Lars Gustafsson-kalender

I år kommer julkalendern på den här bloggen att handla om den svenska författaren Lars Gustafsson som jag läst många böcker av i år.

Bakom den första luckan hittar vi ett foto på herr Gustafsson själv. Taget av Lütfi Özkök och med i dennes bok Nordiska poetporträtt

Lars Gustafsson skriver om Lütfi Özkök i "Om idiotismer" i Den lilla världen:

"Fotografen Lütfi Özköks snillrika författarporträtt som hjälpte mig att bättre förstå en eller annan av mina kollegor."

Ulla Wiggens Horisonten och Lars Gustafssons Herr Gustafsson själv

Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).

Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.

Som porträttet i stycket nedan:

"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.

  Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.

  I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.

  Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."

Målningen Lars Gustafsson skriver om heter "Horisonten". Den prydde omslaget till tidskriften konstrevy nr 4 1969:

Ulla Wiggen kom också att göra omslaget till Herr Gustafsson själv. Kanske hade hon fått läsa stycket ovan innan. Då omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":

Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.

(Först publicerat 20 juni 2016. Då jag som synes höll på att läsa om Sprickorna i muren-sviten. I år har jag också läst om den sviten. Då jag håller på att läsa genom hela Lars Gustafssons författarskap i kronologisk ordning. Många av böckerna har jag läst förut, flera läser jag för första gången. Jag är framme vid år 2010.

I den tidigare versionen av inlägget skrev jag felaktigt att Ulla Wiggen hade gjort omslaget till pocketversionen. Men det finns med redan på originalutgåvan.

I samband med denna omläsning införskaffade jag en konstbok om Ulla Wiggen. "Horisonten" finns så klart med i den. Och flera andra med liknande bakgrund. Emellertid inte omslaget till Herr Gustafsson själv. Men där fick jag reda på att Ulla Wiggen också gjort omslaget till Världsdelar – en samling researtiklar av Lars Gustafsson. Som jag också läst om i år.)

Citatkalendern lucka 1: Består bara av citat

"Han var ensam igen. Han vände på kudden, vek den på mitten på ett sätt som han hade lärt sig som barn, när hissen gjorde underliga ljud i det gamla huset på Karlavägen och skuggorna närmade sig sängen. Och hans sista tanke innan han somnade om till den elektroniska väckarklockans välbekanta knäppande var ett citat:

'Afresans dunkla afskedsrus

i gåtfull fröjd mitt hjärta redan känt.

Jag kvällstor blick mot västerhimlen vändt.' 

I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."

Ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" i Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson. (Citatet i citatet är av Oscar Levertin.)

Årets adventskalender är en citatkalender. Jag har haft en sån förut men det var länge sen. Så på bloggen kommer här att bjudas på ett citat fram till jul. 

20 bra böcker av Lars Gustafsson

I dag skulle författaren Lars Gustafsson ha fyllt 85 år. I stället så dog han tyvärr i början av april för fem år sedan ("I början av april dör nästan alla människor" som det heter i Lars Gustafssons dikt "Händelser år 1939" i Kärleksförklaring till en sefardisk dam.)
När Lars Gustafsson skulle ha fyllt 80 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. Här är en utökad lista. Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare här på bloggen. Böckerna på listan är ordnade kronologiskt.

(Bilden ovan – omslaget till Herr Gustafsson själv – är gjord av Ulla Wiggen. Jag skriver om den bilden HÄR (och påstår felaktigt att den bara finns på pocketutgåvan))

Poeten Brumbergs sista dagar och död
Den äldsta boken jag läst av Lars Gustafsson. Från 1959. Lars Gustafsson debuterade med Vägvila 1957 men såg Poeten Brumbergs... som sin egentliga debut. Om det är rättvist mot Vägvila eller ej vet jag inte. Det händer att författare är överdrivet kritiska mot sina tidigaste böcker. 

Hur som helst så är den här riktigt bra. Jag är framförallt förtjust i romanen-i-romanen om en furste.

Förberedelser till flykt

Denna novellsamling har liksom delarna om Fursten i Poeten Brumbergs... en fantastisk karaktär. Berättelserna kan säjas ha en Borges-k känsla. Min favorit är "En ö i trakten av Menagora". Jag skrev en uppsats om "Homonculus" när jag läste litteraturvetenskap. Det var roligt. 

Har getts ut tillsammans med Det sällsamma djuret från norr som Fantastiska berättelser.

Kärleksförklaring till en sefardisk dam

Diktsamling. En slags pendang till Herr Gustafsson själv. "vi brukade se trädens grenar röra sig//nej inte grenarna men deras skuggor,/emot tapeten någon sådan junikväll" 

Jag har den i samlingsvolymen Ur bild i bild som innehåller dikter från 1950 till 1980. Hela den volymen rekommenderas. 

Herr Gustafsson själv 

Första boken i Sprickorna i muren – en svit på fem romaner (de har getts ut i en volym) . Böckerna är sinsemellan fristående. Men en Lars född 17 maj 1936 är med i alla böckerna. Och omkvädet "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte."

Den här romansviten var det första jag lästa av Gustafsson. Egentligen är Herr Gustafsson själv den som står minst på egna ben av böckerna i sviten. Men du borde ändå läsa alla. 

Kommentarer

Artikelsamling utgiven på vänsterförlaget Gidlunds. Den heter Kommentarer därför att ledaren i BLM kallades för Kommentarer och flera av texterna är såna ledare.

Yllet

Bok två i Sprickorna i muren. Den mest populära av böckerna i sviten (och den enda av Lars Gustafssons böcker som filmats, filmen heter Sprickorna i muren och kom först på 2000-talet). På flera sätt en tidstypisk 70-talsroman med ylletröjor och FNL-märken. Men den håller än. "Skönheten är det enda som består." 

Den onödiga samtiden (med Jan Myrdal) 

Brevväxling. 

Familjefesten

Bok tre i Sprickorna i muren. En av de bästa av de så kallade byråkratromanerna (genrens första mästerverk Grisjakten av P. C. Jersild hyllade Lars Gustafsson i Kommentarer). 

Strandhugg i svensk poesi av Lars Gustafsson
Kort volym med diktanalyser av svenska dikter från olika tider. Mycket insiktsfulla diktläsningar. Som detta om en dikt av Ola Hansson: "Man lämnar ett rum. Man ger sig ut på en promenad. När man kommer tillbaka är det på något sätt ett annat rum.

  Ola Hansson visste oerhört mycket om dessa saker."

(I den engelska översättningen av boken finns dikterna som analyseras både på svenska och engelska). 

Sigismund 

Bok fyra i Sprickorna i muren. Anknyter till första boken. 

En av trådarna i denna märkliga roman handlar om en kvinnlig konstnär som säljer sin själ till djävulen efter en diskussion med författaren om huruvida man borde bilda ett vänskapsförbund med Helvetet. En mycket rolig bok. 

Tennisspelarna 

Jag frågade i dag på twitter om vilken som var folks favoritbok av Lars Gustafsson. Tennisspelarna fick överlägset flest röster. 

En biodlares död 

Skulle jag själv tvingas välja en favorit så hade jag kanske valt den här. 

Femte och sista boken i Sprickorna i muren. 

Filosofier 

En av anledningarna till att Lars Gustafssons essäsamling Filosofier (som kom ut 1978) är intressant är att essäerna i den är skrivna i en brytningspunkt i Gustafssons skriftställarskap. Mellan 70-talets Lars Gustafsson som var öppen för marxismen och de nya radikala strömningarna (utan att vara marxist) och 80-talets Lars Gustafsson som blev högerns favoritförfattare. 

Men både essä- och artikelsamlingarna innan och efter den här är läsvärda även om man som jag tenderar hålla med texterna mer i de tidiga böckerna. 

Afrikanskt försök 

Reseskildringarna hör till den mindre kända delen av LarsGustafssons författarskap. Men han skrev några reseböcker och resandet är ett tema i många av Gustafssons romaner och noveller.

Berättelser om lyckliga människor

"I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."

ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" 

Bland annat är resandet ett tema i flera av novellerna i den här samlingen. Som till exempel min favorit "Morbror Sven och kulturrevolutionen".

Världens tystnad före Bach 

"Det måste ha funnits en värld före/Triosonatan i D, en värld före a-mollpartitan,/men hur var den världen?/Ett Europa av stora tomma rum utan genklang/överallt ovetande instrument,/där Musikalisches Opfer och Wohltemperiertes Klavier/aldrig hade gått över en klaviatur."  

Diktsamling från 1982. Med skridskotystnaden före Bach, ett rymdimperium och en gammal ål i en brunn i Skåne. 

Jag har den i samlingsvolymen Där alfabetet har tvåhundra bokstäver. Med dikter från 1981 till 1991. Hela den volymen rekommenderas. 

Det sällsamma djuret från norr

Science fiction-noveller. Har getts ut tillsammans med Förberedelser till flykt som Fantastiska berättelser.

Variationer över ett tema av Silfverstolpe
"Hur sällsamt, då, att tro,/att tid kan delas in i timmar!/Hur ser svalans timmar ut?/Och sorkens, snokens, vråkens?/Vad skulle det betyda,/att säga 'Denna dag i Venus omloppsbana'?"
Kom ut 1996. En vacker och vemodig diktsamling om tidens gång.

Bränder: Tolkade dikter från Vergilius till Heaney

Lars Gustafsson var förutom att själv vara en stor poet också en god tolkare av andra poeter. Denna samling innehåller ett urval av hans översättningar med bland annat dikter av Francesco Petrarca, Rainer Maria Rilke, Jorge Luis Borges, Eugène Guillevic, Robert Bly och många fler.

Dr Weiss sista uppdrag

Postumt utgiven sf-roman som anknyter till Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr. Liksom en mycket larsgustafssonsk bok. En värdig avslutning på ett stort författarskap. 

Smurf-facit

Vi har fått in rätta svar på alla av söndagens smurfdikter. I kommentarerna här och på twitter och på facebook.

Här är svaren:
1. I rörelse av Karin Boye.
Boyes nästmest kända dikt. "Den mätta dagen, den är aldrig störst./Den bästa dagen är en dag av törst.//Nog finns det mål och mening med vår färd –/men det är vägen som är mödan värd." Eftersom det är vägen som är mödan värd så tänker jag inte citera dikten ända till slutet.
Detta kunde Bolksmurf och Alexandra Ekh i kommentarerna. Och Camilla på facebook.

2. De ondas masker av Bertolt Brecht.
"På min vägg hänger ett japanskt träsnitt,/förgyllda masker av onda demoner./Medlidsamt märker jag/de uppsvällda ådrornas antydan/om hur ansträngande det är att vara ond." Tolkad av Anders Aleby.
Björn Kohlström på twitter visste att det var Brecht.

3. Världens tystnad före Bach av Lars Gustafsson.
"Det måste ha funnits en värld före/Triosonatan i D, en värld före a-mollpartitan,/men hur var en världen?/Ett Europa av stora tomma rum utan genklang/överallt ovetande instrument,/där Musikalisches Opfer och Wohltemperiertes Klavier/aldrig hade gått över en klaviatur."  Dikten fortsätter i originalet. Finns i diktsamlingen med samma namn.
Alexandra Ekh kunde detta.

4. Ur En Vintersaga av Heinrich Heine.
"Jag känner visans text och musik,/jag känner dem som ha satt den/i omlopp, de drucko i tysthet vin,/när högt de predikade vatten.//En annan sång, en bättre sång,/go vänner, skall ni få höra!/Vi vilja redan av denna jord/vårt himmelrike göra." Tolkad av Hjalmar Söderberg.
Tungsinne på twitter kunde detta.

5. Du och jag kände varandra från början av Bodil Malmsten.
"Du och jag kände/varandra från början/Kände/Kände igen//Var rädd om dig/Jag är rädd//Ingenting får hända dig/Nej vad säger jag/Allt måste hända dig/och det måste vara underbart//Kom tillbaka/Kom tillbaks". Ofta ser man mittenpartiet (det som börjar "Ingenting får hända dig") av den här dikten från Det här är hjärtat citeras för sej.
Bolksmurf kunde denna.

Bolksmurf och Alexandra Ekh kunde två dikter vardera och delar förstaplatsen. Bättre smurf nästa år till er andra.

Citerat från förra veckans läsning

"På kvällen ser jag en jättelarv oemotståndligt dra in emot Tokyo, osårbar för skjutvapen, tanks, flyg och raketer. En japansk horrorfilm har premiär. Man visar den japanska arméns impotens mot det blinda, obevekliga odjuret. Men vem är larven? Den amerikanska armén som nalkades Japan för 16 år sedan? Eller det spöke som Marx frambesvor över Europa – en robotliknande insekt som utan att låta sig stoppas av vapen krossar kapitalismens skyskrapor och bankpalats?"
ur Asiatisk erfarenhet av Sven och Cecilia Lindqvist

"Jag är helt övertygad om att ett samhälle där människor, och särskilt ungdomar, tilläts sova till klockan tio på morgonen och förväntades vara på arbetsplatsen 11.30, skulle bli ett mera harmoniskt, ett fredligare och framförallt mycket produktivare samhälle."
Lars Gustafsson i Dubbelliv av Agneta Blomqvist och Lars Gustafsson

Ulla Wiggens Horisonten och Lars Gustafssons Sprickorna i muren

Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).
Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.

Som porträttet i stycket nedan:

"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.
  Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.
  I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.
  Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."

Målningen heter "Horisonten" och ser ut så här:

Wiggen kom också att göra omslaget till pocketutgåvan av boken. Som är den jag har. Det är troligt att hon då hade läst stycket ovan. Då den omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":

Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.

(Först publicerat 20 juni 2016. Jag läste om hela romansviten och tyckte den höll bra. Att låsa om hela sviten var intressant då man kunde se hur saker återkom i de olika böckerna.)

Citerat ur veckans läsning

ur Garden of the Flesh av Gilbert Hernandez

"I några världar avtvingar man/uråldriga svampar utdragna bekännelser//I någon värld är det djupa mörkret/genomlyst av underbara talande stenar"
ur "Om de bebodda världarnas rikedom" i Om begagnandet av elden av Lars Gustafsson

Citerat från veckans läsning

"— Ni är alltså meteorolog?
  Det var det enda han kunde åstadkomma just då, och det lät riktigt skrämt.
  Jag förklarade för honom att jag inte alls var meteorolog utan lyriker, svensk centrallyriker, men att det nästan är samma sak eftersom svensk centrallyrik till nittio procent handlar om olika typer av väderlek."
ur Sigismund av Lars Gustafsson

"Vad vet ett dammkvalster om världen?/Tänk om min värld i förhållande till en större verklighet är/lika liten som kvalstrets i förhållande till min./Ändå finns dessa världar här i samma rum."
ur "Det finns inga värdiga ämnen. Inga låga och ovärdiga" av Margareta Renberg i Margareta Renberg

Citerat från veckans läsning

"Den tredje kvällen får Gustafsson besök av en kamrat som påstår sig heta Lars Lönnroth.[...]Lönnroth är också kortväxt.
  De intellektuella är, finner han, i allmänhet ganska kortväxta, nästan knotiga,"
ur Ett annat liv av P. O. Enquist

"Hon förstod inte riktigt vad han menade, men det var härligt att få förbjudna meddelanden. Under ett par sekunder existerade en sammansvärjning, och sammansvärjningar innebar liv och lycka."
ur Leklust av Juli Zeh

Horisonten av Ulla Wiggen och Herr Gustafsson själv

Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).
Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.

Som porträttet i stycket nedan:
"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.
  Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.
  I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.
  Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."

Målningen heter "Horisonten" och ser ut så här:

Wiggen kom också att göra omslaget till pocketutgåvan av boken. Som är den jag har. Det är troligt att hon då hade läst stycket ovan. Då den omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":

Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.

Citerat från veckans läsning

"Fortfarande kunde man varje kväll se strejkledarna från Malmberget tala på televisionsskärmen. Deras språk blev allt tydligare, allt klarare, allt renare.

  Människorna ville inte längre vara barn.

  En sanning hade tagit plats hos dem; de stod där och talade och deras levande språk vibrerade ända in i samhällets levande kapillärer och celler.

  Mer snö föll."

ur Herr Gustafsson själv av Lars Gustafsson

"Till Selma: Månen, kladdig som en klick potatismos, smetad på himlen av barnahand. Månen en ojämn brödkaka. En måne av den sorten som ingen lägger märke till, vinkande åt en passerande molnhjord."

ur Leklust av Juli Zeh, övers. Christine Bredenkamp

Tio bra böcker av Lars Gustafsson

I dag skulle författaren Lars Gustafsson ha fyllt 80 år. I stället så dog han i början av april i år.
För några år sedan så gjorde jag en lista med Gustafssons tio bästa böcker. Här är en utökad, något omgjord lista. Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare här på bloggen. Böckerna på listan är alfabetiskt ordnade efter titeln

Afrikanskt försök
Reseskildringarna hör till den midre kända delen av Gustafssons författarskap. Men han skrev en handfull reseböcker. Och resandet är ett tema i många av Gustafssons romaner och noveller.

Berättelser om lyckliga människor
Bland annat är det ett tema i flera av de här novellerna. Som till exempel min favorit "Morbror Sven och kulturrevolutionen".
Gavs ut i nyutgåva för några år sedan.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Jan Myrdal)
En brevväxling mellan de två författarna. Den senaste utgåvan går fortfarande att köpa hos nätbokhandlarna.

Fantastiska berättelser
Den här kom ut i nyutgåva i dagarna. Den samlar de två novellsamlingarna Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr. Tjugo år skiljer böckerna åt men de förenas i fantastiken.

Kommentarer
En samling kulturartiklar från tiden då Gusrafsson var redaktör för BLM.

Poeten Brumbergs sista dagar och död
Gustafssons debutroman från 1959. Mycket bra för att vara en debut (vilket kan bero på att det egentligen finns en tidigare bok men Gustafsson såg Poeten Brumbergs... som sin egentliga debut). Jag är framförallt förtjust i romanen-i-romanen om en furste.

Sprickorna i muren
Sprickorna i muren är en svit på fem romaner: Herr Gustafsson själv, Yllet, Familjefesten, Sigismund och En biodlares död. Det är kanske lite fusk att räkna dem som en bok även om de har getts ut i en volym. Böckerna är sinsemellan fristående. Men en Lars född 17 maj 1936 är med i alla böckerna. Och omkvädet "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte."
Den här romansviten var det första jag lästa av Gustafsson. Och jag har börjat läsa om den.
Sigismund och En biodlares död har rätt nyligen kommit i nyutgåvor.

Stunder vid ett trädgårdsbord
Stycken om konst och litteratur. "I mitt författarskap är denna bok en ny volym i den linje som inleddes med 'Utopier' (1969)" står det i förordet till den här boken från 1984. Böckerna i denna linje bestående av essä- och artikelsamlingar hör till mina favoriter. Den här boken har alldeles nyss kommit ut som e-bok.

Ur bild i bild
En samlingsvolym med dikter från åren 1950-1980. Det finns en samlingsvolym till: den tunnare Där alfabetet har tvåhundra bokstäver.
Hade Gustafssons författarskap enbart bestått av hans dikter så hade han ändå varit en betydande författare.
Gustafssons poesi anknyter ofta till andra delar av hans verk. Så är Kärleksförklaring till en sefardisk dam en pendang till Herr Gustafsson själv eller vice versa. Och formuleringar i dikterna här ekar i romanerna och essäerna.

Variationer över ett tema av Silfverstolpe
"Hur sällsamt, då, att tro,/att tid kan delas in i timmar!/Hur ser svalans timmar ut?/Och sorkens, snokens, vråkens?/Vad skulle det betyda,/att säga 'Denna dag i Venus omloppsbana'?"
Kom ut 1996. För sent för att få plats i den andra diktsamlingsvolymen (det borde ges ut en tredje). En vacker och vemodig diktsamling om tidens gång.

Lars Gustafsson 1936-2016

"När min hund vill från ett rum till ett annat och någon av illvilja eller tankspriddhet har stängt dörren och inte hör hundens ylanden lägger den sig helt enkelt ner framför dörren och somnar. Den vet att förr eller senare kommer dörren att öppnas.
Framför en sådan dörr ligger också jag, men jag har svårt att somna."
ur "Kommentar till ett hundliv" av Lars Gustafsson i Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal

Jag fick ett mail av Lars Gustafsson en gång. Gustafsson hade varit på Babel och läst en dikt om ett bageri, Evelyns bagri, där han i slutet citerade en rad av den franske poeten Eugène Guillevic. Jag kommenterade på Lars Gustafssons blogg att det var en elegant Eugéne Guillevic-allusion.
Lars Gustafsson skrev i mailet: "Vad kul att Du såg denna hälsning till en gammal mästare och vän." Jag vet inte varför han mailade mej hellre än att svara i kommentarerna men det kändes lite speciellt att ha fått ett mail av Lars Gustafsson.

Jag började läsa Lars Gustafsson i tonåren. Han var väl representerad i mina föräldrars bokhyllor. Jag minns inte säkert vilken som var min första Lars Gustafsson. Kanske den tidiga rätt så underbara Poeten Brumbergs stilla dagar och död ("— Jag tror att din pipa gick sönder, därför att dess tid var inne.") eller kanske Herr Gustafsson själv den första romanen i Sprickorna i muren-sviten ("Vi börjar om igen. Vi ger oss inte.") Jag slukade hela den romansviten. Fem roliga, sorgsna, vackra böcker.
Sen läste jag novellsamlingarna, dikterna, artiklarna, essäerna, reseskildringarna, romanerna, och dikttolkningarna så klart (däribland Guillevic). Ja, jag läste till och med Lars Gustafssons avhandling Språk och lögn. Fast då hade jag nog lämnat tonåren. På universitetet skrev jag B-uppsats om Lars Gustafssons novell "Homunculus". Uppsatsen blev faktiskt bra.
Ofta har jag varit oense med Lars Gustafssons texter. Ibland var det de texterna jag tyckte bäst om.

Han är en av de författare jag har flest böcker av i min boksamling. Genom åren har jag ofta läst i och bläddrat i Lars Gustafssons böcker. När jag hade som mest ont av min reumatism läste jag inte sällan i En biodlares död ("Paradiset måste bestå i att en smärta upphör.") Och i dag så har jag så klart bläddrat i hans böcker. Läst en sida här och en dikt där.
"Och för världens flykt finns inget namn." ur "(Om allt som ännu svävar)" i Fåglarna av Lars Gustafsson
(Om du klickar på etiketten lars gustafsson nedan så hittar du flera inlägg om Lars Gustafsson.)

Krig och tystnad av Robert Bly

"Poesins uppgift i dess nya skede är att gå längre in i det okända landet. För att kunna tränga in i det landet måste poesin lära sig sova annorlunda, vakna annorlunda, lyssna efter nya ljud, gå annorlunda."
ur "Korsväg", Robert Blys förord till Krig och tystnad (det står ingen översättare, men översättaren är troligtvis Tomas Tranströmer)

Krig och tystnad kom ut 1969 i lyrikserien Röster som redigerades av Lars Gustafsson. I den tunna volymen finns dikter av Robert Bly tolkade av Gustafsson, Göran Sonnevi, Lasse Söderberg och Tranströmer.
Det var den första boken av den amerikanske poeten Bly på svenska. Men flera av hans dikter hade tidigare publicerats i bland annat Dagens nyheter, Clarté ("den rödaste tidskriften i Sverige" enligt ett brev från Tranströmer till Bly i Airmail) och BLM.

Ett par av Tranströmers tolkningar diskuterar han med Bly i deras i Airmail utgivna brevsamling. Där Bly skriver att han bläddrar i boken med förtjusning.
Något som också diskuteras där är Blys förord till boken. Tranströmer är inte nöjd med en metafor med nedgrävda plåtburkar som Bly har i detta. Bly gör en annan version utan plåtburkar. Men plåtburkarna är ändå kvar i boken (svårförstörbara).

Blys förord handlar om att skriva politisk poesi. Bly var med och bildade gruppen American Writers Against the Vietnam War och flera av dikterna handlar om och tar ställning mot Vietnamkriget. Som "Räkna kroppar med små skelett": "Om vi bara kunde göra kropparna mindre,/kanske vi kunde få/ett helt års döda framför oss på ett skrivbord!" (övers. Sonnevi).
Att flera av dikterna är kopplade till motståndet mot Vietnamkriget på ett tidstypiskt sätt hindrar inte att de överlevt tidens tand. Det är en stark tunn volym.

Låt oss avsluta med en strof ur "Snöfall om kvällen" ("Jag är mycket förvånad över hur naturligt raderna låter på svenska, åtminstone Er svenska" (övers. Lars-Håkan Svensson) skriver Bly i ett av de tidigaste breven till Tranströmer om Tranströmers tolkning av denna dikt):

II
Om jag sträckte ner mina händer, ner mot jorden,
kunde jag få händerna fulla av mörker!
Det fanns alltid ett mörker där, som vi aldrig märkte.
Robert Bly, övers. Tomas Tranströmer

Karriär

"Själv har jag lätt att bli tjock. Det är inte konstigt. Ju fetare fläsk ju godare. Jag känner för de finska torparna från förra århundradet:
  - Vad tror du tsaren äter till jul?
  - Han äter nog rena späcket.
  - Nej, han dricker bara flott!
  Flott med salt och lite bröd att beta är en gudaspis!"
ur "Frågan om sovlet alltså!" av Jan Myrdal

Skriftställning 10 av Jan Myrdal är liksom de fem första volymerna i serien utgiven på Pan. Det är en av de bättre böckerna i serien. Den inleds med texter kring romanen Karriär.

Jag läste om Karriär nyligen. Det är Myrdals enda roman från 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. Som P. C. Jersilds Grisjakten och Lars Gustafssons Familjefesten. Den påminner också en del om Myrdals egen film Myglaren.

Karriär är till sina delar fast i sin tid. Ett avsnitt om en östtysk politiker kan vara svårbegripligt för dagens läsare. Men jag tyckte ändå romanen höll bra. Och det finns stycken som kändes aktuella som när en av bokens personnager pratar om att man måste "överge det korta perspektivet värderingar" i samband med att ett par flyktingar utlämnas.

Det tidsbundna är inte enda anledningen till att denna roman inte har överlevt på samma sätt som Samtida bekännelser av en europeisk intellektuella och Barndom, romanerna Myrdal skrev före och efter Karriär. Det är en betydligt mer svårläst roman. Stora stycken av boken är skrivna som långa fiktiva politiska resonemang. Vilket å andra sidan också gör den olika det mesta annat man kan läsa.
Och Myrdal varierar det med lite mer lättsmälta skildringar. Som ett där de besöker författaren K. G. Ossiannilsson.
Allt som allt så vart jag fortfarande rätt så förtjust i boken.

Läsaren av de tidiga Skriftställnings-volymerna kommer att känna igen flera fraser från dessa. Bland annat från ett av mottona till vår kalender.

Skriftställning 10 finns tyvärr inte på Runeberg. Men det gör Karriär.
Detta kapitel om ett frisörsbesök är ett av romanens mer lättlästa.

Tre korta klassiker av Lars Gustafsson

Modernista har gett ut en volym med tre romaner av Lars Gustafsson kallad Tre korta klassiker. Som innehåller romanerna Tennisspelarna (1977), En biodlares död (1978) och En kakelsättares eftermiddag (1991). 
Man skulle kunna ifrågasätta titeln. Den första och den sista romanen i volymen är rätt korta. Men En biodlares död är en normallång roman. Och är inte En kakelsättares eftermiddag lite för ny för att utnämnas till klassiker om inget annat?

Men om man nu ska ta tre böcker av Gustafsson och ge ut tillsammans så hade man kunnat göra sämre val.
En biodlares död är sista delen i romansviten Sprickorna i muren. Idén till romanen har Gustafsson skrivit att han fick sittandes på campus på universitetet i Texas. Tennisspelarna utspelar sej på universitetet i Texas där Gustafsson undervisar. En kakelsättares eftermiddag har tematiska likheter med En biodlares död.

För att ta de var för sej:
"Och var det verkligen förenligt med den allra modernaste psykoterapins metoder att rehabilitera folk genom att ge dem tillgång till maskiner som styrde skarpladdade nukleära stridsspetsar i jättelika raketer gömda fyrtio meter under jorden i betongbunkrar?"
Tennisspelarna handlar om Lars Gustafsson som undervisar på ett amerikanskt universitet (några år tidigare hade Sven Delblanc skrivit Åsnebrygga, det lär även finnas en roman av Heidi von Born där hon undervisar på ett kanadensiskt universitet, så romaner om svenska författare som undervisar på nordamerikanska universitet är en svensk undergenre). Den korta romanen tillhör Gustafssons allra populäraste. Det är en humoristisk berättelse som innehåller en alternativ förklaring till Strindbergs Inferno-kris, studentdemonstrationer för Wagner och datasimulerade krigsspel. Och tennis.
Det är en roande roman. Påminner en del om Sprickorna i muren-serien. Fast lite lättsammare (och kanske också lite lättviktigare)  

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."
En biodlares död är en av Gustafssons allra bästa romaner. Den ingår som sagt i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren. Men de fem böckerna är rätt fristående. Och även andra böcker i serien har ryckts ut ur sviten och publicerats för sej (liksom man gjort utomlands En biodlares död var den första av Gustafssons romaner som gávs ut i Förenta staterna). Som Yllet. Och senare i år ger Atlantis ut Sigismund på nytt.
Den fyrtioettårige före detta folkskolläraren numera biodlaren Lars Lennart Westin har troligtvis cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar från denna tid. Där finns också berättelser. Som den om när Gud plötsligt börjar lägga märke till våra böner.. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. Boken håller fortfarande.

"Livet var som det var och blev som det blev. Och inte kunde man gå tillbaka och reparera i det heller. Livseländet."
En kakelsättares eftermiddag är en sävligare lite trögare bok än de andra två. Den handlar om den svartjobbande kakelsättaren Torsten Bergman som börjar bygga om ett badrum medan han klagar på skatterna och minns delar sitt liv (bokens baksida får det här att han minns sitt liv, ett ytterst vanligt berättargrepp, att framstå som något banbrytande). Efter hand börjar han undra om det inte är nåt skumt med huset han är och arbetar i. Varför har inte ägaren dykt upp?
Det är inte en dålig berättelse. Men den förlorar lite på att läsas efter den betydligt bättre En biodlares död.

Allt som allt ger Tre korta klassiker ett rätt bra prov på Gustafssons författarskap. (
Romanerna ges också ut var och en för sej. Nyskrivna förord finns till romanerna.)
(Först publicerad i oktober 2013. Lars Gustafsson inledde vår jubileumsvecka och Lars Gustafsson avslutar den. I morgon återgår allt till det vanliga.)

Citerat från årets läsning

"Från den dagen började Ndinguru fjärta ägodelar, han sket ägodelar, nös ägodelar, kliade sig ägodelar, skrattade ägodelar, tänkte ägodelar, drömde ägodelar, pratade ägodelar, svettades ägodelar, kissade ägodelar. Ägodelar flög i väg från andras händer och satte sig på Ndingurus fingrar."
ur Djävulen på korset av Ngūgī wa Thiong'o, övers. Alexander Murgai

"Revolutionen är en systematisk sammanställning av allt mänskligt, allt hopp. Det börjar med att vi samlas och säger: detta är orättfärdigt. Hennes nacke, hennes hand."
ur En hemstad av Kristian Lundberg

"Jag hade en kusin en gång som bodde i din ordbok, inuti själva bindningen,[...] Själv gick jag förbi din ordbok en dag, men jag gick inte in. Jag är en strängt upptagen skalbagge. Dessutom är ordböcker farliga."
ur Doftande trädgårdar för blinda av Janet Frame, övers. Marita Zonabud 

"Följde en orimlig tid."
ur "Skämtet" i Berättelser av Birgitta Trotzig

"Under en lång tid, nästan ett år, hade jag en förstoring av en av Gun Kessles bilder från Chauvigny uppnålad på mitt arbetsrum, den med de onda fåglarna, som håller ett spädbarn i sina klor.
  Fågeln fyller nästan hela bildytan, och i dess klor sprattlar det försvarslösa livet.
  Folk som kom in i mitt rum frågade alltid hur jag kunde ha en så hemsk bild på väggen, och jag svarade alltid:
  - Den lugnar mig.
  Det ligger en oerhörd lättnad, en segerkänsla i detta att också våra värsta aningar kan få form, bild, ord."
ur "Lättnaden när en sanning sägs" i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

"allt är inte bestämt/men nätterna ska sitta vid ljusa bord//och det blir helt och hållet din stad/den har din ögonfärg/ditt sätt att gå"
ur "Vid Ljusa Bord" i Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer
 
"My bodies sweated under my uniform jackets, and, bored, I opened three of my mouths, all in close proximity to each other on the temple plaza, and sang with those three voices, 'My heart is a fish, hiding in the watergrass...'"
ur Ancillary Justice av Ann Leckie

"I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."
ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" i Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson

Afrikanskt försök av Lars Gustafsson

 Ett  hisnande ögonblick sammanföll den gamla bilderbokens "Afrika" med det "Afrika", där han denna kväll befann sig.

Afrikanskt försök är en reseskildring från Senegal utgiven 1980. Två år tidigare hade Lars Gustafsson gett ut Kinesisk höst om Kina. På 60- och 70-talet skrev många svenska författare (och författare från andra länder) reseskildringer och rapportböcker (i Lars Gustafssons roman Sigismund från 1976 förekommer en reseberättelse från Helvetet arrangerad av Jordisk-helvetiska vänskapsförbundet).

I recensionen "Bonden i Sverige" från 1972 (i Kommentarer) skrev Gustafsson: "På 60-talet kom resenärerna till Asien och Sydamerika, Jan Myrdal, Sven Lindqvist, Folke Isaksson, Sture Källberg. De bröt med den turistiska och anekdotiska konvention som då mycket länge hade behärskat vår reseskildringslitteratur - och skrev ett nytt slags böcker."
De här reseböckerna beskrevs och beskrivs ofta som om författarna lämnade litteraturen. Gustafsson menade i artikeln att de "i själva verket har breddat och berikat den."

Helt bröts det inte med den tidigare reselitteraturen. Myrdal anknöt till exempel till äldre böcker och titeln på Gustafssons Kina-bok anspelar på Stig Dagermans Tysk höst.
En del länder var populärare resmål än andra i denna genre. Kinesisk höst kommenterar och förhåller sej hela tiden till tidigare Kinaskildringar. Böcker om Senegal var inte lika vanliga. Andra delar av Afrika hade emellertid skildrats bland annat av Per Wästberg och, på 50-talet, av Artur Lundkvist i de lite olyckligt betitlade Negerkust och Negerland (även Gustafsson använder ordet neger).
Gustafsson tar upp Lundkvists tolkningar av afrikansk poesi. En av de poeter Lundkvist hade översatt var Léopald Sédar Senghor som var president i Senegal 1980.

Gustafsson är tydligt imponerad av poeten och statsmannen. Och boken ger en rätt välvillig skildring av landet. Även om det framkommer att det finns problem. Att Senegal 1979 i praktiken var en enpartistat framkommer väl inte riktigt. Landet beskrivs som nästan demokratiskt. (För att vara en afrikansk stat på den tiden verkar Senegal ha varit rätt öppet. Och några år senare blev landet en demokrati.)    
Reseböckerna från den här tiden har kritiserats för att inte vara kritiska nog mot de länder och regimer som skildrades. Men man försökte skildra länderna på deras egna villkor.

Gustafsson besöker ämbetsmän i Dakar och en bystämma på landsbygden. Han skriver om afrikansk poesi och négritude (negerskap som Gustafsson översätter det), om biståndsproblematik och islamska sällskap.
Boken är mer splittrad än den föregående Kinesisk höst och den är långt ifrån fri från exotism. Men flera avsnitt är spännande läsning. Som ett om hur  svalorna i Afrika skiljer sej från svalorna i Sverige. Eller en fundering kring hur Senegal översätter västerländsk teknik till västafrikanska förhållanden.

Afrikanskt försök tillhör inte de mer kända av Gustafssons böcker. Liksom reseskildringslitteraturen i stort har en mindre framträdande roll i litteraturhistorien. Till en viss del är det förklarligt. Om man vill veta något om Senegal är en svensk reseessä från 1980 kanske inte ens första val. Men det är en läsvärd betraktelse. Också Gustafssons författarskap är bredare och rikare med reseskildringarna.

(Först publicerad 22 januari 2013. Det finns flera andra inlägg om Lars Gustafsson om du trycker på lars gustafsson-etiketten nedan.)

Citerat från veckans läsning

"I en viss, icke närmare bestämbar mening,  bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."
ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" i Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson

"I saw them all, suddenly, for just a moment, through non-Radchaai eyes, an eddying crowd of unnervingly ambiguously gendered people.[...]Twenty years of habit overtook me, and for an instant I despaired of choosing the right pronouns, the right terms of address. But I didn't need to do that here. I could drop that worry, a small but annoying weight I had carried all this time. I was home."
ur Ancillary Justice av Ann Leckie