10 bra kärleksromaner

Guldsmedens hemlighet av Elia Barceló 
En man faller tillbaka i tiden och möter en kvinna han som ung kommer att inleda ett förhållande med. En melankolisk spansk kort roman från 2003.

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson
En vacker och sorglig berättelse. En av Slas bästa.

Historiens förfärande skönhet av Viivi Luik

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
"En berättelse om kärlek. Det är till slut det enda som det återstår att prata om. Det är så jag tänker. Allt annat blir meningslösa stavelser, garderingar, skydd. Undanflykter."

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle

Vårens höst av Pa Chin 
"På vägen än talade jag med henne, än tänkte jag för mig själv, denna flicka var verkligen underlig, hon älskade att dricka vin som liknade blod, och hon älskade att se Greta Garbos filmer."
Också i kinesiska romaner från 30-talet så går ungdomar omkring och har ångest och är förälskade. 

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Lite lång. Det hade varit bra med en förkortad version.

Vid Grand Central station där satt jag och grät av Elizabeth Smart
Vackert skriven bok med en vacker titel

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Svensk 1910-talsroman när den är som bäst.

Dagarnas skum av Boris Vian
I centrum av denna absurda roman (där en man ägnar hela sitt liv åt att samla på Jean-Sol Partres skrifter, en kock lagar de märkligaste av recept) finns en övertygande kärlekshistoria. 
"Hörnen i rummet mildrades och rundades av under musikens inverkan. Colin och Chloé vilade nu i mitten av en sfär.
  'Vad var det?' frågade Chloé.
  'Det var The Mood to be Wooed', sa Colin.
  'Det var det jag kände', sa Chloé." 

Citerat från veckans läsning

"'Once upon a time,' he began, 'I had a little sister, just like yours.' The little boy looked up at the man, nodding at every word. 'My little sister,' the man went on, 'was so pretty and so nice that I loved her more than anything else in the world. So shall I tell you what I did?'
The little boy nodded more vehemently, and the mother lifted her eyes from her book and smiled, listening.
'I bought her a rocking-horse and a doll and a million lollipops, the man said, 'and then I took her and I pinched her and I pinched her until she was dead.'"
ur "The Witch" av Shirley Jackson

"Innan hade jag föreställt mig ett mer demonstrationsliknande möte, en fullpackad sal, cigarettrök, spirituella talare, skrattsalvor genom hela salen, alltså ett slags Mykletillställning, med en myklesk betoning, unga män och kvinnor som ville något, som brann för något, socialism, detta magiska femtiotalsord, men inte det här, trista killar i trista tröjor och fula byxor som pratade om trista och tråkiga saker inför en liten skara pojkar och flickor som liknade dem själva."
ur Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

Citerat från veckans läsning

"'Det var den första kvinnliga studeranden vid medicinska fakulteten i Oslo. Det kan ha varit omkring nittonhundraåtta eller så där. Tanken på kvinnans emancipation väckte naturligtvis inte den minsta förtjusning bland de medicine professorerna[...]En dag när han hade föreläsning i anatomi bad han henne gå fram till tavlan. Han ville djävlas med henne riktigt. Du får tänka dig den unga damen, tjugo år, blyg, med hårknut och getingmidja och spetsblus upp till hakan och ankellång kjol och höga knäppkängor[...]med nedslagen blick står den unga damen uppe i katedern; det går en liten stöt genom den manliga församlingen när professorn ber henne att vara så vänlig och ta kritan och på tavlan rita upp en genomskärning av de manliga könsorganen[...]
Professorn vänder ryggen mot den unga damen medan hon raspar med kritan på tavlan. En besynnerlig oro i salen får honom att vända sig om. Han spärrar upp ögonen när han ser att ungmön har ritat manslemmen i starkt upprest ställning! Han hämtar sig någorlunda; han säger till henne att hennes teckning är högst okonventionell.'
Sluggo harklar sig och snörper på munnen. Så vänder han sig till Ask:
'Vet du vad flickan svarade?'
Ask vågar inte säga ett ord, han tar tag om bordskanten.
Sluggo kippar efter andan, en mörk färgton stiger upp på hans kinder:
''Jag beklagar om jag har ritat fel, professorn, men jag har bara sett den på det viset', sa hon.'"
ur Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle, övers. Pelle Fritz-Crone

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle

Första gången vi möter Embla är halvvägs in i Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle. Hon bjuder in huvudpersonen Ask till en studiecirkel. "Flickan hade ett så lugnt och mjukt leende. Hon hade nötbrunt hår och stora stora blå ögon, ibland använde hon glasögon. Han hade aldrig vågat se på henne ordentligt."

Två gånger tidigare har Embla och hennes nötbruna hår och blåa ögon nämnts liksom i förbigående. Han minns hennes ansikte när han läser böcker och hon nämns i ett samtal.

Beskrivningarna av Embla ökar efter hand och blir mer utförliga. Åsa Beckman skriver i DN att Ask blir "blixtförälskad (i Embla) när hon på ett möte pratar om rätten till fri abort och att staten borde bekosta barnunderhåll och uppfostran". Men när detta tal äger rum är Ask redan sedan länge förälskad i Embla. Även om läsaren känner till denna förälskelse innan han själv gör. Beskrivningarna av henne blir inte bara ordrikare utan också mer och mer lyriska.

Åsa Beckman är besviken på Ask för att han är en 1900-talsman. När Embla bjuder med Ask på studiecirkel är det efter att en av kamraterna har avslöjat att Ask fått medalj för att han räddat ett liv. Alla hurrar men Ask skäms då han gjorde detta hjältedåd för att han var likgiltig för sitt eget liv. Då en av hans kärleksaffärer hade resulterat i ett barn. (Detta händer i den första romanen om Ask Lasso kring Fru Luna).

Ask är inte en hjälte. Han skildras inte som någon ny människa. Mellan (och under) alla de sexuella mötena så framstår Ask som en osäker man.

Hans förälskelse i Embla är också en han inte vågar tala om för henne. Det är en berättelse om en man som älskar en kvinna som inte älskar honom.

Om man inte har något slags förväntningar på att denna man ska vara ett föredöme är det en rätt vacker historia.

(Först publicerad här den 15:e juni 2009 - jag argumenterar alltså mot en mer än två år gammal DN-artikel. Det ursprungliga inlägget finns HÄR. Med kommentar av Vixxtoria vars blogg Om böcker som jag hunnit att läsa kommit tillbaka efter sitt sommarlov. Senast med en citattävling - där Sången om den röda rubinen finns med.)

Triss i kärlek

Valentine's day is over men Lyran firade gårdagen med att ha texter om kärlek som tema.
Kärlek är ett vanligt tema inom litteraturen. Men det är inte så ofta det blir bra. Också stora författare kan ha problem med kärleksskildringar (Honore de Balzacs kärleksroman Liljan i dalen är, för att ta ett exempel, snudd på oläslig). Men en hel del bra har också skrivits om ämnet.

Elia Barceló - Guldsmedens hemlighet
En man som i sin ungdom haft ett förhållande med en fyrtioårig kvinna förs som fyrtiosjuåring tillbaka i tiden och träffar samma kvinna när hon var sjutton. Ett inte helt okomplicerat återseende. Mer en kärleksroman än en sf-historia (det ges ingen vetenskaplig förklaring till händelserna). Och även om tidsresekomplikationerna här knappast hör till något läsaren själv kommer att möta så står de för något betydligt vanligare - att det antingen är för tidigt eller för sent. Spansk roman från 2003.

Kiki Dimoula - Flyttande goddag
"Föränderlighetens hand stänger innerfönstren,/några säger: tills våren,/några fruktar: för evigt.//Och där sitter du?/Dags att du ingår i förändringen./Att du blir vad jag undrade ifjol:/'Hur blir min nästa höst?'/Dags att du blir 'min nästa höst'./Kylan är här./Dra på dig flyttkläder." (övers. H. Edgren) ur dikten "Flyttande goddag" av Kiki Dimoula i Från mina rum.

Agnar Mykle - Sången om den röda rubinen
"Flickan hade ett så lugnt och mjukt leende. Hon hade nötbrunt hår och stora stora blå ögon, ibland använde hon glasögon. Han hade aldrig vågat se på henne ordentligt." Så beskrivs Embla första gången vi träffar henne. Två gånger tidigare har Embla och hennes nötbruna hår och blåa ögon nämnts liksom i förbigående. Romanens huvudperson minns hennes ansikte när han sitter och läser. Efter hand blir beskrivningarna av Embla mer utförliga och lyriska. Sången om den röda rubinen må mest vara känt för annat men det är dessa partier som är romanens starkaste sida.

De tio bästa uppföljarna i böckernas värld

I början av filmen Scream 2 finns en diskussion om uppföljare. De kallas för en per definition sämre sorts film. Eleverna nämner några filmer som är bra tvåor. Till slut säjer en Gudfadern 2 och alla håller med. Det är en dålig scen i en usel film. Men själva diskussionen är ändå rätt typisk för när folk diuskuterar uppföljare. Mer sällan diskuteras böcker och uppföljare. Men också i böckernas värld är det vanligt att mjölka ur ett koncept till flera böcker. Oftast blir resultatet dåligt. Men inte alltid. Tio av de bättre boktvåarna är dessa:

Samuel Beckett - Malone dör
Andra boken i Molloy-trilogin. Upprepar händelser från den tidigare boken. Här är Beckett bara är halvvägs på väg mot slutet på berättandet.

Cervantes - Don Quijote 2
Den första styora uppföljaren. Cervantes skrev den för att andra hade skrivit uppföljare till romanen. En av dessa falska Don Quijotar möter vår hjälte.

Susan Cooper - En ring av järn
Inom ungdomsfantasygenren så är uppföljare mer regel än undantag. Coopers roman är ändå lite ovanlig då det dröjde rätt många år mellan första och andra boken. I de svenska utgåvorna av sviten är detta den första romanen.

P. J. Farmer - Wind Whales bof Ishmael
Ibland skriver författare uppföljare till andras böcker. Här är det Ishmael från Moby Dick som blir förd till en avlägsen framtid där det finns flygande valar.

Frank Miller - The Dark Knight Strikes Again
Uppföljare till The Dark Knight Returns. Blir av och till till en grotesk satir på den första serien. Millers mästerverk.

Michael Moorcock - A cure for cancer
Andra boken om Jerry Cornelius är den där konceptet lyfter.

Agnar Mykle - Sången om den röda rubinen
Samma kan säjas om andra boken om Ask. Som helt överskuggat den första - Lasso kring Fru Luna. Sången... är mest känd för att vara oanständig. Men den är riktigt bra. Och oanständig.

Jeff Noon - Automated Alice

Pär Rådström - Ärans portar
Det här liksom den föregående är då egentligen tredje boken i en serie. Men de får dispens. Rådströms största succé där de tidigare två Greg Bengtsson-böckerna inte gjorde så mycket väsen av sej.

August Strindberg - Götiska rummen
Uppföljare till Röda rummet. Och bättre än den.

Vad är svart, rött och blått? - tematrio

Lyrans tematrio handlar idag om böcker med en färg i titeln.

The league of extraordinary gentlemen Black Dossier av Alan Moore och Kevin O'Neill
Det är en otymplig titel det där.
Jag står fast vid de reservationer jag har i inlägget som länken ovan leder till. Men vid omläsning fungerar albumet lite bättre. Då man kan hoppa över de svagare delarna. Och enbart läsa om de bättre. Som den tijuanabibel(8-sidiga oanständiga serietidningar som var populära på tjugotalet)version av 1984 vars första sida pryder detta inlägg. Tyvärr förlägger jag hela tiden 3D-glasögonen.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Denna norska klassiker kan man emellertid läsa utan 3D-glasögon. Fast man skulle kunna tänka sej en filmversion i 3D. Som en drive-in-feature.

En blå bok I av August Strindberg
En samling texter om allt möjligt. Språk, fågelskådning, kemi och inte minst om umgänget mellan människor. Mycket av de vetenskapliga spekulationer Strindgerg här har är kanske inte helt korrekta. Men många av styckena har en stark kraft och de blå böckerna hör till hans mest underhållande skrifter.

Sången om den röda rubinen

Första gången vi möter Embla är halvvägs in i Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle. Hon bjuder in huvudpersonen Ask till en studiecirkel. "Flickan hade ett så lugnt och mjukt leende. Hon hade nötbrunt hår och stora stora blå ögon, ibland använde hon glasögon. Han hade aldrig vågat se på henne ordentligt."

Två gånger tidigare har Embla och hennes nötbruna hår och blåa ögon nämnts liksom i förbigående. Han minns hennes ansikte när han läser böcker och hon nämns i ett samtal.

Beskrivningarna av Embla ökar efter hand och blir mer utförliga. Åsa Beckman skriver i DN att Ask blir "blixtförälskad (i Embla) när hon på ett möte pratar om rätten till fri abort och att staten borde bekosta barnunderhåll och uppfostran". Men när detta tal äger rum är Ask redan sedan länge förälskad i Embla. Även om läsaren känner till denna förälskelse innan han själv gör. Beskrivningarna blir inte bara ordrikare utan också mer lyriska.

Åsa Beckman är besviken på Ask för att han är en 1900-talsman. När Embla bjuder med Ask på studiecirkel är det efter att en av kamraterna har avslöjat att Ask fått medalj för att han räddat ett liv. Alla hurrar men Ask skäms då han gjorde detta hjältedåd för att han var likgiltig för sitt eget liv. Då en av hans affärer hade resulterat i ett barn. (Detta händer i den första romanen om Ask Lasso kring Fru Luna).

Ask är inte en hjälte. Han skildras inte som någon ny människa. Mellan (och under) alla de sexuella mötena så framstår Ask som en osäker man.

Hans förälskelse i Embla är också en han inte vågar tala om för henne. Det är en berättelse om en man som älskar en kvinna som inte älskar honom.

Om man inte har något slags förväntningar på att denna man ska vara ett föredöme är det en rätt vacker historia.

10 bra norska romaner

Syttende och allt det där.
De tio bästa vore kanske att överdriva min kunskap om norsk litteratur. Men här kommer tio bra norska romaner (förhoppningsvis utan att nån dansk slinkt med det är svårt att skilja på di dära):

Avig av Harald Rosenløv Eeg
Eeg har inte bara ett roligt namn utan skriver också rätt roliga böcker. Som den här. Som bör tilltala alla som gillar Galago.

Oår av Knut Faldbakken
Norsk dystopi. Nej, det är ingen tautologi.

Flasksamlaren av Jon Fosse
Innan han blev den hyllade pjässkrivaren skrev Fosse ett antal väldigt åttiotaliga romaner. De är rätt bra. Väldigt lika varandra. Den här fick komma med på listan för att den har snyggast omslag av Fossingarna.

Ännu är världen ung av Nordahl Grieg
I en scen sitter ett par frivilliga under spanska inbördeskriget och pratar. En av soldaterna håller en lång harang om hur den borgerliga pressen ljuger om att de förstör kyrkor. Vilket stör en annan av de frivilliga. Stolt över alla kyrkor han förstört. Humoristisk roman om 30-talets Sovjet.

Zink av Espen Haavardsholm
En samling med sju läsestycken som kom ut 1971 om det norska samhället och dess orättvisor. Bra, men väldigt 70-tal.

Kärlekens färjeturer av Edvard Hoem
En underbar roman. Den svenska översättningen är dock lite svag.

Den drunknar ej som hängas skall av Jon Michelet
Maoistisk kriminallitteratur när den är som bäst.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Mest känd för att vara oanständig. Men den är riktigt bra. Och oanständig.

Ögats hunger av Tove Nilson
Roman från början av 90-talet. Om kulturer och identitet och sånt. Nilsons andra böcker står på min (mentala) att-läsa-lista.

25:e Septemberplatsen av Dag Solstad
Om en grupp vänstermänniskor som arbetar mot Norges inträde i EEC. Roligare än det låter.