söndag 30 september 2012

Citerat från veckans läsning


"'Things where great up till Glinda grew up taller than me and said she didn't like comic books anymore! Anybody who doesn't like comic books has got very serious emotional problems, I say.'"
ur The Adventures of Venus av Gilbert Hernandez (bilden ovan är från samma serie)

""'What is a foot?' Ras had said. 'I know how long my feet are now. But I am growing. What if I keep on growing, and the walls of the world, now six thousand feet, become only half as much? What if I grow, the world shrink, and I become as tall as the pillar in the middle of the lake?'
Yusufu would laugh at this picture, and he would be happy for a while."
ur Lord Tyger av Philip José Farmer

torsdag 27 september 2012

It's the same old lady, hanging out her wash standing in the rain, wearing a mackintosh



"Same old man" med Karen Dalton från In my own time (det finns fler versioner med henne). Det är en traditionell sång som finns i flera varianter. "Old man at the mill" heter den när Diddlers och New Lost City Ramblers gör den. "The Jolly Miller" när den görs av Pete Seeger.
Det hörde en sällskapslek till sången en gång i tiden.
"Same old man" heter den också när Holy Modal Rounders gör den. Dalton hade körat på en av deras skivor och Peter Stampfel från Holy Modal spelade med henne. Och spåret ligger nära deras version.
Holy Modal gör den på sin första och den är riktigt bra även med dem. Men Daltons röst här är sagolikt vacker på sitt helt egna sätt.

måndag 24 september 2012

Stephen Kings fem bästa böcker

I fredags fyllde den amerikanske författaren Stephen King 65. Vilket vi lite försenat firar med denna lista.
(King har skrivit ungefär lika många böcker som han är år fyllda och jag har läst långtifrån alla. Så det är en lista med de fem bästa av de som jag har läst.)

Maratonmarschen
Kort framtidsroman skriven under pseudonym. En sf-variant på They shoot horses, don't they?. En grupp unga män ställer upp i ett lopp där den överlevande vinner.

Sommardåd och Vinterverk
Novellsamlingen Different seasons, utgiven i två böcker, innehåller fyra historier som de flesta nog skulle betrakta som romaner. Men King skriver gärna lite långt.
Förr var King åtminstone i Sverige en lite kontroversiell författare. Då brukade folk ibland påstå sej önska att han inte stoppade in monster i sina böcker. Nåväl, detta är King minus monster. De två bästa berättelserna är "The Body" och "Rita Hayworth and The Shawshank Redemption". En ungdomsskildring och en fängelseberättelse. De blev till två menlösa filmer. Men det är ju inte deras fel.

Christine
Om en ond bil. En slags vampyrhistoria. En typisk kingsk småstadsskildring.

Den förskräckliga apan
Novellsamling. Med novellånga noveller (och en lite längre). King är en hyfsad novellförfattare. Mina favoriter här är "Gudarnas ordbehandlare", "Mrs Todds genväg" och "Den typ som överlever". Den sistnämnda är en av Kings mest beryktade - om en man som äter upp sej själv. I slutet av novellsamlingen skriver King om hur novellerna kom till (vilket är trevligt). I stycket om självkannibalismhistorien så skriver King "min musa tömde ännu en gång sina tarmar över mitt huvud" (övers. Karl G. och Lillian Fredriksson).

Det
It är en på tok för lång roman. Men bortsett från det så är det en fascinerande variant på Orfeus-myten där King bygger vidare på arvet från Ray Bradbury och H. P. Lovecraft (hos King är motvikten mot den lovecraftska ondskan lika främmande den, vilket är ett intressant sätt att använda sej av Lovecrafts kosmologiska skräck).

söndag 23 september 2012

Citerat från veckans läsning

"Aomame nickade. 'Det gäller alltså att gå emot Tjechovs idéer om att skriva romaner.'
'Just det. Tjechov är en fantastisk författare, men det säger sig självt att hans sätt att gå till väga inte är det enda. Det behöver inte nödvändigtvis skjutas med alla pistoler som dyker upp i en berättelse', sa Tamaru."
ur 1Q84. Andra boken av Haruki Murakami, övers. Vibeke Emond

"För allt som finns är själva/himlen, inget finns mer än molntäcket, skulle du säga,/moln som speglar sig i tusen sjöar; visst betyder ordet/Minnesota 'himmelsfärgat vatten', och himlen är en ofantlig/granit- eller järnmalmshäll som när som helst kan omvandlas till/en uttömd himmelgruva, ett uttömt himmelsstenbrott."
ur "Incantata" i En hare på Aldergrove av Paul Muldoon, övers. Lars-Håkan Svensson

fredag 21 september 2012

Love and rockets. New stories 5

Love & Rockets fyller 30 år i år. Tidnngen med serier av bröderna Gilbert och Jaime Hernandez är inne på sin tredje inkarnation. I det senaste numret blickar Gilbert bakåt medan Jaime börjar på något nytt.

Sen andra numret av Love and rockets. New stories så har Gilbert Hernandez haft serier som är menade att vara filmer i hans serie-universa. Samt serier om Killer, som ibland är med i dessa filmer.
Killer är barnbarn till Luba. Som hade en av huvudrollerna i Gilbert H:s berättelser om byn Palomar. I serierna i det här numret så besöker Killer Palomar. I "Somewhere Outside the U.S. Border" får hon berättat för sej en historia om några av de figurer vi känner igen från Palomar-serierna. Vi får också reda på att det gjorts en film om Palomar. Merparten av "Proof That the Devil Loves You" upptas av denna film som är en sorts B-filmsversion av Palomar-berättelserna. Med en by där folk uppför sej underligt. En av personerna bär omkring på en skruvmejsel. Liksom Luba brukade bära på en hammare i Palomar-albumen. En del av episoderna från de gamla Love & Rockets-serierna dyker upp omvandlade och uppskruvade. 
Det är mycket underhållande om man läst albumen om Palomar. (Men nog lite förvirrande annars.) Gilbert H:s teckningar är också här bättre än på länge. Som om återkomsten till Palomar gett honom energi åter.

Jaime Hernandez serier i de olika Love & Rockets-tidningarna har framförallt kretsat kring punkflickorna Maggie och Hopey. Maggies historia fick ett sorts slut i förra numret och hon dyker här bara upp i en cameo i en tresidorsserie om Doyle, en av seriens bifigurer. Resten av Jaime H:s serier i numret handlar om en person som vi inte träffat tidigare, en halvsyster till en annan bifigur. Tyvärr är det som om serierna här mest presenterar vår nya hjältinna Tonta (och då kommer Love and rockets. New stories bara ut en gång om året). Som är lite som en Maggie - The next generation. Yngre och lite mesigare. 
En längre serie om mafiosos och förvecklingar och sånt är underhållande och Jaime H. visar än en gång att han är en mästare på att teckna slap-stick.  
Men det är de två kortare serierna om Tonta och den fula flickan Pendeja som är numrets stora behållning. Och som gör att Tonta och de andra här känns som om de kan bli värdiga arvtagare till Maggies mantel.
I Gilbert H:s bidrag ger Luba sin hammare vidare till Killer. "This is going to be one hell of a summer", säjer Pendeja i sista rutan av Jaime H:s serie "Shoes". Love and rockets lever vidare i god form sin höga ålder till trots.

Som vanligt är tidningen vackert utformad. 100 sidor svart-vita serier i en häftad bläddervänlig utgåva som gör sej bra i bokhyllan.    

torsdag 20 september 2012

Om alla papper skulle bli ett enda stort papper

"Clownerna Bim-Boms repertoar: 'Om alla papper skulle bli ett enda stort papper, om alla pennor i hela världen skulle bli en enda penna, om allt bläck i världen skulle flyta ihop i ett enda bläckhorn, skulla jag ta denna penna, doppa den i detta bläckhorn och skriva på detta papper:Jag älskar dig.' Helt säkert stulen från någon österländsk saga."
Ilf, ur Ilfs anteckningsböcker, övers. Ola Palmaer
Finns på svenska i Kyssen överför infektion av Ilf & Petrov, ett urval sammanställt av Palmaer. Clownerna Bim-Bom torde syfta på Ilf och Petrov som för det mesta skrev tillsammans.

tisdag 18 september 2012

Andlöst



Jag har lyssnat mycket på Cat Power på senaste tiden. Dels det senaste albumet (som jag gillar) men också de äldre. Som förra Jukebox.
I reklamen för den nya så säjs det att det än första med eget material sen The Greatest. Vilket jag tycker är att nedvärdera coverplattan Jukebox. Som är riktigt bra. Som den här covern på Nick Caves "Breathless" (på limitedversionen av albumet).

måndag 17 september 2012

Ingen jag vet är i mitt träd av Martin Luuk


Ingen jag vet är i mitt träd innehåller fyra noveller. Det är en mycket kort bok. Bara 50 sidor. Men den känns på tok för lång.

De fyra texterna är allihopa berättade i jagform. Som ett slags monologer. En handlar om att jaget blir kär i en man med aids, men egentligen i att denne har aids. En annan om att han mördat en person.
Mord-novellen väver in självbiografiska bitar. Liksom författaren har mördaren varit med i Killing-gänget (en gång i tiden en populär humorgrupp, den ironiska generationens Knäpp-upp). Det blir inte så bra.

Den inledande "Ingen jag vet är i mitt träd" innehåller en och annan bra rad (som "men Gud har också en gud") och en hel del inte så bra. Man  får aldrig något grepp om vem som talar eller varför.
Den avslutande "Jag visste alltid att jag en dag skulle tystna" påminner en del om titelnovellen och försöker binda ihop de fyra berättelserna. Och säjer oss att det är samma jag som talar i alla texterna.

Här påstås också att berättaren lånat en röst från änglarna. "Ljus. Himmelsk. Bättre än jag." Det var väl lite att ta i.

söndag 16 september 2012

Citerat från veckans läsning

"'My mother is an ape. My father is God.'"
 inledningsraden i Lord Tyger av Philip José Farmer

 "Likväl varslar mina brutna leder//om väderomslag."
i "Blåst och träd" i En hare på Aldergrove av Paul Muldoon, övers. Lars-Håkan Svensson

fredag 14 september 2012

Lista med böcker som passar att läsa när man är förkyld


Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld:

Gummitummen av Hans Alfredson
En bok som är roligare ju mer förkyld du är. Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."
Om du hade varit förkyld hade du tyckt det var väldigt roligt.

Mina vänner av Emmanuel Bove
En bok om en man som misslyckas med att skaffa vänner. Piggar upp en.

Om olägenheten i att vara född av E. M. Cioran
Korta, mörka, beska stycken om alltings fåfänglighet. Man måste ha ett hjärta av sten om man kan låta bli att le åt rader som "Sedan flera år tillbaka inget kaffe, ingen sprit, ingen tobak! Lyckligtvis har jag ångesten, som med fördel ersätter de starkaste droger".

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson (Slas)
När man är förkyld, och endast när man är förkyld, har man rätt att vara en smula sentimental. Denna är bra till sånt.

Den sista striden av C. S. Lewis
Eller om man då inte läste narnia-böckerna som liten något motsvarande. Poängen är att man ska ha läst den så många gånger att man i stort sett kan den utantill. Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron.

The Authority av Mark Millar - tecknad av Frank Quitely med flera
Millars fortsättning på Warren Ellis-serien är mer av allt och ofta för mycket. Teckningarna är ojämna i de sista två tredjedelarna då Quitely tillhör de artister som uppskattar deadlines och det schwischande ljud de gör när de flyger förbi. Ena ersättningsartisten passar serien mycket illa. På slutet tar Art Adams över, men andra schema- och censurproblem försvagar serien. Men en av seriens hjälter säjer: "You realize you're talking to a man with a human head in his hands who has every intention of using it to beat these people to death?" En för serien typisk replik.

Sanning är ett udda tal av Flann O'Brien
Man brukar prata om bokens metanarrativa struktur. Som förkyld kan man se förbi sånt och läsa den som den roliga bok det är.

Livet. En bruksanvisning av Georges Perec
Om det är passager man inte skulle hänga med i kan man allti skylla på förkylningen. Eller bläddra fram till roligare bitar.

Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
Skriven av författaren i Vonnegut-romanerna (fast egentligen av Philip José Farmer). En resa genom ett bisarrt universum i jakt efter en mening. En föregångare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-svit.

Presstopp av Evelyn Waugh
Även om förkylning gör att man har lätt att tappa tråden så är Waughs - jag är säker på att Anna Faris karaktär i Lost in translation visst visste vem Evelyn Waugh var - i sin klassiska komiska historia visserligen något av en förvecklingsroman men roande även om man skulle vara lika förvirrad som hjälten.

(Då jag är förkyld får det bli en repris. Från november 2009. Den här har gått i repris en gång tidigare. Då det är ett klassiskt inlägg.)

onsdag 12 september 2012

I saw an x-ray of a girl passing gas


"I saw an x-ray of a girl passing gas" (ungefär: jag såg en röntgenbild av en ung dam när hon släpper väder) med Butthole Surfers ligger på deras album Hairway to Steven (wikipedia meddelar att titeln är en anspelning på "Stairway to heaven" - hur skulle vi klara oss utan wikipedia?) från 1988.
 Deras sista LP på det alternativa skivmärket Touch and go. Sen bytte de till ett större skivbolag och så var de inte bra nåt mer. Så kan det gå.
Fast redan Hairway to Steven var klart sämre än den föregående Locust Abortion Technician så det handlade kanske inte enbart om skivbolag. Men ett par låtar är riktigt bra. Som "I saw an x-ray...". Som inte hette det enligt skivan där det istället fanns en bild som illustrerade sången:


"I saw an x-ray..." är bild 3. Ingen anklagade Butthole för att vara särskilt mogna av sej.


söndag 9 september 2012

Citerat från veckans läsning

"Jag bär skönheten inom mig som en fjäril, jag måste bara veta hur jag ska släppa ut den! Jag bär en fjäril i mig, i mitt fula skal finns det en fjäril. När jag släpper ut den ska dess vingslag orsaka en tornado i Australien."
ur "Ingen jag vet är i mitt träd" i Ingen jag vet är i mitt träd av Martin Luuk

"I have eaten several priests. They sit on the stomach like duck eggs."
ur Grendel av John Gardner

fredag 7 september 2012

5 bra brasilianska romaner


I en av Ilf & Petrovs romaner så har en av huvudpersonerna för vana att ibland se ut över världen och suckande förklara: Ja, inte är det Rio de Janeiro. För att fira att det idag är Brasiliens nationaldag så kommer jag senare idag att gå ut på min balkong, se ut på den malmöeska hösten och sucka och säja: Inte är detta Rio de Janeiro inte.
Och så firar vi så klart med en lista:

Jorge Amado - Kapten Aragãos bravader
Till staden Periperi kommer kaptenen och gör stor succé med sina många berättelser om sina märkvärdiga äventyr på haven. Endast en av stadens medborgare (och läsaren) tvivlar på att kaptenen är den han utger sej för att vara. Denne ger sej i väg på en resa för att avslöja vår hjälte.
Slutkapitlet tillhör mina absoluta favoriter bland romanslut. En komisk händelsekedja leder till lögnens och förställningens jublande seger.

Machado de Assis - Vansinnesläkaren
Kort roman från slutet av 1800-talet om en läkare som låter bygga en anstalt för sinnessjuka i en liten stad. Allt fler av stadens invånare blir intagna. Som en barberare som stött ett uppror mot institutionen ena dagen och sen återigen stött anstalten när upproret upphört. Ett beteende som vansinnesläkaren ser som ett tecken på sinnessjukdom.

Andre Carneiro - Piscina Livre
I denna framtidsroman så har kvinnorna inte längre sexuellt umgänge med män. Utan med en slags kärleksrobotar, andrer. Dessa börjar emellertid bli allt bättre och mer lika människorna. Carneiros roman från slutet av 70-talet skildrar ett samhälle där den sexuella revolutionen segrat men lyckas undvika att bli en enkel dystopi.

Patrícia Melo - Lögnens lov
Melo lär framförallt vara kriminalförfattare. Men det här är, trots ett och annat mord, mera en humoristisk roman. Hjälten i boken skriver hårdkokta kioskdeckare. Handlingen till dessa snor han direkt från världslitteraturens stora klassiker. Referat och utkast till dessa berättelser finns i romanen. Och man kan roa sej med att försöka räkna ut vilka böcker han tagit handlingen i från.
Ibland är det ganska lätt. Som med Turken eller Han begravde sin mor och gick och simmade: "John Sayers, en bra kille, enkel och lite excentrisk, förlorar sin mor men gråter inte vid likvakan[...]ågra dagar senare dödar han en turk på stranden, utan något som helst motiv. Han blir åtalad och dömd, inte för att ha dödat turken utan för att inte ha gråtit vid moderns likvaka." (övers. Hans Berggren) Förläggaren är inte alls nöjd med den historien.

Elvira Vigna - Saker som män inte förstår

Förra årets Brasilien-lista:
5 bra brasilianska filmer

(Det här är en repris från 2010. Egentligen borde en skiv-lista ha följt. Men jag känner bara till två bra brasilianska skivor: With lasemed Bonde do Rolê och Cansei de Ser Sexy med CSS. De är å andra sidan riktigt bra. (Det kommer att komma lite mer nytt innehåll på den här bloggen snart. Jag har utkast.))

onsdag 5 september 2012

Rich Folks Hoax



I går var jag och såg Searching for Sugar Man. En riktigt bra film.
Dokumentären handlar om artisten Sixto Rodrigiez. Låten ovan är från hans debutalbum Cold fact. Jag tror inte låten var med i filmen.

tisdag 4 september 2012

Taxifärd en juninatt

På färden hem en natt i början av sommaren så passerade vi två polisbilar som stod utanför ett snabbköp. 
Min taxichaufför förklarar att det handlar om M. som säljer kokain (hur han deducerade fram detta förstår jag inte). 
- M. är neger. De får aldrig fast honom. Han har en massa springpojkar. Det är Malmö, Petter, lilla Chicago. De får aldrig fast M. Han är neger. (Att de aldrig skulle få fast denne M. verkade liva upp min chaufför.)

söndag 2 september 2012

Citerat från veckans läsning

"En annan dag satt jag i parken och tänkte på bilderna och fantiserade om de tusen och en historier jag skulle berätta för att rädda mitt medvetande och mina drömmar från att stympas när sköterskan kom för att hämta mig."
ur Ansikten i vattnet av Janet Frame, övers. Annika Preis

"Thus i fled, ridiculous hairy creature torn apart by poetry"
ur Grendel av John Gardner