söndag 23 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"Usch, det var en dålig dag! När jag summerade den på kvällen sa Jarl att jag lät precis som en Becketmonolog; antagligen låter jag så alla kvällar."
ur brev från Sonja Åkesson till Bengt Martin den 4/2 1974

"Jag skulle också kunna låta som en lång evig Becketmonolog utan punktering när jag börjar om detta med att inte kunna sova. Vad är det förresten för fel på Becket?"
ur brev från Bengt Martin till Sonja Åkesson den 8/2 1974
Bägge breven finns i Vi ses av Bengt Martin och Sonja Åkesson

lördag 22 juli 2017

Smurfsvar


         

Jag har fått in rätt svar på de fem smurfdikterna. Här smurfar svaren:
1. 
"Love Minus Zero/No Limit" av förra årets nobelsmurftagare Bob Dylan. På skivan Bringing It All Back Home.

"My love she speaks like silence/Without ideals or violence/She doesn’t have to say she’s faithful/Yet she’s true, like ice, like fire//People carry roses/Make promises by the hours/My love she laughs like the flowers/Valentines can’t buy her"

2. 
"Åkallan och löfte" av Verner von Heidenstam. Också han en gång nobelsmurftagare. Inte mycket av Heidenstam överlevt tidens tand (men jag vet folk som gillar Hans Alenius och Karolinerna). En strof ur denna dikt från Nya dikter har emellertid lite lätt förvanskad blivit till ett talesätt.

"Det är stoltare våga sitt tärningskast,/än tyna med slocknande låge./Det är skönare lyss till en sträng, som brast,/än att aldrig spänna en båge."

3.
ur Oden 1:11 av Horatius
Det är dikten med carpe diem. Som i Gunnar Hardings och Tove Janssons tolkning nedan blir "plocka din dag".

"Var förnuftig och klok, sila ditt vin, hoppas ej mer på det/som en framtid kan ge. Timmarna går. Medan vi talas vid/har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en."

4.
ur Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson
En bilderbok på vers. Bild också Tove Jansson.
"Men vem ska trösts knyttet och att förklara att en sång/är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."


5.
"En gudars like" av Sapfo. Eller dikt 31.
"En gudars like tycks mig den mannen/vara som sitter framför dig och nära/intill kan höra din ljuva röst och ditt underbara skratt//som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet," övers. Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou

Min bror Johannes svarade rätt på ettan, tvåan och fyran på facebook.
"Anonym" svarade rätt i kommentarerna på tvåan och svarade rätt dikt på femman. Men tillskrev den Catullus. Catullus har översatt Sapfos dikt. Så det var på sätt och vis rätt. Jag godkänner det.
Åsa Plesner (@asaplsnr) svarade rätt på trean på twitter.







fredag 21 juli 2017

Smurfa dikten 9


I dag så är det Belgiens nationaldag vilket traditionellt firas med en smurfdiktstävling. Nu för nionde året i rad.
Smurf är ett språk i den belgiska tecknade serien Snurferna av Peyo. Nedan finns fem diktutdrag övetsatta till smurf. Vet du vilka poeterna är? Svara i kommentarerna.

1.
My smurf she smurfs like smurf,
Without smurfs or smurf,
She doesn't have to smurf she's smurfy,
Yet she's true, like smurf, like smurf.

Smurfs smurf smurfs,
Smurf smurfs by the smurfs,
My smurf she smurfs like the smurfs,
Valentines can't smurf her.

2.
Det är smurfigare smurfa sitt smurfkast
än smurfa med smurfande smurf.
Det är smurfigare smurfa till en smurf,
som smurfade, än att aldrig smurfa en smurf.

3.
Var smurfig och klok, smurfa ditt smurf, smurfa ej mer på det
som en framtid kan smurfa. Timmarna smurfar. Medan vi smurfas vid
har vår smurf redan flytt. Smurfa din smurf, smurfa ej på ännu en.

4.
Men vem ska smurfa smurfen och smurfa att en smurf
är bättre än en smurf ifall smurfen är för lång.

5.
En smurfars like tycks mig den smurfen
vara som smurfar framför dig och nära
intill kan smurfa din smurfiga smurf och ditt smurfiga smurf

som visst smurfar mitt smurf att smurfa i bröstet,
ty när jag smurfar på dig, om så bara en smurf,
blir det omöjligt för mig att smurfa, min smurf brister,

onsdag 19 juli 2017

20 av Jan Myrdals bästa böcker

I dag så är det författaren Jan Myrdals 90-årsdag. Han har skrivit många bra böcker och haft ett stort inflytande på svensk litteratur. Och är den författare som jag själv har flest böcker av.
När Myrdal fyllde 85 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. Nu utökar jag den till tjugo böcker. I stället för att vara noga med att det är just de bästa så har jag varierat listan lite. För att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.
Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare på bloggen.

Jubelvår
Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.
(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)


Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser
Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning
Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar
Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)
En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär
Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.
Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)
"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom
Jag frågade på twitter häromdagen vilken som var folks favoritbok av Jan Myrdal. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barnbok fick inte oväntat flest röster.
Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.
Det ska komma en nyutgåva av Barndom på Modernista i början av nästa år.

Ord & Avsikt
Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."


Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)
Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar.

En annan ordning
Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet
En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)
"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar och fotografier.
På några av deras samarbeten så står Kessles namn först där Kessles fotografier har huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

Inför nedräkningen
Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.
Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek
Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."
Det är en självbiografisk roman.

Jan Myrdals produktivitet har minskat något de senaste åren men han fortsätter att skriva. När gatan tog mediemakt, en samling med politiska flygblad från 1870-talet kom förra året och Myrdal har publicerat utdrag ur en jagbok han håller på och skriver på.

måndag 17 juli 2017

söndag 16 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"Jag fick hans ungdom som man får en lätt feber."
ur Kärlekens geografi av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

"En av fienderna klättrade upp till en fönsterglugg, och Gunnar genomborrade honom med sitt spjut.
  — Är Gunnar hemma? frågade belägrarna.   — Jag vet inte, men hans spjut är det, sade den sårade mannen och dog med detta sista skämt på läpparna."
ur "Örfilen" av Andrew Lang i antologin Sällsamma historier, red. av Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares

onsdag 12 juli 2017

Gert Nilson 1941-2017

"En tid tycktes det som om de författare vars böcker vi gav ut bara gick och dog.
  Henry Miller dog och Jean-Paul Sartre dog och Arthur Koestler dog. Och Roland Barthes blev överkörd och dog.
  Men de flesta författare överlevde dock sin publicering.[...]
  Det fina med böcker är ju att de aldrig bara går och dör."
ur "Ur en bokläggares memoarer" av Gert Nilson i Korpen, red. av Bo Ejeby och Gert Nilson

söndag 9 juli 2017

Citerat från veckans läsning

"'När vi har konstaterat att de har givit sig av kan vi hämta in Tangmunken, göra kalops av honom, steka honom med stark rödpepparsås och sedan njuta en mustig rätt som kommer att skänka oss evigt liv.' En annan småtting klappar händer och ropar: 'Säg inte så! Säg inte så! Tangmunken kommer att smaka mycket bättre om vi ångkokar honom!' En tredje småtting ropar: 'Om vi kokar honom i vatten sparar vi mycket ved!' En fjärde småtting kommer med ännu ett förslag: 'Eftersom Tangmunkens kött är en sällsynt läckerhet bör vi salta in det så att vi kan njuta det en längre tid.'"
ur Färden till Västern 5: Den sanna insikten, övers. Göran Malmqvist

"De fleste som skriver, er naturligtvis hyklere. Det kjenner vi oss overbevist om."
ur "Rykter" i Svarte natta av Espen Haavardsholm

lördag 8 juli 2017

Pojkhjärtan


Pojkhjärtan (1989) av Max Cabanes är ett seriealbum bestående av kortare delvis självbiografiska berättelser.
I den första serien "Roberta" så skickas den nioårige huvudpersonen Max till landet efter att hans mor dött. Där spionerar han på två flickor, en yngre och en äldre.

Berättelserna har något bittersött sentimentalt över sej. Det sexuella framställs som både lockande och skrämmande. "Sedan dess känner jag ingången till helvetet och till paradiset: Den är en och samma." (övers. Horst Schröder)
Max blir äldre genom albumet. De tidigaste berättelserna är de bästa.

Jag vet inte mycket om Cabanes förutom att han är en fransk serietecknare som gett ut flera album. En del av berättelserna i Pojkhjärtan och en del andra serier har gått i Epix.
Pojkhjärtan går fortfarande att köpa på Adlibris.

fredag 7 juli 2017

Doktor Murkes samlade tystnad och andra satirer


"De två sista dagarna hade Murke hört ordet konst lite väl tätt ur Bur-Malottkes mun; det förekom exakt etthundratrettiofyra gånger i de båda föredragen; och som han lyssnat på föredragen tre gånger hade han alltså hört ordet konst fyrahundratvå gånger, något för ofta för att känna sig road av en konversation i ämnet."
ur "Doktor Murkes samlade tystnad, övers. Per Erik Wahlund

Doktor Murkes samlade tystnad är en tunn bok. Den kom ut i slutet av 50-talet och innehåller fem noveller av den tyske författaren Heinrich Böll. Jag har tidigare skrivit om anti-julnovellen "Ej blott i juletid". Jag kan inte riktigt bestämma mej för om den eller titelnovellen är bäst i boken (de övriga tre novellerna är också bra).

"Doktor Murkes samlade tystnad" handlar om Murke som jobbar på radion och samlar på klipp med tystnad. Han tvingas lyssna igenom en kulturskribents gamla krönikor för att i dem byta ut ordet "Gud" mot "det högre väsende vi tillbedja".
Det är en mycket rolig novell.

Samlingen kom i en nyutgåva för ett tag sen. Eller så snarare så kom en bok med samma namn ut. För den innehåller ytterligare en bunt noveller ur Bölls skriftställarskap. Och är alltså inte lika tunn. I den utgåvan finns också av någon anledning Bölls nobelprisföreläsning med men det kan man ju hoppa över som man traditionellt gör med nobelprisföreläsningar.

söndag 2 juli 2017

Citerat ur veckans läsning

"Det är väl känt att alla odjur lever på Ceylon och att de alla håller till i en enda citron. En blind man skär upp citronen och alla jättarna dör."
ur "Den okände räddaren" ur Indian Antiquary, i antologin Sällsamma historier, red. Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares, övers. Torsten Ekbom

"Och i dagboken (15/1 1917): 'Förstådd vill man ju inte bli — något så snaskigt!'"
ur "Artesiska brunnar: Om Klara Johanson" i Påminnelser av Madeleine Gustafsson

fredag 30 juni 2017

Läst i juni

Juni var en rätt bra läsmånad. Alla böckerna nedan är bra.

Elis Burrau - och vi fortsatte att göra någonting rörande
Svensk diktsamling. "räck upp handen/alla som gjort något/under sommaren"

Marie Calloway - vad tjänade jag för syfte i ditt liv


Kieron Gillen (text) och Jamie McKelvie (bild) - The Wicked + The Divine Vol. 1: The Faust Act
och
The Wicked + The Divine Vol. 2: Fandemonium
Tecknad serie där gudar reinkarneras som rockstjärnor var nittionde år. Fast det är vanliga människor som får dessa rockgudars krafter, typ. Gillen och McKelvie har gjort serier tillsammans om musikens magiska kraft tidigare. Serien har en spellista på Spotify.

Felicitas Hoppe - Abu Telfan
Novellhäfte. Blev sugen på att läsa mer av denna tyska författare.

Mare Kandre - Aliide, Aliide
Barndomsskildring.

Karl Ove Knausgård - Om hösten
Var och en av de här essäerna, som påstås vara skrivna som ett slags brev till Karl Ove Knausgårds (då) ofödda dotter ("gud vad skönt det är att pissa på sig" skriver Karl Ove Knausgård till sin ofödda dotter), är väl rätt bra. Men tillsammans blir de lite mycket. Jag vet inte om jag kommer att läsa de andra delarna.
Boken är illustrerad av Vanessa Baird.

Agnes von Krusenstjerna - Eldsbuketten och andra noveller
och
Fattigadel del 1
Förra månaden läste jag min första Krusenstjerna-novell. Nu har jag läst lite mer. Gillar framförallt Fattigadel (som både är namnet på romansviten och på romansvitens första del, det är lite förvirrande). Intressant att läsa efter Kandres bok ovan.

Carl Sandburg - Himlavalv av morgondagar
Jag var helt säker på att jag hade läst den här. Men när jag tog fram den för att leta upp en dikt så vara bara första sidorna i dikturvalet uppsprättat. En fördel med böcker man mådte sprätta. Det är motsvarigheten till när datorn säjer åt en att man läst en sak. "Maj drar bort, vallmorna kommer, sommarsusande:/gör det till en vallmosommar, moder" (övers. Artur Lundkvist)

Göran Sonnevi - Det omöjliga
och
Sekvenser mot Omega
Göran Sonnevis Det omöjliga (som var en omläsning), kom ut 1975, Sekvenser mot Omega kom ut i år. Uppmärksamheten kring den senare fick mej att läsa om den förra, en av Sonnevis största succéer ("Hittills tryckt i 45.000 exemplar!" står det på min pocketutgåva av boken). Den höll bra och gjorde mej sugen på att läsa den senare. Som också vart bra.
"Redan känslan av uppbrott   Sista dagen i juni   I morgon/reser vi" (ur Sekvenser mot Omega)

Tomas Tranströmer - Tolkningar
En samling med Tranströmers dikttolkningar. Ibland med hjälp av andra poeter. En del av dem hade jag läst förut.



Eric Kostiuk Williams - Babybel Wax Bodysuit
Kanadensisk serietidning. Nominerad till en Eisner för bästa One shot/Single issue. Innehåller dels en självbiografisk serie om att hänga på internetforum och en serie om en framtida cyborg-version av Britney Spears. Den förra är bättre men bägge är bra och jag gillar Kostiuk Williams teckningar.
Födelsedagspresent.

Ebba Witt-Brattström - Kulturmannen och andra texter
Essäer. Lite ojämn som såna här samlingar oftast är. Men flera av texterna är mycket intressanta.

Juli Zeh - Den skänkta timmen
Den skänkta timmen i novellen (det är ett sånt där novellhäfte) är timmen som fördubblas när man övergår till sommartid eller till vintertid (jag kan aldrig hålla isär det där).


onsdag 28 juni 2017

vad tjänade jag för syfte i ditt liv av Marie Calloway


Adrien Brody i Marie Calloways novell "adrien brody" är inte skådespelaren med det namnet utan en tunnhårig journalist som skriver i nättidskrifter om hipsters ur ett marxistiskt perspektiv.
Novellens berättare (som också heter Marie Calloway) har stämt träff med honom efter att ha läst och uppskattat hans texter. Han är en bra bit äldre henne.
De diskuterar pornografi och den akademiska vänstern och har sex med varandra.

Om man söker på nätet om "adrien brody" så får man snabbt fram hans riktiga namn. Det är ingen jag känner till. Men för folk som känner honom var det tydligen uppenbart vem han är. Kanske är drt inte så många som skriver om hipsters ur ett marxistiskt perspektiv.
Detta har styrt diskussionen om novellen. Det finns inlägg för och emot.

Att sånt här intresserar folk är inget nytt. När August Strindbergs Svarta fanor kom ut så såldes exemplar med förebildernas namn inskrivna till högre pris. Men det kan överskugga själva berättelsen. Som närmast är en slags satir över en viss slags vänstermänniskor. Också en inte helt realistisk berättelse. Huvudpersonerna pratar om Gramsci medan de har sex. Vilket jag tror vore svårt att göra. Den är tyvärr lite långrandig. De går och köper kondomer två gånger. Calloway överskattar här läsarens intresse för kondominköp.

Att titelpersonen troligen är baserad på en mindre känd amerikansk journalist hör ändå till historien här. Eller snarare till historien i novellen efter denna i vad tjänade jag för syfte i ditt liv: "jeremy lin". Som handlar om när berättaren/Calloway träffar Jeremy Lin (som är Tao Lin) efter att "adrien brody" gjort skandalsuccé på nätet. Som novell är den sämre men mer intressant än "adrien brody".

Tao Lin nämns även i "adrien brody". Han är en förgrundsfigur i alt-lit. En litterär rörelse där de använder mycket facebook och twitter och är märkligt fascinerade av klädkedjan American Apparel (den nämns både i "adrien brody" och "jeremy lin"). Calloway är väl en del av denna våg. Men känns lite annorlunda än det (lilla) andra jag läst av den.

Förlaget IT-LIT eller Carl Lindsten Bokförlag (Carl Lindsten har också översatt boken) 3har tidigare gett ut en av Lins diktsamlingar i form av ett modemagasin. vad tjänade jag för syfte i ditt liv är en premiumsatsning där förlaget sätter ett högre pris på sina förstautgåvor. Den kostar mer än 800 spänn på nätbokhandlarna och 600 spänn från förlaget. Förutom novellerna är det bilder från Calloways chattar, pixlade nakenbilder och en bild på Calloway med sperma utsmetat på ansiktet (den bilden illustrerar en episod ur "adrien brody").
Här finns också utdrag ur hatmejl Calloway fått efter "adrien brody".

Förutom "adrien brody" och "jeremy lin" så innehåller boken sju noveller som alla berättar om sexuella möten Calloway haft. Från den första där Calloway är 18 år och förlorar oskulden tills när hon är 22. I en del av dessa säljer berättaren sex. Novellerna är ibland mycket obehagliga.

Bäst av novellerna är den första. I den så är sexskildringen detaljerad utan att vara pornografisk. Och säjer något om berättaren i novellen.

Boken är lite ojämn. Men det är tydligt att Calloway har talang (jeremy lin säjer sej känna en motvilja mot ordet talangfull i "jeremy lin"). Nu skrevs "adrien brody" 2011. Boken kom ut i Förenta staterna 2013. Calloway har inte gett ut nåt nytt sen dess. Kanske har hennes författarskap blivit ett offer för uppmärksamheten "adrien brody" fick.
Fast Marie Calloway säjs vara en pseudonum. Man kan ju alltid hoppas att hon fortsatt skriva under ett annat namn.

söndag 25 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Senegalesiskan sa att hon närapå kräktes när en professor på Sorbonne sa till henne att Conrad i själva verket stod på hennes sida, som om hon inte själv kunde avgöra vem som stod på hennes sida. Ujunwa började hoppa upp och ned och babbla gallimatias för att härma Conrads afrikaner och kände sig härligt yr i huvudet av vinet."
ur "Jumping Monkey Hill" i Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie, övers. Ragnar Strömberg

"'Vad är det du säger? utbrister Sandmunken. 'Var och en måste väl dra sitt strå till stacken. Även en fjärt gör väl sitt till för att öka vindstyrkan!'"
ur Färden till Västern 5: Den sanna insikten, övers. Göran Malmqvist

söndag 18 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Men åskan kommer som kanonmuller   Medan televisionen är/utslagen/av de elektromagnetiska störningarna   Sedan återkommer bilden av världen, falsk"
ur "Ormöga; nionde dikten; 2013" i Sekvenser mot Omega av Göran Sonnevi

"Han började prata om olika saker.
  'Jag tycker alltid att det känns konstigt att prata när man har sex' sa jag.
  'Det är ju den bästa biten' insisterade han, flinande.
  'Ska vi prata om Gramsci' sa jag.
  'Okej' sa han och så gjorde vi det."
ur "Adrien Brody" i Vad tjänade jag för syfte i ditt liv av Marie Calloway, övers. Carl Lindsten

torsdag 15 juni 2017

Stry Terraries tio bästa låtar

I dag fyller den svenske rockmusikern Stry Terrarie 60 år. Stry Terrarie har varit med i flera band. Kriminella Gitarrer, Stry och stripparna, Garbochock, Ebba Grön, (Rymd)imperiet och Babylon Blues.
För att fira hans 60-årsdag har jag gjort den här listan med tio av hans bästa sånger, i kronologisk ordning.


Ritual med Garbochock
Titelspåret till Stry Terraries första fullängdsalbum som kom 1980. En märklig newwave-skiva. Joakim Thåström har sagt att det är "den bästa svenska plattan som någonsin spelats in". Vilket jag tycker är att överdriva något. Men det är ett intressant album och viktigt i Stry-diskografin. Sången "Ritual" skrevs tillsammans med Mikael Vestergren.

Kandidat med Rymdimperiet
På de två singlar och en maxisingel som gruppen Rymdimperiet (döpt efter filmen Rymdimperiet slår tillbaka) hann ge ut innan den tappade Rymd och blev Imperiet så var fler sånger av Stry Terrarie än av Thåström. "Kandidat" ("Vem skapar kaos skapar gråt skapar lust?/Hon är ingen kandidat") ligger på en maxisingel där tre sånger är av Stry Terrarie och en av Thåström.

Jag kan inte leva utan dej med Imperiet
"Det är så tomt/jag skjuter flugor med luftgevär"
På Ebba Gröns och Imperiets skivor så står det inte vilka sånger som skrivits av Stry Terrarie. Men det går att se på internet. Den här sången från mini-lpn Imperiet (utgiven på CD tillsammans med Rasera) är emellertid omisskänligt Stry. En kärlekssång där frasen "jag kan inte leva utan dej" får en närmast besatt innebörd.

Jag är kär med Babylon Blues
"jag skulle kunna bli förrädare/bara för att kunna fly tillsammans med dej"
Stry Terrarie lämnade Imperiet efter två skivor och bildade gruppen Babylon Blues. Den här är från deras första album I labyrintens hjärta från 1986. En skiva jag tycker är en kandidat till den bästa svenska platta som någonsin spelats in.

En stenig väg med Babylon Blues
Det finns ibland ett religiöst tema i Stry Terraries låtar. Som i den här vackra sången (också från I labyrintens hjärta). "Det är en stenig väg Gud/har lagt åt mej"

Sponkad med Babylon Blues
"En platta ska innehålla olika sorters låtar" har Stry Terrarie sagt. Och "Sponkad" på I labyrintens hjärta är en annorlunda sorts låt än "En stenig väg" och "Jag är kär" men minst lika bra.



Jesus eller Djävulen med Babylon Blues
"Det var då jag kom ihåg/vad min mamma sa/Alla goda ting är tre/så önska vad du vill"
Om jag förstått texten rätt så handlar den om en person som först önskat bort Djävulen och sen Jesus och nu måste välja vem av dem han ska önska tillbaka.
Utgiven på maxisingel. Stry Terrarie bytte namn till Stry Kanarie på den här skivan av någon anledning.

En osalig sång med Babylon Blues
På Babylon Blues andra album Utanför Eden (1987). Stry heter fortfarande Stry Kanarie. En rad som "Det har ett namn och det stavas blues" borde vara dålig men lyckas på nåt sätt vara bra.

Cadillac, cadillac med Babylon Blues
Avslutar Utanför Eden. Ett album som är aningens sämre än I labyrintens hjärta men fortfarande mycket bra.

Glädje kan va danska barer med Stry & Babylon Blues
Inför det tredje albumet så bytte bandet namn till Stry & Babylon Blues. På skivan kallas Stry bara Stry.
"Glädje kan va trottoarer/fulla utav/danska barer/Glädje kan va tusen städer/smyckade/av vackert väder"

(De flesta sångerna ovan finns på spotify. Jesus eller djävulen finns på youtube, Glädje kan va danska barer finns tyvärr inte på någon av ställena. Men den finns på samlings-CD:n Stry. Som är en rätt bra samling.)

onsdag 14 juni 2017

Ur Förbjudet område av Juan Goytisolo (1931-2017)

"En dag åker ni till Torrentbó i DKW:n. Du sitter i framsätet i knät på mor. Vid kröken uppför backen vid San Vicente de Montalt tappar far plötsligt kontrollen över bilen och kör rakt in i en platan. När du slår huvudet i vindrutan får du djupa jack i huvudet, pannan och näsryggen: ärr som märker dig för all framtid. Vaga hågkomster av skriken, smärtan, mors gråt, apotekaren som svimmade när han fick se dig. Tillbaka i Barcelona, bandagerad, omgiven av omsorger och leksaker: där du sitter på golvet bland alla presenter fylls du av den ljuva känslan av att vara världens härskare."
ur Förbjudet område av Juan Goytisolo övers. Ulla Roseen

tisdag 13 juni 2017

Ur Dårfinkar & Dönickar av Ulf Stark (1944-2017)

"Sen är jag faktiskt en smula nyfiken på vad som kommer efteråt. För dönickarna är saken kanske klar. Antingen en evig sömn eller ett evigt liv. Men för oss dårfinkar måste det vara nånting osäkert. Om allting vore klart och uppenbart då skulle det inte finnas nåra dårfinkar. Och om det fanns en gud skulle det vara en dönicksgud och tråkmåns. Och då vore det bättre med den eviga vilan. Gud bevare mej för ett evigt dönicksliv!"
ur Dårfinkar och dönickar av Ulf Stark

söndag 11 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Så hon ljög friskt kvällen igenom; om festen, om hur det varit, om allt de gjort. Och hon fann till sin stora förvåning att ljugandet berusade henne. Hon kryddade beskrivningarna med allehanda kallhamrade små detaljer som skulle öka deras trovärdighet, hon gick upp i sitt ljugande så fullständigt att hon till slut själv varken visste ut eller in. Hade det hänt så som hon beskrev det eller så som det verkligen hänt? Och det var som om ljugandet inte egentligen var lögn utan bara ett sätt att vända allting ut och in på, så att det mörka vändes inåt, och inte syntes."
ur Aliide, Aliide Mare Kandre

"jag kan bli väldigt rörd/av att läsa saker jag skrivit/för att jag känner igen mig"
ur "det är fortfarande mitt i natten" i och vi fortsatte att göra någonting rörande av Elis Burrau

torsdag 8 juni 2017

Katharina Blums förlorade heder


"Bevisligen hade Katharina vid samma tidpunkt — omkring klockan tolv — efter att ouppmärksammad ha uppehållit sig där i en och en halv timme, och antagligen samlat upplysningar om Tötges, lämnat journaliststället 'Gyllene ankan' och väntade i sin egen våning på Tötges som infann sig ungefär en kvarts timme senare. Om 'intervjun' behöver väl inte mer sägas. Man vet hur den slutade. (Se sidan 11)"
övers. Eva Liljegran

Heinrich Bölls roman Katharina Blums förlorade heder kom ut 1974. Böll var då en framgångsrik författare med många böcker bakom sej. Han hade fått det dära nobelpriset ett par år tidigare. Katharina Blum blev en succé och filmades också. Filmen är riktigt bra.

Det handlar om en kvinna som har ett one night stand med en man som visar sej vara terrorist. Vilket gör att kvinnan undersöks av polisen. En tidning skriver skandalartijel efter skandalartikel om henne.
Tidningen är baserad på Bild-Zeitung. Som satir är romanen inte särskilt subtil, men Böll berättar historien på ett rätt finurligt sätt.

Temat med terroristskräck är en av anledningarna att boken fortfarande känns aktuell. Den kom i svensk pocket så sent som förrförra året.

söndag 4 juni 2017

Citerat från veckans läsning

"Och blotta ordet sommar gav henne en smak av söta bär i munnen, och en doft av blommande träd strök förbi hennes lilla näsa."
ur Fattigadel av Agnes von Krusenstjerna

"Ofta har man sagt till mig om dadlar och bananer: 'Ni vet ingenting om dem, man måste äta dem nyplockade på platsen för att känna hurudana de är.' Och jag har alltid betraktat bananer som döda frukter, vilkas verkliga levande smak undgått mig. Böckerna som gå från en epok till en annan äro döda frukter. De ha i en annan tid haft en annan smak, skarp och livlig. Man måste läsa "Émile'och 'Les lettres Persanes' när de voro 'nyplockade'."
ur "Att skriva för sin egen epok" av Jean-Paul Sartre, övers. Eva Alexandersson. I BLM 2/47

onsdag 31 maj 2017

Läst i maj

Jag köpte en bunt novellhäften från Novellix för ett tag sen. Alltså en liten bok med en novell i. Tre sådana är bland böckerna nedan vilket gör att det ser ut som om jag läst fler böcker den här månaden än jag har. Om man tar väck novellhäftena och seriealbumen (Renée är i och för sej ett rätt långt seriealbum) så har jag bara läst nio böcker i maj. Men bara bra böcker.


Renée av Ludovic Debeurme
Franskt seriealbum. En av handlingstrådarna är en fortsättning på Debeurmes album Lucille. En mycket bra, sorglig serieberättelse.

Barndommens gade av Tove Ditlevsen
Dansk klassisk barndomsskildring. Bokcirkelbok.

Glitterscenen av Monika Fagerholm
Mycket monikafagerholmsk roman.

Prophet vol. 4: Joining av Brandon Graham och Simon Roy (text) och Giannis Milonogiannis och Simon Roy (bild)
Ännu ett märkligt album i denna märkliga sf-serie.

Resa med Tove, red. av Helen Svensson
Minnesbok om Tove Jansson.

Gubbdrunkning av Bengt Emil Johnson
Upprört av Bengt Emil Johnson
Bengt Emil Johnsons tredje respektive elfte diktsamling. "Maj: plågande/hårdvår." (i Upprört)

Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog av Jonas Hassen Khemiri
Ett av de där novellhäftena. Jag gillade novellen.

Snigeln och flickan av Agnes von Krusenstjerna
Också ett novellhäfte. Första Krusenstjerna jag läst. Men nu har jag börjat på Fattigadel.

Stilens munterhet. Sara Lidmans författardagböcker från Missenträsk 1975-1985, utgivna av Annelie Bränström Öhman
Sara Lidmans dagböcker under tiden hon skrev Jernbane-sviten.

Nära hem av Alice Munro
Novellurval (ett slags best of, fast bara ur tre samlingar). Jag tyckte bäst om "Monsieur les deux chapeaux", "Ungdomsvännen" och "Annorlunda".

Venusdeltat av Anaïs Nin
Pornografiska noveller Anaïs Nin skrev på beställning till en läsare.

Ancestor av Matt Sheean och Malachi Ward
Science fiction-serie om en kult som når uppnår mänsklighetens nästa stadie.

Historietter av Hjalmar Söderberg
Det här var egentligen också ett av novellhäftena. Med tre historietter. Men jag läste de andra på nätet. Ungefär hälften hade jag läst förut.



Archie Vol. 1 av Mark Waid (text) och Fiona Staples och Annie Wu och Veronica Fish
Ny version av den gamla serien (som hette Acke på svenska när jag läste den som liten). Hyfsat underhållande. Tyvärr lämnar Fiona Staples (Saga) albumet mitt i.

De blå silkesstrumporna av Elin Wägner
Och till sist ännu ett novellhäfte. Humoristisk kvinnokampsberättelse från förr.



söndag 28 maj 2017

Citerat från veckans läsning

"Mest elsker gaden de piger der synes at springe ud på en eneste nat i et skønt, harmonisk, letsindigt møde mellem barndom og køn. De der overgir sig på godt og ondt og stakåndede kaster sig ind til gadens favn"
ur Barndommens gade av Tove Ditlevsen

"Minna är en hederlig, trogen flicka som får nytt huvud varje jul, då det förra huvudet blivit sönderslaget."
ur Fattigadel av Agnes von Krusenstjerna

fredag 26 maj 2017

Ur Jesus' Son av Denis Johnson 1949-2017

"That world! These days it’s all been erased and they’ve rolled it up like a scroll and put it away somewhere. Yes, I can touch it with my fingers. But where is it?"
ur "Emergency" i Jesus' Son av Denis Johnson

söndag 21 maj 2017

Citerat från veckans läsning

"Hun ser sig om med store, våde øjne: jeg kan da ikke gøre for det, vel? Og en gang om ugen blir hun hentet ned till sebbedillen og vandrer bort med nedslagne øjne og hele klassens medynk i nakken. Der er lige ved at gå mode i att ha lus!"
ur Barndommens gade av Tove Ditlevsen

"skuggorna som rör sig med oroliga vingar/i städernas administrativa/centra, skuggorna/på polisstationerna, i den spända/svagt svettluktande/luften där, skuggorna/fullt levande/i dataregistren, där vingarna/klorna, när som helst/kan slå ut"
ur "Dikt mot lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund" i Det omöjliga av Göran Sonnevi

måndag 8 maj 2017

Thomas Pynchons fem bästa böcker med anledning av hans 80-årsdag

I dag så fyller författaren Thomas Pynchon 80 år. När han fyllde 75 så firade jag detta med en lista med hans i mitt tycke bästa böcker. Han har hunnit ge ut en till sen dess. Men den har jag inte läst. Så detta är samma lista lite reviderad. (Hoppas han inte märker nåt.)


V.
Pynchons debutroman från 1963. Brukar nämnas när man räknar upp de bästa debutromanerna. Romanen är tydligt inspirerad av beatlitteraturen men Pynchons egna röst känns redan igen. Den är svårläst men värd det. (Romanen har inget att göra med TV-serien med de utomjordiska ödlorna.)

The crying of lot 49
I denna Pynchons tunnaste roman visar det sej att det är amerikanska postverket som har styrt världshistoriens gång. En mycket underhållande roman. Finns på svenska som Buden på nummer 49 men jag har bara läst den på engelska.

Gravitationens regnbåge
Gravitationens regnbåge är trots sin längd en bra ingång till författarskapet. Mer pynchonskt än så här blir det inte. Märklig, obscen och ofta väldigt rolig. Med ett hemligt sällskap bestående av folk som träffats av blixten två gånger.

Vineland
När Vineland kom ut var det Pynchons första roman på många år. Den fick ett svagt mottagande. Den är mer lättviktig än hans tidigare. Men befriad från de förväntningar som fanns när den kom är det en rätt så rolig berättelse.

Against the day
Min pocketutgåva av den här är på 1200 sidor, små bokstäver. Och det är naturligtvis för mycket. Trots allt finns det annat att göra än att läsa Pynchon. Men det är en fantastisk berättelse där pojkboksäventyr blandas med konspirationer kring lovecraftsk matematik ackompanjerat av obscena slagdängor.

Man må ha glömt vad som hände i början av boken när man kommer till slutet och det händer ofta att man går vilse i romankonstruktionen. Men när man irrar runt och försöker hitta vägen ut så finns det hela tiden allehanda häpnadsväckande ting där att se och upptäcka och när man väl kommit till sista meningen ("They fly toward grace.") så har resan nästan varit värd sitt pris.

söndag 7 maj 2017

Citerat från veckans läsning

"Men om mina berättelser vänder sej till någon särskild slags läsare så är det väl till ett skrutt. Jag menar dem som har svårt att passa in någonstans, dem som är utanför och på gränsen, ungefär som när man säger 'liten och skitig och rädd för tåget'. Bortkomlingen."
Tove Jansson intervjuad av Bo Carpelan 1964

"s. 97 Vi tar bort liten och skitig och rädd för tåget. Idiotiskt."
Tove Jansson i brev till Bo Carpelan inför en intervju 1987. Bo Carpelan hade skickat med den tidigare intervjun och undrat om den dög som underlag för deras samtal.
Detta brev och intervjun från 1964 finns bägge i "Den fruktbara osäkerheten" av Bo Carpelan i Resa med Tove. En minnesbok om Tove Jansson, red. Helen Svensson

tisdag 2 maj 2017

Wild seed av Octavia E. Butler


"She reveled in the strength and speed of her new body, and in its keen hearing. In her human shape, she kept her hearing abnormally keen—kept all her senses keen. But dolphin hearing was superior to anything she had ever created in herself. As a dolphin, she could close her eyes and perceive an only slightly diminished world around her with her ears. She could make sounds and they would come back to her as echoes bearing with them the story of all that lay before her."

Wild seed är en så kallad prequel. Den ingår i en serie romaner av Octavia E. Butler som som oftast kallas för Patternmaster-serien efter den först utkomna boken i sviten. Men jag har inte läst de andra böckerna.

Wild seed börjar i Afrika, hos igbo-folken (Butler inspirerades av Chinua Achebes roman Allt går sönder som utspelar sej i en igbo-by). Huvudpersonerna är en kvinna, Anyanwu, som kan byta skepnad till andra kvinnor och män och, som i citatet ovan, andra djur. Och en man, Doro, som kan ta över kroppar. Mannen samlar människor med förmågor. Det är lite som X-men. Fast för ett par hundra år sen i Afrika.

Butler är en afroamerikansk science fiction-författare som ofta som här skriver om genus och ras. Det här är den enda av hennes romaner jag läst. Men jag har också läst ett par noveller. Som "Talljud" som utspelar sej i en framtid där alla förlorat talförmågan utom den kvinnliga huvudpersonen som emellertid tvingas dölja att hon har kvar talförmågan.
Detta kan så klart läsas symboliskt. På liknande sätt kan man se Anyanwus och Doros förmågor.

(Detta inlägg ingår i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

måndag 1 maj 2017

Citerat från förra veckans läsning

"En serie författare har gjort upp med 'sitt 60-tal'. Hörde just Siv Arb tala om den 'terror' hon utsatts för av kravet på engagemang   Hon var utsatt för terror — inte Vietnam.   Hon gick i strejk — genom att vägra skriva — inte gruvarbetarna...
        Världen består av författare och kultursidor och förlagsnoteringar   när man hör dessa uppblåsta minooor,"
Sara Lidman 20.7.76 i Stilens munterhet: Sara Lidmans författardagböcker från Missenträsk 1975-1985 av Annelie Bränström Öhman

"Abdons fader, som i flera månader sagt att han var färdig med jord och värld och hoppades få gå hädan, han kryade på sig efter kalabaliken mellan landmätaren och Abdon. 'Nu vill jag leva en sträcka till. Jag måste få se hur det går för Abdon och den där pålrackarn.'"
ur Din tjänare hör av Sara Lidman

"Men det som hänt är hänt, kan inte o-händas, det är också sant."
ur Glitterscenen av Monika Fagerholm

söndag 30 april 2017

Läst i april

April var en bra läsmånad för min del 18 böcker. Kan vara rekordet sen jag började skriva ner böckerna jag läser.

Southern bastards vol. 3: Homecoming av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Tredje albumet om en stad i den amerikanska södern.

Irakisk Kristus av Hassan Blasim
Novellsamling av irakisk författare bosatt i Finland. Märkliga fantastiska noveller.


Bitch Planet, vol 2: President Bitch av Kelly Sue DeConnick (text) och Valentine De Landro
Andra albumet (fast jag läste det i lösnummerformat, albumet är inte ute än) om ett fängelse ute i rymden för kvinnor som på olika sätt går emot den patriarkala ordningen. Som en Handmaid's tale  gjord som en b-film från 70-talet.

The Divine Invasion av Philip K. Dick
En av P. K. Dicks romaner om sin egen hemsnickrade teologi Valis. Det blir ibland lika tråkigt som vanlig teologi men under det är det en rätt så fascinerande roman.

Atlantens mage av Fatou Diome
Fransk-senegalesisk roman om en senegalesisk by där drömmen är att flytta över atlanten. Fotboll spelar en stor roll. Bland annat en match mellan Senegal och Sverige.

Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez
Argentinsk novellsamling. Ett slags spök- och skräckberättelser (en novell har lovecraftianska referenser) om det argentinska samhället.

Ultimates 2, vol 1: Troubleshooters av Al Ewing (text) och Travel Foreman (bild) 
Kosmisk superhjälteserie på gränsen mellan det sublima och det löjliga.

Räggler å paschaser av Gustaf Fröding
Noveller och dikter på dialekt. Flera hade jag väldigt svårt att förstå måste jag erkänna. Ofta kände jag mej som harrkären i "Dumt fôlk": "'Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?'"

Inkräktare av Elsa Grave
Elsa Graves första diktsamling. Och också den första Elsa Grave jag läst. Jag gillade den så det lär inte bli den sista.
"Då först/blev ni vad ni är:/vita sippor, vår och liv,/oändligt stor mystik.../...det är allt vi mena/när vi säga vår!/Sippor i stora vita hav!"

Idegransöarna av Gunnar D. Hansson
En mycket underlig men också mycket bra diktsamling (omdet är rätt ord) om idegranen.
"dock: i en god dikt kan det utsmyckande inte skiljas från det utsmyckade, menade diktarfilosofen Kuntaka från Kashmir på 950-talet, och därmed väljande sida i en sedan sekler pågående kontrovers rörande poesins väsen."

Sent i november av Tove Jansson
Den sista muminboken. Omläsning för bokcirkel. Den höll bra. En underbar bok.

Hyllningarna av Bengt Emil Johnson
Mycket experimentell debutdiktsamling ("Det finns nämligen knappast en enda vettig mening i 'Hyllningarna'" hette det i en samtida recension.)
Det som gör att den inte bara är en litteraturhistorisk kuriositet som experimentella böcker lätt blir i efterhand är att man ser glimtar av den senare poeten Bengt Emil Johnson här och där.
"där det hånglatt svider nektar årgott och hyrrdevla hrdräa"

Stjärngräs av Kristoffer Leandoer
"Vi är satta till jorden för att drömma/och vi försummar det./Våra huvuden är bara kärl/där det osedda förvaras,/äggskal kring världar/som ännu inte kläckts."
Diktsamling från början av 90-talet.

Huck Vol 1 av Mark Millar (text) och Rafael Albuquerque (bild)
Seriealbum om en man med superkrafter i en liten stad. Huck gör en god gärning varje dag. Rätt underhållande, fast den är bäst när Huck bara hjälper folk, det blir tråkigare mer konventionellt när det ska hända saker.


Nameless av Grant Morrison (text) och Chris Burnham (bild)
Kan ses som ett av Grant Morrisons många svar på Alan Moore. Då den liksom Moore ofta på senare år utgör från Lovecrafts litterära universum. Fast i rymden. Historien håller inte helt ut men den är tack vare Chris Burnham visuellt slående.

Anils skugga av Michael Ondaatje
Den här romanen började jag läsa för ett par år sen på engelska. Det var en lite märklig känsla i början när jag nu läste den på svenska, en översatt deja vu. Jag vet inte riktigt varför jag inte läste ut den första gången för den var riktigt bra.

The two of them av Joanna Russ
Feministisk science fiction roman om en tidsresande agent från 1950-talet i ett framtida patriarkalt samhälle.

Doom Patrol Vol. 1: Brick by brick av Gerard Way (text) och Nick Derington (bild)
Den här senaste versionen av serien bygger mycket på Grant Morrisons version av serien. Men lånar lite från andra. Och har en del helt nytt.

måndag 24 april 2017

Citerat från förra veckans läsning

"Anil berättade för Leaf att när det utspelades en storslagen scen på biograferna i Sri Lanka — för det mesta ett musikalnummer eller en våldsam strid — brukade publiken skrika 'Ta om! Ta om!' eller 'Spola tillbaka! Spola tillbaka!' tills direktören eller maskinisten tvingades lyda."
ur Anils skugga av Michael Ondaatje, övers. Thomas Preis

"Daddy used to warn me about going mad and tell me that was why I had to give up poetry and get married; women are always wanting to do something crazy and we never know why. That's why we're so interesting.'"
ur The Two of Them av Joanna Russ

tisdag 18 april 2017

Icon for My Man Superman av Barkely L. Hendricks (1945-2017)


Icon for My Man Superman (Superman never saved any black people — Bobby Seale) av Barkely L. Hendricks, 1969

söndag 16 april 2017

Citerat från veckans läsning

"Livet är en dröm. Livet är klåda. Livet är en gunga. Livet är en galge. Det finns inte ett ord som inte går bra att sätta ihop med ordet 'livet'. Livet är skit. Livet är diarré. Livet är ett träd."
ur "Käre Beto" i Irakisk Kristus av Hassan Blasim, övers. Jonathan Morén

"Hon visste precis var dammet hade gömt sig, mjukt och grått och självbelåtet hade det lagt sig tillrätta i vråarna, hon jagade upp varenda dammtott som hade rullat sig stor och fet och full av hårstrån och trodde den var i säkerhet, haha! Mallarver, spindlar och tusenfotingar, kribblor och krabblor av alla slag vändes överända av Filifjonkans stora kvast, och där kom härliga floder av varmt vatten och tvållödder och sköljde iväg med allt, det var inte lite som åkte ut genom dörren i hink efter hink, det var verkligen roligt att leva."
ur Sent i november av Tove Jansson

söndag 9 april 2017

Citerat från veckans läsning

"Först satte Kingsley igång ett samtal om Michael Jackson. Han sa att popstjärnan fick sin kraft från självaste Lucifer — och att det förklarade hans oemotståndliga röst. Thriller var ett bevis på att popstjärnan var inblandad i något diaboliskt. De pratade om zombierna i Thriller, människor som återuppstod från de döda för att äta kött och dricka blod. Kingsley sa att zombier inte fanns och Lawrence började nästan slåss med honom av den anledningen."
ur ett utdrag ur Son of a dog av Samuel Kolawole, publicerat i Karavan 1/2017, översatt av Marie Silkeberg

"Hon berättade att det brukade samlas häxor i Pereyraparken och tillbe en halmdocka, och trots att vi tyckte det var läskigt att höra om ritualer i parken sa vi inte att det hon berättade lät väldigt likt en film vi hade sett på tv en lördagkväll, en superbra skräckfilm där man dödade en massa småflickor för att jorden skulle bli bördig igen på en brittisk ö."
ur "De påtända åren" i Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez, övers. Hanna Axén



söndag 2 april 2017

Tua Forsströms tio bästa dikter


I dag fyller den finlandssvenska poeten Tua Forsström 70 år. En av de främsta svenskspråkiga poeterna. Vilket vi firar med denna lista.
(Jag har inte läst de två diktsamlingarna innan Egentligen är vi mycket lyckliga. Så det skulle kunna finnas dikter från dem som hade kommit in på listan om jag läst dem. Men egentligen är det ändå en lista på tio bra dikter av Tua Forsström snarare än de tio bästa.)

Det lönar sig inte att gråta så mycket
"Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar 'titta', pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön"
i En kväll i oktober rodde jag ut på sjön (2012)

Det var i skuggan
"Det var en sådan dag/då djuren söker sig till vatten,"
En dikt i början av Marianergraven (1990) vars början återkommer i slutet av samlingen som har undertiteln Oratorium för solister, damkör, stråkkvartett och cembalo. Det var den första av Tua Forsströms böcker som jag läste och den är nog fortfarande min favorit. (En dikt som har flera rader gemensamma med denna finns i diktsamlingen Snöleopard.)

Du hade rätt: Det är fint här.
"Några kamrater utgör beklagliga undantag:/De kopierar ur glömskan om nätterna/händelser där planeterna medverkar, torgdagar,/kreatursmarknader, tidpunkten/för det bestående snötäckets ankomst."
i Snöleopard (1987)

En eftermiddag blev det höst.
"En eftermiddag blev det höst./Men det här vill jag gärna minnas: dimman/på vattnet tidiga morgnar, äppelkorgen/i farstuns kyliga drag,"
i September (1983), som trots titeln utspelar sej mestadels på sommaren. I den här avslutande dikten är det emellertid september (och jag läste den en september minns jag).

(Förskräckta, genom träcken släpade)
"Och trasor av ett tyg där/någon har broderat tafatt://Jag flyger som en örn till dig/Jag simmar som en fisk/Jag skyndar över snön/på mina starka tassar"
i Parkerna (1992)

Jag var ett älskligt barn 
"Så snäll jag var!/Så vacker jag var!/De sade att måtte jag/aldrig bli stor"
i Marianergraven

Rodde ut på sjön
"Vi har fått lära oss att stryka varje onödigt ord,/men det är inte enkelt att alltid veta vad/som är nödvändigt"
i En kväll i oktober rodde jag ut på sjön. I den här ror diktjaget ut på sjön en kväll men i september.

Sextonde september
"och en dag blir det sextonde september,/för alla kryp och kreatur, för varje träd!"
En dikt som passar bra att citera på den sextonde september.
i Efter att ha tillbringat en nattbland hästar (1998)

Tungt stävar höghuset
"Vad jag älskade dig. Med en åsnas sorgsna/ihärdighet, som en löjlig turist som har glömt/sin destination, lövet som darrar obeslutsamt/till marken, icke tillfrågat"
i Tallört (1979)

Vad hjälper det
"Vad hjälper det att vara ett/vackert hus vid järnvägen när/det regnar."
i Parkerna







fredag 31 mars 2017

Läst i mars

Fylgja av Lars Andersson
Undertiteln är "Resor och essäer".

Rader från Hässelby av Petter Bergman
Essäsamling.
"För visst önskar vi dessa dagar, eller andra dagar som liknar dessa, tillbaka och visst slösade vi med dem när vi hade dem. Och ändå: om vi inte slösat så storslaget, så komiskt uppdrivet med dessa dagar, dessa solmorgnar och middagsskuggor: vad skulle vi då sakna?"

Svarta motiv av Stig Carlson
"En splittrad stjärna och ditt hjärta sjöng/och sången rann ut i staden"
Diktsamling från 1953.


Comics Class av Matthew Forsythe
Tecknade serier om att undervisa i att teckna serier.

Nya dikter av Gustaf Fröding
"Ja vårn, ja,/ja vårn, ja,/tjong fadeladeli,/dä ä e fina ti!"
Frödings andra diktsamling.

Girl Crazy av Gilbert Hernandez
Miniserie från 90-talet som kom i ny albumutgåva häromåret. Hör till den lättsammare delen av Gilbert Hernandez verk.

Historien om Quiet Dell av Jayne Anne Phillips
Enda boken jag köpte på bokrean. Phillips senaste roman bygger på ett verkligt rättsfall. Stephen King blurbar boken. Inte lika bra som Phillips förra men ändå mycket bra.

Allhelgonanatt av Sven Smedberg
Sven Smedberg är med som en bifigur i ett par av Anderssons resetexter i boken ovan. En långdikt illustrerad med bilder av Roj Friberg.
"på traktens språk är jag egen och denna äganderätt måste/ständigt försvaras mot allmänna meningens list och försåt"

"Nu kan det sägas!" Ett jag-var-där-reportage från Journalisthögskolan av Gun-Britt Sundström
Om när Gun-Britt Sundström gick journalistutbildningen 1968.

Daghus, natthus av Olga Tokarczuk
Roman som består av ett antal berättelser. Med flera svamprecept. Första jag läst av Tokarczuk men nog inte sista.

Världens kortaste antologi
Jag tvivlar på att denna antologi med fjorton dikter av fjorton svenska poeter verkligen är världens kortaste antologi. I skriftserien Svavel.
"Du upphör att läsa denna dikt nu." - Pär Thörn

tisdag 28 mars 2017

Astro City: Life in the big city


På första sidorna i seriealbumet Astro City: Life in the big city (text av Kurt Busiek, bild av Brent Anderson) ser vi en man som drömmer att han flyger. Han skrattar medan han svävar naken i skyn. På tredje sidan väcks han av väckarklockan som drar honom ner till jorden.
Twisten är att mannen kan flyga också i vaket tillstånd. Men han har inte tid att njuta av sitt flygande. Hans namn är Samaritan och han är en superhjälte (som har vissa likheter med Superman) och han kan inte slösa bort en minut för han måste alltid rädda människor.

"In dreams" är första kapitlet eller första numret av serien Astro City som med miniserier och två pågående (ongoing) serier kommit upp i hundra nummer, alla skrivna av Busiek, nästan alla tecknade av Anderson.
Serien utspelar sej i en stad där det bor många superhjältar. Dessa superhjältar är oftast ett slags analoger till etablerade figurer som Stålmannen eller X-men.

Vid första anblicken kan Astro City tyckas tillhöra den slags serier som undersöker hur superhjältegenrens brister. Som Watchmen eller The Dark Knight Returns. Stålmannen skulle i verkligheten aldrig få en stunds ro. Den eskapistiska drömmen visar sej vara en mardröm, typ. Men kapitlet slutar trots allt i en förhoppfull ton.

Astro City ser på superhjältegenren lite från sidan. Perspektivet är ofta den vanlige invånarens. Men det är mer en hommage än en uppgörelse. I det här första albumet finns en serie om källkritik i en värld med superhjältar. Och en serie om en kvinna som bor i stadens övernaturliga kvarter, befolkat av vampyrer och monster.

Den senare serien har Busiek och Anderson återvänt till i den nuvarande pågående versionen av serietidningen. Som också, när serien fyllde tjugo år, gjorde ett nummer som var en fortsättning på "In dreams".

Astro City är som bäst när den omfamnar det lite fåniga i superhjältegenren. Som när i ett nummer ett lejon från en tecknad film får liv eller som när en talande gorilla kommer till staden och alla förväntar sej att han ska börja bekämpa brott trots att han bara vill bli rockmusiker. Andersons rätt så realistiska teckningar hjälper till att understryka det absurda.

Det här första albumet håller sej så att säja mera på marken. Men det lägger grunderna för serien.


söndag 26 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Vad är det för vits med folkräkningar när människor hela tiden förändras och förvandlas? Varför har barnet samma namn som vuxen? Varför heter en förälskad kvinna likadant även sedan hon blivit förrådd och försmådd? Varför fortsätter män bära samma namn efter det att de återvänt från kriget? Varför behåller pojken som får stryk av sin far samma idiotiska namn när han en dag börjar ge sina egna barn stryk?"
ur Dagar, natthus av Olga Tokarczuk, övers. Jan Henrik Swahn

lördag 25 mars 2017

Queer av William S. Burroughs


"Tibet måste vara ungefär så här. Höglänt och kallt och fullt av fula människor och lamor och jakar. Jakmjölk till frukost, jakost till lunch, och till middag en jak kokad i sitt eget fett, och det är ett lämpligt straff för en jak, om du frågar mig."
övers. Einar Hecksher

Queer skrevs 1952 men kom först ut 1985. Hade den kommit ut 1952 så hade den varit William S. Burroughs andra bok. Den första hette Junkie. Liksom den så skildrar Burroughs här en narkotikaberoende man. Men det är framförallt skildringarna av homosexualitet som gjorde att boken inte gavs ut.

Det är en självbiografisk roman. Mer realistisk än Den nakna lunchen och de. Men man känner igen författaren.

Utgåvan jag har är en nyutgåva som kom på Modernista förra året. Boken gavs ut med titeln Svängd på 80-talet. Det verkar trots titelbytet vara samma översättning. Modernista var som vanligt dålig på att markera att det var en nyutgåva.
(David Bowie som är på omslaget är inte med i boken.)

fredag 24 mars 2017

Biljetten som exploderade av William S. Burroughs


"Ordet är nu ett virus. Influensaviruset kan en gång i tiden ha varit en frisk lungcell. Det är numera en parasiterande organism som invaderar och skadar lungorna. Ordet kan en gång i tiden ha varit en frisk nervcell. Det är numera en parasitär organism som invaderar och skadar centrala nervsystemet. Den moderna människan har förlorat tystnaden som alternativ. Försök hejda ditt subvokala tal. Försök uppnå åtminstone tio sekunder av inre tystnad. Du kommer att möta motståndet från en organism som tvingar dig att tala. Denna organism är ordet."
övers. Jonas Thente

Biljetten som exploderade är andra delen i William S. Burroughs så kallade cut up-trilogi (uppkallad efter cut up-tekniken som är ungefär vad det låter: man tar en text och klipper sönder den och sätter ihop den och voila! man har en ny text). Trilogin är en slags fortsättning på Den nakna lunchen. 
Men är lite stillsammare än den. En bärande idé i Burroughs författarskap, att språket är ett virus, introduceras här. Handlingen är en slags obscen rymdspionhistoria som ibland tycks nästan fullt möjlig att följa.

måndag 20 mars 2017

Joakim Thåströms tio bästa låtar

I dag fyller Joakim Thåström 60 år. För ett tag sedan så lyssnade jag igenom hans skivor. Från Ebba Grön till soloskivorna. Till och med Peace, love and pitbulls. Och det är många bra låtar på de skivorna.

På listan nedan har jag med ett par låtar med Ebba Grön och Imperiet. Som regel heter det att deras låtar är skrivna av Ebba Grön respektive Imperiet (även ibland när de helt klart var skrivna av Stry Terrarie. (som fyller 60 år i juni och lär få en egen lista då)). Men de banden är en så viktig del av Thåströms oeuvre att det kändes fel att inte ha med dem.

Vad skall du bli?
Singel av Ebba Grön. Thåström känns som en av de få gamla punkartister som skulle kunna sjunga sina gamla punklåtar om att inte passa in i samhället utan att det skulle kännas löjligt. Kanske för att han inte brukar sjunga dem.

Kontroll i Stockholm
Från Imperiets första LP Rasera. Jag lyssnar inte så ofta på Rasera längre men den var min favoritskiva när jag var fjorton och mitt fjortonåriga jag förtjänar att få utse en av låtarna på listan.

Vad tror du hon vill ha?
"Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?/Hon drömmer om att gå ner i vikt/Få flytta till ett bättre distrikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt"
Med Rymdimperiet. På en självbetitlad maxisingel. Finns också på Imperiets liveskiva 2:a augusti 1985. Som är en bra liveskiva men just den här är bättre i studioversionen.

Kriget med mig själv
På den självbetitlade mini-lp:n (finns på CD utgiven tillsammans med Rasera) som nog är min favoritskiva med Imperiet om jag skulle tvingas välja. Den här sången har ett par tveksamma textrader men det gör inget.

Kom kom
B-sida till Du ska va president. Några av Imperiets bästa låtar fanns på deras singlar. Min maskin, Alltid rött, Den nya dansmusiken. Min bror hade (och har) alla singlarna. Det har inte jag. Men CD-samlingen Kickar finns ju.

Blå himlen blues
"Här kan man andas, om du glömt bort hur man andas"
En av Imperiets bästa ballader. På LP:n Blå himlen blues. Som är nästan lika bra som omslaget är fult.


Elvis Presley för en dag
På Xplodera mig 2000. Den andra soloskivan. Och fortfarande den jag spelar oftast.

Fuzzbox
Också på Xplodera mig. "Det här är mitt privata krig". (Passar bra till Kriget med mig själv ovan.)

En vacker död stad
På Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal. Några år var Thåström sångare i det Younggods-liknande bandet Peace, love and pitbulls i utlandet. Jag tyckte de var rätt okej. Men den här återkomsten var ändå efterlängtad. Och riktigt bra.

Kort biografi med litet testamente
"Jag har suttit häktad på Skara polisstation./Sen dess har jag hållt mig därifrån."
På Kärlek är för dom.

söndag 19 mars 2017

Berni Wrightson 1948-2017


ur Swamp Thing av Len Wein (text) och Berni Wrightson (bild) i House of Secrets 92. 
Denna korta avslutade serie blev fröet till serietidningen Swamp Thing (Träskmannen på svenska). Wein och Wrightson gjorde bara de första tio numren. Tidningen var en för sin tid märklig blandning av skräck- och superhjälteserie.
Senare kom Alan Moores och Stephen Bissettes och John Totlebens version av seriefiguren att ha ett stort inflytande på serieformen.
Swamp Thing möter under de tio numrena flera olika klassiska monster: robotar, varulv, utomjordingar, en blob-version av Ctulhu. Wrightson var skicklig på att rita monster. Men hans teckningar hade också ett vemod över sej. Vilket man kan se i hans mest kända verk utanför serietidningsvärlden: hans illustrationer till Mary Shelleys roman  Frankenstein.

lördag 18 mars 2017

ur Sockerrör vid havet av Derek Walcott 1930-2017

Hälften av mina vänner är döda.
Jag skall skapa dig nya, sa jorden.
Nej, ge mig dem istället tillbaka,
med brister och allt, ropade jag.

Inatt kan jag rycka till mig deras tal från den matta bränningens mummel
genom sockerrören, men jag kan inte vandra

på oceanens månbelysta lövverk
nerför den där vita vägen ensam,
Derek Walcott
övers. Östen Sjöstrand, dikten finns i Sea Grapes (1976), tolkningen i Vinterlampor

torsdag 16 mars 2017

Den nakna lunchen av William S. Burroughs


"Och USA-tristessen sluter sig om oss som ingen annan tristess i världen kan det, värre än Anderna, höga bergsstäder, kall vind ner från vykortsbergen,[...]och det som slår emot en när man stiger av Malmöfärjan[...]: bortvända ögon och kyrkogården mitt i stan (varenda stad i Sverige verkar vara byggd runt en kyrkogård) och inget att göra på eftermiddagen, inte en bar inte en bio och jag rökte upp min sista reefer på gräs från Tanger och jag sa:
  — K E, låt oss gå raka vägen ombord på den där färjan igen.
  Men det finns ingen tristess som USA-tristessen."
ur Den nakna lunchen av William S. Burroughs, övers. Peter Stewart

En amerikansk domstol beslöt 1966 att Den nakna lunchen inte är obscen. Vilken den så klart är. Men för att vara obscen juridiskt sett enligt amerikansk lag så måste materialet vara "fullständigt utan något uppvägande socialt värde". Vilket rätten inte ansåg att den var. Utdrag ur rättegången finns i början av den utgåva jag har av boken.

Burroughs hade skrivit romanen påverkad av narkotika vilket faktiskt hjälpte till att få den frikänd. Flera vittnen menade att boken gav en unik inblick i narkomanens hjärna. Vilket då vore ett uppvägande socialt värde.

Tyvärr har narkotikan också hjälpt gjort det till en rätt rörig berättelse. Men det är en märklig läsupplevelse.
Den är dock inte för alla då den är rejält obscen (jag bytte ut det citat jag först valt ur boken för att jag tyckte det var för grovt) vad än Massachusetts' Högsta Domstol säjer.

måndag 13 mars 2017

Citerat från förra veckans läsnimg

"På Internet har jag hittat märkliga saker. Till exempel olika sorters sätt att spå:
  Aeromantik, konsten att spå i luft.
  Alektriomantik, konsten att spå i tuppar.
  Antinopomantik, konsten att spå i kvinnors och mäns inre.
  Gastromantik, konsten att spå i ljud som kommer inifrån magen.
  Idolomantik, konsten att spå i figurer, bilder och statyer.
  Kattabomantik, konsten att spå i verktyg gjorda av metall.
  Logaritmantik, konsten att spå i logaritmer."
ur Daghus, natthus av Olga Tokarczuk, övers. Jan Henrik Swahn


ur Dark Reign: The List Wolverine av Jason Aaron (text) och Esad Ribic (bild)

fredag 10 mars 2017

De tio bästa avsnitten av Buffy the vampire slayer

I dag så är det tjugo år sen det första avsnittet av Buffy the vampire slayer sändes i Förenta staterna. Jag börjar se serien först nåt år senare på dansk tv. För att fira tjugoårsjubileumet så kommer nedan en lista, i kronologisk ordning, med tio av mona favoritavsnitt. Länkarna går till tidigare inlägg här.


Prophecy girl, säsong 1
Den första säsongen var bara hälften så lång som de följande. Den är bättre än sitt rykte men kläderna och fotokvaliteten gör att avsnitten åldrats en del. Den här säsongsavslutningen är emellertid ett exempel på serien när den är som bäst. De som jobbade med serien befarade att den skulle läggas ner och avsnittet gjordes så att det skulle fungera som en avslutning för hela serien.

Lie to me, säsong två

Innocence, säsong 2
I  kommentarspåret till det här avsnittet så säjer seriens skapare Joss Whedon: "The two things that matter the most to me: emotional resonance and rocket launchers. Party of Five, a brilliant show that often made me cry uncontrollably, suffered ultimately from a lack of rocket launchers."


Anne, säsong 3
Inleder säsong 3. Buffy är servitris och hamnar i ett läger i underjorden. Säsong tre är säsongen med flest bra avsnitt. Fast säsong två är nog den som är starkast allt som allt.

The Wish, säsong 3
På länken skriver jag också om Doppelgangland. En fortsättning på avsnittet senare i säsongen som också är bra.

Zeppo, säsong 3
Medan de övriga i gänget i serien räddar världen så har Xander ett eget äventyr. Zeppo parodierar en del av seriens grepp.

Hush, säsong 4
Det här avsnittet är med på i stort sett alla Buffy-listor. Alla förlorar fårmågan att prata och det mesta av avsnittet är dialogfritt.


Who are you, säsong 4
Buffy byter kropp med en av sina fiender. En intrig som använts så många gånger inom fantasygenren att det inte borde finnas något liv kvar i den. Men serien lyckas utvinna ny energi ur konceptet. Det är just i förmågan att göra något av utnötta troper som denna som seriens styrka ligger.

The body, säsong 5
En av figurerna serierna dör av naturliga orsaker. Avsnittet saknar i stort sett övernaturliga inslag. Kontrasten med den övriga seriens monster och trollformler och sånt är märkbar. En monolog av Anya, en före detta demon, om att hon inte förstår döden, är en av seriens höjdpunkter.


Once more with feeling, säsong 6
"If my heart could beat it would break my chest."
Det avsnitt jag sett flest gånger. Befolkningen i Buffys stad Sunnydale börjar en dag plötsligt bryta ut i sång. Ligger häxor, vampyrer eller kanske kaniner bakom? Avsnittet fungerar på en gång som en musikal och som en drift med musikalformen och dess konventioner.

måndag 6 mars 2017

Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier


Det blir en annorlunda upplevelse att läsa en berättelse om man sett filmen innan.
Två av de fem novellerna i Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier har filmatiserats: Titelnovellen och "Titta inte nu". Novellerna i boken har funnits tidigare på svenska men just den här novellkombinationen är ny.

"Titta inte nu" blev filmen Don't look now av regissören Nicolas Roeg. Det är en obehaglig suggestiv film. Den säjs vara du Mauriers egen favorit av de filmer som byggde på hennes berättelser. Novellen är inte dålig. Den har ungefär samma handling som filmen. Ett gift par har förlorat sin dotter och hustrun får kontakt med ett par systrar. En av systrarna säjer att hon kan se deras döda dotter.
Det är en välskriven och gedigen skräcknovell men den saknar Roegs films smygande obehagliga känsla och är betydligt mer konventionell. Den har också ett oväntat slut som tyvärr blir mindre oväntat om man sett filmen (även om detta nu inte är du Mauriers fel).

Svagast i samlingen är "Inte efter midnatt", om en lärare med undertryckt homosexualitet som hittar en magisk hednisk krukskärva. Den har åldrats dåligt.

"De blå linserna" där en kvinna vaknar upp efter en ögonoperation och märker att alla människor har djurhuvuden är rätt festlig i sin beskrivning av de djurhuvade människorna men gör sen inte så mycket av premissen. Den lär vara påverkad av att du Mauriers man hade en affär.

Medan "Äppelträdet" ska ha influerats av att hon själv hade en affär. "Äppelträdet" är helt klart bäst av de ofilmade berättelserna i boken. Om en man som har ett äppelträd som kanske är hans döda fru.

I titelnovellen så börjar fåglarna attackera mänskligheten. ("Det är inte alls bara här, det är överallt. I London och över hela landet. Det har hänt någonting med fåglarna." övers. Gerd Lilliehöök) Enligt Jonas Thente i samlingens förord så inledde "Fåglarna" naturen slår tillbaka-genren. Vilket är tveksamt. Även om man struntar i att det kom ut en roman med samma namn där fåglar också attackerar folk så har vi ju till exempel "Myrorna" av H. G. Wells.
"Fåglarna" klarar sej lite bättre gentemot filmen Fåglarna. Fågelattackerna är ännu otäckare här (och boken slipper åldrade specialeffekter). Den är också tillräckligt annorlunda med en annan huvudperson för att ge den som sett Alfred Hitchcocks film en ny upplevelse.
Och den får en att förstå varför du Maurier fortfarande är en populär författare i England.



söndag 5 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Brevet ligger under all litteratur, säger en del. Det kan man undra. Dionysos tänker man sig inte skriva brev.
  Romanen har ibland möjligen låtsats skriva brev.
  Romanen är en essä dividerad med en saga, säger norrmannen Georg Johannesen."
ur "Ett brev till slut till Suzanne Osten" i Fylgja av Lars Andersson

"Om denna dikt har C. D. W. uttalat sig fördömande, hvilket vi blott som ett plus i rekommendationen anmärka." ur recension av Nya dikter av E. K-n. (Emil Kléen) i Kristianstadsbladet 18/5 1894, i Samtida kritik i svensk press av Gustaf Frödings diktsamlingar 1891-1898, red. Ingvald Rosenblad (C. D. W. är Carl David af Wirsén)

tisdag 28 februari 2017

Läst i februari

Jag läste åtta seriealbum, sju romaner, tre diktsamlingar, en novellsamling och en essä/skrift i februari. Vilket känns rätt bra med tanke på hur kort månaden är.


Southern Bastards Vol. 1: Here was a man
Southern Bastards Vol. 2: Gridiron av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Tecknad serie om en stad i amerikanska södern som styrs av en kriminell fotbollstränare. Börjar som en rätt vanlig 'ensam man kommer hem och rensar upp sin stad'-berättelse men blir efter hand lite annorlunda.

Utsatt i musiken. Dikter 1957-73 av Petter Bergman
"Ja, visst fryser det i oss./Visst tröttnar vi./Visst är det dagar utan hopp./Varenda vinterdag/för många dagar och för lite hopp."

Innan männen av Nina Bouraoui
"Jag läste den snabbt, i solen, jag drack öl och orden kom in i blodet samtidigt med alkoholen," Fransk kortroman. Mycket bra.

Öppen stad av Teju Cole
Roman. Också mycket bra.

We all wish for deadly force av Leela Corman
En samling med självbiografiska serier av en judisk amerikan som arbetat i Egypten som magdansös.


Pretty deadly Vol. 2 av Kelly Sue DeConnick (text) och Emma Rios (bild)
Om dödens dotter. Där förra albumet var vilda västern så är detta en krigsserie. Teckningarna är väldigt vackra den här gången också.

Trees vol. 2 av Warren Ellis (text) och Jason Howard (bild)
Svagare än förra albumet.

Gitarr och dragharmonika av Gustaf Fröding
"Jan Ersa,/Per Persa,/de höllo aldrig fred."
Frödings debutdiktsamling. Lite ojämn, något som förstärktes av att jag hade läst flera av de bättre dikterna förut.

En biodlares död av Lars Gustafsson
Omläsning.

Eyes of the cat av Alejandro Jodorowsky (text) och Mœbius (bild)
Franskt seriealbum. Första samarbetet mellan Jodorowsky och Mœbius

Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier
Skräcknoveller. Recension kommer snart.


Prez: Corndog-In-Chief av Mark Russell (text) och Ben Caldwell (bild)
Satirisk sf-serie om en tonårig flicka som blir vald till president i Förenta staterna.

Kyckling med plommon av Marjane Satrapi
Seriealbum om en musiker som bestämmer sej för att dö. Mycket bra.

Apelsinmannen av Birgitta Stenberg
Bokcirkelbok.

En människa tvättar sig ren i en sjö av Felicia Stenroth
"hanja stängde av sin radio den nittonde februari och/satte inte på den mer"

För Lydia av Gun-Britt Sundström
Nu har jag läst alla Sundströms romaner.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Omläsning. Läste om denna innan jag läste För Lydia (som delvis bygger på boken). Jag kom ihåg mindre av den än jag kom ihåg. Men den vart bra.

Gösta Oswald av Birgitta Trotzig
Essä.

Grodden av Tarjei Vesaas
Norsk roman.