Drömmen har öppna ögon

När jag först läste det här urvalet av den tyskspråkiga judiska poeten Rose Ausländers dikter så skrev jag att det var lite Paul Celan Light över dikterna (Ausländet kände Celan). Vilket, även om jag la till att det var positivt menat, var lite orättvist.

En del av dikterna påminner ändå om en enklare Celan. Dikterna är ofta som fragment av barnramsor. Och är bra.

Urvalet är det första i Ellerströms Enhörningsserie som är med i denna genomgång av mitt bibliotek, men det kommer inte att vara det sista ur den serien.

Raderna ur "Inte oktober inte november" (övers. Salomon Schulman) nedan hade kanske passat bättre om en månad men jag tycker de passar rätt bra redan nu:

Höst säger du
men jag säger dig
inte oktober inte november
du måste uppfinna en ny kalender
ett annat alfabet

Glashussplitter av Sarah Kirsch

I Truffauts Dagbok med Fahrenheit 451 kan man läsa om en scen som inte kom med i filmen. Där försöker Montaigne förbryllat läsa en ouppsprättad rstå hur han kände sej när jag för någon vecka sen gick till den närmsta parken och satte mej för att läsa Glashussplitter av Sarah Kirsch. Utan att tänka på att boken ännu inte hade sprättats upp. Som ofta kom jag på mej att sakna en kniv.

Glashussplitter gavs ut på ellerströms 1989 och ingår i deras serie översatt lyrik kallad Enhörningsserien. Böckerna i den serien är vackra små volymer med presentationer av några av de intressantaste poeterna. Poeter som presenterats i serien är Paul Muldoon, Philip Larkin, Hugo Claus, Melih Cevet Anday med flera. Hittills har jag inte stött på någon dålig bok i serien som väl nu har kommit ut i en 40-50 volymer. Om du vill läsa bra poesi är Enhörningsserien ett säkert kort.

Sarah Kirsch-volymen är en av de tidigaste. Kirsch är en tysk poet som fram till 1977 var verksam i östtyskland och en av landets ledande poeter. Sen flyttade hon till väst. Merparten av Glashussplitter är från den östtyska perioden. (Om ett par av hennes diktsamlingar som kommit ut efter detta urvals sammanställande kan du läsa i Svarta Fanor.)

Dikterna är fyllda med formuleringar som är både vackra och hemska. "Hos farmor föll/En tavla ner från väggen/Varje gång en son hade stupat" heter det i den korta dikten "Självmord". Men också torrt humoristiska rader som "domarna i Frankfurt förde protokoll 1965/tydligen hade sägner uppstått den punkten/i anklagelsen skulle strykas". På gränsen till sägnernas bildspråk finner sej många av hennes dikter som har ett mer fantastiskt innehåll som den avslutande "Noak Nemo".

Översättningarna är gjorda av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel. Utan att ha jämfört med originalen verkar de vara utmärkta.

(Först publicerad 28 maj 2009. Kirsch dog i maj förra året. Jag la då upp den ovan nämnda "Noak Nemo" här på bloggen:


NOAK NEMO

På kvällen lägger han ihop loggboken, öppnar
Den stora Hölderlinutgåvan medan
Nautilus skjuter sina gammalmodigt byggda
Sjögräsbevuxna ensliga terrasser
In i månljuset. Att vänta på uppdrag
Vore meningslöst.
)

VÅRENS FÖRSTA DAG

När jag klockan fyra på morgonen
ser min mormor
flyga över staden
med sin torgkasse
i trasiga skor nu igen
och en slängkappa hon kastat över sömnen
försöker jag hejda henne
med min stumma telefon.
Jag drar undan gardinens nät.
Skrapar plankton från trappan.
Min mormor står i kö.
Hon ser sig om efter lockbetet.
Ingen kan längre finna lösningen på någonting.
Till gagn för ingen.

Vårens första dag
emigrerar från kalendern.

Ewa Lipska
1985
övers. Anders Bodegård

Lipska är en av Polens främsta poeter. Dikten finns i Lipska-urvalet Zon i ellerströms enhörningsserie. Den rekommenderas.

5 bra belgiska böcker

Tidigare år har jag enbart uppmärksammat Belgien genom smurfdikterna. Men det finns andra belgare än Peyo som smurfat böcker.

Spåren av Hugo Claus
Ett urval ur 40 år av Hugo Claus' poesiproduktion. Även om hans romaner är mer spridda så säjs Claus själv se sej främst som poet. Claus skriver på nederländska som de pratar i Flandern (Van Herck skriver också på nederländska, de andra tre på franska). Som han skriver om i dikten "Västflandern", som inleder detta urval: "Jag lånar din himmel i mina ord/Dina snår dina lindar bebor mitt språk//Mina bokstäver är: Västflandern dyner och marskland" (övers. L. Söderberg)

Svarta idéer av André Franquin

En samling korta svart-vita serier med besk svart humor utsökt tecknade av Gastons och Marsupilamis skapare.

Vi ses på Plurdag av Paul Van Herck
"- Sam...det är väl ändå rätt Sam? Bibelns författare?
- Ja. Och äh...mina pengar?
- Så får du inte säga det, sade direktören. Ni måste säga: mina Pengar.
Han uttalade tydligt den stora bokstaven." (övers. G. Gällmo)

Supersmurfen av Peyo


Monsieur av Jean-Phillippe Toussaint
Boken följer den aldrig namngivne Monsieur som planlöst tar sej fram i livet: "Ja, vad det än gällde visade Monsieur denna ljumma envishet." (övers. S. Ekelöf) Monsieur är en kort perfekt roman. Främlingen som komedi. Om du bara tänker läsa en belgisk sextiosidig roman från år 1986 i år så är den här ett givet val.
"När de satt i bilen(...)rotade Monsieur buttert i handskfacket efter något att röka (en cigarr) och berättade för Louis om Schrödingers experiment, ett övervärderat experiment, där man stängde in en katt i ett rum tillsammans med en tub cyankalium samt en potentiellt radioaktiv atom insatt i en detektor på så vis att om atomen utsattes för en kärnklyvning fick detta detektorn att utlösa en mekanism som krossade tuben och dödade katten (ja, se folk)."

5 bra baraviska böcker

Det är Baravias nationaldag. Jag skrev först som ni säkert vet är det Baravias nationaldag. Men jag tror att jag har kört det skämtet lite väl många gånger nu.

Baravia har genom historien haft lite svårt att bestämma sej för hur dess gränser ska se ut. Vilket kan göra det lite krångligt att bestämma vilka författare som är baraviska. Men jag tror de flesta på listan har hamnat rätt.

Doña Brigitta - Poems & Visions
Vedova nedan har skrivit en bok om Doña Brigitta (den har jag inte läst). Hon var en baravisk markisinna som gick i kloster och skrev dikter. Detta på 1600-talet. Tyvärr finns hon inte översatt till svenska.
Den här volymen innehåller kärleksdikter och religiösa protosurrealistiska prosapoemliknande texter. Det är Doña Brigitta som är på bilden som illustrerar inlägget.

Raúl Manoel de Figueiredo - Recettföreställning och andra pjäser
Raúl Manoel de Figueiredo föddes i Portugal men verkade i Baravia. Recettföreställning tillhör det absurdas teater. Första akten är drama, andra en lysande tragi-komedi och tredje akten, där en av karaktärerna börjar spela Hamlet men glömmer sina repliker, är mitt i sitt sönderfall något av det mest gripande man kan se på en scen.

José Siqueiros - Odjuret lämnar stationen
En avsatt diktator från ett fiktivt land (som har vissa likheter med Baravia) förs till London för att ställas till rätta. En jordbävning gör att han kan fly. Han söker upp en gammal vän i staden som hjälper honom att få falska id-handlingar. Medan han lever förklädd i London så börjar han sakta misstänka att han egentligen är en av diktatorns många dubbelgångare. Siqueros, som själv levt i exil i England, har skrivit en roande burlesk roman som både driver med Baravia och med Storbritannien.

Maria Tamayo - Gråsnöblöta dikter
Maria Tamayo är en av Baravias största 1900-talspoeter. Baravia är en hyfsad poesination. Gråsnöblöta dikter är ett urval i enhörningsserien. Det har fått sitt namn efter hennes debutdiktsamling.
"När sommaren kommer./Ska då stjärnor stjärnor/gnistra i mitt halsband/ska jag få/den sol som var lovad oss/i ett smycke att ge till dig,/när sommaren kommer?//Sommaren kommer,/sommaren kommer att döda dig." (ur "Sommaren kommer" övers. L. Söderberg)

Isacco Vedova - Furstespeglar
Vedova brukar säjas vara Baravias nobelpriskandidat. Om man nu är road av sånt. Den här historiska romanen tillhör hans mest populära. Samtidigt som det är en märklig och mångbottnad bok om makten och maktens språk. Den handlar om den serronska frikår som uppsattes under befäl av Leopoldo Monipodio under oroligheterna i april 1917.

Att möta britterna

"Kissing and telling" finns inte med bland dikterna i Paul Muldoon-urvalet Att möta britterna. Men en hel del andra bra dikter finns i samlingen med denne nordirländske poet. Som ingår i ellerströms enhörningsserie med modern lyrik.

Urvalet har fått sitt namn efter den diktsamling som kom efter Quoof: Meeting the british från 1987. Eller kanske snarare från dess titeldikt "Att möta britterna", med dess obehagliga slutrader "De gav oss sex fiskkrokar/och två lakan broderade med smittkoppor." (övers. Lasse Söderberg).

Det finns i boken dikter från sex av Muldoons diktsamlingar. Den tidigare nämnda Quoof representeras med fem dikter. Bland dessa finns "Söndagsutflykten".

SÖNDAGSUTFLYKTEN

Min far och mor, min bror och syster
och jag, plus morbror Pat, vår buttre älsklingsmorbror,
hade kört ut på utflykt en söndagskväll i juli
i hans skrangliga Ford

inte för att besöka någon kyrkogård - en dog i bältros
en i feber, en annan blev svag i knäna -
utan till den splitternya trafikrondellen i Ballygawley,
den första i mellersta Ulster.

Morbror Pat berättade för oss hur B-Specials
hade stoppat honom en natt nära Ballygawley
och slagit sönder hans cykel

och tvingat honom att sjunga The Sash och förbanna påven i Rom.
De tryckte en pistol så hårt mot hans panna
att där ännu fanns ett märke av ett O då han kom hem.

Paul Muldoon
1983
översatt av Göran Printz-Påhlson & Jan Östergren.

Att möta britterna kom 1991. Men ska fortfarande gå att köpa.

Bokreafynd från förr

Lyran vill denna måndag höra om tre bokreafynd. Med tiden blir det lite svårt att komma ihåg vilka böcker man köpt på antikvariat, fått (eller "lånat") av vänner och vilka man köpt på just bokrean, men de följande tre bör ha varit bokreaböcker:

Rodrigo Fresán - Kensington Gardens
Panache-böcker brukar jag köpa om de är billiga. Det är en serie med samtida utländsk prosa som ges ut av Bonniers. Den här kände jag inte till innan jag köpte den. En argentinsk/spansk roman om en fiktiv barnboksförfattare vid namn Peter Hook. Mycklet underhållande.

Sarah Kirsch - Glashussplitter
För ett par år sen så köpte jag en hel hög diktsamlingar för fem till tio spänn på första dagen av rean. Bland annat flera i ellerströms enhörningsserie. Som då det här urvalet av den östtyska poeten.

Federico Garcia Lorca - Teater I
Köpt i Lund. På engelska rean - underligt nog. Teater II har de längre kända pjäserna (jag har den också - men den ärt inte bokreainförskaffad) som Blodsbröllop och Bernarda Albas hus. Men första volymen innehåller kortare pjäser och fragment. Det kom en liknande volym för något år sen med kortare texter av Lorca. Men den här är snyggare.

Zon

"Vi väljer friheten./Vi lägger ut från stranden./Årorna är tunga och på främmande språk" ur "Vi väljer friheten" av Ewa Lipska.(övers. A. Bodegård)

Lipska-urvalet Zon ser ut som alla andra böcker i ellerströms enhörningsserie. Möjligen lite tråkigare. Men innehållet är desto bättre.

Volymen är på 50 sidor och innehåller dikter av Lipska från 1970-1994.
Lipska brukar räknas till den Nya vågen i den polska poesin (Bodegård ifrågasätter om hon hör dit i sitt efterord). Där det mest kända namnet är Adam Zagajewski. Lipska är lite roligare och fyndigare än de flesta av sina Nya Vågen-kollegor.
Som i dikten "Vårens första dag": "När jag klockan fyra på morgonen/ser min mormor/flyga över staden/med sin torgkasse/i trasiga skor nu igen/och en slängkappa/hon kastat över sömnen/försöker jag hejda henne/med min stumma telefon."

Andra dikter är allvarligare (även om andra läsare nog skulle göra andra bedömningar när det gäller vilka av dikterna som är skämtsamma och vilka som inte är det):
"Jag räddades inte av katastroferna/fast jag körts över av tåg och bilar.//Jag räddades inte av flygplanen/som sprang i luften med mig." (ur "Jag drabbades inte av översvämningen".

Sarah Kirsch och Enhörningsserien

I Truffauts Dagbok med Fahrenheit 451 kan man läsa om en scen som inte kom med i filmen. Där försöker Montaigne förbryllat läsa en ouppsprättad bok. Jag kunde lite förstå hur han kände sej när jag för någon vecka sen gick till den närmsta parken och satte mej för att läsa Glashussplitter av Sarah Kirsch. Utan att tänka på att boken ännu inte hade sprättats upp. Som ofta kom jag på mej att sakna en kniv.

Glashussplitter gavs ut på ellerströms 1989 och ingår i deras serie översatt lyrik kallad Enhörningsserien. Böckerna i den serien är vackra små volymer med presentationer av några av de intressantaste poeterna. Poeter som presenterats i serien är Paul Muldoon, Philip Larkin, Hugo Claus, Melih Cevet Anday med flera. Hittills har jag inte stött på någon dålig bok i serien som väl nu har kommit ut i en 40-50 volymer. Om du vill läsa bra poesi är Enhörningsserien ett säkert kort.

Sarah Kirsch-volymen är en av de tidigaste. Kirsch är en tysk poet som fram till 1977 var verksam i östtyskland och en av landets ledande poeter. Sen flyttade hon till väst. Merparten av Glashussplitter är från den östtyska perioden. (Om ett par av hennes diktsamlingar som kommit ut efter detta urvals sammanställande kan du läsa i Svarta Fanor.)

Dikterna är fyllda med formuleringar som är både vackra och hemska. "Hos farmor föll/En tavla ner från väggen/Varje gång en son hade stupat" heter det i den korta dikten "Självmord". Men också torrt humoristiska rader som "domarna i Frankfurt förde protokoll 1965/tydligen hade sägner uppstått den punkten/i anklagelsen skulle strykas". På gränsen till sägnernas bildspråk finner sej många av hennes dikter som har ett mer fantastiskt innehåll som den avslutande "Noak Nemo":

NOAK NEMO

På kvällen lägger han ihop loggboken, öppnar
Den stora Hölderlinutgåvan medan
Nautilus skjuter sina gammalmodigt byggda
Sjögräsbevuxna ensliga terrasser
In i månljuset. Att vänta på uppdrag
Vore meningslöst.

Översättningarna av denna och övriga dikter i volymen är gjorda av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel. Utan att ha jämfört med originalen verkar de vara utmärkta.

Bild av Kevin O'Neill.

(Också det här jubileumsinlägget är två styckna hopfogade, först publicerade den 28:e maj 2009 och den 20:e maj 2009.
I dag har jag då inte gått till parken och satt mej och läst poesi.
Bilden är på Nemos skepp Nautilus som det ser ut i Alan Moores och Kevin O'Neills League of extraordinary gentlemen. Det har inget direkt med östtysk poesi att göra men jag lät det illustrera dikten "Noak Nemo" när den var veckans dikt då den 20:e maj förra året - i en bättre varmare tid.)

Veckans dikt om hösten

FLYTTANDE GODDAG

Kylan är här.
Vädret slår om för avfärd.

Septembers första dag
slösas i en stupränna.
Tills igår kom allt.
Värmen, ljusglädjen,
orden, fåglarna,
allt härmade livet.
Kvällarna gödslade med månar,
sista månaden slog kärlek ned
som meteorer.

Och nu: den kända kylan
och allt ska fly.
Värmen, fåglarna, ljusglädjen.

Fåglarna flyttar, följda av orden,
avflyttning på avflyttning
till inlärd klagan.
Ljuset, redan avstängt i din tillit
och dina goddag.
Fönstren ger upp.
Föränderlighetens hand stänger innerfönstren,
några säger: tills våren,
några fruktar: för evigt.

Och där sitter du?
Dags att du ingår i förändringen.
Att du blir vad jag undrade ifjol:
"Hur blir min nästa höst?"
Dags att du blir "min nästa höst".
Kylan är här.
Dra på dig flyttkläder.

Kiki Dimoula
1971
övers. Håkan Edgren
i Från mina rum

Ur Kungsfiskaren av Amy Clampitt

Bland djungelfåglarna i exil på Zoo i Bronx hörde de,
genom separationsångestens hörlurar, klockfågeln
upprepa sitt ensamma tjång, ett rop ingen besvarade.
När han klagade "Poesin har flytt", bävade hon,
såg hans händer skaka, nyktrade till och kände sig gammal.
Vid midnatt skulle ännu en femtedel ha dödats.

Amy Clampitt
övers. Olle Thörnvall
tredje strofen av "Kungsfiskaren" (ungefär en sjundedel, och alltså inte en femtedel, av dikten) från Hurdant ljuset var, ett urval av Clampitts dikter sammanställt av Thörnvall

På G

Boklesebloggen har kommit till bokstaven G i sin lyrikpåensöndag-utmaning. Tre frågor kring bokstaven.

1.Den tyske filosofen Hans Ulrich Gumbrecht gav år 2004 ut boken (med den otyska titeln) The Production of Prescence - what Meaning Cannot Convey. Här framför han en kritik av det västliga humanistiska tänkandets ensidiga fokus på uttydandet av mening, och tolkning i konsten. Han efterlyser ett större fokus på den kroppsligas närvaron, det i konstverket som vänder sej till sinnena. Poesin er en kunstform, där närvaron är viktig.
Presentera en dikt där det kroppsliga (alltså det som riktar sej til sinnena) är tydlig.

Jag vet inte om jag direkt kommer på nån dikt av det här slaget, eller tycker att teorin låter så där väldigt intressant. Tolkningar som måste utesluta skikt ur konstverk för att framhäva andra blir lite problematiska. Men jag drar till med Efter vårens störtskurar av Thomas Boberg.

2. Ge exempel på "ei vellukka gjendikting av eit dikt". Alltså tolkning. Gjendikting är annars ett snyggt ord. Som om dikten går igen genom andra språk.

Då jag är inne i en Paul Muldoon-period (jag införskaffade nyligen hans Poems 1968-1998) så väljer jag Lasse Söderbergs tolkning av "The Lass of Aughrim":

IRLÄNDSK FOLKSÅNG

Vid en biflod till Amazonfloden
träder en indianpojke
ut ur djungeln
och börjar spela på flöjt.

Döm om min förtjusning
när vi stänger av utomhusmotorn
och jag känner igen tonerna
av The Lass of Aughrim.

"Han hoppas", förklarar Jesús,
"att kunna locka upp
fisk ur vattnet

med hjälp av vad som var skenbenet
på en präst
från en längesen övergiven missionsstation."

(översättningen finns i Att möta britterna, ett urval av Muldoons poesi).

Att lägga märke till är att Söderberg byter ut originalets titel och förklarar på så sätt dess innebörd utan att behöva använda sej av noter. Första strofen går på engelska "On a tributary of the Amazon/an Indian boy/steps out of the forest/and strikes up on a flute."

3. En dikt av en författare på G. "Saker" av Eugène Guillevic är säkert också bra tolkad av Lars Gustafsson. Men här har jag ingen möjlighet att jämföra med det franska originalet:

Saker

Skåpet var av ek.
Och det var inte öppet.

Kanske skulle det ha fallit döda ur det.
Kanske skulle det ha fallit bröd.

Många döda.
Mycket bröd.

*

Begagnade fajanstallrikar
där det vita ger sig iväg.
Ni kom nya
till oss.

Vi har lärt oss mycket
under denna tid.

Eugène Guillevic
1942
(övers. Lars Gustafsson, i Guillevic-urvalet Bröd och stenar)

SOLEN

Jag skulle just börja tala
när solen plötsligt tog sig för att lysa

Melih Cevdet Anday
1970
i Anday-urvalet På nomadhavet
övers. Anne-Marie Özkök

10 bra irländska böcker

I dag är Irlands nationaldag. Därmed dags för ännu en tio-bra-böcker-lista:

Roddy Doyle - Paddy Clarke Ha Ha Ha
Doyle är en populär författare (eller var det åtminsone för några år sedan). Ett par av hans böcker har blivit framgångsrika feel-goodfilmer. Trots detta är han en ofta bra författare. Denna roman om en tioårig pojke i Irland är till exempel riktigt bra. Annars är det bästa jag läst av Doyle novellen "Home to Harlem" (i samlingen The Deportees)

Lord Dunsany - Huset vid världens kant
Märkliga korta sagor.

Garth Ennis (text) & Steve Dillon (bild) - Heartland
Dillon är då från England. Men Ennis är från Nordirland där denna tecknade serier utspelar sej.

Seamus Heaney - Hagtornslyktan
"Under tiden upprepar de tvetungade infödda/profetior de låtsas alls inte tro på/om en punkt där alla namn strålar samman/inunder berget och där (en dag snart)/de ska börja bryta sanningens metall." (övers. R. Isaksson). Diktsamling från 1987. Den svenska utgåvan saknar ett par dikter.

James Joyce - Dublinbor
Det enda av Joyce man behöver läsa.

Eoin McNamee - En självständig utåtriktad flicka

Paul Muldoon - Att möta britterna
Urval ur sex av Muldoons diktsamlingar. Muldoon är min favoritpoet. Dikten Söndagsutflykten tillhör urvalets höjdpunkter.

Flann O'Brian - Klagomunnen
En parodi på iriska patriotiska eländesskildringarna - "såna som vi kommer aldrig mer att finnas".

Jonathan Swift - Gullivers resor
"Han förfäktade även att varje medlem av ett folks nationalförsamling skulle, sedan han framlagt och offentligt försvarat sin åsikt, vara tvungen att rösta rakt i strid däremot, ty om så skedde skulle resultatet ofelbart lända till det allmänna bästa." (övers. Anna Berg-Mortensen)

Oscar Wilde - The Happy Prince and Other Stories
De här är riktade till barn men går utmärkt att läsa i vuxen ålder. "'Is the story about me?' asked the Water-rat. 'If so, I will listen to it, for I am extremely fond of fiction.'"

CALIGULA av Hugo Claus

CALIGULA

Där snart reseda och rädisor blommar
det vill säga i maj och i en trädgård kring rälsen
där ett lokaltåg rullar
ligger nu
i frostvinden och i december
i vinden utan ljus utan herdar utan fåglar
utan minsta chans ett föl som har frusit till döds.

Jag tog det med mig och lade det under glas
jag skärskådar dagarna och timmarna
(som drar förbi på den breda stig
som kallas existensen vilken sannerligen förflyter
i synd och utan förnuftig handling)
och jag väntar på att fölet tacksamt och upptinat
skall rikta sitt första ord till mig.

Hugo Claus
(övers. Lasse Söderberg, i volymen SPÅREN)
Gott nytt.

SÅDANA TIDER

Jag går över gården. Och plötsligt
springer en äppelkindad sexåring
fram till mig.
I handen har han en träpistol.
"Pang! Pang!" Han skjuter på mig.
Sedan stoppar han vapnet i fickan.
"Det var det", säger han och går.

Jag underrättar familjen. Vännerna.
Jag ringer till milisen och anmäler mitt dödsfall.
Men alla slår ut med armarna
och säger: "Sådana är tiderna."

Ewa Lipska
(översättning Anders Bodegård)

Sarah Kirsch och Enhörningsserien

I Truffauts Dagbok med Fahrenheit 451 kan man läsa om en scen som inte kom med i filmen. Där försöker Montaigne förbryllat läsa en ouppsprättad bok. Jag kunde lite förstå hur han kände sej när jag för någon vecka sen gick till den närmsta parken och satte mej för att läsa Glashussplitter av Sarah Kirsch. Utan att tänka på att boken ännu inte hade sprättats upp. Som ofta kom jag på mej att sakna en kniv.

Glashussplitter gavs ut på ellerströms 1989 och ingår i deras serie översatt lyrik kallad Enhörningsserien. Böckerna i den serien är vackra små volymer med presentationer av några av de intressantaste poeterna. Poeter som presenterats i serien är Paul Muldoon, Philip Larkin, Hugo Claus, Melih Cevet Anday med flera. Hittills har jag inte stött på någon dålig bok i serien som väl nu har kommit ut i en 40-50 volymer. Om du vill läsa bra poesi är Enhörningsserien ett säkert kort.

Sarah Kirsch-volymen är en av de tidigaste. Kirsch är en tysk poet som fram till 1977 var verksam i östtyskland och en av landets ledande poeter. Sen flyttade hon till väst. Merparten av Glashussplitter är från den östtyska perioden. (Om ett par av hennes diktsamlingar som kommit ut efter detta urvals sammanställande kan du läsa i Svarta Fanor.)

Dikterna är fyllda med formuleringar som är både vackra och hemska. "Hos farmor föll/En tavla ner från väggen/Varje gång en son hade stupat" heter det i den korta dikten "Självmord". Men också torrt humoristiska rader som "domarna i Frankfurt förde protokoll 1965/tydligen hade sägner uppstått den punkten/i anklagelsen skulle strykas". På gränsen till sägnernas bildspråk finner sej många av hennes dikter som har ett mer fantastiskt innehåll som den avslutande "Noak Nemo".

Översättningarna är gjorda av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel. Utan att ha jämfört med originalen verkar de vara utmärkta.

NOAK NEMO av Sarah Kirsch

NOAK NEMO

På kvällen lägger han ihop loggboken, öppnar
Den stora Hölderlinutgåvan medan
Nautilus skjuter sina gammalmodigt byggda
Sjögräsbevuxna ensliga terrasser
In i månljuset. Att vänta på uppdrag
Vore meningslöst.

Sarah Kirsch
övers. Lasse Söderberg och Irmgard Pinel
Dikten finns att hitta i Kirsch-urvalsvolymen
Glashussplitter.
Bild av Kevin O'Neill.

ur TIO SÄTT ATT BETRAKTA P. B. SHELLEY

6
En gång tände han eld på mr Laker,
familjens butler. I Italien
dansade han till lågorna från en skogsbrand.
Efteråt, i skuggan, grå
kall efter timmar av istappar,
viskade han: "Hör, men lyssna då,
alla himlens ochoceanens grenar
trasslas in i varandra."

8
Till frukost och lunch åt han karameller.
Stolgången kärv av allt opium.
Njurar och blåsa angripna.

Hans tonfall och rytmer
yr över den frusna jorden.
Det ekar av gudar och koltrastar
och hädelser.

Hugo Claus
(övers. Per Holmer och Eva Runefelt,
i Clausurvalsvolymen Spåren)

SÖNDAGSUTFLYKTEN

Min far och mor, min bror och syster
och jag, plus morbror Pat, vår buttre älsklingsmorbror,
hade kört ut på utflykt en söndagskväll i juli
i hans skrangliga Ford

inte för att besöka någon kyrkogård - en dog i bältros
en i feber, en annan blev svag i knäna -
utan till den splitternya trafikrondellen i Ballygawley,
den första i mellersta Ulster.

Morbror Pat berättade för oss hur B-Specials
hade stoppat honom en natt nära Ballygawley
och slagit sönder hans cykel

och tvingat honom att sjunga The Sash och förbanna påven i Rom.
De tryckte en pistol så hårt mot hans panna
att där ännu fanns ett märke av ett O då han kom hem.

Paul Muldoon
1983
ur Quoof
översatt av Göran Printz-Påhlson & Jan Östergren.
Tolkningen finns i urvalsvolymen Att möta britterna som går att köpa på ellerströms rea