Kommentarer av Lars Gustafsson

"Tidskriften har förlorat sin läsekrets sedan den efter en militärkupp övertogs av en samling extrema vänstermän som utmålar gamla hedervärda romanförfattare som 'fascister' och nästan enbart blir entusiastiska inför böcker om Albanien (Albania and North Korea are in.)"

Tomas Tranströmer om BLM i ett brev till Robert Bly den 27:e oktober 1970, från Air Mail.

Omslagsbild av Gun Kessle

Från mitten av 60-talet fram till 1972 så var Lars Gustafsson en av redaktörerna för Bonniers litterära magasin. Artiklarna i samlingen Kommentarer kommer från denna period. BLM:s ledare kallades för Kommentarer. Det är inte bara från BLM utan också recensioner och debatt i Expressen.

Under sin tid på BLM gav Gustafsson utrymme åt en del strömningar i tiden. Bland annat en hel del marxism. Bland de som på kultursidor klagade på tidens vänstervindar så var en vanlig syn att BLM mer eller mindre hade förvandlats till en marxistisk stenciltidskrift.

Kritiken för vänstervridning var inte ofarlig. En annan tidskrift Konstrevy (jag har nyligen fått tag på ett par sena årgångar av den) fick läggas ner mycket på grund av liknande klagomål.

Fanns det något fog för kritiken?  Lars Gustafsson skriver i en artikel här som svar på kritik att Jan Myrdals bok om Albanien recenserats av en Albanienanhängare att en Ekelöf-biografi recenserats i samma nummer och att "Redaktionen har inte heller här gjort sig mödan att leta rätt på en riktigt beslutsam motståndare till Gunnar Ekelöf". Vilket förvisso är en rolig formulering. Men när man går till BLM-numret och läser recensionen i fråga så är det en rätt fyrkantig hyllning av Albanien (och säjer inte så mycket om Jan Myrdals Albansk utmaning som litterärt verk).

Men den sortens texter utgör en väldigt liten del av innehållet. Det finns förvisso mer av marxistiska inspirerade texter än tidigare år. Men de flesta håller en betydligt högre kvalitet än den Albanien-recensionen. Och fortfarande är texter som den om Ekelöf-biografin fler.

Det verkar ha varit några av tidskriftens mest spännande år. Och artiklarna i Kommentarer är väldigt bra. Ett av de bästa avsnitten är ett möte med den franske poeten Eugène Guillevic.
Och det finns intressanta texter om Grisjakten av P. C. Jersild och Homonculus av Sven Delblanc. 

Det är en bra bok som tyvärr, som så lätt sker med såna här böcker, lite verkar ha glömts bort.

Kommentarer var den tredje samlingen texter Lars Gustafsson gav ut. Det kom att bli ett rätt stort antal sådana. En del var uppdelade i litterära, filosofiska eller politiska texter. En med en liknande blandning som Kommentarer kom 1979 och heter Konfrontationer.

(Utökad version av ett inlägg först publicerat 16 augusti 2011)

Biblioteket. Om Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar

"När du dör, hade Gun sagt när hon såg paketen i rummet, då kommer det inte att heta vänner reste vården utan bokhandlare satte sorgkant på fakturorna."

Jan Myrdal, i Sidenvägen

2011 flyttades Jan Myrdals boksamling tillsammans med hans och Gun Kessles konstsamling till ett hus i Varberg med hjälp av frivilliga i Jan Myrdalsällskapet. Jan Myrdalbiblioteket (som enligt Jan Myrdal i en av de tre texter som han har med i Biblioteket "rätteligen borde [...] heta något som 'Kessle-Myrdalbiblioteket'") är den största privata boksamlingen i Norden (även om det som Anders Björnson skriver i sitt bidrag "inte längre i juridisk mening är [...] privat") och säjs innehålla cirka 50 000 böcker, varav många inte finns på något annat bibliotek i Sverige. 

Nu har det kommit en bok om Jan Myrdalbiblioteket: Biblioteket. Om Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar, red. av Per Axelson & Per Nygren. Den har varit på gång länge men har blivit försenad bland annat av att Per Axelsons dog under arbetet med boken.

Biblioteket är en tjock, vacker och rikligt illustrerad volym. Boken är en fröjd att bläddra i. 37 skribenter medverkar på 600 sidor. 

Här finns personliga texter om Jan Myrdal och Gun Kessle av Annika Hagström, Åsa Moberg och Anton Honkinen.

Och texter om många olika delar av bibliotekets samlingar: fotoböcker, musik och pornografi. 

Fast Kalle Lind som skrivit om Jan Myrdals pornografisamling fick egentligen aldrig se själva samlingen. Kalle Lind resonerar istället om hur mycket olika slags böcker det finns i Jan Myrdalbiblioteket.

Och man skulle lätt kunna tänka sej ämnen för fler bidrag. Jag hade gärna läst om Jan Myrdalbibliotekets samling med kriminallitteratur eller science fiction. Men det finns så mycket annat att läsa om här. 

Solveig Giambanco skriver om Jan Myrdalbibliotekets samlingar med Balzac, Dickens och Strindberg. 

Benny Larsson skriver om Gun Kessles och Jan Myrdals personarkiv och arbetet med att ordna det (och avslöjar att delar av den försvunna novellsamlingen Resa med Dame-Jeanne ska finnas i arkivet).

David Brolin skriver om att forska i biblioteket. Och nämner att han hittar en av sina egna böcker där (en bok jag just råkar ha läst).

"Bilder gör man sig inte av med så lätt, och som bildskapare får man lära sig att leva med att allt vi gör är ett lapptäcke av sådant som gjorts före oss. Bilder föder bilder, skriver Jan Myrdal" skriver Karin Z. Sunvisson i en av Bibliotekets bästa texter om Kessle-Myrdalbibliotekets samling med satirbilder.

Bokens höjdpunkter är just texterna om konst i allmänhet och om Gun Kessles konst i synnerhet. Så är bilder också ett tacksamt ämne för en sån här bok.

Torsten Jurell skriver spännande om politisk konst och konstlitteratur. "Myrdals samling är gigantisk. Jag tror den är världsunik i sin bredd."

Anne Lidéns text om Gun Kessle är volymens mest omistliga text. Ett måste för den som är intresserad av Gun Kessles konstnärskap. Och det borde du vara.

Medan Eva Aggeklint inriktar sej på Gun Kessles fotografi. Ett utmärkt komplement till Lidéns text.

I fotnoter till Eva Aggeklints text nämner hon den kritik Gun Kessle och Jan Myrdal fått för sina skildringar från Kina och Kambodja.

Annars är det enda direkt kritiska bidraget Peter Kadhammars om Albanien. Medan Lennart Lundberg om Kina och Jan Myrdals och Gun Kessles rapportageböcker därifrån blir till ett försvar för deras Kina-skildringar (på ett sätt som knappast skulle övertyga Jan Myrdals kritiker).

Peter Kadhammar är visserligen imponerad av boksamlingen ("Om man bortser från Myrdals egen produktion, ett åttiotal böcker, vore detta bibliotek i sig en aktningsvärd livsgärning") men skriver om hur Jan Myrdal bara skildrade det av Albanien som han ville se. Och hur detta märks i bibliotekets Albanien-avdelning.

För den som är road av skvaller så finns det en hel del att hämta i det längsta kapitlet i boken som berättar den rätt snåriga historien om Jan Myrdalsällskapet, Jan Myrdalbiblioteket och om Jan Myrdals stora pris. Jag kan tycka den ibland går onödigt nära inpå konflikten mellan Jan Myrdals dåvarande fru Andrea Gaytán Vega och Henning Mankell / Lasse Diding. Det blir lite snaskigt.

Jan Myrdal och Lasse Diding får mej att tänka på hur Doris Lessing skriver i Walking in the Shade att stora författare (hennes exempel är Bertrand Russell, Sartre och Tolstoj) i slutet av sina liv blir beroende av yngre sämre kopior av sej själva "a similacrum of a youthful self, a mocking shadow".

Och hon skriver "Old friends, old comrades – old people generally – must beware that moment when appears a young person all shining eyes and 'I've always so much admired you.' Almost certainly no good will come of it." 

Men å andra sidan skulle Jan Myrdalbiblioteket knappast existerat i dag utan Lasse Diding.

Lasse Diding, som äger ett bad som heter Leninbadet, är anledningen till att Jan Myrdals stora pris också heter Leninpriset. Men i Biblioteket så får vi veta att Jan Myrdalsällskapet var splittrat när det gällde namnet och det var väldigt nära att namnförslaget röstades ner.

Jag tycker det är synd att namnet gick igenom. Det har visserligen gjort priset mer känt. Men det ledde även till att Lars Gustafsson lämnade Jan Myrdalsällskapet, att författare tackat nej till priset och till en tröttsam debatt som tråkar ut en år efter år. En debatt som skymmer snarare än lyfter fram Jan Myrdals eget verk. 

Om man bortser från namnet så tycker jag att själva pristagarna mestadels har varit bra. Och jag tycker årets mottagare av Jan Myrdals stora pris, Karl Ove Knausgård, är en värdig vinnare. Och att det är bra med en som påverkats mer litterärt än politiskt av Jan Myrdal eftersom den litterära sidan av hans verk ibland riskerar komma i skymundan.

Förra årets pristagare, Carl-Göran Ekerwald har med en mycket charmig text om bibliotek som förmedlar glädjen i att läsa och kärleken till böcker. "Vilka skatter ryms inte här inne?" frågar Carl-Göran Ekerwald. 

Och en hel del skatter ryms även i Biblioteket. En bok jag vet att jag ofta kommer att komma tillbaka till och bläddra i.

Universums katt av Gun Kessle

Universums katt av Gun Kessle är en oljemålning från 1956. 

Ann Lidén skriver om den i "Gun Kessle – konst, uttryck och motiv (i Den vanartige Jan Myrdal, red. Per Arne Skansen): "Den vilande randiga Universums katt stirrar med intensiv blick mot betraktaren, och den starkt lysande orangegula färgen förstärker uttrycket. En upprorisk katt!"

Jan Myrdal, strömmingsgivare

"I köket stryker katten sig mot mina ben. Den säger att den älskar mig. Det betyder att den vill ha strömming. Och det är gott att vara någons strömmingsgivare."

Så skriver Jan Myrdal i texten "Lågtryck" i Skriftställning. Texten går att läsa på Runeberg.org. Den publicerades första gången i Aftonbladet 4 december 1966 (från början skulle jag haft den här luckan i går men när jag såg när artikeln publicerades flyttade jag den till i dag). Förutom om katten så handlar den om kriget i Vietnam och om klassernas krig.

Nu när jag har en katt som bor hos mej känner jag igen mej i citatet ovan. Även om jag inte ger Siri strömming utan kattmat.

Jan Myrdal har skrivit en hel del om katter (och om hundar, men det här är en katt-kalender inte en hund-kalender). En del litterära sällskap ger ut årsböcker. Det gör tyvärr inte Jan Myrdalsällskapet. Annars hade en bra idé för en sådan årsbok varit en som samlar allt han skrivit om katter (och en om allt han skrivit om hundar).

Fotot överst är tagit av Gun Kessle och föreställer Jan Myrdal och en katt. Det är taget från den underhållande boken En Meccano-pojke berättar (1988). En av de böcker där Jan Myrdal skrivit om sina katter (och hundar). "Plötsligt märker jag nu att jag suttit vid kaffet och pratat med katterna en hel lång morgon" står det där.

20 bra böcker av Jan Myrdal

I dag så skulle den svenske författaren Jan Myrdal ha fyllt 95 år. Jan Myrdal är den författare som jag själv har flest böcker av.

Urvalet på den här listan har gjorts för att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.

Länkarna går till inlägg om böckerna på bloggen.

Jubelvår

Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.

(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser

Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning

Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar

Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)

En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär

Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.

Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)

"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom

När Jan Myrdal skulle fylla 90 så frågade jag på twitter vilken som var folks favoritbok av Jan honom. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barndom fick inte oväntat flest röster.

Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.

Ord & Avsikt

Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."

Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)

Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar (omslaget ovan är tecknat av Gun Kessle).

En annan ordning

Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet

En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)

"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar eller fotografier.

På några av deras samarbeten så står Kessles namn först och där har Kessles fotografier huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

(Jag läste Bortom bergen för första gången förra året – en annan av Gun Kessle/Jan Myrdal-böckerna där Gun Kessle står först – och det var roligt att upptäcka att trots jag läst så många böcker av dem så fanns det fortfarande kvar en så pass bra bok av dem att upptäcka.)

Inför nedräkningen

Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.

Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek

Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."

Det är en självbiografisk roman, eller en så kallad jagbok. Den kom i en nyutgåva med nya för- och efterord för ett par år sen.

 (Först publicerad 19 juli 2017, när Jan Myrdal fyllde 90 år. Texten är något reviderad. Sen den versionen av listan gjordes så har Jan Myrdal dött. Jag skrev en text om hans skriftställarskap när han dog: Jan Myrdal 1927 – 2020.)

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Vilket vi firar med en lista. Ett författarnamn dominerar listan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater. Rolig och skrämmande antikrigsklassiker.

Ismaïl Kadaré - Bröllopet
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster (en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till det revolutionära omvandla det av den albanska landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen.

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv. Gavs ut i nyutgåva på Modernistas förlag för ett par år sen.

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker som han skrev efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet.
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden.
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End.
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen.
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle.
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

(Först publicerad 28 november 2011. Då det liksom i dag var Albaniens nationaldag. Jag borde läsa fler albanska författare.)

20 bra böcker av Jan Myrdal

Jan Myrdal är den författare som jag själv har flest böcker av.
När Myrdal fyllde 85 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. När han fyllde 90 så utökade jag den till tjugo böcker. I stället för att vara noga med att det är just de bästa så varierade jag listan lite. För att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.
Länkarna går till inlägg om böckerna på bloggen.

Jubelvår
Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.
(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser
Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning
Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar
Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)
En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär
Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.
Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)
"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom
Jag frågade på twitter dagen innan jag sammanställde den här listan vilken som var folks favoritbok av Jan Myrdal. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barndom fick inte oväntat flest röster.
Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.
Det ska komma en nyutgåva av Barndom på Modernista i början av nästa år.

Ord & Avsikt
Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."

Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)
Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar (omslaget ovan är tecknat av Gun Kessle).

En annan ordning
Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet
En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)
"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar och fotografier.
På några av deras samarbeten så står Kessles namn först där Kessles fotografier har huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

Inför nedräkningen
Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.
Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek
Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."
Det är en självbiografisk roman, eller en så kallad jagbok.

(Först publicerad 19 juli 2017, när Jan Myrdal fyllde 90 år. Myrdal kom ut med en jagbok i år, Ett andra anstånd (som jag skrev om här). Det var hans första bok på Norstedts sen Maj. En kärlek och den fick också flera rätt goda recensioner. Jag tycker den är rätt bra. Men den hade inte platsar på listan. I senaste numret av FiB/Kulturfront så skrev Myrdal att han ska sluta skriva sin skriftställning i tidskriften.)

Ett andra anstånd av Jan Myrdal

"Jag har använt det egna livet, det egna jaget, som exempel i olika skriftställningar och jagböcker för att kunna komma åt allmänna frågor. Föremålet är tillgängligt, kan inte mot den skrivande mig protestera, bråka och skrika, öppet sätta sig till motvärn. (Fast han ständigt försöker med felhandlingar så fort överjaget i frontalloberna blir oroat.)"
ur kapitlet "Den kalla södern" i Ett andra anstånd

I Ett andra anstånd så möter vi en åldrad man som ser tillbaka på sitt liv. En gång var han en internationellt framgångsrik författare som i allmänhet räknades som en av Sveriges främsta. Numera har han svårt att få sina texter publicerade och han är osams med de flesta. Inklusive sitt eget litterära sällskap.

Den författaren är då Jan Myrdal själv. I tidigare texter om sina jagböcker så har Myrdal understrukit att man måste göra en skillnad mellan jaget i böckerna och den Myrdal som suttit och skrivit dem. Men det är inte alldeles lätt att göra den åtskillnaden när man läser Ett andra anstånd, en blandning av gamla och nya texter om Myrdals liv, arbete och död.

De så kallade jagböckerna består av sinsemellan lite olika slags mer eller mindre självbiografiska böcker. De första kom i början av 60-talet.
Pamflettromanerna (för att använda Espen Haavardsholms term) Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk (de två omvandlades senare till den på engelska skrivna En illojal europés bekännelser); Barndom-romanerna och två andra självbiografiska romaner; textsamling/roman-hybriderna Inför nedräkningen och Gubbsjuka.
Ett andra anstånd hör närmast till de två sistnämnda.

Jagböckerna är en viktig del av Myrdals författarskap. Och de bästa bland dem skulle jag säja är en viktig del av den svenska 1900-talslitteraturen.

Liv, arbete och död skrev jag ovan. Anståndet i bokens titel är ett anstånd från döden. Att en 91-årig man tänker mycket på döden är kanske inte så konstigt. Men Myrdal har i flera decennier skrivit om hur lite tid han har kvar att skriva och verka. "Myrdal mätte in i det sista de producerade hyllmetrarna med linjal" heter det i Lars Jakobsons roman Vännerna (som utspelar sej i en kontrafaktisk värld där Myrdal redan är död).

Myrdal anknyter också till en del av dessa tidigare texter om döden. Och andra av sina verk. Och flera episoder känns igen från tidigare böcker. Så berättar Myrdal än en gång anekdoten om hur han som liten insåg att den varma södern också är den kalla södern (tidigast med i romanen Jubelvår (1955)). 

Hur detta fungerar för den som inte läst Myrdal tidigare vet jag inte. Kanske är det bara en fördel. Men som ett exempel så borde det rätt långa avsnittet om Maj. En kärlek (som ska komma i nyutgåva nästa år, vilket vi får reda på fem gånger – ibland har redaktören somnat på sin post) vara av mindre intresse för den som inte läst romanen.

Boken innehåller en hel del utvikningar om allehanda ämnen. En del är intressanta som det om Friedrich Engels funderingar kring några rader i Völuspa eller ett stycke om poeten Dagny Levin (vars dikter jag av en slump hade läst i en gammal BLM strax innan jag påbörjade Ett andra anstånd). Annat är bara bisarrt som ett långt avsnitt om candaulism (cucking skulle man nog säja numera) med en homofobisk underton.

Blandningen av bisarrt och intressant finns även i den politiska sidan av Myrdal. Här verkar Myrdal dela sina motståndares missuppfattning att det är hans mest kontroversiella ställningstaganden som är de intressantaste. Ett par av dessa (Pol Pot, fatwan mot Salman Rushdie) dras upp än en gång. Dessa stycken drar ner boken och medverkar till att Ett andra anstånd till skillnad från en tidig jagbok som Samtida... är en politiskt helt ofarlig bok.

Här tar annars det personliga större plats än det politiska (i den mån man kan göra den uppdelningen i allmänhet eller med Myrdal i synnerhet). Han berättar om barndomen och sina äktenskap. En diskussion om minnet och dess begränsningar löper genom boken liksom genom flera av de tidigare jagböckerna. Ofta ifrågasätts efteråt vad som berättats.

I kapitlet "Men var detta så?" kritiseras så det tidigare kapitlet om Myrdals första hustru. Som mest kom att handla om hennes sexliv. "värre är att Nadja i det jag nu skrivit görs till huvudsakligen könsvarelse". Och sätter därmed fingret på problemet med bokens många sexskildringar. Inte att de ibland blir ofrivilligt komiska (även om det händer) utan att de riskerar att göra bokens figurer endimensionella.

Visst är det roligt att det har kommit en ny bok av Jan Myrdal och att den återigen getts ut på Norstedts och därmed fått de tidningsrecensioner som förvägrats Myrdals senare böcker på mindre förlag.

Men är då boken bra? De två jagböcker som till formen mest liknar Ett andra anstånd är Inför nedräkningen och Gubbsjuka. I Inför nedräkningen så kom texterna att passa ihop, växa till något större. Det gör de inte i Gubbsjuka.
I Ett sista anstånd så vet jag inte riktigt. En del passager sjunger medan andra är traggliga att ta sej igenom. Som en epilog till jagböckerna fungerar den hyfsat men den hör inte till de bästa av dem.

En del av boken står ut som klart bättre än de andra. Den om Myrdals tredje hustru och arbetskamrat Gun Kessle. Till skillnad från med Nadja så får alla delar av Kessle vara med i texten. Och de femtio sidorna blir som en mini-biografi över Kessle mitt i boken. En spännande biografi.
Det är dessa sidor som är huvudanledningen till att man är glad över att en av våra största författare nu producerat ytterligare några hyllcentimeter.

Citerat från veckans läsning

"Jag betraktade litteraturen som en bruksanvisning till framtiden, en kokbok med recept på vuxenlivets rätter."
ur Bänkpress av Sven Lindqvist

"– Kamrat Liu Chien-bo är en entusiastisk elev, sade Tze Shui-chi. Han gör som du vet redan en mycket god fisk i sötsur sås. Kockens uppgift är viktig för revolutionen. Och en god kock måste kunna göra den fete mager och den magre fet utan att de märker annat än att de äter som vanligt och att maten smakar."
ur Köksvägen till Kina av Gun Kessle (det här är med största säkerhet skrivet av Kessle), Tone Ahlborg, Shiu-pang Almberg och Karin Axelsson

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Vilket vi firar med en lista. Ett författarnamn dominerar listan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater. 

Ismaïl Kadaré - Bröllopet 
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster(en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till revolutioneringen av landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen. 

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten 
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv. 

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4 
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet. 
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden. 
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End. 
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen. 
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle. 
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

(Först publicerad 28 november 2011. Även i dag så är det Albaniens nationaldag. Modernista gav nyligen ut en trio Ismaïl Kadaré i nyutgåva. Däribland Krönika i sten.)

Citerat från årets läsning

"Från den dagen började Ndinguru fjärta ägodelar, han sket ägodelar, nös ägodelar, kliade sig ägodelar, skrattade ägodelar, tänkte ägodelar, drömde ägodelar, pratade ägodelar, svettades ägodelar, kissade ägodelar. Ägodelar flög i väg från andras händer och satte sig på Ndingurus fingrar."
ur Djävulen på korset av Ngūgī wa Thiong'o, övers. Alexander Murgai

"Revolutionen är en systematisk sammanställning av allt mänskligt, allt hopp. Det börjar med att vi samlas och säger: detta är orättfärdigt. Hennes nacke, hennes hand."
ur En hemstad av Kristian Lundberg

"Jag hade en kusin en gång som bodde i din ordbok, inuti själva bindningen,[...] Själv gick jag förbi din ordbok en dag, men jag gick inte in. Jag är en strängt upptagen skalbagge. Dessutom är ordböcker farliga."
ur Doftande trädgårdar för blinda av Janet Frame, övers. Marita Zonabud 

"Följde en orimlig tid."
ur "Skämtet" i Berättelser av Birgitta Trotzig

"Under en lång tid, nästan ett år, hade jag en förstoring av en av Gun Kessles bilder från Chauvigny uppnålad på mitt arbetsrum, den med de onda fåglarna, som håller ett spädbarn i sina klor.
  Fågeln fyller nästan hela bildytan, och i dess klor sprattlar det försvarslösa livet.
  Folk som kom in i mitt rum frågade alltid hur jag kunde ha en så hemsk bild på väggen, och jag svarade alltid:
  - Den lugnar mig.
  Det ligger en oerhörd lättnad, en segerkänsla i detta att också våra värsta aningar kan få form, bild, ord."
ur "Lättnaden när en sanning sägs" i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

"allt är inte bestämt/men nätterna ska sitta vid ljusa bord//och det blir helt och hållet din stad/den har din ögonfärg/ditt sätt att gå"
ur "Vid Ljusa Bord" i Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer
 
"My bodies sweated under my uniform jackets, and, bored, I opened three of my mouths, all in close proximity to each other on the temple plaza, and sang with those three voices, 'My heart is a fish, hiding in the watergrass...'"
ur Ancillary Justice av Ann Leckie

"I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."
ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" i Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson

Citerat från veckans läsning

"Folk som saknade insikt skulle säga att det passade utmärkt till hans natur, som de för övrigt omöjligen kunde veta något om, själv visste han att när han köpte dessa bilder var det i ett blint, kanske hopplöst och i varje fall ansträngande försök att motsvara sin natur."
ur "Den vidunderliga skönheten" av Inger Christensen, övers. av Bertil Lagerström

"Under en lång tid, nästan ett år, hade jag en förstoring av en av Gun Kessles bilder från Chauvigny uppnålad på anslagstavlan i mitt arbetsrum, den med de onda fåglarna, som håller ett spädbarn i sina klor.
  Fågeln fyller nästan hela bildytan, och i dess klor sprattlar det försvarslösa livet.
  Folk som kom in i mitt rum frågade alltid hur jag kunde ha en så hemsk bild på väggen, och jag svarade alltid:
  - Den lugnar mig.
  Det ligger en oerhörd lättnad, en segerkänsla i detta att också våra värsta aningar kan få form, bild, ord."
ur "Lättnaden när en sanning sägs" i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

På tvärs av Jan Myrdal

På tvärs: Skriftställning 21 är som namnet antyder den tjugoförsta av Jan Myrdals skriftställningsvolymer. Skriftställning-serien är en slags enmanstidskrift som kommit ut sen 1968. Myrdal samlar där i bokform artiklar han skrivit i olika tidningar och tidskrifter. Serien är en viktig del av Myrdals författarskap.
Volymerna har kommit på lite olika förlag. På tvärs ges ut på Celanders förlag (som häromåret gav ut en nyutgåva av Myrdals Strindbergsantologi Ordet i min makt).

De tidiga volymerna i serien blandade olika slags texter. Medan senare delarna ofta har delats upp efter ämnen. På tvärs har emellertid blandat olika slags texter huller om buller. Vilket jag gillar.

Denna volym  innehåller texter skrivna 2008 till 2013 och några äldre.
I boken finns texter om politik, litteratur och mer personliga texter. Det är artiklar, tal och för första gången i en Myrdal-bok blogginlägg. Men även en del opublicerade texter som en om jagskrivandet som Myrdal skrev då han skulle börja arbetet med romanen Maj. En kärlek.

Boken heter På tvärs och här finns många ställningstaganden som går emot strömmen. Den läsare som ogillar Myrdal kommer inte att bli besviken. Och det finns väl ett och annat av Myrdals ställningstagande där man kan tycka att det kanske finns en anledning att det inte är så många som tycker så. Meningar som "Kanske räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken Koreas atombomb" får en att fundera på om Myrdal inte ibland alltför mycket lever upp till bilden av motvallsgubbe.
Men mycket annat är intressant och tankeväckande.

Myrdals mer udda åsikter riskerar stå i vägen för hans övriga texter. När han blir intervjuad av BBC i Delhi och vill prata om de indiska naxaliterna så vill de bara höra om varför han ogillar homosexuella. Nu är texterna om homosexualitet bland de sämsta i boken. Förutom att vara reaktionära är resonemangen också till skillnad från övriga texter svåra att följa.

Problemet med flera av de rent politiska texterna i volymen är annars att de ofta är lite tråkiga. Även om det finns undantag som en lysande artikel om den amerikanska sjukvården. Det är inte utan att man håller med Myrdals fru som inför ett av hans tal till myrdalpristagarna råder honom att vara rolig. Och jag kan inte låta bli att jämföra med de mycket underhållande artiklarna i de tidiga Skriftställning-volymerna.

Kultur- och litteraturartiklarna är betydligt mer läsvänliga. Med artiklar om Strindberg (så klart), deckare, östtysk nudism och mycket annat. En artikel om de olika utgåvorna av Karl Marx och Friedrich Engels samlade verk är mycket fascinerande. Hela tiden lyser läsglädjen bakom texterna. Som i en recension av en nyutgåva av En världsomsegling under havet av Jules Verne : "Jag skulle dock vilja vara tio år igen och låta texten hugga tag i mig för första gången./Han berättar så förbannat bra."

Myrdal har skrivit om kapten Nemo i Jules Vernes bok tidigare. Och många av texterna anknyter till tidigare verk av Myrdal. Detta gäller mycket av Myrdals verk och är oftast en kvalité som i boken Röd stjärna över Indien (som skrevs under den tidsperiod som På tvärs omfattar). Men kan nån gång bli en svaghet. Som i ett samtal med Carl Johan De Geer häromåret där det måste ha varit svårt att hänga med om man inte varit inläst på Myrdal (en artikel om detta samtal finns med i boken.)  

I den här volymen tycker jag det mest är en styrka. Den ingår i ett samtal såväl med Marx som George Bernard Shaw som med tidigare böcker av Myrdal. Men det gör att vissa av texterna nog kan bli svårare att ta till sej om detta skulle vara ens första Myrdal-bok.

Förutom texterna om politik och litteratur finns det flera av ett mer personligt slag. Boken inleds med ett tal vid Gun Kessles begravning. Detta och ytterligare en text om Kessle tillhör det bästa i boken. (På Myrdals facebook har framgått att han håller på med en jagroman om Kessle.)
Här finns också en stark text om passionen i Myrdals nuvarande äktenskap. Som ju fick ett visst utrymme i tidningarna för ett tag sen.

De första två skriftställning-volymerna (Skriftställning och Skriftställning 2) hade även med noveller. Något som sen tyvärr försvann. Men i denna volym finns också ett par mer litterära texter med. Drömsekvenser och funderingar kring döden och en personlig reserapport från Paris ("Har just fått första sammanställningen av På tvärs, höstboken. Skall gå igenom. Men det är som om just krafterna tar slut vid varje ansträngning en minsta millimeter förbi och allt är paff piff./Kommer nog aldrig mer ens till Paris."). Dessa är uppgivna, sorgsna och mycket bra.

Det finns mer än hundra texter i På tvärs. Mycket kan man invända emot och mycket kan man diskutera. Vilket ju är som det ska. Det är texter att gå i samtal med.  Denna den tjugoförsta Skriftställning kommer kanske mest att nå den som redan är ett Myrdal-fan, men det finns gott om texter som påminner en om varför man är ett Myrdal-fan.  

Jan Myrdals tio bästa böcker

Författaren Jan Myrdal fyller i dag 85 år. Detta firar vi med denna lista. Kronologiskt ordnad.

Jubelvår
En mycket rolig grotesk om en liten stads jubileum. (Utgiven tillsammans med Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Resa i Afghanistan
Resa i Afghanistan (första utgåvan heter Kulturers korsväg) kom 1960 och var Myrdals första reseskildring. Fortfarande en av hans mest populära böcker.

Rapport från kinesisk by
På ett amerikanskt historikerforum nyligen rekommenderade en den här men la till att den bör läsas med stor försiktighet. Och, well sure - dess källvärde är kanske begränsat.
Men som litteratur lever boken fortfarande. Myrdal intervjuar bönderna om deras liv. Det blir till en stark berättelse om en by under en intressant tid (sen finns det också helt andra slags historier från Kina från den här tiden).
 Boken blev Myrdals internationella genombrott. Den fick många efterapare men har en alldeles egen ton.

Samtida
Samlingsvolym med Rescontra, Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och

Söndagsmorgon.
Jag har inte tagit med den här enbart för att smuggla in fler böcker i listan. Utan för att det var den första Myrdal-boken jag läste. Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell arbetade Myrdal om till En illojal europés bekännelser som skrevs på engelska och var populär i USA. Bägge versionerna är bra.
Söndagsmorgon är en samling krönikor, beska och roliga.

Skriftställning
Det har kommit tjugo volymer Skriftställning. De första fyra blandade artiklar och kortprosa av olika slag. Sen delades de upp ämnesmässigt. Vilket ibland kan vara praktiskt men är lite synd. De tidiga böckerna i serien gav mer en bild av att Myrdals skrivande är en helhet.
Den första boken är nog bäst att börja med. Debatt, kortfiktion och kritik.

Karriär
Denna brevroman är en av Myrdals märkligaste böcker. Och kan vara lite trögläst. Men det är en fascinerande roman om makt och maktens språk.

Indien väntar

Barndom
Denna jagroman från 1982 är en av de bästa barndomsskildringarna. En lysande skriven bok som tar barnets perspektiv (Det kom två uppföljare - de tre har getts ut tillsammans som En barndom i tre avsnitt). En av Myrdals mest lästa, hyllade och översatta.

Inför nedräkningen
Det här var å andra sidan en rejält utskälld bok när den kom. I DN, som var min morgontidning på den tiden, utlöste den en Myrdal-debatt där Myrdals författarskap angreps dagligen under en förvånansvärt lång tid. Detta gjorde att jag bestämde mej för att läsa mer Myrdal. Själva boken är egentligen en rätt lågmäld historia om livet och döden och skrivandet och sånt. Efter allt bråket kring den var den först lite av en besvikelse. Men sen dess har jag återkommit till den många gånger.

Sälja krig som margarin Den här boken från 2009 är lite inkvoterad för att ge ett exempel på en nyare bok. På senare år har Myrdals produktivitet minskat. Vilket kanske inte är så konstigt. Men han skriver fortfarande. Det här är en bok om affischer från 1a och 2a världskriget. Det är också en historisk essä. Konstboksmässigt är annars Myrdals bästa de fotoböcker av Gun Kessle som han skrivit texten till. (Kessle har illustrerat flera av Myrdals böcker. Bland annat Resa i Afghanistan, Rapport från kinesisk by och Indien väntar). Men de står i min boksamling på Kessle, inte på Myrdal.


Jag har skrivit en del om Myrdal här tidigare. Bland annat dessa inlägg:

Hemkomst - Jan Myrdals debutroman
Om min omläsning av Myrdals första roman.

 Stig Larsson och Jan Myrdal
Om detta att Stig Larsson är ett Myrdal-fan.

Guide till Skriftställning

Moraliteter och Garderingar
Om två pjäser av Myrdal som kom i nyutgåva första året. (Jag tror jag var den förste som skrev om boken.)

Vardagsord av Charles Dickens
Recension av Myrdals senaste bok. Ett urval ur Charles Dickens tidning. Myrdal har sammanställt flera urval. Sartre, Strindberg, tyska maoistiska litterkritiker och sf-noveller.

Av böckerna på listan är det tyvärr bara Resa i Afghanistan, Samtida bekännelser... och Sälja krig... som finns i tryck. Ett urval med artiklar Medvetandet gör oss ansvariga kom ut på Myrdals 80-årsdag och finns fortfarande att köpa. Men är tyvärr rätt snävt politiskt och med en betoning på det senare skriftställarskapet. Barndom ska finnas som e-bok. Och så finns det ju bibliotek och antikvariat.

10 bra svenska böcker

Också Svenska Flaggans Dag är värd en lista:

Katarina Frostenson - Joner
"I ett ögonblick syns världen, lusteligt att se - och höra."
Diktsamling. Frostensons bästa.

Lars Gyllensten - Moderna myter
Den tidige Gyllensten är rolig att läsa. Märkliga och tänkvärda korta prosastycken.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Klara Johanson - Kritik
"Obesjunget är ju ingalunda Härnösand".
Samling med kritik av en av Sveriges på sin tid ledande kritiker. Recensioner av Selma Lagerlöf och Hjalmar Bergman och Ludvig Nordström när de kom ut. Många av böckerna är numera helt bortglömda. Men också de recensionerna är intressanta att läsa. Johanson hade en mycket underhållande stil.

Torsten Kassius - Den gamla fabeln om Tälje tokar
Då jag redan haft en lista med svenska romaner här en tidigare 6 juni så har jag på denna lista böcker som inte är romaner. Fast den här skulle kunna ses som en roman. Som ofta med riktigt bra böcker så är den svår att kategorisera.

 Gun Kessle och Jan Myrdal - När västerlandet trädde fram

Sara Lidman - Gruva
Den här rapportboken om svenska gruvarbetare tas inte så ofta upp nuförtin när man talar om Lidman. Men den vart viktig på sin tid och är fortfarande mycket läsvärd.


Ivar Lo-Johansson - Dagbok från 20-talet
Vagabondliv i Frankrike och ytterligare tre av Ivar Los reseböcker från 20-talet i en volym (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Två handlar om en England, den sista om städer i både England och Frankrike. Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Gunnar Ohrlander - Tages lilla ljusblå
"Det finns emellertid ord som är glasklara. Jag tänker till exempel på ord som fascist, kommunistjävel, rödfascist och träskfolk. Genom att använda såna ord kommer man närmare sanningen och livet blir dessutom lättare att leva. [...]
I själva verket kan vi på detta sätt reducera språket till sammanlagt sju ord. Personligen anser jag detta vara en fördel då människan som regel bara består av sju känslor. Skulle någon till äventyrs bestå av åtta känslor kan man tillfoga ytterligare ett ord, exempelvis asgam."

Birgitta Trotzig - Anima
Svensk prosadikt när den är som bäst.

Tidigare Svenska Flaggans dag-listor:
10 bra svenska romaner 
10 bra svenska filmer 
10 bra svenska skivor

Elva svar

Lyran har ställt elva frågor:


1. Favorit bland Nobelpristagarna? 
Samuel Beckett
2. Vilken oläst klassiker önskar du att du hade läst?
Folkboken om Til Eulenspiegel borde jag ha läst när jag ännu kunde läsa tyska.
3. Vilken författare borde vara mer omtalad och läst än hen är?
Arne Sand.
4. Favoritmiljö i romanernas värld?
Solaris. I Stanislaw Lems roman med samma namn.
5. Vilken ungdomsbok borde man inte missa?
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. LeGuin.
6. Favorit bland bilderböckerna?
När västerlandet trädde fram av Gun Kessle och Jan Myrdal. En bok med fotografier av norska och franska medeltida kyrkor.
7. Bästa kärleksromanen?
Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson.
8. Bästa boken som utspelar sig i din hemtrakt?
Yarden av Kristian Lundberg har ett avsnitt som utspelar sej i ett industriområde nära där jag bor.
9. Historiska romaner eller samtidsskildringar?
Samtidsskildringar (som väl i och för sej hinner bli historiska sådana innan de kommer ut).
10. Vilken författare skulle du vilja se en intervju med i Babel?
Jag ser sällan på Babel (UR-programmet En bok en författare tycker jag dock - det är inriktat på fackböcker men formatet skulle nog kunnat fungera även med fiktionsprosa). Men om Amiri Baraka intervjuades så hade jag inte missat det.
11. En filmatisering som gör boken rättvisa?
Jan Svankmajers Alice. Märklig version av Lewis Carrols mästerverk - "Alice thought to herself: now you will see a film, made for children - perhaps. But I nearly forgot: you must close your eyes. Otherwise you won't see anything."


Man ska sen själv sen enligt denna kedjebloggsutmaning ställa elva frågor till elva bloggar. Vilket känns som många bloggar och många frågor. Men kanske senare i veckan.

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Jag har tidigare inte haft en albansk boklista då jag inte läst så många albanska författare. Och ett författarnamn dominerar listan nedan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater.

Ismaïl Kadaré - Bröllopet
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster (en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till revolutioneringen av landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen.

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv.

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet.
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden.
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End.
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen.
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle.
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

Åtta länkar en lördag

Gun Kessle-utställning
Mellan 28:e maj och 15:e juni i år så hade Grafiska sällskapet en minnesutställning med grafiska blad av Gun Kessle. Något som jag missade. Men man kan fortfarande se bilder ur utställningen på sällskapets hemsida.

MacGyver - serietidningen
TV-serien MacGuyver ska bli tecknad serie. Med teckningar av Becky Cloonan (Demo)

Neil Gaiman samtalar med Grant Morrison
"NG: You can point to giant, obvious ones. The one that I saw most recently, which was neither of us but we can talk about him because he’s not on the phone call, is Alan [Moore]. The Egyptian demonstrators wearing V for Vendetta masks.
GM: Wasn’t that amazing? And that’s become the default face for anarchists. They all wear that now. Everyone wears that on anti-corporate demos, and on all kinds of marches and protests. I’m amazed that that thing has become the real version of what Alan set out to create.
NG: Although it’s kind of a candy version. But what I love about it particularly in Egypt was that it wasn’t a candy version. It actually did what it was meant to do. I think there’s a difference between wearing it on a corporate march just so that you can’t be spotted, and the idea that they brought down a government. They brought down a bad government! And they brought it down wearing Guy Fawkes masks.
GM: And hopefully playing torch songs on an old piano, as well."

From Hell-thumbnails av Alan Moore och fler thumbnails
På Eddie Campells blogg (Campbell tecknade den av Alan Moore skrivna From Hell) jämför han skisser av Moore (från boken Alan Moore - Storyteller med det färdiga resultatet.

Bröderna Hernandez-panel
Med Gilbert, Jaine och Mario. Där Gilbert Hernandez bland annat talar om att det kommer att bli en ny Palomar-serie i ett kommandeLove & Rockets. New Stories-nummer

Ola Larsmo om språkspel och kampen om orden
"Wittgenstein skrev (i 'Filosofiska undersökningar') om 'språkspel'. Hur ett litet antal begrepp kan börja användas på ett särskilt sätt, och där de som deltar använder vissa ord som byggstenar eller en boll man kastar mellan sig tills just spelet, själva lagkänslan, ger orden deras mening. Det är vad som händer när den svenska extremhögern kallar invandrare och flyktingar för 'kulturberikare' och parlamentariska politiker för 'kulturmarxister'. Orden får sin speciella mening av spelet och spelet bestämmer ordens mening. Till sist kan man inte tänka utanför de ramar man satt upp som spelets regler."

Efter Utøya
Ali Esbati har en samling läsvärda länkar om Utøya på sin blogg.

När västerlandet trädde fram

I ett av Jan Myrdals brev till Lars Gustafsson i Den onödiga samtiden (som jag skrev om förra onsdagen) skriver han om hur Gun Kessle arbetar med en utställning med fotografier av norska och franska 1100-talskyrkor.

Det ska också bli en bok även om deras förläggare på Norstedt inte är så entusiastisk. "- Kan du inte hitta på något lukrativt att göra under det du håller på med Balzac och elvahundratal?"

En bilderbok blev det. Kallad Ondskan tar form. En liten originalpocket. Med text av Myrdal (skriven efter diskussioner med Kessle). Den kom ut i en ny, omarbetad, utgåva i början på 90-talet - När västerlandet trädde fram. Den stora skillnaden mellan de två utgåvorna är formatet. När västerlandet trädde fram är större och bättre bunden. "Det här är en bok att bläddra i" som Myrdal skriver i bokens andra kapitel.

Boken dokumentarar den franska och norska kyrkokonsten genom svart-vita foton tagna med naturlig ljuskälla. Och den är mycket bläddervänlig.

Gun Kessle står före Jan Myrdal på omslaget. Det är inte av alfabetiska orsaker. De har gjort flera böcker tillsammans där Myrdals namn står först. Detta är framförallt Kessles bok. Och den står i mina hyllor bredvid hennes egna.

St-Julien, Mars-sur-Allier. Nievre, Frankrike. Slutet av 1000-talet. Foto G. Kessle (och fotot av fotot är då taget av mej och gör inte riktigt bilden rättvisa)

Kulturers korsväg

Rapport från kinesisk by (som nämndes i gårdagens 365böcker-inlägg) var inte Jan Myrdals första reseskildring. 1960 kom Resa i Afghanistan ut. Eller, som den hette då, Kulturers korsväg.
Den bytte titel i senare utgåvor därför att de flesta som skrev om boken döpte om den till Kulturens korsväg. Och det är ju inte rikyigt samma sak.

"Först när allt blivit utgrävt, när Persiens, Centralasiens och Indiens historia genomarbetats; landet noggrannt kartlagts; ordentliga etnografiska studier gjorts; de geologiska undersökningarna gjorts färdiga kan man skriva en verklig sammanfattning om Afghanistan.
Men då kommer landet redan att vara ett annat."
Så avslutas boken i alla dess (svenska) utgåvor - oberoende av titel. Den tredje utgåvan från 1971 har rättats. Och det är därmed den eller senare som man bör läsa.
Men teckningarna av Gun Kessle är å andra sidan lite större i Kulturers korsväg-utgåvan.