söndag 19 november 2017

Citerat från veckans läsning

"Den hösten, efter sommaren då de båda hade dött, hon och min far, gick det så långt att jag ville säga åt dem: Okej, ni har dött, det vet jag, och ni har varit döda ett tag, och det har vi alla tagit till oss och vi har utforskat det vi först kände, våra reaktioner på det, känslor som till viss del var förvånande, och de känslor som vi har nu när det har gått några månader – men nu är det dags för er att komma tillbaka. Ni har varit borta länge nog."
ur "Sälarna" i Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis, övers. Malin Bylund Westfelt

söndag 5 november 2017

Citerat från veckans läsning

"Jag spårar min längtan/i ord/som aldrig var gjorda/för längtan/i bräda vägskylt och salt/meningslöst hopar sig orden/och i meningslöst/döljer sig längtan/djupt som salt i havet//Du finns/på havet/på andra sidan/vägskyltarna"
ur "Hur mycket avskyvärt behövs?" i Dikter av Elsa Grave

"han ville fortfarande vara med i ett fiktivt verk men inte som fiktion utan som ett verklighetens inskott i fiktionen – en inkräktare. Nu fruktade han kanske att bli fiktiv helt och hållet,"
ur Tidens mörka rygg av Javier Marías, övers. Karin Sjöstrand

fredag 3 november 2017

Lütfi Özkök 1923-2017

Ur Artur, 75 år
Ett grönt liv på sidorna i en bok som ligger kvarglömd
en midsommarafton vid stranden av en sjö, någonstans
inne i oss.

En bok som väntar en avlägsen gäst, man eller kvinna,
mästare eller lärjunge, med färger av de fem årstiderna.
Lütfi Özkök


Dikten "Artur, 75 år" finns i Lütfis Özköks diktsamling Vindarnas väg. Dikten handlar om Artur Lundkvist. Artur Lundkvist är på tredje fotot till vänster på övre raden på omslaget till Nordiska poetporträtt nedan. Lütfi Özkök har tagit flera av de bästa författarporträtten. 

tisdag 31 oktober 2017

Läst i oktober

Nedan är böckerna jag läst den här månaden. Med tanke på att jag varit förkyld större delen av månaden har det ändå en hyfsad läsmånad.

Werner Aspenström - Snöleopard
Klassisk svensk diktsamling.
"Som i den klara oktobernatten/när de från norr kommande leoparderna/genombryter horisonten"

Terry Bisson - Fire on the mountain
SF-roman som utspelar sej i ett alternativt Amerika där John Brown lyckades lite bättre och de svarta slavarna bildade en egen socialistisk stat i söder.

Heidi von Born - Det japanska skriket
Svensk roman.

Philip José Farmer - The Green Odyssey
SF-författaren Farmers debutroman. Jag har den här i en väldigt sliten förstautgåva som jag läste med stor försiktighet så den inte skulle falla sönder.

Janet Frame - Vid alfabetets gräns
Mycket bra roman.

Gustaf Fröding - Gralstänk

Samtida kritik i svensk press av Gustaf Frödings diktsamlingar 1891-1898, red. Ingvald Rosenblad
Bok med samtida recensioner av Frödings diktsamlingar. Jag har läst dem efter hand som jag läst själva samlingarna. Så den här månaden har jag egentligen bara läst recensionerna av Gralstänk ovan.

Julia Gfrörer - Black is the Color
Seriealbum om en sjöman och en sjöjungfru.

Kazuo Ishiguro - Begravd jätte
Roman om en drake. Författaren fick visst något slags pris nyligen.

Doris Lessing - Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem
En av Lessings SF-romaner. Att hon skrev SF-romaner var kontroversiellt när det begav sej.

Alexander Sand - Nattbok
Diktsamling utgiven på pdf.
"om morgnarna läser han bara poesi."

Robert J. Sawyer - Triggers
SF-roman om en grupp människor som får en annan persons minnen.

August Strindberg - Inferno
Omläsning.


Birgitta Trotzig - Ordgränser
Prosadikter.
"Sträv är min skog, hög är min höst."

söndag 29 oktober 2017

Citerat från veckans läsning

"Troll brukade annars väcka avsmak hos honom, men dessa varelser med sina spöklikt melankoliska kroppsställningar fick Edwin att känna ett styng av medlidande."
ur Begravd jätte av Kazuo Ishiguro, övers. Rose-Marie Nielsen

"Skåningen kan just icke skryta af någon utbildad känsla för snygghet och den otymplighet som utmärker hans rörelser sträcker sig synbarligen längre än till det yttre."
ur Stora boken I. Dagbok 1882-1884 av Victoria Benedictsson

söndag 22 oktober 2017

Citerat från veckans läsning

"Gud var lång och reslig och allvarlig med tung knytnäve som han dunkade på världen med när han blev arg. Han bodde i ett hus i himlen. Han hade ett arbetsrum med ett dokumentskåp där han satt och läste sent på kvällarna, prickade för och delade in i klasser; han slickade på fingret när han vände blad."
ur Vid alfabetets gräns av Janet Frame, övers. Marita Zonabend

"Men hon blir munter av det starka kaffet, café très noir, hon har en liten solhatt bredvid sig och karta över de närmaste kvarteren."
ur Det japanska skriket av Heidi von Born

måndag 16 oktober 2017

Citerat från (förra) veckans läsning

"Toby gav sin faster Norma en känsla av osnygghet hos henne själv och världen omkring henne, en upplevelse av gluggar och hål och sönderrivna nötta foder, som fick henne att vilja ta fram nål och tråd[...]och sy, dag och natt, för att göra fickorna säkra igen, kläderna varma och knäppta, och även sy fast himlen ordentligt vid jordens ytterkant, utan att den drog sig eller att det hängde några fransar och fladdrade."
ur Vid alfabetets gräns av Janet Frame, övers. Marita Zonabend


fredag 13 oktober 2017

The Fate of The Artist av Eddie Campbell


Eddie Campbell är en serietecknare som är mest känd för From Hell som han tecknade och Alan Moore skrev. Men han har gjoet flera serier som han både tecknat och skrivit. Många av dessa är självbiografiska.

The Fate of The Artist är ett seriealbum från 2006. Det har undertiteln "An Autobiographical Novel, with Typographical Anomalies, in which the Author does not appear as Himself." Den säjs undersöka din författares försvinnande. Och berättar om Eddie Campbell genom olika medier, prosa och serier och en intervju med Eddie Campbells dotter Hayley Campbell (numera själv skribent) illustrerat med foton av henne med pratbubblor.
Boken innehåller också flera pastischer på äldre dagsseriestrippar. Och en adaption av en Henry O.-novell.

Den här blandningen av olika stilar gör det till en rätt så fascinerande bok om livet och konsten och sånt. Var och en för sej kan anekdoterna i boken kännas lite lätt banala men tillsammans blir de till något mer.


måndag 9 oktober 2017

Om mörkret faller av L. Sprague de Camp


"'Jag sade att jag förstod er. Och att jag trodde att det var den nionde oktober, men jag var inte säker, för jag kunde inte komma ihåg om min moders bröllopsdag inföll för tre eller fyra dagar sedan.'
  'Vilket år?'
  'Tolv åttioåtta Anno Urbis Conditae.'
  'Nu var det Padways tur att bli förvånad. 'Förlåt, men vad skulle det bli enligt kristen tideräkning?'"
övers. Christina Fagerström

Om mörkret faller är en tidreseroman av L. Sprague de Camp som kom ut i början av 1940-talet. I den faller historikern Martin Padway i en tidsspricka tillbaka till Rom av år 535 efter Kristus.
Mörkret i titeln är medeltiden eller the dark ages som den ibland kallas på engelska. Padway beslutar sej för att med hjälp av sina kunskaper från sin tid försöka hindra medeltiden att bryta ut.

Men skulle inte det innebära att han ändrade sin egen (och läsarens) framtid och därmed utplånade alla han känner (samt läsaren) möjligen på ett plågsamt sätt? Strax innan Padway hamnar i tidssprickan så har han ett samtal med en professor om tidssprickor. Den professorn menar att om den som faller bakåt i tiden ändrar historien så kommer en ny tidslinje att skapas. Så kanske överlever Padways samtida (samt läsaren) hans mission att förändra historien.

När jag första gången läste boken så läste jag grundkursen i historia på universitetet. Om just den här perioden. Och romanen är nog mer underhållande om man kan lite om folkvandringstiden.

Boken är en klassiker inom tidresegenren och det som kallas för alternate history eller ukroni. Men den har också en föregångare i Mark Twains En yankee vid kung Arthurs hov. De Camps roman har inte riktigt det ursinne bakom texten som finns hos Twain. Men ibland påminner berättelsen om att det samhälle som boken skildrar förtjänade att falla.

Det gräsliga omslaget gör inte boken rättvisa.

söndag 8 oktober 2017

Citerat från veckans läsning

"De tog Jared under armarna, drog upp honom på fötter och började leda honom fram och tillbaka. Han raglade och protesterade men fogade sig så småningom[...]
  Denna scen kallas 'Jarntis promenad' och ger våra konstnärer och sagoberättare rikligt material för humoristiska skildringar."
ur Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem av Doris Lessing, övers. Sonja Bergvall

"'No Paris Commune? No English Civil War? No Russian, no Egyptian revolution?'
  'I'm telling you. Socialism exists, but only as a threat. The world is basically ruled by the same people who built the railroads and the textile mills–British and then Merican capital. For a hundred years. And on into the future, until the end.'
  Harriet shivered and threw another stick onto the fire. 'That's why I don't like science fiction. It's always junk like that. I'll take the real world, thanks.'"
ur Fire on the mountain av Terry Bisson

tisdag 3 oktober 2017

Tom Petty 1950 - 2017

"It's good to be king and have your own way/Get a feeling of peace at the end of the day"
Tom Petty - It's Good to Be King

"It's Good to Be King" finns på skivan Wildflowers med Tom Petty från 1994.

lördag 30 september 2017

Läst i september

Med tanke på hur stor del av månaden som jag har varit förkyld (höst borde heta host egentligen) så är jag ändå rätt nöjd med läsningen under september.

The Punisher Vol. 1: Welcome back, Frank av Garth Ennis (text) och Steve Dillon (bild)
Ennis/Dillons första Punisher-serie där serien med våldsfantasifiguren görs om till en mörk komedi. Mycket underhållande.


Nytt och gammalt av Gustaf Fröding
"Min vers trivs uselt, där om lov det frågas,/där lydnad viskar och där budord mumla,/min vers vill våga det, som ej får vågas,/och tumla fram, där ingen alls får tumla."
Svagast av de Fröding-samlingar jag läst hittills.

Tiden har inget namn av Willy Granqvist
En prosabok av poeten Willy Granqvist. Svår att genrebestämma. Inte för att det är så viktigt. Nära dikterna i ton och tema. Mycket bra.

Skäl av Emma Holm
Svensk debutroman.

Ung man sökes till zoo av P. C. Jersild
Novell där en ung man ställs ut på zoo.

Som att ligga i ett tomt badkar av Mattias Jeschko-Edberg
Romandebut. Jag kommer att skriva om denna snart.

Jack Kirby's O.M.A.C.: One Man Army Corps
Märklig framtidsserie av Jack Kirby.


Jupiter's legacy. Book two av Mark Millar (text) och Frank Quitely (bild)
Superhjälteserie som man läser framförallt för att få se Frank Quitely teckna uppfinningsrika slagsmål. (I bok två blir det ännu tydligare att det som först ser ut att vara en kritik av genren snarare är ett nostalgiskt omfamnande av densamma.)


Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye
En obehaglig och bra roman.

Små klanger; en röst av Göran Sonnevi
"Det är en av dessa klara dagar i/september   De dumma stararna/är ännu kvar, väsnas bland/träden"
Långdikt från 1981.

Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet av Sara Stridsberg
Bok med tre pjäser. Den här månaden har jag läst American hotel. De andra läste jag tidigare. Det är tre bra pjäser.

Klostret av August Strindberg
Självbiografisk roman.

Barnet av Jules Vallès
Fransk roman som påverkat både August Strindbergs Tjänstekvinnans son och Jan Myrdals Barndom.

Drinking at the movies av Julia Wertz
Självbiografiskt seriealbum.





söndag 24 september 2017

Citerat från veckans läsning

"Morgnarnas ljus blir alltmer dämpat, det gläds han åt."
ur Tiden har inget namn av Willy Granqvist

fredag 22 september 2017

Nick Caves tio bästa album

I dag så fyller sångaren och låtskrivaren och författaren Nick Cave 60 år. Nick Cave har alltid varit en av mina favoritartister.
Vi firar hans sextioårsdag med en lista med hans bästa skivor. Kronologiskt ordnad.

Birthday Party: Mutiny/The Bad Seed
Nick Caves första band Birthday Party (som först hette Boys next door) var ett australiensiskt new wave/postpunk-band (alla andra skivor på listan är med Nick Cave & The Bad Seeds).
Det här är egentligen två maxisinglar med fyra låtar varera men de har getts ut tillsammans på CD (CD:ns extralåtar är emellertid inte lika bra). Det här var Birthday Partys sista skivor och på Mutiny medverkar Blixa Bargeld och vi ser början på det som ska bli Nick Cave & The Bad Seeds.
Bästa spår: Wild world.


Firstborn is dead
Nick Cave & The Bad Seeds andra LP är deras mest bluesinfluerade. Något som bland annat märks i en sång om Blind Lemon Jefferson. Sången finns också i en novell-version som jag försökte översätta i tonåren. Det är också ett av Caves mest litterära album.
Bästa spår: Knockin' on Joe.

Kicking against the pricks
Det här var den första skivan med Nick Cave jag hörde. Min bror hade köpt den efter att han hört den på radioprogrammet Bommen. Det är en cover-platta. En del tycker cover-plattor inte räknas lika mycket som skivor med originalkompositioner men många, stora artister har framförallt tolkat andras sånger. Och Nick Cave gör låtarna till sina egna.
Bästa spår: Hammer song

Your funeral my trial
Gavs ut som dubbel-maxisingel men är ungefär vanlig LP-längd. Den har en lite märklig produktion där Nick Cave så att säja körar sej själv. Låtarna är ofta märkliga makabra berättelser.
Bästa spår: Jack's shadow


Tender prey
Skulle jag välja en favoritskiva, inte bara av Nick Caves utan över huvud taget så skulle det nog kunna vara den här. Jag minns tydligt första gången jag hörde den.
Bästa spår: Mercy seat

The Good Son
En lite stillsammare skiva än de tidigare vilket bland annat märks med omslaget där Nick Cave sitter vid ett piano omgiven av en massa små bedårande barn. Men ändå en mycket bra skiva.
Bästa spår: Weeping song

Let love in
Att lyssna på musik tar en ofta tillbaka till tiden när man först hörde den. Let love in funkar för min del mer som en madeleinekaketidsmaskin. Jag hade flyttat till Malmö och börjat studera i Lund och jag och alla jag kände var mycket entusiastiska över Let love in. Med all rätt.
Bästa spår: I let love in


Boatman's call
Jag var länge lite avogt inställd till Boatman's call. En lite ner singer/song-writig skiva som kom efter succén med Murder Ballads. Det kändes lite som en skiva som musikkritiker gillar. Men med åren har jag börjat gilla skivan alltmer.
Bästa spår: (Are you) the one that I've been waiting for

Abattoir blues/The lyre of Orpheus
Till skillnad från Your funeral... ett riktigt dubbelalbum. Det brukar säjas att det är en tydlig skillnad mellan skivorna (en pistagegrön, en rosa) men jag vet inte om jag riktigt håller med. Men det är en riktigt bra skiva som jag till skillnad från de flesta dubbelalbum inte hade velat stryka ned till ett enkelt.
Bästa spår: There she gors my beautiful world

Skeleton tree
Jag funderade mellan den här och den innan Push the sky som också är bra (liksom flera av de andra skivorna som hamnade utanför listan). Men den här den senaste gick avsluta listan. Det är en märklig melankolisk skiva som inte riktigt låter som nån av Nick Caves tidigare. Fortfarande så fortsätter Nick Cave att utvecklas.
Bästa spår: Distant sky

Missa inte Bernurs lista med alla Nick Caves låtar minus covers och Birthday Party-sånger.

Jag har skrivit en massa inlägg om Nick Cave här tidigare som du får upp om du klickar på Nick Cave-etiketten.
Bland annat så hade jag för ett par år sen en Nick Cave-kalender.
Nick Cavexär också författare och jag har skrivit om hans två romaner And the ass saw the angel och Bunny Munros död.

När den här bloggen var ung så hade jag ett Kicking against the pricks-tema där jag skrev om låtarna Nick Cave & The Bad Seeds tolkade på Kicking against the pricks. Och lite senare en uppföljare om andra låtar Nick Cave coverat.
För nästan tio år sen så gjorde jag en lista med de tio bästa Nick Cave-låtarna. Och den hae kanske inte sett likadan ut i dag. Men jag tycker fortfarande det är bra låtar.

torsdag 21 september 2017

5 bra böcker av Stephen King

I dag så fyller skräckförfattaren Stephen King 70 år. Vilket vi firar med en lista. (King har skrivit ungefär lika många böcker som han är år fyllda och jag har läst långtifrån alla. Så det är en lista med de fem bästa av de jag har läst.)


Maratonmarschen
Kort framtidsroman först utgiven under pseudonymen Richard Bachman. I en dyster framtid ställer en grupp unga män upp i ett maratonlopp där endast en kommer att överleva. En suggestiv roman som var den första King skrev.

Sommardåd och Vinterverk
Novellsamlingen Different seasons, i Sverige utgiven i två böcker, innehåller fyra historier som de flesta nog skulle betrakta som romaner. Men King skriver gärna lite långt.
Förr såg man ner på Kings böcker i Sverige (medan han numera kanske är lite överskattad, som när han nyligen utnämndes till en stor klass-skildrare i en artikel) även om man ändå läste honom. Då var det vanligt att beklaga att King alltid stoppade in en massa monster i sina böcker. Nåväl, detta är King minus monster. De två bästa berättelserna är "The Body" och "Rita Hayworth and The Shawshank Redemption". En ungdomsskildring och en fängelseberättelse. Bägge dessa (och en till i samlingen) har filmatiserats. Filmerna, Nyckeln till frihet och Stand by me är inte lika bra men hör ändå till de bästa King-filmatiseringarna.

Christine
Christine har också filmatiserats. Men trots att Harry Dean Stanton medverkar så är det en rätt svag film. Romanen handlar om en ond bil. En slags vampyrhistoria. Vilket kanske låter fånigt (och är fånigt i filmen) men är en rätt effektiv skräckhistoria. En typisk kingsk småstadsskildring.


Den förskräckliga apan
Novellsamling. Med novell-långa noveller (och en lite längre). Mina favoriter här är "Gudarnas ordbehandlare", "Mrs Todds genväg" och "Den typ som överlever". Den sistnämnda är om en man som äter upp sej själv. I slutet av novellsamlingen skriver King om hur novellerna kom till (vilket är trevligt). I stycket om självkannibalismhistorien så skriver King "min musa tömde ännu en gång sina tarmar över mitt huvud" (övers. Karl G. och Lillian Fredriksson).

Det
It är en på tok för lång roman. Min pocketutgåva är 1376 sidor lång. Men bortsett från det så är det en fascinerande roman som bygger vidare på arvet från Ray Bradbury och H. P. Lovecraft (hos King är motvikten mot den lovecraftska ondskan lika främmande den).

(Något reviderad lista från när Stephen King fyllde 65.)

tisdag 19 september 2017

Sex punkter inför nästa årtusende av Italo Calvino

"Jag skulle vilja påstå att i samma stund som att föremål dyker upp i en berättelse laddas det med en särskild kraft och blir som polen i ett magnetfält eller som knuten i ett nät av osynliga förbindelser. Föremålets symboliska innebörd kan vara mer eller mindre tydlig men finns där alltid. Ett föremål i en berättelse är alltid ett magiskt ting,"
ur "Snabbhet", övers. Sven Åke Heed

I den femte och sista (en sjätte var planerad men blev inte av) föreläsningen, "Mångfald", i Sex punkter inför nästa årtusende så skriver Italo Calvino om att Om en vinternatt en resande var menad att vara en hyper-roman. Som ett annat exempel på hyper-roman tar han Georges Perecs Livet en bruksanvisning som han också säjer "torde vara den sista stora begivenheten i romanens historia,".

Det är bara en av många böcker Calvino tar upp i sina föreläsningar. Föreläsningar som Calvino skulle ha hållit i Harvard i deras Norton Poetry Lectures. Men Calvino dog innan. De skulle hållits i mitten av 80-talet så det nästa millenium som är i titeln är numera det nuvarande milleniumet. På italienska fick boken titeln Amerikanska föreläsningar.

Det är en underhållande bok där Calvino tar upp flera författare och verk. Från Boccaccio till Balzac till Borges. Och man får veta en del om Calvinos syn på sitt eget verk: "mitt arbete har för det mesta gått ut på att eliminera tyngd;".

Och med det avslutar vi Italo Calvino-veckan som hållit på ett par dagar längre än tänkt.

söndag 17 september 2017

Om Italo Calvinos Om en vinternatt en resande


Du skall just börja läsa mitt inlägg om Italo Calvinos roman Om en vinternatt en resande. Slappna av. Koncentrera dej. Avlägsna alla ovidkommande tankar.
Du märker irriterat att inlägget börjar på samna sätt som Calvinos roman men fortsätter ändå att läsa vidare.

Romanen riktar sej till ett du: Läsaren av själva romanen. Fast Läsaren märker snart att han (ja han, det dyker upp en Läsarinna senare i texten) har fått ett felaktigt ex av romanen som trycker om samma kapitel flera gånger. När han går tillbaka till affären får han reda på att det han läst är från en annan polsk roman och vill läsa denna i stället. Men det visar sej i sin tur vara fel bok så han ger sej ut på en jakt efter den riktiga.

Hela tiden leds Läsaren till nya berättelser som ständigt blir avbrytna. Dessa är skribna i olika stilar. Det här metalitterära inslaget har gjort att boken kallats för postmodern. Men experimenterandet i boken är snarare klassiskt modernistiskt. Som om modernismen fortfarande levde och mådde bra (boken kom ut 1979).

Kalla det modernistiskt eller postmodernt men bokens grepp med ständigt nya aldrig avslutade berättelser har stört en del läsare ("Du kastar boken på golvet, du skulle vilja slänga ut den genom fönstret," övers. Viveca Melander). Men jag tycker det är en mycket underhållande bok.


lördag 16 september 2017

fredag 15 september 2017

De osynliga städerna av Italo Calvino


"I Fedora, en storstad av grå sten, ligger i centrum ett palats av metall med en glaskula i varje rum. Om man ser in i dessa kulor, ser man en himmelsblå stad som är modellen till ett annat Fedora. Det är den form staden kunde ha fått, om den inte för en eller annan orsaks skull hade blivit sådan som vi ser den idag."
ur "Städerna och längtan. 4", övers. Estrid Tenggren

Marco Polo är som ni vet han som åkte till Kina runt år 1300. Jag var fascinerad av Marco Polo när jag var liten. Jag minns att jag efter att ha sett tv-serien som gick när jag var nio försökte läsa en förkortad utgåva av hans beskrivning av sina resor som föräldrarna hade i sina bokhyllar. Men som var lite för avancerad för mej då.

Inga av de städer som Marco Polo berättar om för Kublai Khan i Italo Calvinos bok De osynliga städerna finns med i Marco Polos egna reseskildringar. Men så har också en del historiker ifrågasatt trovärdigheten i dessa skildringar.

Marco Polo berättar i boken om en rad märkliga städer och samhällen. Städer som varje dag förändras, städer där det som i citatet ovan finns glaskulor där man kan se andra möjliga versioner av staden, städer som har jord i stället för luft, städer byggda över en avgrund.
Och många fler.

onsdag 13 september 2017

Kosmokomik av Italo Calvino


"Men under tiden flög jag och min galax genom tusentals andra galaxer och min var den nyaste, föremål för avund från hela firmamentet, skinande blank av ungt väte och spädaste beryllium och kol på barnstadiet. De gamla galaxerna flydde för oss, sprickfärdiga av avundsjuka, och när vi såg hur gamla och rultiga de var flydde vi för dem, övermodiga och yra av förtjusning."
övers. Eva Alexanderson

Hjälten i Kosmokomik heter Qfwfq. Han är lite olika saker i de olika kapitlena i boken. Som skildrar universums utveckling från dess skapelse och framåt. Nu är gamle Qfwfq kanske inte en helt trovärdig berättare.

Det kosmiska greppet i boken kan få en att tänka på Olaf Stapledons Stjärnmakaren. Men Italo Calvino håller en mindre högstämd och mer komisk ton. Kanske påminner den egentligen mer om såna där tecknade barnfilmer där en amöba berättar om amöbor. Men med ett högre litterärt värde.

Berättelserna är ofta riktigt absurt roliga. Men bäst är boken nog när den minskar lite på det komiska och tillåter sej att förundras över världen.

tisdag 12 september 2017

Klätterbaronen och två till av Italo Calvino


"Ibland när jag såg min bror försvinna i ett gammalt dött valnötsträd som i ett slott med många våningar och oräkneliga rum fick jag rentav lust att följa hans exempel och leva där, för det trädet ger så starkt intryck av att vara träd, att hålla stånd och vara fast rotat att det märks ända ut i bladen."
ur Klätterbaronen av Italo Calvino, övers. Karin Alin

Klätterbaronen kom ut 1957. Det var den andra i en rad av tre romaner som bröt med Italo Calvinos tidigare realistiska berättande.  Romanen utspelar sej på 1700-talet och handlar om en pojke som beslutar sej för att leva uppe bland träden. Den berättas av hans bror.
Det är en märklig berättelse med drag av pastisch. Men med en lätthet som pastisch-berättelser sällan har.

Jag har boken i en samlingsvolym med Den tudelade visconten och Den obefintlige riddaren. Calvino gav själv ut dessa tre böcker tillsammans. Och man kan förstå tanken bakom. Det är tre sagoliknande berättelser. Men det är ändå att göra de två romaner som inte är Klätterbaronen en otjänst. För de andra två fablerna – en om en man som delas i en ond och en god sida och en om en levande rustning – lyckas trots att de är läsvärda aldrig riktigt höja sej över allegorin. Medan Klätterbaronen blir något mycket mer.


måndag 11 september 2017

Om några tidiga noveller av Italo Calvino


Italo Calvino är mest känd för märkliga fantastiska romaner som Klätterbaronen, Om en vinternatt en resande och De osynliga städerna men han började som en realistisk författare i den italienska neorealistiska rörelsen.

I en not till en samlad utgåva av de tre tidiga fabulerande romanerna Den tudelade visconten, Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren skriver Calvino om de problem han hade med att följa upp sin första roman och hur den fabulerande stilen lösgjorde skrivandet för honom.

Men Calvino fortsatte ännu några år att skriva noveller i den neorealistiska traditionen. De noveller som finns i engelsk översättning i volymen Difficult loves sträcker sej mellan 1949 och 1958. Den tudelade visconten började Calvino att skriva 51. De flesta av novellerna i samlingen är skrivna runt samma tid som Calvino skrev Klätterbaronen.

Urvalet samlar ett antal noveller som alla har en titel som börjar med Adventures of... (plus två långnoveller från samma period) Calvino har själv gett ut ett antal olika sammanställningar av dessa noveller. Men här är urvalet (ur dessa urval, får man anta) gjort av översättaren. "Adventures of..."-novellerna tillhör de minst politiska av Calvinos tidiga.
Calvino var aktiv kommunist fram till 1956 (då Sovjet gick in i Ungern). Ibland sätts likhetstecken mellan hans brytning med kommunistpartiet och brytningen med realismen. Men han skrev den första fabulerande romanen som kommunist och fortsatte skriva noveller i neorealistisk stil även ett par år efter 56. En kommunistpartiet närstående redaktör uppmuntrade honom att ge ut en samling italienska folksagor. Något som skulle ha en stor inverkan på hans senare författarskap.

En novell handlar om en soldat som lägger en hand på en kvinnas knä i en tågkupé. Ska han ta bort handen eller låta den vila kvar? En annan om en kvinna som tappar sin baddräkt när hon är ute och simmar och inte vet hur hon ska komma i land. En om ett gift arbetarpar, där mannen arbetar kväll och frun dag och hur de var för sej smeker den andres tomma sängplats.

Allt berättat omständligt, liksom tvekande. Omvärlden tolkas av huvudpersonerna och de handlar ofta så som om konventionerna tvingar dem. När soldaten lagt sin hand på sin medpassagererskas knä så går han vidare mest för att han inte kan läsa hennes reaktioner.

Det här noggranna detaljerade berättandet är rätt typiskt för den italienska neorealismen. Ett och annat komma blir det. Vilket kan riskera att tråka ut läsaren. Calvino löser det till en del genom att låta de flesta av novellerna att handla om sex, ett ämne som var populärt redan på den tiden (ett par av novellerna handlar också om våld men här passar inte riktigt stuket).

Det är också en stil som finns även i Calvinos senare författarskap. En av novellerna, den humoristiska "Adventures of a reader" om en man på en strand som vill läsa sina romaner ostört men som liksom mot sin vilja inleder ett kärleksförhållande med en kvinna påminner tydligt om passager ur Om en vinternatt en resande.

Nu är ju anledningen att man läser de här tidiga realistiska novellerna, även om de är bra i sej, den senare mer fantastiskt inriktade delen av författarskapet, så likheterna kan framstå tydligare än de är, läsandet format av senare texter (och man får anta att även den engelskspråkige översättaren har läst den mer calvinoska Calvino först, så novellerna kan därmed översatta ha blivit ytterligare något lika de senare verken).

Ändå tycker jag man här kan se en del av det som gör att Calvinos böcker från Klätterbaronen och senare står ut från de många andra fabulerande märkliga böcker som finns. Den detaljrika minutiösa stilen från hans denna hans tidiga period påverkar hela hans författarskap och ger Calvinos texter en egenart.

I de senare romanerna och novellerna kommer denna detaljrikedom delvis användas ironiskt. Men så görs den redan här (och faktiskt mer i de tidigaste). Det finns också i Adventures of..-novellerna en förundran inför världen. Hur människor agerar, hur huvudpersonerna själva agerar.

I ett mer allvarlig svar på "...a reader"-novellen: "Adventures of a poet", så ser titelns poet skönhet i naturen men när han möter "the human world" är den alltför rik på intryck. En lång beskrivning med många många komman av en fiskeby avslutar novellen och samlingen. Barn, yngre och äldre, leker. Kvinnor, män - färger. Det blir för mycket för poeten i novellen, orden blir för många. Verkligheten har för många detaljer.

(Först publicerad den 21:a oktober 2009. Jag tänker fortsätta att skriva om Italo Calvino veckan ut.)

söndag 10 september 2017

Ur Gummitummen av Hans Alfredson 1931 - 2017


"Nu ska jag bara se att få på mig ytterkläderna. Bäst att ta slipover, det är tre grader kallt. Kavajen, halsduken och den stora ytterrocken. Nej, av med den igen. Jag tar vindtygsjackan under, det blåser bra. Ytterrocken igen. Sådärja! Pälsmössan över öronen och dubbla vantar. Opp med ytterdörren, klockan är 13 minuter över sex. Vinden yr in och lägger en snösträng på golvet. Allt släckt och klart? Fint! Avanti! Jag rör mig ovigt som en krabba. Jag orkar inte lyfta kappsäckarna.
  Det var nog lika bra att jag stannade hemma. Jag kan nog sköta det mesta per telefon. Om jag bara hade haft telefon."
ur Gummitummen av Hans Alfredson, bilden är också ur den fast i ett annat kapitel

Silverhingsten av James Branch Cabell


"— Men furste, har ni tänkt på hur många strålande stjärnbilder man kan kämpa för, bestående av stjärnor som verkligen är eftersträvansvärda![...]tänk på Orion, som innehåller sådana himmelska underverk som Bellatrix och Betelgeuse och Rigel och universums mest storartade nebulosa![...]Och låt mig ha denna jord till mitt nöje!"
övers. Sam J. Lundwall

Den andra delen i James Branch Cabells svit om Poictesme heter Silverhingsten och kom ut 1926. Den skildrar Dom Manuels medkämpars äventyr efter hans död. En slags Dom Manuels apostlagärningar.

Boken är uppdelad i tio böcker som var och en är rätt fristående. Det är humoristiska, skabrösa och hädiska berättelser.

Boken är liksom första delen illustrerad av Frank C. Papé. (Jag antar att även tredje delen i Askild & Kärnekulls utgivning av serien (som bara kom att bli tre volymer) alltså Jurgen är illustrerad av Papé, men jag har den i en tidigare utgåva). Papé illustrerade en stor mängd böcker. Hans teckningar till Cabells böcker hör till hans bästa.

onsdag 6 september 2017

Berättelsen om Manuel av James Branch Cabell

"En tredje lakej bar Dom Manuels vapensköld, prydd med Poictesmes stegrande hingst, men de gamla vapnet bar nu en ny devis.
  — Vad betyder detta, grek? hade Dom Manuel frågat.
  — Mundus decipit, sade de honom, är Poictesemes gamla fromma devis; det innebär att världens skeenden endast är fåfänglighet, och att det yttre skenet ingenstädes har någon nämnvärd betydelse.
  — I så fall är er devis ren okunnighet, sade Manuel, och det skulle vara nattsvart otacksamhet av mig, att bära den.
  Alltså hade texten ändrats i enlighet med hans instruktioner, och där stod nu Mundus vult decipi."
övers. Sam J. Lundwall

Berättelsen om Manuel (Figures of Earth) är den första boken i James Branch Cabells svit om sagoriket Poictesme. En svit som innehåller mellan 18 och 23 beroende på hur man räknar.
Det är den första boken i sviten, men inte den bok som skrevs först. Så är romanen Jurgen, som jag skrev om nyligen, den tredje romanen i serien men skrevs två år tidigare.

Huvudpersonen i Berättelsen om Manuel är svinaherden Manuel som genom en serie äventyr blir Dom Manuel. Äventyren påminner om den så kallade skämtsagan. Han vinner både riket och en prinsessa men får ändå inte det eller den han vill. Hans äventyr bevisar Poictesmes devis "mundus vult decipi": världen vill bli bedragen.

måndag 4 september 2017

Ur En våg av John Ashbery 1927 - 2017

Fruktträdgårdar där kvitten och äpplen tycks komma och gå,
Mystiskt, över långa tidsrymder; vattenfall
Och vad de döljer, inklusive vad som kommer sedan — vägar
Och avtagsvägar jämnade för den varsamt sonderande, tillfälliga bilen;
Blomsterröran; allt, kort sagt,
Som får denna uttryckliga jord att vara vad den synes vara i våra
Mest glasartade ögonblick när en kanot under ett lövverk glider ut
På floden och finner den kav lugn, inte särskilt spännande men framför allt
Inget att vara rädd för, hyllar oss
Och vad vi gjort av det

Inget särskilt underligt, men att verka alldaglig
Är ju också konstigt. Bara sättet vi känner på inför alltsammans,
Och inte känslan som sådan, är konstigt, konstigt för oss, som lever
Och vill fortsätta leva under samma närsynta stjärnor, som vi känt
Sedan barndommen då vi tittade ut genom ett fönster, såg dem
Och genast tyckte om dem.
John Ashbery

ur En våg av John Ashbery, övers. Ragnar Strömberg

söndag 3 september 2017

Citerat från veckans läsning

"Vi tar först skjutsvagnen och kommer sedan fram till en tågstation!
  Loken fnyser som åsnor eller bölar som oxar och kastar ut rök genom näsborrarna. Visselsignalerna skär i själen."
ur Barnet av Jules Vallès, övers. Björn Larsson



ur The Unbeatable Squirrel Girl 14 av Erica Henderson (bild) och Ryan North (text)

torsdag 31 augusti 2017

Läst i augusti

Ännu en bra läsmånad.


Margaret Atwood (text) och Johnnie Christmas (bild) - Angel Catbird: To castle Catula
Seriealbum fyllt av det som Margaret Atwood gör bäst: kattordvitsar.

Inger Christensen: Del av labyrinten
Essäsamling av den danska poeten.

Thomas M. Disch: Echo round his bones
Amerikansk SF-roman. Inte nån av Dischs bästa men rätt kul ändå.

Al Ewing (text) och Travel Foreman med flera (bild): Ultimates 2 Volume 2: Eternity War


Jonathan Hickman (text) och Tomm Coker (bild): The Black Monday Murders Vol. 1
Seriealbum där Wall Street och kapitalismen styrs av onda utomjordingar med konstigt alfabet.

Agnes von Krusenstjerna: Dunklet mellan stjärnorna
"De gyllene sommardagarna gledo framåt."
Andra delen av Fattigadel-sviten. Inte riktigt lika bra som första. En del av romanfigurerna är lite som karikatyrer. Som en man som har catchphrasen 'äst tu förbannad?'.

Hope Larson: Gray horses
Tecknad serie  om en fransk student i USA. En fin berättelse.


Bengt Martin: Sodomsäpplet
Svensk roman om en ung homosexuell man. Den var banbrytande när den kom men är fortfarande i dag när temat är vanligare en bra bok.

Jan Myrdal: En illojal europés bekännelser
Omläsning. Den höll utmärkt.

Beth Nugent: Bort
Amerikansk novellsamling.

Sylvia Plath: Dikter
"Den sommaren bar vi svarta glasögon för att gömma våra ögon." (övers. Siv Arb)

August Strindberg: Brev 1 1858-76
Tjänstekvinnans son
Han och hon
En dåres försvarstal
Tjänstekvinnans son och Han och hon är omläsningar. En dåres försvarstal har jag också läst förut men inte i Hans Levanders översättning som skiljer sej en hel del från den tidigare. Alla de tre böckerna hör ihop i en stor självbiografisk svit (jag är bara halvvägs). Ibland räknade Strindberg även sina brev dit.

Axel Strindberg: Stick och ståndpunkter 1
Samling med kulturartiklar och recensioner. (Ja, han är släkt med den andre Strindberg.)

Alan Weisman: Vad händer med världen utan oss?
Fackbok som spekulerar om vad som skulle hända om mänskligheten plötsligt försvann från jordens yta. Bokcirkelbok.

Färden till Västern 5: Den sanna insikten
Det tog bara lite mer än tjugo år men nu har jag till sist läst ut denna kinesiska 1400-talsroman om kung Markatta och de andra.

söndag 27 augusti 2017

Citerat från veckans läsning

"Allt var förstördt ty solen sken och det var vår! Du unnade mig icke vinterns glädje! Hvarför fick jag icke ha mörkret qvar, mörkret för mina tankar, isen för mitt hjerta; hvad ha foglarne här att göra! Jag skulle vilja sätta dem i en stor bur allihop och ge dem saffransbröd så att de dogo; om jag vore Guds son skulle jag bedja min far göra mig en kupa så stor att han rymde alla dessa humlor och bin som bråka deruppe i sälgen och sedan röka ihjel dem med dålig tobak;"
ur brev till Elisabeth "den 20de April. 1875" av August Strindberg i August Strindbergs brev I 1858-1876

"Allt vi äger har vi stulit från varandra."
ur "5 × 25 vinterliga anteckningar till ett sommarprojekt" i Del av labyrinten av Inger Christensen


måndag 21 augusti 2017

Ur Drivhuset av Brian Aldiss 1925 - 2017

"Tystnad rådde i den största delen av skogen.
  Tystnaden tycktes väga lika mycket som den djupa massan av bladverk vilken höljde allt land på planetens dagsida. Det var en tystnad som byggts upp under miljoner och åter miljoner år och som bara fördjupades när solen där uppe i de första stadierna av sitt sammanbrott öste ner mer och mer energi. Liv fanns det överallt, liv i gigantisk skala. Men samma ökade solstrålning som medförde växtlivets triumf hade medfört djurlivets död. Överallt, i tusentals former och förklädnader, härskade växterna. Och växter har inga röster."
ur Drivhuset av Brian Aldiss, övers. Sven Christer Swahn

Citerat från (förra) veckans läsning

"TILL ALLA DEM
som hade dödligt tråkigt i skolan
    eller
som fick gråta i sina familjer
som tyranniserades av sina lärare
    när de var barn
    eller
agades av sina föräldrar
                 — dem tillägnar jag denna bok"
dedikationen till Barnet av Jules Vallès, övers. Björn Larsson

"An infinite series of Nathan Hansards, echoes of echoes, made the same decision, and each died clinging to the same hope: 'I hope he makes it.'"
ur Echo round his bones av Thomas M. Disch

fredag 18 augusti 2017

Jurgen av James Branch Cabell


"Sagan berättar hurusom Jurgen på himmelsfärdsdagen kom till de höga vita murar som omgjorda himmelen. Ty Jurgens förfäder hade, naturligtvis, tänkt sig att helvetet omedelbart gränsade till himmelen, så att de saliga kunde förhöja sin sällhet genom att blicka ned på de fördömdas kval. Just nu tittade en gosseängel över himlamurens bröstvärn."
övers. Nils Nielsen

Den komiska amerikanska fantasyromanen Jurgen (1919) blev åtalad när den kom ut. Vilket gjorde att den sålde bra. Åtalspunkten var obscenitet. Men lika mycket upprörde romanens hädiska innehåll.
I ett avsnitt är vår hjälte Jurgen i himlen och får av Sankte Per veta att det under krigstider finns ett tak mellan jorden och himlen så att änglarna slipper se eländet. Taket hindrar också böner att nå himlen. Förfärat berättar Sankte Per att han hört ett rykte att det under krig finns folk som ber Gud att stödja deras sida.

James Branch Cabells Jurgen är en slags pikareskroman där Jurgen söker kärleken i sina minnen, i fantastiska länder och i himmelen och helvetet. Det är en mycket underhållande berättelse.
Mitt ex av boken har tillhört mina föräldrar som fått den av min morfar. I boken brukade finnas ett kort från honom som tyvärr försvunnit. Där skrev han att Cabell sagts påverkat J. R. R. Tolkien och att detta är tydligt.
Om det är fullt så tydligt vet jag inte. Men liksom Tolkien lånade Cabell från medeltida berättelser.
Men det fins en senare fantasyförfattare som är betydligt närmare Cabell och det är Terry Pratchett.

söndag 13 augusti 2017

Citerat från veckans läsning

"Han hade redan läst fem olika Robinsöner och njutit otroligt av dem. Men i Campes bearbetning hade han såsom alla barn hoppat över moralerna. Varför hata alla barn moraler? Äro de omoraliska av naturen? Ja, svara de nyare moralisterna, ty de äro djur ännu och erkänna icke samhällsfördraget. Ja, men moralen uppträder också för barnet endast med plikter och inga rättigheter. Moralen är därför orättvis mot barnet, och barnet hatar orättvisan."
ur Tjänstekvinnans son av August Strindberg

tisdag 8 augusti 2017

10 av Cornelis Vreeswijks bästa låtar

I dag så skulle Cornelis Vreeswijk ha fyllt 80 år. Han spelade in många bra sånger. Låtarna nedan är tio av mina favoriter. I kronologisk ordning.

Halleluja, jag är frisk igen
På Vreeswijks första LP Ballader och oförskämdheter.
"Cornelis Vreeswijk debuterar härmed på grammofon. Han hoppas givetvis att ni tycker om hans visor. Det är något så löjligt personligt med visor egentligen. Man skickar iväg dem och håller andan: det här är mina visor och jag vill att de ska bli dina." ur baksidestexten av Oscar Hedlund


Grimasch om morgonen
"Du skrattar visor men sjunger skämt". På Ballader och Grimascher. Mer om låten på länken.

Bibbis visa
"Jag har ett armband som är ditt/det är av plast och det är vitt"
På LP:n Tio vackra visor och Personliga Person. Eftersom det inte är Personliga Person så är det väl en vacker visa. Och det är det ju.

Elisabeth
På dubbel-LP:n Poem, ballader och lite blues. Där även en del av Vreeswijks dikter finns med. Vreeswijk hade blivit publicerad som poet i BLM innan han gav ut sin första skiva.

Djävulens sång
På Visor, svarta och röda där Vreeswijk sjunger sånger med texter av Lars Forssell. En av mina favoritskivor. I sången sjunger Djävulen.

Till Jack
På I stället för vykort från 1973. Om Förenta Staternas bombningar av Vietnam. "'Vykort till Jack' är till Jack. Jack är min son och han är nio år gammal nu och börjar fatta saker och ting. Hoppas jag."

Getinghonung à la Berzelii
"Vi ska ta era bolag och karteller/De är ingenting värda ändå/Det är klart att ni sitter där och gnäller/Men va fan ska vi göra då?"
På LP:n Getinghonung. (Detta är en av tre spår på skivan som heter nåt med Getinghonung. Vreeswijks titlar kan vara lite förvirrande.)

Drick ur ditt glas
Från Movitz! Movitz! Andra av Vreeswijks två skivor med Bellman-tolkningar. Vreeswijk hade ett jämfört med tidigare Bellman-tolkare lite mer jordnära sätt att sjunga Bellman.

Jag minns dig Amanda
En sång av den chilenske sångaren Victor Jara. På Cornelis sjunger Victor Jara: Rätten till ett eget liv.

Skyddsrumsboogie
"Ballad rörande det förhållandet att det trots upprepade försäkringar från såväl regeringshåll, såsom ock kommunalt håll, såsom ock provinciell nivå, ändå torde föreligga en påtaglig brist på skyddsrumsutrymmen inom konungarikets gränser." På LP:n Mannen som älskade träd från 1985.
Jag minns ett tv-program där Vreeswijk sjöng denna strax innan han dog.
"Kastar de ut en stackars narr? Blir det skit i skyddsrumsfläkten för att man har med sig sin gitarr?"

Jag gjorde en spotify-lista med låtarna (fast Grimasch om morgonen är en annan version än den på Ballader och Grimascher): 10 av Cornelis Vreeswijks bästa




söndag 6 augusti 2017

Citerat från veckans läsning

"Det har något att göra med min gång.
  Magister Bengtson igen. Men han hade sagt det vänligt, inte alls som kritik bara ett konstaterande, som för att hjälpa honom:
  'Du ska sätta dina fötter stadigt mot jorden, du ska ta ut dina steg och inte trippa fram. Det ser inte bra ut, förstår du. Det ser inte riktigt manligt ut.'
  Magister Bengtson hade skrattat lite, som om han skämdes över sin tillrättavisning."
ur Sodomsäpplet av Bengt Martin

"Sutran som hyllar Den sanna normen, en titel i 90 rullar;/Den fullkomliga visdomens sutra, en titel i 916 rullar;/Det strålande ljusets sutra, en titel i 300 rullar;/Sutran om Det som aldrig begav sig, en titel i 1110 rullar;"
ur Färden till Västern 5: Den sanna insikten, övers. Göran Malmqvist

måndag 31 juli 2017

Läst i juli

Juli har varit en rätt bra läsmånad. 17 böcker om jag räknat rätt. Och det är elva diktsamlingar i Sonja Åkesson-volymen så tjugosju om man skulle räkna dem. Fast hälften av boken läste jag förra månaden. (Varför räknar jag Dikter av Sonja Åkesson som en bok medan jag räknar Fröding-samlingarna en och en trots att jag läser även dem i en samlade dikter-volym? Jag vet inte riktigt. Det är inte så noga.)

Det där som nästan kväver dig av Chimamande Ngozi Adichie
Nigeriansk novellsamling. Flera av novellerna handlar om Nigeria i relation till västvärlden.

Grodd av Gennadij Ajgi
Tjuvasjisk diktsamling. Ajgi är mer känd för sina ryskspråkiga dikter (Tjuvasjien är en delrepublik i Ryssland). I Ellerströms Lilla serien.

Ge mig kuken av Anna Axfors och Elis Burrau
Dikt där alla strofer slutar med monsieur. "ge mig ett förlagskontrakt som du/först tuggat ihop till en liten, liten/boll, monsieur"

Alla kungens hästar av Michèle Bernstein
Fransk kortroman.

Sällsamma historier, red. av Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares
Antologi med märkliga berättelser. Bland annat ett utdrag ur Cocteaus roman nedan.

Kärlekens geografi av Nina Bouraoui
En till fransk kortroman.

Det förtvivlade hjärtat av Jean Cocteau
Ännu en fransk kortroman.

The Wild Storm av Warren Ellis (text) och Jon Davis-Hunt (bild)
Seriealbum med delvis samma seriefigurer som i Warren Ellis tidigare serie The Authority. Fast i en ny kontinuitet typ (superhjälteserier är komplicerade). 

Stänk och flikar av Gustaf Fröding
Diktsamlingen som gjorde att Fröding blev åtalad.


Laid Waste av Julia Gfrörer
Seriealbum om digerdöden.

The Wicked + The Divine Vol. 3: Commercial Suicide av Kieron Gillen (text) och flera (bild)
Det tredje albumet om gudar som rockstjärnor har flera gästtecknare som Tula Lotay och Brandon Graham.

Påminnelser av Madeleine Gustafsson
Artikelsamling.

Svarte natta: Noveller fra et halvt århundre av Espen Haavardsholm
Norskt novellurval. Blandar novellerna vilket gör att man kan se en enhet mellan Haavardsholms tidiga modärnistiska novellistik, hans vänsterradikala noveller och de senare. Nog den bästa boken jag läste den här månaden.

Den keltiska ringen av Björn Larsson
Svensk äventyrsroman om druider. Författaren är mer läst utomlands än här hemma. Han ska vara stor i Italien. En rätt spännande bok.

Vi ses av Bengt Martin och Sonja Åkesson
Brevväxling.

Min ordkynniga penna av Povel Ramel
Samling med olika korta texter. Bland annat en science fiction-novell.

Dikter av Sonja Åkesson
"Jag sitter här och snart ramlar sommaren ner./Jag sitter här. Nu vill jag inte sitta mer."


söndag 30 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"Babianer och elefanter kommer att festa på säden och grönsakerna i Kikuyus närliggande shambas. Det är bara kaffe som har en chans att överleva; djuren är inte särskilt sugna på kaffe"
ur Vad händer med världen utan oss? av Alan Weisman, övers. Patrik Hammarsten

"MODERN: Jaha. Förr stod det om roliga saker i tidningen. Fester och celebriteter och Pearl Harbor och Atombomber.

DOTTERN: Nya tider.

MODERN: Usch, Amerikas framtid är så deprimerande."
ur Konsten att falla i Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet. Tre pjäser av Sara Stridsberg

söndag 23 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"Usch, det var en dålig dag! När jag summerade den på kvällen sa Jarl att jag lät precis som en Becketmonolog; antagligen låter jag så alla kvällar."
ur brev från Sonja Åkesson till Bengt Martin den 4/2 1974

"Jag skulle också kunna låta som en lång evig Becketmonolog utan punktering när jag börjar om detta med att inte kunna sova. Vad är det förresten för fel på Becket?"
ur brev från Bengt Martin till Sonja Åkesson den 8/2 1974
Bägge breven finns i Vi ses av Bengt Martin och Sonja Åkesson

lördag 22 juli 2017

Smurfsvar


         

Jag har fått in rätt svar på de fem smurfdikterna. Här smurfar svaren:
1. 
"Love Minus Zero/No Limit" av förra årets nobelsmurftagare Bob Dylan. På skivan Bringing It All Back Home.

"My love she speaks like silence/Without ideals or violence/She doesn’t have to say she’s faithful/Yet she’s true, like ice, like fire//People carry roses/Make promises by the hours/My love she laughs like the flowers/Valentines can’t buy her"

2. 
"Åkallan och löfte" av Verner von Heidenstam. Också han en gång nobelsmurftagare. Inte mycket av Heidenstam överlevt tidens tand (men jag vet folk som gillar Hans Alenius och Karolinerna). En strof ur denna dikt från Nya dikter har emellertid lite lätt förvanskad blivit till ett talesätt.

"Det är stoltare våga sitt tärningskast,/än tyna med slocknande låge./Det är skönare lyss till en sträng, som brast,/än att aldrig spänna en båge."

3.
ur Oden 1:11 av Horatius
Det är dikten med carpe diem. Som i Gunnar Hardings och Tove Janssons tolkning nedan blir "plocka din dag".

"Var förnuftig och klok, sila ditt vin, hoppas ej mer på det/som en framtid kan ge. Timmarna går. Medan vi talas vid/har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en."

4.
ur Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson
En bilderbok på vers. Bild också Tove Jansson.
"Men vem ska trösts knyttet och att förklara att en sång/är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."


5.
"En gudars like" av Sapfo. Eller dikt 31.
"En gudars like tycks mig den mannen/vara som sitter framför dig och nära/intill kan höra din ljuva röst och ditt underbara skratt//som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet," övers. Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou

Min bror Johannes svarade rätt på ettan, tvåan och fyran på facebook.
"Anonym" svarade rätt i kommentarerna på tvåan och svarade rätt dikt på femman. Men tillskrev den Catullus. Catullus har översatt Sapfos dikt. Så det var på sätt och vis rätt. Jag godkänner det.
Åsa Plesner (@asaplsnr) svarade rätt på trean på twitter.







fredag 21 juli 2017

Smurfa dikten 9


I dag så är det Belgiens nationaldag vilket traditionellt firas med en smurfdiktstävling. Nu för nionde året i rad.
Smurf är ett språk i den belgiska tecknade serien Snurferna av Peyo. Nedan finns fem diktutdrag övetsatta till smurf. Vet du vilka poeterna är? Svara i kommentarerna.

1.
My smurf she smurfs like smurf,
Without smurfs or smurf,
She doesn't have to smurf she's smurfy,
Yet she's true, like smurf, like smurf.

Smurfs smurf smurfs,
Smurf smurfs by the smurfs,
My smurf she smurfs like the smurfs,
Valentines can't smurf her.

2.
Det är smurfigare smurfa sitt smurfkast
än smurfa med smurfande smurf.
Det är smurfigare smurfa till en smurf,
som smurfade, än att aldrig smurfa en smurf.

3.
Var smurfig och klok, smurfa ditt smurf, smurfa ej mer på det
som en framtid kan smurfa. Timmarna smurfar. Medan vi smurfas vid
har vår smurf redan flytt. Smurfa din smurf, smurfa ej på ännu en.

4.
Men vem ska smurfa smurfen och smurfa att en smurf
är bättre än en smurf ifall smurfen är för lång.

5.
En smurfars like tycks mig den smurfen
vara som smurfar framför dig och nära
intill kan smurfa din smurfiga smurf och ditt smurfiga smurf

som visst smurfar mitt smurf att smurfa i bröstet,
ty när jag smurfar på dig, om så bara en smurf,
blir det omöjligt för mig att smurfa, min smurf brister,

onsdag 19 juli 2017

20 av Jan Myrdals bästa böcker

I dag så är det författaren Jan Myrdals 90-årsdag. Han har skrivit många bra böcker och haft ett stort inflytande på svensk litteratur. Och är den författare som jag själv har flest böcker av.
När Myrdal fyllde 85 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. Nu utökar jag den till tjugo böcker. I stället för att vara noga med att det är just de bästa så har jag varierat listan lite. För att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.
Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare på bloggen.

Jubelvår
Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.
(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)


Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser
Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning
Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar
Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)
En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär
Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.
Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)
"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom
Jag frågade på twitter häromdagen vilken som var folks favoritbok av Jan Myrdal. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barnbok fick inte oväntat flest röster.
Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.
Det ska komma en nyutgåva av Barndom på Modernista i början av nästa år.

Ord & Avsikt
Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."


Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)
Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar.

En annan ordning
Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet
En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)
"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar och fotografier.
På några av deras samarbeten så står Kessles namn först där Kessles fotografier har huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

Inför nedräkningen
Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.
Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek
Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."
Det är en självbiografisk roman.

Jan Myrdals produktivitet har minskat något de senaste åren men han fortsätter att skriva. När gatan tog mediemakt, en samling med politiska flygblad från 1870-talet kom förra året och Myrdal har publicerat utdrag ur en jagbok han håller på och skriver på.

måndag 17 juli 2017

söndag 16 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"Jag fick hans ungdom som man får en lätt feber."
ur Kärlekens geografi av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

"En av fienderna klättrade upp till en fönsterglugg, och Gunnar genomborrade honom med sitt spjut.
  — Är Gunnar hemma? frågade belägrarna.   — Jag vet inte, men hans spjut är det, sade den sårade mannen och dog med detta sista skämt på läpparna."
ur "Örfilen" av Andrew Lang i antologin Sällsamma historier, red. av Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares

onsdag 12 juli 2017

Gert Nilson 1941-2017

"En tid tycktes det som om de författare vars böcker vi gav ut bara gick och dog.
  Henry Miller dog och Jean-Paul Sartre dog och Arthur Koestler dog. Och Roland Barthes blev överkörd och dog.
  Men de flesta författare överlevde dock sin publicering.[...]
  Det fina med böcker är ju att de aldrig bara går och dör."
ur "Ur en bokläggares memoarer" av Gert Nilson i Korpen, red. av Bo Ejeby och Gert Nilson

söndag 9 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"'När vi har konstaterat att de har givit sig av kan vi hämta in Tangmunken, göra kalops av honom, steka honom med stark rödpepparsås och sedan njuta en mustig rätt som kommer att skänka oss evigt liv.' En annan småtting klappar händer och ropar: 'Säg inte så! Säg inte så! Tangmunken kommer att smaka mycket bättre om vi ångkokar honom!' En tredje småtting ropar: 'Om vi kokar honom i vatten sparar vi mycket ved!' En fjärde småtting kommer med ännu ett förslag: 'Eftersom Tangmunkens kött är en sällsynt läckerhet bör vi salta in det så att vi kan njuta det en längre tid.'"
ur Färden till Västern 5: Den sanna insikten, övers. Göran Malmqvist

"De fleste som skriver, er naturligtvis hyklere. Det kjenner vi oss overbevist om."
ur "Rykter" i Svarte natta av Espen Haavardsholm

lördag 8 juli 2017

Pojkhjärtan


Pojkhjärtan (1989) av Max Cabanes är ett seriealbum bestående av kortare delvis självbiografiska berättelser.
I den första serien "Roberta" så skickas den nioårige huvudpersonen Max till landet efter att hans mor dött. Där spionerar han på två flickor, en yngre och en äldre.

Berättelserna har något bittersött sentimentalt över sej. Det sexuella framställs som både lockande och skrämmande. "Sedan dess känner jag ingången till helvetet och till paradiset: Den är en och samma." (övers. Horst Schröder)
Max blir äldre genom albumet. De tidigaste berättelserna är de bästa.

Jag vet inte mycket om Cabanes förutom att han är en fransk serietecknare som gett ut flera album. En del av berättelserna i Pojkhjärtan och en del andra serier har gått i Epix.
Pojkhjärtan går fortfarande att köpa på Adlibris.

fredag 7 juli 2017

Doktor Murkes samlade tystnad och andra satirer


"De två sista dagarna hade Murke hört ordet konst lite väl tätt ur Bur-Malottkes mun; det förekom exakt etthundratrettiofyra gånger i de båda föredragen; och som han lyssnat på föredragen tre gånger hade han alltså hört ordet konst fyrahundratvå gånger, något för ofta för att känna sig road av en konversation i ämnet."
ur "Doktor Murkes samlade tystnad, övers. Per Erik Wahlund

Doktor Murkes samlade tystnad är en tunn bok. Den kom ut i slutet av 50-talet och innehåller fem noveller av den tyske författaren Heinrich Böll. Jag har tidigare skrivit om anti-julnovellen "Ej blott i juletid". Jag kan inte riktigt bestämma mej för om den eller titelnovellen är bäst i boken (de övriga tre novellerna är också bra).

"Doktor Murkes samlade tystnad" handlar om Murke som jobbar på radion och samlar på klipp med tystnad. Han tvingas lyssna igenom en kulturskribents gamla krönikor för att i dem byta ut ordet "Gud" mot "det högre väsende vi tillbedja".
Det är en mycket rolig novell.

Samlingen kom i en nyutgåva för ett tag sen. Eller så snarare så kom en bok med samma namn ut. För den innehåller ytterligare en bunt noveller ur Bölls skriftställarskap. Och är alltså inte lika tunn. I den utgåvan finns också av någon anledning Bölls nobelprisföreläsning med men det kan man ju hoppa över som man traditionellt gör med nobelprisföreläsningar.

söndag 2 juli 2017

Citerat ur veckans läsning

"Det är väl känt att alla odjur lever på Ceylon och att de alla håller till i en enda citron. En blind man skär upp citronen och alla jättarna dör."
ur "Den okände räddaren" ur Indian Antiquary, i antologin Sällsamma historier, red. Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares, övers. Torsten Ekbom

"Och i dagboken (15/1 1917): 'Förstådd vill man ju inte bli — något så snaskigt!'"
ur "Artesiska brunnar: Om Klara Johanson" i Påminnelser av Madeleine Gustafsson

fredag 30 juni 2017

Läst i juni

Juni var en rätt bra läsmånad. Alla böckerna nedan är bra.

Elis Burrau - och vi fortsatte att göra någonting rörande
Svensk diktsamling. "räck upp handen/alla som gjort något/under sommaren"

Marie Calloway - vad tjänade jag för syfte i ditt liv


Kieron Gillen (text) och Jamie McKelvie (bild) - The Wicked + The Divine Vol. 1: The Faust Act
och
The Wicked + The Divine Vol. 2: Fandemonium
Tecknad serie där gudar reinkarneras som rockstjärnor var nittionde år. Fast det är vanliga människor som får dessa rockgudars krafter, typ. Gillen och McKelvie har gjort serier tillsammans om musikens magiska kraft tidigare. Serien har en spellista på Spotify.

Felicitas Hoppe - Abu Telfan
Novellhäfte. Blev sugen på att läsa mer av denna tyska författare.

Mare Kandre - Aliide, Aliide
Barndomsskildring.

Karl Ove Knausgård - Om hösten
Var och en av de här essäerna, som påstås vara skrivna som ett slags brev till Karl Ove Knausgårds (då) ofödda dotter ("gud vad skönt det är att pissa på sig" skriver Karl Ove Knausgård till sin ofödda dotter), är väl rätt bra. Men tillsammans blir de lite mycket. Jag vet inte om jag kommer att läsa de andra delarna.
Boken är illustrerad av Vanessa Baird.

Agnes von Krusenstjerna - Eldsbuketten och andra noveller
och
Fattigadel del 1
Förra månaden läste jag min första Krusenstjerna-novell. Nu har jag läst lite mer. Gillar framförallt Fattigadel (som både är namnet på romansviten och på romansvitens första del, det är lite förvirrande). Intressant att läsa efter Kandres bok ovan.

Carl Sandburg - Himlavalv av morgondagar
Jag var helt säker på att jag hade läst den här. Men när jag tog fram den för att leta upp en dikt så vara bara första sidorna i dikturvalet uppsprättat. En fördel med böcker man mådte sprätta. Det är motsvarigheten till när datorn säjer åt en att man läst en sak. "Maj drar bort, vallmorna kommer, sommarsusande:/gör det till en vallmosommar, moder" (övers. Artur Lundkvist)

Göran Sonnevi - Det omöjliga
och
Sekvenser mot Omega
Göran Sonnevis Det omöjliga (som var en omläsning), kom ut 1975, Sekvenser mot Omega kom ut i år. Uppmärksamheten kring den senare fick mej att läsa om den förra, en av Sonnevis största succéer ("Hittills tryckt i 45.000 exemplar!" står det på min pocketutgåva av boken). Den höll bra och gjorde mej sugen på att läsa den senare. Som också vart bra.
"Redan känslan av uppbrott   Sista dagen i juni   I morgon/reser vi" (ur Sekvenser mot Omega)

Tomas Tranströmer - Tolkningar
En samling med Tranströmers dikttolkningar. Ibland med hjälp av andra poeter. En del av dem hade jag läst förut.



Eric Kostiuk Williams - Babybel Wax Bodysuit
Kanadensisk serietidning. Nominerad till en Eisner för bästa One shot/Single issue. Innehåller dels en självbiografisk serie om att hänga på internetforum och en serie om en framtida cyborg-version av Britney Spears. Den förra är bättre men bägge är bra och jag gillar Kostiuk Williams teckningar.
Födelsedagspresent.

Ebba Witt-Brattström - Kulturmannen och andra texter
Essäer. Lite ojämn som såna här samlingar oftast är. Men flera av texterna är mycket intressanta.

Juli Zeh - Den skänkta timmen
Den skänkta timmen i novellen (det är ett sånt där novellhäfte) är timmen som fördubblas när man övergår till sommartid eller till vintertid (jag kan aldrig hålla isär det där).


onsdag 28 juni 2017

vad tjänade jag för syfte i ditt liv av Marie Calloway


Adrien Brody i Marie Calloways novell "adrien brody" är inte skådespelaren med det namnet utan en tunnhårig journalist som skriver i nättidskrifter om hipsters ur ett marxistiskt perspektiv.
Novellens berättare (som också heter Marie Calloway) har stämt träff med honom efter att ha läst och uppskattat hans texter. Han är en bra bit äldre henne.
De diskuterar pornografi och den akademiska vänstern och har sex med varandra.

Om man söker på nätet om "adrien brody" så får man snabbt fram hans riktiga namn. Det är ingen jag känner till. Men för folk som känner honom var det tydligen uppenbart vem han är. Kanske är drt inte så många som skriver om hipsters ur ett marxistiskt perspektiv.
Detta har styrt diskussionen om novellen. Det finns inlägg för och emot.

Att sånt här intresserar folk är inget nytt. När August Strindbergs Svarta fanor kom ut så såldes exemplar med förebildernas namn inskrivna till högre pris. Men det kan överskugga själva berättelsen. Som närmast är en slags satir över en viss slags vänstermänniskor. Också en inte helt realistisk berättelse. Huvudpersonerna pratar om Gramsci medan de har sex. Vilket jag tror vore svårt att göra. Den är tyvärr lite långrandig. De går och köper kondomer två gånger. Calloway överskattar här läsarens intresse för kondominköp.

Att titelpersonen troligen är baserad på en mindre känd amerikansk journalist hör ändå till historien här. Eller snarare till historien i novellen efter denna i vad tjänade jag för syfte i ditt liv: "jeremy lin". Som handlar om när berättaren/Calloway träffar Jeremy Lin (som är Tao Lin) efter att "adrien brody" gjort skandalsuccé på nätet. Som novell är den sämre men mer intressant än "adrien brody".

Tao Lin nämns även i "adrien brody". Han är en förgrundsfigur i alt-lit. En litterär rörelse där de använder mycket facebook och twitter och är märkligt fascinerade av klädkedjan American Apparel (den nämns både i "adrien brody" och "jeremy lin"). Calloway är väl en del av denna våg. Men känns lite annorlunda än det (lilla) andra jag läst av den.

Förlaget IT-LIT eller Carl Lindsten Bokförlag (Carl Lindsten har också översatt boken) 3har tidigare gett ut en av Lins diktsamlingar i form av ett modemagasin. vad tjänade jag för syfte i ditt liv är en premiumsatsning där förlaget sätter ett högre pris på sina förstautgåvor. Den kostar mer än 800 spänn på nätbokhandlarna och 600 spänn från förlaget. Förutom novellerna är det bilder från Calloways chattar, pixlade nakenbilder och en bild på Calloway med sperma utsmetat på ansiktet (den bilden illustrerar en episod ur "adrien brody").
Här finns också utdrag ur hatmejl Calloway fått efter "adrien brody".

Förutom "adrien brody" och "jeremy lin" så innehåller boken sju noveller som alla berättar om sexuella möten Calloway haft. Från den första där Calloway är 18 år och förlorar oskulden tills när hon är 22. I en del av dessa säljer berättaren sex. Novellerna är ibland mycket obehagliga.

Bäst av novellerna är den första. I den så är sexskildringen detaljerad utan att vara pornografisk. Och säjer något om berättaren i novellen.

Boken är lite ojämn. Men det är tydligt att Calloway har talang (jeremy lin säjer sej känna en motvilja mot ordet talangfull i "jeremy lin"). Nu skrevs "adrien brody" 2011. Boken kom ut i Förenta staterna 2013. Calloway har inte gett ut nåt nytt sen dess. Kanske har hennes författarskap blivit ett offer för uppmärksamheten "adrien brody" fick.
Fast Marie Calloway säjs vara en pseudonum. Man kan ju alltid hoppas att hon fortsatt skriva under ett annat namn.