tisdag 23 februari 2021

10 bra böcker av Ivar Lo-Johansson

I dag är det 120 år sedan den svenska författaren Ivar Lo-Johansson föddes. Han skrev många bra böcker av olika slag. Som dessa tio:

Analfabeten
Första delen i den första av Lo-Johanssons två självbiografiska romansviter. Analfabeten i titeln är Ivar-Los far. Att han inte kan läsa blir en stor börda för honom.

Asfalt
Lo-Johansson skrev två självbiografiska bokserier. Som till stor del täckte samma perioder. En som kom ut på 50-talet och en som började ges ut i slutet av 70-talet. Den här den andra delen (av fyra) kom 1979. 

Bara en mor
Ivar Lo-Johanssons roman om Rya-Rya är ett av de främsta verken i den så kallade statarlitteraturen där också Ivar Los statarnoveller ingår. 


Dagbok från 20-talet
"Det finns inte mer än två slags resande i Paris, det är de rika och de fattiga." 
Det är första meningen i Ivar-Lo Johanssons första bok, reseskildringen Vagabondliv i Frankrike som kom ut 1927. Denna och ytterligare tre reseböcker från 20-talet har kommit ut tillsammans under titeln Dagbok från 20-talet (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Ivar Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen i England och Frankrike. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Furstarna
Förutom sviterna med passionsnoveller och statarnoveller skrev Lo-Johansson flera andra novellsamlingar. Furstarna är en novellvolym om Svea Rikes kungar. "Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten" står det på bokens baksida. 
  På bokens flik står ett citat av Bertil Palmqvist: "Det här... spekulerats om ett svenskt Nobelpris snart igen. Det är naturligtvis Ivar Lo som ska ha det". Men så blev det inte. 

Jordproletärerna
"– Konstigt med en klocka... Den där är äldre än Larsgumma själv. Jag kommer ihåg hur hon nämnde om, att den varit hennes föräldrars. Den har slagit på ett särskilt sätt när den har varit halv fyra på mornarna, när hon skulle upp till mjölkningen. Att det inte syns ett särskilt märke just på det stället? Man tycker det skulle synas något på den fläcken."
De 111 statarnovellerna blir till ett mäktigt epos om statarna. Det här är den tredje ocd sista volymen. 

Lastbara berättelser 
" Läs Ivar Lo-Johanssons novell 'Industrins födelse' i samlingen 'Lastbara berättelser' som just kommit ut. Skulle denna novell vara reportage eller essay eller fiktion eller undersökning? Är en sådan fråga ens av intresse? Det som är intressant är att världen blivit tydligare runt oss när vi läst novellen. Men ett sådant skrivande kommer inte av sig självt. Och det är det som är konsten och den är inte lätt."
Jan Myrdal 


Passionsnoveller
Med start 1968 så skrev Ivar Lo-Johansson sju novellsamlingar där alla hade olika teman. De brukar kallas för passionsnovellerna efter den första samlingen Passionerna. Sven Delblanc redigerade ett urval av dessa i Passionsnoveller. I förordet skriver Delblanc att "Ivar Lo – till allt annat – också är vår störste humorist." Och även om inte alla passionsnovellerna är humoristiska så finns det många som är mycket roliga. 

Lyckan
"CHOCKBOK om erotik av Ivar Lo" stod det på Expressens löpsedel när den här karleksromanen kom ut. Numera är den knappast lika chockerande men den är väl värd att läsa ändå. 

Statarskolan i litteraturen
En samling artiklar om litteratur och sånt. Från 30-talet fram till 70-talet. När Lo-Johansson håller på och skriver tjocka romaner kräver han romaners rätt att vara tjocka. När han skriver noveller hyllar han istället novellen. Och i en av de första artiklarna skriver den framtide författaren till två långa självbiografiska romansviter att svenskarna skriver för mycket om sej själva. Nu kan man tycka att Lo-Johansson därmed inte riktigt skriver som han lär. Men som det också står: "Konsten skakar av sig alla förbud, gör det förbjudna, talar om det som inte får talas om, den lyder inga kloka råd."

söndag 7 februari 2021

Citerat från veckans läsning

"Det var en gång en kortsamlare. Han fick bara ta de spelkort som han hittade på gatan. Han hade att samla en hel kortlek. Åren gick. Efter tjugo år fattades endast ett kort, klövertvåan. En dag hittade han en hel kortlek i rännstenen. Men det fattades ett kort. Ja, klövertvåan! Fråga den samlaren varför han samlar. Kan du få något annat än förfalskade svar? Fråga en författare varför han skriver."
ur En rädd människas berättelse av Kjell Johansson