om en person som först önskat bort Djävulen och sen Jesus och nu måste välja vem av dem han ska önska tillbaka.
Utgiven på maxisingel. Stry Terrarie bytte namn till Stry Kanarie på den här skivan av någon anledning.

En osalig sång med Babylon Blues
På Babylon Blues andra album Utanför Eden (1987). Stry heter fortfarande Stry Kanarie. En rad som "Det har ett namn och det stavas blues" borde vara dålig men lyckas på nåt sätt vara bra.

Cadillac, cadillac med Babylon Blues
Avslutar Utanför Eden. Ett album som är aningens sämre än I labyrintens hjärta men fortfarande mycket bra.

Glädje kan va danska barer med Stry & Babylon Blues
Inför det tredje albumet så bytte bandet namn till Stry & Babylon Blues. På skivan kallas Stry bara Stry.
"Glädje kan va trottoarer/fulla utav/danska barer/Glädje kan va tusen städer/smyckade/av vackert väder"

(De flesta sångerna ovan finns på spotify. Jesus eller djävulen finns på youtube, Glädje kan va danska barer finns tyvärr inte på någon av ställena. Men den finns på samlings-CD:n Stry. Som är en rätt bra samling.)

onsdag 14 juni 2017

Ur Förbjudet område av Juan Goytisolo (1931-2017)

"En dag åker ni till Torrentbó i DKW:n. Du sitter i framsätet i knät på mor. Vid kröken uppför backen vid San Vicente de Montalt tappar far plötsligt kontrollen över bilen och kör rakt in i en platan. När du slår huvudet i vindrutan får du djupa jack i huvudet, pannan och näsryggen: ärr som märker dig för all framtid. Vaga hågkomster av skriken, smärtan, mors gråt, apotekaren som svimmade när han fick se dig. Tillbaka i Barcelona, bandagerad, omgiven av omsorger och leksaker: där du sitter på golvet bland alla presenter fylls du av den ljuva känslan av att vara världens härskare."
ur Förbjudet område av Juan Goytisolo övers. Ulla Roseen

tisdag 13 juni 2017

Ur Dårfinkar & Dönickar av Ulf Stark (1944-2017)

"Sen är jag faktiskt en smula nyfiken på vad som kommer efteråt. För dönickarna är saken kanske klar. Antingen en evig sömn eller ett evigt liv. Men för oss dårfinkar måste det vara nånting osäkert. Om allting vore klart och uppenbart då skulle det inte finnas nåra dårfinkar. Och om det fanns en gud skulle det vara en dönicksgud och tråkmåns. Och då vore det bättre med den eviga vilan. Gud bevare mej för ett evigt dönicksliv!"
ur Dårfinkar och dönickar av Ulf Stark

söndag 11 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Så hon ljög friskt kvällen igenom; om festen, om hur det varit, om allt de gjort. Och hon fann till sin stora förvåning att ljugandet berusade henne. Hon kryddade beskrivningarna med allehanda kallhamrade små detaljer som skulle öka deras trovärdighet, hon gick upp i sitt ljugande så fullständigt att hon till slut själv varken visste ut eller in. Hade det hänt så som hon beskrev det eller så som det verkligen hänt? Och det var som om ljugandet inte egentligen var lögn utan bara ett sätt att vända allting ut och in på, så att det mörka vändes inåt, och inte syntes."
ur Aliide, Aliide Mare Kandre

"jag kan bli väldigt rörd/av att läsa saker jag skrivit/för att jag känner igen mig"
ur "det är fortfarande mitt i natten" i och vi fortsatte att göra någonting rörande av Elis Burrau

torsdag 8 juni 2017

Katharina Blums förlorade heder


"Bevisligen hade Katharina vid samma tidpunkt — omkring klockan tolv — efter att ouppmärksammad ha uppehållit sig där i en och en halv timme, och antagligen samlat upplysningar om Tötges, lämnat journaliststället 'Gyllene ankan' och väntade i sin egen våning på Tötges som infann sig ungefär en kvarts timme senare. Om 'intervjun' behöver väl inte mer sägas. Man vet hur den slutade. (Se sidan 11)"
övers. Eva Liljegran

Heinrich Bölls roman Katharina Blums förlorade heder kom ut 1974. Böll var då en framgångsrik författare med många böcker bakom sej. Han hade fått det dära nobelpriset ett par år tidigare. Katharina Blum blev en succé och filmades också. Filmen är riktigt bra.

Det handlar om en kvinna som har ett one night stand med en man som visar sej vara terrorist. Vilket gör att kvinnan undersöks av polisen. En tidning skriver skandalartijel efter skandalartikel om henne.
Tidningen är baserad på Bild-Zeitung. Som satir är romanen inte särskilt subtil, men Böll berättar historien på ett rätt finurligt sätt.

Temat med terroristskräck är en av anledningarna att boken fortfarande känns aktuell. Den kom i svensk pocket så sent som förrförra året.

söndag 4 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Och blotta ordet sommar gav henne en smak av söta bär i munnen, och en doft av blommande träd strök förbi hennes lilla näsa."
ur Fattigadel av Agnes von Krusenstjerna

"Ofta har man sagt till mig om dadlar och bananer: 'Ni vet ingenting om dem, man måste äta dem nyplockade på platsen för att känna hurudana de är.' Och jag har alltid betraktat bananer som döda frukter, vilkas verkliga levande smak undgått mig. Böckerna som gå från en epok till en annan äro döda frukter. De ha i en annan tid haft en annan smak, skarp och livlig. Man måste läsa "Émile'och 'Les lettres Persanes' när de voro 'nyplockade'."
ur "Att skriva för sin egen epok" av Jean-Paul Sartre, övers. Eva Alexandersson. I BLM 2/47