Ur Gummitummen av Hans Alfredson 1931 - 2017

"Nu ska jag bara se att få på mig ytterkläderna. Bäst att ta slipover, det är tre grader kallt. Kavajen, halsduken och den stora ytterrocken. Nej, av med den igen. Jag tar vindtygsjackan under, det blåser bra. Ytterrocken igen. Sådärja! Pälsmössan över öronen och dubbla vantar. Opp med ytterdörren, klockan är 13 minuter över sex. Vinden yr in och lägger en snösträng på golvet. Allt släckt och klart? Fint! Avanti! Jag rör mig ovigt som en krabba. Jag orkar inte lyfta kappsäckarna.
  Det var nog lika bra att jag stannade hemma. Jag kan nog sköta det mesta per telefon. Om jag bara hade haft telefon."
ur Gummitummen av Hans Alfredson, bilden är också ur den fast i ett annat kapitel

Varför är det så ont om Q? frågar Hasse Alfredson

"Här ska alla världens bokstäver samlas i en stor hög! Alla böcker ska bli tomma! Alla skyltar ska bli vita!"

Varför är det så ont om Q?  är en av Hans Alfredsons mest populära dagböcker. Aöfredson läste också upp den själv i tv (i ett program som finns på Öppet arkiv). Boken är illustrerad av Björn Berg.

Jag har böcken i Önskeboken. En ungdomsbokserie Bonniers hade som har starkt nostalgivärde för mej.
Jag ser dock i boken att mitt yngre jag inte fyllt i Bovens namn. Kanske för att man skulle fylla i för- och efternamn. Och om jag minns rätt lät jag honom heta Ripipip efter Ripipip i Narnia-böckerna.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en och en, i alfabetisk ordning.)

Rosa rummet eller operabaren eller dylikt

Viktor Barth-Krons nyckelroman Gröna gården kallades för en ny Röda rummet när den släpptes. 

Men Hans Alfredson hade skrivit en ny Röda rummet redan 1967: Rosa rummet. Den är tyvärr inte så bra. (August Strindberg själv skrev en ny Röda rummet redan 1904: Götiska rummen. Den är bra.)

"Olles tavlor hette 'Komposition I till XIV'. Nian var bäst, ty den var störst."

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en och en, i alfabetisk ordning.)

Å vilken härlig fred! - En beredskapsrevy av Hasse å Tage

"Men Frippe Johansson - som sitter där på femte bänk - va ska han göra? Han kan ju inte hoppa opp och sjunga visor om Sydafrika. Med den sångrösten han har är jag säker på att han skulle skada frihetens sak. Men alla tjatar på honom: Gör nånting, Frippe, för friheten och freden! Då kanske Frippe lämnar ett par spänn till nån insamling. Och då får han så gott samvete så han går på Hamburger Börs och tar en grogg. Men då är där nån som sjunger i örat på honom ur högtalaren att du ska inte sitta där och ha gott samvete, bara för att du har lämnat från dej nåra kronor, Frippe! Och då får han en släng av samvetet igen och lämnar en femma till. Och det tycker jag är bra gjort av Frippe. Mer kan man inte rimligtvis begära av Frippe Johansson. Jag menar vad ska han annars göra? Ska han bli neger?"

AB Svenska Ords Å vilken härlig fred! sattes upp på dramaten 1966. Den kallades för beredskapsrevy och var skriven av Hans Alfredson och Tage Danielsson. Den kom mellan deras revyer Gula Hund och Lådan.

Trots att Å vilken härlig fred! var en framgång så tillhör den inte de mer kända av Alfredsons och Danielssons revyer. Kanske för att den inte finns som skiva eller film utan bara som bok trots att författarna påpekar i förordet att "Folk tror att det är så besvärligt att läsa  pjäsmanuskript. Det är det inte alls. Det är mycket lättare än att t.ex. spela dem."

Å vilken härlig fred! är tillsammans med Spader Madame författarnas mest uttalat politiska revy. Temat är krig och Sverige under Andra världskriget en stor del av intäkterna gick till Amnesty.

Det går att se pjäsen som en del av den tidens allmänna vänstervåg. Men det är till Amnesty pengarna går, inte till FNL. I ett avslutande sångnummer om hur mycket bättre världen blir i framtiden pågrund av publikens slantar till Amnesty sjungs "Råder friden i Vietnam?/Ja! Ja!/Skickar dom den fjärde juli/telegram till onkel Sam?/O yes!". Och här sätter man gränsen för pjäsens radikalism: fred i Vietnam snarare än USA ut ur Vietnam. 

Å andra sidan kritiserar slutsången förutom Sydafrika och USA också Sovjet och Kina och faller därmed inte in i den blindhet för en del länders övergrepp som en del av den tidens vänsterlitteratur ibland hade (att kritiken mot kina uttrycks i smått rasistiska termer är en annan del av det tidstypiska med pjäsen).

Intressantast ur politiskt synpunkt tycker jag är ett avsnitt där det framställs ett Sverige där nazisterna tagit över (ett tema som Alfredson skulle återkomma till i en senare roman) 

och där inte mycket av vardagslivet är annorlunda än i dag. "Nästa gång ska jag förbanne mej inte rösta på nationalsocialistiska arbetarpartiet. Jag ska rösta på nationalsocialistiska

folkpartiet."

I ett annat avsnitt tar Sverige över världen. Och man diskuterar om man får skämta om Hitler. Hitler spelas så klart av Ernst-Hugo Järegård (se bild nedan) som snabbt drar flera hitlervitsar.

Allt som allt så är det fortfarande en rätt roande revy. Även om man skulle önska den ibland var mer oroande.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en och en, i alfabetisk ordning.)

Gummitummen av Hans Alfredson

Gummitummen är en roman av ett slag av Hans Alfredson från 1966. Den har undertiteln "Skizzer ur en fren dagbok" och är en absurd och rolig historia.

Boken inleds med en dagboksanteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."

Gummitummen har ingen direkt handling. Mitt favoritstycke handlar om franska revolutionen och är rätt typiskt för boken:

"Söndagen den 16 oktober

Idag har jag hela dagen firat trehundraårsminnet av franska revolutionens utbrott - stormningen av Bastiljen. Kåken har jag dekorerat med girlander i de franska färgerna: rött, gult och grönt. För full hals har jag skrålat La Petite Valse och gång på gång har jag stormat en barrikad, som jag uppfört framför spisen. Jag har skrivit hemliga meddelanden, som jag sedan har ätit upp, jag har dansat, jag har berusat mig på likörpraliner. Katten har fått vara med. Hon heter Bengt."

Boken illustreras av "äkta teckningar" gjorda av författaren. Som denna lilla man:

                                                                                  

Lista med böcker som passar att läsa när man är förkyld

Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld:

Gummitummen av Hans Alfredson
En bok som är roligare ju mer förkyld du är. Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."
Om du hade varit förkyld hade du tyckt det var väldigt roligt.

Mina vänner av Emmanuel Bove
En bok om en man som misslyckas med att skaffa vänner. Piggar upp en.

Om olägenheten i att vara född av E. M. Cioran
Korta, mörka, beska stycken om alltings fåfänglighet. Man måste ha ett hjärta av sten om man kan låta bli att le åt rader som "Sedan flera år tillbaka inget kaffe, ingen sprit, ingen tobak! Lyckligtvis har jag ångesten, som med fördel ersätter de starkaste droger".

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson (Slas)
När man är förkyld, och endast när man är förkyld, har man rätt att vara en smula sentimental. Denna är bra till sånt.

Den sista striden av C. S. Lewis
Eller om man då inte läste narnia-böckerna som liten något motsvarande. Poängen är att man ska ha läst den så många gånger att man i stort sett kan den utantill. Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron.

The Authority av Mark Millar - tecknad av Frank Quitely med flera
Millars fortsättning på Warren Ellis-serien är mer av allt och ofta för mycket. Teckningarna är ojämna i de sista två tredjedelarna då Quitely tillhör de artister som uppskattar deadlines och det schwischande ljud de gör när de flyger förbi. Ena ersättningsartisten passar serien mycket illa. På slutet tar Art Adams över, men andra schema- och censurproblem försvagar serien. Men en av seriens hjälter säjer: "You realize you're talking to a man with a human head in his hands who has every intention of using it to beat these people to death?" En för serien typisk replik.

Sanning är ett udda tal av Flann O'Brien
Man brukar prata om bokens metanarrativa struktur. Som förkyld kan man se förbi sånt och läsa den som den roliga bok det är.

Livet. En bruksanvisning av Georges Perec
Om det är passager man inte skulle hänga med i kan man allti skylla på förkylningen. Eller bläddra fram till roligare bitar.

Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
Skriven av författaren i Vonnegut-romanerna (fast egentligen av Philip José Farmer). En resa genom ett bisarrt universum i jakt efter en mening. En föregångare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-svit.

Presstopp av Evelyn Waugh
Även om förkylning gör att man har lätt att tappa tråden så är Waughs - jag är säker på att Anna Faris karaktär i Lost in translation visst visste vem Evelyn Waugh var - i sin klassiska komiska historia visserligen något av en förvecklingsroman men roande även om man skulle vara lika förvirrad som hjälten.

(Då jag är förkyld får det bli en repris. Från november 2009. Den här har gått i repris en gång tidigare. Då det är ett klassiskt inlägg.)

Hans Alfredsons fem bästa böcker

Helt plötsligt blev Hans Alfredson idag 80 år gammal. Vi gratulerar!

5.
Lagens långa näsa
En samling mycket underhållande kriminalnoveller.

4.
Å vilken härlig fred!
"Svenska Akademiens ständige sekreterare Rütger Essén meddelade[...]att årets nobelpris i litteratur tilldelats förre rikskanslern Adolf Hitler för hans stora verk om andra världskriget, men även för hans lysande stilkonst i Mein Kanpf och andra essäer och för den lyriska innerligheten i diktsamlingen Ängsblommor och sommargräs."
Boken har undertiteln "AB Svenska Ords beredskapsrevy 1966" och är en pjäs skriven tillsammans med Tage Danielsson. Citatet ovan är ur ett stycke om hur det skulle sett ut i Sverige om vi varit ockuperade av tyskarna sen 1940.

3.
Varför är det så ont om Q?
Vad gav ni för namn åt Boven?

2.
Gummitummen
Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag." Anteckningen från Söndagen den 16 oktober börjar "Idag har jag firat trehundraårsminnet av franska revolutionens utbrott - stormningen av Bastiljen."
Vår hjälte stormar upprepade gånger en egenhändigt uppförd barrikad och skriver hemliga meddelanden som han sen äter upp.

1.
En ond man
"Ett slags roman". Berättelser som kretsar kring den onde mannen i bokens titel. En lysande, obehaglig sverigeskildring.

En ond man blev filmen Den enfaldige mördaren. En lyckad filmatisering gjord av Alfredson själv. Alfredson har gjort mycket annat än böcker. Som en TV-serie om schack.
Om en del av hans verk kan man läsa och se i Helsingborgs dagblad och i DN (där han kallas totalkonstnär).
Åsa Linderborg hoppas att Alfredson får sej ett glas öl i Aftonbladet och Ankan utnämner honom till en stor tragodör.

I DN skriver Jonas Thente om Alfredsons böcker och tar upp tre av de fem på listan ovan. Han håller även han En ond man högst.

Förkylningslektyr - de tio bästa böckerna att läsa när man är förkyld

Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld:

Gummitummen av Hans Alfredson
En bok som är roligare ju mer förkyld du är. Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."
Om du hade varit förkyld hade du tyckt det var väldigt roligt.

Mina vänner av Emmanuel Bove
En bok om en man som misslyckas med att skaffa vänner. Piggar upp en.

Om olägenheten i att vara född av E. M. Cioran
Korta, mörka, beska stycken om alltings fåfänglighet. Man måste ha ett hjärta av sten om man kan låta bli att le åt rader som "Sedan flera år tillbaka iinget kaffe, ingen sprit, ingen tobak! Lyckligtvis har jag ångesten, som med fördel ersätter de starkaste droger".

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson (Slas)
När man är förkyld, och endast när man är förkyld, har man rätt att vara en smula sentimental. Denna är bra till sånt.

Den sista striden av C. S. Lewis
Eller om man då inte läste narnia-böckerna som liten något motsvarande. Poängen är att man ska ha läst den så många gånger att man i stort sett kan den utantill. Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron.

The Authority av Mark Millar - tecknad av Frank Quitely med flera
Millars fortsättning på Warren Ellis-serien är mer av allt och ofta för mycket. Teckningarna är ojämna i de sista två tredjedelarna då Quitely tillhör de artister som uppskattar deadlines och det schwischande ljud de gör när de flyger förbi. Ena ersättningsartisten passar serien mycket illa. På slutet tar Art Adams över, men andra schema- och censurproblem försvagar serien. Men en av seriens hjälter säjer: "You realize you're talking to a man with a human head in his hands who has every intention of using it to beat these people to death?" En för serien typisk replik.

Sanning är ett udda tal av Flann O'Brien
Man brukar prata om bokens metanarrativa struktur. Som förkyld kan man se förbi sånt och läsa den som den roliga bok det är.

Livet. En bruksanvisning av Georges Perec
Om det är passager man inte skulle hänga med i kan man allti skylla på förkylningen. Eller bläddra fram till roligare bitar.

Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
Skriven av författaren i Vonnegut-romanerna (fast egentligen av Philip José Farmer). En resa genom ett bisarrt universum i jakt efter en mening. En föregångare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-svit.

Presstopp av Evelyn Waugh
Även om förkylning gör att man har lätt att tappa tråden så är Waughs - jag är säker på att Anna Faris karaktär i Lost in translation visst visste vem Evelyn Waugh var - i sin klassiska komiska historia visserligen något av en förvecklingsroman men roande även om man skulle vara lika förvirrad som hjälten.

(På grund av förkylning så är dagens inlägg en repris. Från den 3:e november 2009. Nu ska jag gå och plocka fram Stjärnsnäckan)

Tre mindre trevliga män

I veckans tematrio vill Lyran att man ska berätta om tre böcker med obehagliga äldre män i ("grisiga gubbar" kallar hon dem i ett utslag av omvänd sexism)

Hans Alfredson - En ond man
"Ett slags roman" är undertiteln på den här boken vars berättelser kretsar kring titelpersonen. Blev en populär film kallad Den enfaldige mördaren. Filmen har ett mer rättframt berättarsätt. Vilket gör att romanen är värd att läsa även om man redan sett filmen.

Augusto Roa Bastos - Jag den högste
Utspelar sej i Paraguay. Handlar om en diktator som kallar sej själv för den högste. Denna roman från 1976 blandar realistiska och groteska fantastiska passager. Det är min favorit bland de latinamerikanska diktatorromanerna, en genre med många bra böcker om mindre trevliga män (Salman Rushdie - indier, inte latinamerikan - har i ett slag för jämställdheten skrivit en diktatorsroman om en kvinna: Skam, men den är inte särskilt bra).

Nick Cave - Bunny Munros död
Möjligen är huvudpersonen i Caves roman förung för att vara "gubbe" (kraven på "grisig" bör han emellertid uppfylla med lätthet). Men i en scen besöker han sin far. Som inte heller verkar särskilt trevlig.

Baksidestexterna - tre rätta svar och två nya ledtrådar

Vi har fått tre rätta asvar av fem på baksidesfrågorna. De tre rätta svaren finns nedan, samt nya ledtrådar till de två som finns kvar:

1. Gummitummen av Hans Alfredson. Som signaturen Storebror (ett George Orwell-fan förmodligen) mycket riktigt svarade. Boken finns bland annat med på min lista med Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld.

2. Ingen har hittills svarat rätt på denna. Så ni får en till ledtråd. Utdraget är ett av fyra författarcitat. Som presenteras med blurben "Adolf Hitler's SF classic...and the critics rave!"

3. Spiring svarade En biodlares död av Lars Gustafsson. Det är riktigt. En av Gustafssons bästa romaner. Den fanns också med på min lista med de tio bästa böckerna skrivna av herr Gustafsson

4. Inte heller denna har fått något svar. På flera utgåvor av den här flera gånger filmade romanen så står det på baksidan att författaren "has created a world of her own--a world claustrophobic and irrational which we enter each time with a sense of personal danger." Citatet är av Graham Greene. Så Sven Sörmarck är inte bokens ende tillskyndare.

5. Var Tage Danielssons bok (ibland bara kallad Bok. Något annavintersvard, möjligen möjligt att veckla ut till Anna Vintersvärd, svarade rätt på.

De tre vinnarna får äran. Om du svarar rätt på någon av de kvarvarande två så kan du också äntligen upphöra med att vara äreslös.

På den italienska bokkartan

O har nått Italien i sitt bokgeografiska tema. I början av sommaren hade jag ett inlägg om 10 bra italienska böcker. Men det finns ju fler, så:

Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
En av böckerna på den var av Italo Calvino. En av de senare fantastiska. Men också hans tidiga realistiska period är intressant. Som i novellerna i Difficult loves av Calvino. "Beyond the towel, the lady had undone her halter, paying no attention to whether he was looking at her or not. Amadeo didn't know whether to look at her, pretending to read, or to read, pretending to look at her". ur The adventure of a reader, översatt till engelskan av William Weaver.

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Italien
Ruzante hette egentligen Angelo Beolco och var en dramatiker från Venedig på 1500-talet. Han skrev på pavanska, ett så kallat dialektspråk närbesläktat med italienska. Hans komedier blandade talspråk och mer högtidligt språk och var ofta burleska. Styckenas oanständiga karaktär gjorde att de sågs ner på av en del av teaterkritikerna i hans samtid. Och är kanske en anledning till att han fått en något undanskymd plats i teaterhistorien.
På senare år har flera dramatiker, som till exempel Dario Fo, åter lyft fram honom som ett föredöme och en av den folkliga teaterns föregångare. Som följd av denna ruzanterenässans så har han även satts upp i Sverige. Bland annat i regi av Hans Alfredson. I boken Dialoghi / Dialoger : två teaterstycken finns två av hans mest inflytelserika komedier. De håller fortfarande att läsa.

Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.
En av mina favoritfilmer är Kaos av bröderna Taviani (inlägget handlar om en av kortfilmerna i filmen och ingick ursprunglingen i en serie inlägg om varulvsfilmer). Denna episodfilm bygger på en handfull noveller av Luigi Pirandello.
Jag har bara läst en novell av Pirandello (som annars mest är känd för pjäsen Sex roller söker en författare) och det var ingen av dem som bröderna Taviani adapterade. Men i Krukan och andra berättelser från Italien av Pirandello så bör åtminstone titelnovellen vara en av de som finns med i filmen. Om en man som fastnar i en kruka.

10 bra svenska filmer

När man på denna Svenska Flaggans Dag sjunger om fornstora dar så menar man antar jag när Sverige var en ledande filmnation. Det är nu 100 år sen.
Men också senare har det gjorts en och annan bra svensk film. Som dessa tio:

Barnvagnen
Bo Widerbergs debutfilm är kanske inte hans bästa men har mest energi.

Den enfaldige mördaren
Hans Alfredssons filmatisering av sin egen En ond man (som är en rätt bra bok, hans bästa efter Gummitummen). Slutet får en att le, mordiskt.

Herr Arnes Pengar
Mauritz Stillers filmatisering av Selma Lagerlöfs kortroman med (nästan) samma namn. Filmen är bättre än boken. Visar varför Sverige var en ledande filmnation då för hundra år sen. Eller rättare 91 år sen.
Kaninmannen
Stig Larssons andra långfilm kom lite förvånande på DVD nyligen. Nu väntar vi bara på Ängel-dvdn.

Med kameran som tröst
Jag skrev om denna halvt dokumentära film av och om Carl Johan De Geer i samband med en varulvsfilmtopplista.

Myglaren
TV-film av Jan Myrdal och Rune Hassner från 1966. Den första svenska långfilmen producerad direkt för TV. Om skapandet av ett trivselforskningsinstitut.

Ping-pong Kingen
Jens Jonssons första långfilm har inte fullt samma kraft som hans tidigare kortfilmer (som du kan köpa här för en tia). Men den visar ändå att det finns hopp om den svenska filmens framtid. Trots allt.

Själen är större än världen
Stefan Jarls dokumentär om Ricky Bruch är en fängslande film. Också för oss som vanligtvis helt saknar sportintressse.

Sommarens tolv månader
Richard Hoberts TV-film från 1988 är en av de bästa svenska sf-filmerna. Hobert gjorde en del bra i början av sin karriär. Något den senare delen av hans ouvre lätt kan få en att glömma.

Sven Klangs kvintett
Det finns förvånansvärt många bra svenska filmer om dansband. Bara den här och Lars Molins Saxofonhallicken. Men två stycken är ändå förvånansvärt många.

Förkylningsböcker - en lista

Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld:

Gummitummen av Hans Alfredson
En bok som är roligare ju mer förkyld du är. Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."
Om du hade varit förkyld hade du tyckt det var väldigt roligt.

Mina vänner av Emmanuel Bove
En bok om en man som misslyckas med att skaffa vänner. Piggar upp en.

Om olägenheten i att vara född av E. M. Cioran
Korta, mörka, beska stycken om alltings fåfänglighet. Man måste ha ett hjärta av sten om man kan låta bli att le åt rader som "Sedan flera år tillbaka iinget kaffe, ingen sprit, ingen tobak! Lyckligtvis har jag ångesten, som med fördel ersätter de starkaste droger".

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson (Slas)
När man är förkyld, och endast när man är förkyld, har man rätt att vara en smula sentimental. Denna är bra till sånt.

Den sista striden av C. S. Lewis
Eller om man då inte läste narnia-böckerna som liten något motsvarande. Poängen är att man ska ha läst den så många gånger att man i stort sett kan den utantill. Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron.

The Authority av Mark Millar - tecknad av Frank Quitely med flera
Millars fortsättning på Warren Ellis-serien är mer av allt och ofta för mycket. Teckningarna är ojämna i de sista två tredjedelarna då Quitely tillhör de artister som uppskattar deadlines och det schwischande ljud de gör när de flyger förbi. Ena ersättningsartisten passar serien mycket illa. På slutet tar Art Adams över, men andra schema- och censurproblem försvagar serien. Men en av seriens hjälter säjer: "You realize you're talking to a man with a human head in his hands who has every intention of using it to beat these people to death?" En för serien typisk replik.

Sanning är ett udda tal av Flann O'Brien
Man brukar prata om bokens metanarrativa struktur. Som förkyld kan man se förbi sånt och läsa den som den roliga bok det är.

Livet. En bruksanvisning av Georges Perec
Om det är passager man inte skulle hänga med i kan man allti skylla på förkylningen. Eller bläddra fram till roligare bitar.

Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
Skriven av författaren i Vonnegut-romanerna (fast egentligen av Philip José Farmer). En resa genom ett bisarrt universum i jakt efter en mening. En föregångare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-svit.

Presstopp av Evelyn Waugh
Även om förkylning gör att man har lätt att tappa tråden så är Waughs - jag är säker på att Anna Faris karaktär i Lost in translation visst visste vem Evelyn Waugh var - i sin klassiska komiska historia visserligen något av en förvecklingsroman men roande även om man skulle vara lika förvirrad som hjälten.