Bästa jag sett, läst och hört 2018: Tecknade serier

Serierna nedan är inte nödvändigtvis serier som kom ut 2018, även om flera av dem gjorde det, utan serier som jag läste för första gången 2018. Tio tecknade serier i bokstavsordning efter titeln (då merparten av dem har olika tecknare och manusförfattare och de bägge är lika viktiga).

Arsene Schrauwen av Oliver Schrauwen
Belgiskt märkligt seriealbum som är en fiktiv berättelse om serietecknarens farfar.

Astro City 50 - 52 av Kurt Busiek (text) och Brent Anderson (bild)
De sista tre numren av serietidningen är en fortsättning på en tidig kort klassisk Astro City-serie om en man som drömmer varje natt om en kvinna han aldrig träffat. En passande final på serien. (Det ska komma fler miniserier, men det är sista numrena av den här utgåvan av tidningen.) Omslaget ovan är gjort av Alex Ross.

The Finder Library vol 1 av Carla Speed McNeil
Tjock samlingsvolym som innehåller Sin Eater, King of Cats och Talisman. Bilden ovan är dedikationen till Talisman. En mycket bra tecknad serie om ett framtida samhälle. Jag läste fyra såna här samlingsvolymer.

Lone Wolf and Cub Vol. 2: The Gateless Barrier av Kazuo Koike (text) och Goseki Kojima (bild)
Klassisk japansk tecknad samurajserie om en lönnmördare och hans bedårande lille son.

My favorite thing is monsters av Emil Ferris
Seriealbum om en liten varulvsflicka som löser brott (eller nåt sånt). En mycket bra serie.

Providence Act 1 av Alan Moore (text) och Jacen Burrows (bild)
Hommage till H. P. Lovecraft. Tecknad serie men med stort inslag av prosa. Varje kapitel följs av ett brev där huvudpersonen berättar det han upplevt (som läsaren just läst). Mycket bättre än Moores och Burrows andra lovecraftserie Neonomicon (som tyvärr tar över serien i sista albumet, men det påverkar inte det här första albumet).

Southern Bastards Vol 4: Gut check av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Om en liten stad i den amerikanska södern. Och om myten om den amerikanska södern.

Unbeatable Squirrel Girl 31 av Ryan North (text) och Erica Henderson (bild)
Inte siste numret av Unbeatable Squirrel Girl men det sista tecknat av Erica Henderson. Och ändå gjort som en slags final. Det charmigaste numret av den charmigaste superhjälteserien.

The Unwritten: Tommy Taylor and The Ship That Sank Twice av Mike Carey (text) och Peter Gross (bild)
Jag läste hela Mike Careys och Peter Gross metalitterära serie om förebilden till en Harry Potter-liknande figur. Det här albumet består mestadels av den första berättelsen i den barnbokserie i serien som historien rör sej kring. 

Wonder Woman: Earth One Vol. 2 av Grant Morrison (text) och Yanick Paquette (bild)
Lite bättre än första albumet, jämnare. I serien finns Wonder Woman i niqab och en skurk som ser ut som Nick Cave. Grant Morrison har också, tillsammans med Liam Sharp, tagit sej an Green Lantern. De första numren av av den tidningen verkar rätt lovande.

Samuel R. Delany och Wonder Woman

1972 skrev s/f-författaren Samuel R. Delany två nummer av serietidningen Wonder Woman (ibland Mirakelkvinnan på svenska). Wonder Woman är en superhjälte som skapades av William Moulton Marston i början av 40-talet. Hon kom från en amazonsk ö befolkad enbart av kvinnor till männens värld. Marstons serie var en underlig blandning av hemkokta idéer om kvinnans överlägsenhet och bondagefantasier. Tecknat i en charmig liksom rund stil.

Marstons skapelse var en lite mer egensinnig karaktär än Stålmannen och Läderlappen och de där. Och senare författare och redaktörer har haft lite svårt att veta vad de ska göra med henne. Förlaget som ger ut serien har emellertid fortsatt att hålla tidningen i gång också under perioder när den sålt dåligt.

Delany var 1972 redan en rätt framgångsrik författare. Hans noveller och romaner behandlade ofta genderfrågor. Inspirerad av Neil Adams och Denny O'Neills Green Lantern/Green Arrow, där de två grönklädda hjältarna mötte diverse sociala problem som rasism och kultledare, så ville Delany skriva om kvinnosaken i tidningen. O'Neill var då redaktör för Wonder Woman.

De två numrena är av sinsemellan rätt olika karaktär. Det första är ett rent fantasynummer. Det är först i det andra numret som Women's Lib dyker upp.

Wonder Woman blir erbjuden att göra reklam för kläder för den nya frigjorda kvinnan. Han som äger klädföretaget visar sej vara en skurkaktig manschauvinist. Något en ny karaktär, en kvinnosakskvinna, får Wonder Woman att inse. Först är hon tveksam till kvinnosaken, trots att hennes manliga kärleksintresse tar hennes nya radikala väns sida, men blir sen omvänd.

Scenen där Wonder Woman blir omvänd till feminismen är lite komisk. Men numret är hyfsat gjort med förvånansvärt många stunder då de löser problemen genom karatesparkar. Och Dick Giordano, som tecknar serien, är bra på att teckna sparkande kvinnor (av och till kan Giordanos kvinnor krocka lite med den feministiska tonen). Den är lite mindre klumpig än när Green Lantern/Green Arrow, behandlar drogmissbruk. Men serien är kanske inte så förvånande inte direkt bra.

Det är mest detta andra av Delanys nummer som brukar tas upp när man skriver om serien. Det första numret har "story" av Delany där det andra har "script". Och serien fortsätter handlingen i det föregående numret. Och figurerna Fafhrd and the Gray Mouser (fantasyhjältar i en bunte noveller och romaner skrivna av Fritz Leiber) gästspelar i vad som verkar vara reklam för deras kommande egen tidning.

Ändå tyckte jag att detta nummer var lite mer intressant om inte direkt bra. Det är en slags sword and sorcery-serie. Wonder Woman och några till har fallit in i en barbarisk fantasyvärld. Vilket gör den lite mer visuellt varierad.
Och det är ett tidigt exempel på att Delany skriver sword and sorcery (barbarer, trollkraft och svärd). En genre som han senare skulle använda sej av i Neverÿona-sviten. Den var påverkad av Alyx-berättelserna av Joanna Russ som i sin tur var påverkad av Fafhrd & the Gray Mouser.

När Delany skrev sina två nummer så hade Wonder Woman på nåt sätt blivit av med sina övernaturliga förmågor. Och var istället expert i karate och iklädd en helvit dräkt istället för den kostym hon brukar associeras med.
Detta hade pågått ett bra tag. Men det beslöts av förlaget att Wonder Woman skulle återfå sina krafter och sin gamla kostym. Vilket gjorde att Delanys sejour på serien avbröts och den etiska cliffhangern som avslutade det andra numret lämnades hängande.

Serierna finns bland ett par andra från samma period i albumet Diana Prince: Wonder Woman (volume 4).