tisdag 18 april 2017

Icon for My Man Superman av Barkely L. Hendricks (1945-2017)


Icon for My Man Superman (Superman never saved any black people — Bobby Seale) av Barkely L. Hendricks, 1969

söndag 16 april 2017

Citerat från veckans läsning

"Livet är en dröm. Livet är klåda. Livet är en gunga. Livet är en galge. Det finns inte ett ord som inte går bra att sätta ihop med ordet 'livet'. Livet är skit. Livet är diarré. Livet är ett träd."
ur "Käre Beto" i Irakisk Kristus av Hassan Blasim, övers. Jonathan Morén

"Hon visste precis var dammet hade gömt sig, mjukt och grått och självbelåtet hade det lagt sig tillrätta i vråarna, hon jagade upp varenda dammtott som hade rullat sig stor och fet och full av hårstrån och trodde den var i säkerhet, haha! Mallarver, spindlar och tusenfotingar, kribblor och krabblor av alla slag vändes överända av Filifjonkans stora kvast, och där kom härliga floder av varmt vatten och tvållödder och sköljde iväg med allt, det var inte lite som åkte ut genom dörren i hink efter hink, det var verkligen roligt att leva."
ur Sent i november av Tove Jansson

söndag 9 april 2017

Citerat från veckans läsning

"Först satte Kingsley igång ett samtal om Michael Jackson. Han sa att popstjärnan fick sin kraft från självaste Lucifer — och att det förklarade hans oemotståndliga röst. Thriller var ett bevis på att popstjärnan var inblandad i något diaboliskt. De pratade om zombierna i Thriller, människor som återuppstod från de döda för att äta kött och dricka blod. Kingsley sa att zombier inte fanns och Lawrence började nästan slåss med honom av den anledningen."
ur ett utdrag ur Son of a dog av Samuel Kolawole, publicerat i Karavan 1/2017, översatt av Marie Silkeberg

"Hon berättade att det brukade samlas häxor i Pereyraparken och tillbe en halmdocka, och trots att vi tyckte det var läskigt att höra om ritualer i parken sa vi inte att det hon berättade lät väldigt likt en film vi hade sett på tv en lördagkväll, en superbra skräckfilm där man dödade en massa småflickor för att jorden skulle bli bördig igen på en brittisk ö."
ur "De påtända åren" i Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez, övers. Hanna Axén



söndag 2 april 2017

Tua Forsströms tio bästa dikter


I dag fyller den finlandssvenska poeten Tua Forsström 70 år. En av de främsta svenskspråkiga poeterna. Vilket vi firar med denna lista.
(Jag har inte läst de två diktsamlingarna innan Egentligen är vi mycket lyckliga. Så det skulle kunna finnas dikter från dem som hade kommit in på listan om jag läst dem. Men egentligen är det ändå en lista på tio bra dikter av Tua Forsström snarare än de tio bästa.)

Det lönar sig inte att gråta så mycket
"Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar 'titta', pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön"
i En kväll i oktober rodde jag ut på sjön (2012)

Det var i skuggan
"Det var en sådan dag/då djuren söker sig till vatten,"
En dikt i början av Marianergraven (1990) vars början återkommer i slutet av samlingen som har undertiteln Oratorium för solister, damkör, stråkkvartett och cembalo. Det var den första av Tua Forsströms böcker som jag läste och den är nog fortfarande min favorit. (En dikt som har flera rader gemensamma med denna finns i diktsamlingen Snöleopard.)

Du hade rätt: Det är fint här.
"Några kamrater utgör beklagliga undantag:/De kopierar ur glömskan om nätterna/händelser där planeterna medverkar, torgdagar,/kreatursmarknader, tidpunkten/för det bestående snötäckets ankomst."
i Snöleopard (1987)

En eftermiddag blev det höst.
"En eftermiddag blev det höst./Men det här vill jag gärna minnas: dimman/på vattnet tidiga morgnar, äppelkorgen/i farstuns kyliga drag,"
i September (1983), som trots titeln utspelar sej mestadels på sommaren. I den här avslutande dikten är det emellertid september (och jag läste den en september minns jag).

(Förskräckta, genom träcken släpade)
"Och trasor av ett tyg där/någon har broderat tafatt://Jag flyger som en örn till dig/Jag simmar som en fisk/Jag skyndar över snön/på mina starka tassar"
i Parkerna (1992)

Jag var ett älskligt barn 
"Så snäll jag var!/Så vacker jag var!/De sade att måtte jag/aldrig bli stor"
i Marianergraven

Rodde ut på sjön
"Vi har fått lära oss att stryka varje onödigt ord,/men det är inte enkelt att alltid veta vad/som är nödvändigt"
i En kväll i oktober rodde jag ut på sjön. I den här ror diktjaget ut på sjön en kväll men i september.

Sextonde september
"och en dag blir det sextonde september,/för alla kryp och kreatur, för varje träd!"
En dikt som passar bra att citera på den sextonde september.
i Efter att ha tillbringat en nattbland hästar (1998)

Tungt stävar höghuset
"Vad jag älskade dig. Med en åsnas sorgsna/ihärdighet, som en löjlig turist som har glömt/sin destination, lövet som darrar obeslutsamt/till marken, icke tillfrågat"
i Tallört (1979)

Vad hjälper det
"Vad hjälper det att vara ett/vackert hus vid järnvägen när/det regnar."
i Parkerna







fredag 31 mars 2017

Läst i mars

Fylgja av Lars Andersson
Undertiteln är "Resor och essäer".

Rader från Hässelby av Petter Bergman
Essäsamling.
"För visst önskar vi dessa dagar, eller andra dagar som liknar dessa, tillbaka och visst slösade vi med dem när vi hade dem. Och ändå: om vi inte slösat så storslaget, så komiskt uppdrivet med dessa dagar, dessa solmorgnar och middagsskuggor: vad skulle vi då sakna?"

Svarta motiv av Stig Carlson
"En splittrad stjärna och ditt hjärta sjöng/och sången rann ut i staden"
Diktsamling från 1953.


Comics Class av Matthew Forsythe
Tecknade serier om att undervisa i att teckna serier.

Nya dikter av Gustaf Fröding
"Ja vårn, ja,/ja vårn, ja,/tjong fadeladeli,/dä ä e fina ti!"
Frödings andra diktsamling.

Girl Crazy av Gilbert Hernandez
Miniserie från 90-talet som kom i ny albumutgåva häromåret. Hör till den lättsammare delen av Gilbert Hernandez verk.

Historien om Quiet Dell av Jayne Anne Phillips
Enda boken jag köpte på bokrean. Phillips senaste roman bygger på ett verkligt rättsfall. Stephen King blurbar boken. Inte lika bra som Phillips förra men ändå mycket bra.

Allhelgonanatt av Sven Smedberg
Sven Smedberg är med som en bifigur i ett par av Anderssons resetexter i boken ovan. En långdikt illustrerad med bilder av Roj Friberg.
"på traktens språk är jag egen och denna äganderätt måste/ständigt försvaras mot allmänna meningens list och försåt"

"Nu kan det sägas!" Ett jag-var-där-reportage från Journalisthögskolan av Gun-Britt Sundström
Om när Gun-Britt Sundström gick journalistutbildningen 1968.

Daghus, natthus av Olga Tokarczuk
Roman som består av ett antal berättelser. Med flera svamprecept. Första jag läst av Tokarczuk men nog inte sista.

Världens kortaste antologi
Jag tvivlar på att denna antologi med fjorton dikter av fjorton svenska poeter verkligen är världens kortaste antologi. I skriftserien Svavel.
"Du upphör att läsa denna dikt nu." - Pär Thörn

tisdag 28 mars 2017

Astro City: Life in the big city


På första sidorna i seriealbumet Astro City: Life in the big city (text av Kurt Busiek, bild av Brent Anderson) ser vi en man som drömmer att han flyger. Han skrattar medan han svävar naken i skyn. På tredje sidan väcks han av väckarklockan som drar honom ner till jorden.
Twisten är att mannen kan flyga också i vaket tillstånd. Men han har inte tid att njuta av sitt flygande. Hans namn är Samaritan och han är en superhjälte (som har vissa likheter med Superman) och han kan inte slösa bort en minut för han måste alltid rädda människor.

"In dreams" är första kapitlet eller första numret av serien Astro City som med miniserier och två pågående (ongoing) serier kommit upp i hundra nummer, alla skrivna av Busiek, nästan alla tecknade av Anderson.
Serien utspelar sej i en stad där det bor många superhjältar. Dessa superhjältar är oftast ett slags analoger till etablerade figurer som Stålmannen eller X-men.

Vid första anblicken kan Astro City tyckas tillhöra den slags serier som undersöker hur superhjältegenrens brister. Som Watchmen eller The Dark Knight Returns. Stålmannen skulle i verkligheten aldrig få en stunds ro. Den eskapistiska drömmen visar sej vara en mardröm, typ. Men kapitlet slutar trots allt i en förhoppfull ton.

Astro City ser på superhjältegenren lite från sidan. Perspektivet är ofta den vanlige invånarens. Men det är mer en hommage än en uppgörelse. I det här första albumet finns en serie om källkritik i en värld med superhjältar. Och en serie om en kvinna som bor i stadens övernaturliga kvarter, befolkat av vampyrer och monster.

Den senare serien har Busiek och Anderson återvänt till i den nuvarande pågående versionen av serietidningen. Som också, när serien fyllde tjugo år, gjorde ett nummer som var en fortsättning på "In dreams".

Astro City är som bäst när den omfamnar det lite fåniga i superhjältegenren. Som när i ett nummer ett lejon från en tecknad film får liv eller som när en talande gorilla kommer till staden och alla förväntar sej att han ska börja bekämpa brott trots att han bara vill bli rockmusiker. Andersons rätt så realistiska teckningar hjälper till att understryka det absurda.

Det här första albumet håller sej så att säja mera på marken. Men det lägger grunderna för serien.


söndag 26 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Vad är det för vits med folkräkningar när människor hela tiden förändras och förvandlas? Varför har barnet samma namn som vuxen? Varför heter en förälskad kvinna likadant även sedan hon blivit förrådd och försmådd? Varför fortsätter män bära samma namn efter det att de återvänt från kriget? Varför behåller pojken som får stryk av sin far samma idiotiska namn när han en dag börjar ge sina egna barn stryk?"
ur Dagar, natthus av Olga Tokarczuk, övers. Jan Henrik Swahn

lördag 25 mars 2017

Queer av William S. Burroughs


"Tibet måste vara ungefär så här. Höglänt och kallt och fullt av fula människor och lamor och jakar. Jakmjölk till frukost, jakost till lunch, och till middag en jak kokad i sitt eget fett, och det är ett lämpligt straff för en jak, om du frågar mig."
övers. Einar Hecksher

Queer skrevs 1952 men kom först ut 1985. Hade den kommit ut 1952 så hade den varit William S. Burroughs andra bok. Den första hette Junkie. Liksom den så skildrar Burroughs här en narkotikaberoende man. Men det är framförallt skildringarna av homosexualitet som gjorde att boken inte gavs ut.

Det är en självbiografisk roman. Mer realistisk än Den nakna lunchen och de. Men man känner igen författaren.

Utgåvan jag har är en nyutgåva som kom på Modernista förra året. Boken gavs ut med titeln Svängd på 80-talet. Det verkar trots titelbytet vara samma översättning. Modernista var som vanligt dålig på att markera att det var en nyutgåva.
(David Bowie som är på omslaget är inte med i boken.)

fredag 24 mars 2017

Biljetten som exploderade av William S. Burroughs


"Ordet är nu ett virus. Influensaviruset kan en gång i tiden ha varit en frisk lungcell. Det är numera en parasiterande organism som invaderar och skadar lungorna. Ordet kan en gång i tiden ha varit en frisk nervcell. Det är numera en parasitär organism som invaderar och skadar centrala nervsystemet. Den moderna människan har förlorat tystnaden som alternativ. Försök hejda ditt subvokala tal. Försök uppnå åtminstone tio sekunder av inre tystnad. Du kommer att möta motståndet från en organism som tvingar dig att tala. Denna organism är ordet."
övers. Jonas Thente

Biljetten som exploderade är andra delen i William S. Burroughs så kallade cut up-trilogi (uppkallad efter cut up-tekniken som är ungefär vad det låter: man tar en text och klipper sönder den och sätter ihop den och voila! man har en ny text). Trilogin är en slags fortsättning på Den nakna lunchen. 
Men är lite stillsammare än den. En bärande idé i Burroughs författarskap, att språket är ett virus, introduceras här. Handlingen är en slags obscen rymdspionhistoria som ibland tycks nästan fullt möjlig att följa.

måndag 20 mars 2017

Joakim Thåströms tio bästa låtar

I dag fyller Joakim Thåström 60 år. För ett tag sedan så lyssnade jag igenom hans skivor. Från Ebba Grön till soloskivorna. Till och med Peace, love and pitbulls. Och det är många bra låtar på de skivorna.

På listan nedan har jag med ett par låtar med Ebba Grön och Imperiet. Som regel heter det att deras låtar är skrivna av Ebba Grön respektive Imperiet (även ibland när de helt klart var skrivna av Stry Terrarie. (som fyller 60 år i juni och lär få en egen lista då)). Men de banden är en så viktig del av Thåströms oeuvre att det kändes fel att inte ha med dem.

Vad skall du bli?
Singel av Ebba Grön. Thåström känns som en av de få gamla punkartister som skulle kunna sjunga sina gamla punklåtar om att inte passa in i samhället utan att det skulle kännas löjligt. Kanske för att han inte brukar sjunga dem.

Kontroll i Stockholm
Från Imperiets första LP Rasera. Jag lyssnar inte så ofta på Rasera längre men den var min favoritskiva när jag var fjorton och mitt fjortonåriga jag förtjänar att få utse en av låtarna på listan.

Vad tror du hon vill ha?
"Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?/Hon drömmer om att gå ner i vikt/Få flytta till ett bättre distrikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt"
Med Rymdimperiet. På en självbetitlad maxisingel. Finns också på Imperiets liveskiva 2:a augusti 1985. Som är en bra liveskiva men just den här är bättre i studioversionen.

Kriget med mig själv
På den självbetitlade mini-lp:n (finns på CD utgiven tillsammans med Rasera) som nog är min favoritskiva med Imperiet om jag skulle tvingas välja. Den här sången har ett par tveksamma textrader men det gör inget.

Kom kom
B-sida till Du ska va president. Några av Imperiets bästa låtar fanns på deras singlar. Min maskin, Alltid rött, Den nya dansmusiken. Min bror hade (och har) alla singlarna. Det har inte jag. Men CD-samlingen Kickar finns ju.

Blå himlen blues
"Här kan man andas, om du glömt bort hur man andas"
En av Imperiets bästa ballader. På LP:n Blå himlen blues. Som är nästan lika bra som omslaget är fult.


Elvis Presley för en dag
På Xplodera mig 2000. Den andra soloskivan. Och fortfarande den jag spelar oftast.

Fuzzbox
Också på Xplodera mig. "Det här är mitt privata krig". (Passar bra till Kriget med mig själv ovan.)

En vacker död stad
På Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal. Några år var Thåström sångare i det Younggods-liknande bandet Peace, love and pitbulls i utlandet. Jag tyckte de var rätt okej. Men den här återkomsten var ändå efterlängtad. Och riktigt bra.

Kort biografi med litet testamente
"Jag har suttit häktad på Skara polisstation./Sen dess har jag hållt mig därifrån."
På Kärlek är för dom.

söndag 19 mars 2017

Berni Wrightson 1948-2017


ur Swamp Thing av Len Wein (text) och Berni Wrightson (bild) i House of Secrets 92. 
Denna korta avslutade serie blev fröet till serietidningen Swamp Thing (Träskmannen på svenska). Wein och Wrightson gjorde bara de första tio numren. Tidningen var en för sin tid märklig blandning av skräck- och superhjälteserie.
Senare kom Alan Moores och Stephen Bissettes och John Totlebens version av seriefiguren att ha ett stort inflytande på serieformen.
Swamp Thing möter under de tio numrena flera olika klassiska monster: robotar, varulv, utomjordingar, en blob-version av Ctulhu. Wrightson var skicklig på att rita monster. Men hans teckningar hade också ett vemod över sej. Vilket man kan se i hans mest kända verk utanför serietidningsvärlden: hans illustrationer till Mary Shelleys roman  Frankenstein.

lördag 18 mars 2017

ur Sockerrör vid havet av Derek Walcott 1930-2017

Hälften av mina vänner är döda.
Jag skall skapa dig nya, sa jorden.
Nej, ge mig dem istället tillbaka,
med brister och allt, ropade jag.

Inatt kan jag rycka till mig deras tal från den matta bränningens mummel
genom sockerrören, men jag kan inte vandra

på oceanens månbelysta lövverk
nerför den där vita vägen ensam,
Derek Walcott
övers. Östen Sjöstrand, dikten finns i Sea Grapes (1976), tolkningen i Vinterlampor

torsdag 16 mars 2017

Den nakna lunchen av William S. Burroughs


"Och USA-tristessen sluter sig om oss som ingen annan tristess i världen kan det, värre än Anderna, höga bergsstäder, kall vind ner från vykortsbergen,[...]och det som slår emot en när man stiger av Malmöfärjan[...]: bortvända ögon och kyrkogården mitt i stan (varenda stad i Sverige verkar vara byggd runt en kyrkogård) och inget att göra på eftermiddagen, inte en bar inte en bio och jag rökte upp min sista reefer på gräs från Tanger och jag sa:
  — K E, låt oss gå raka vägen ombord på den där färjan igen.
  Men det finns ingen tristess som USA-tristessen."
ur Den nakna lunchen av William S. Burroughs, övers. Peter Stewart

En amerikansk domstol beslöt 1966 att Den nakna lunchen inte är obscen. Vilken den så klart är. Men för att vara obscen juridiskt sett enligt amerikansk lag så måste materialet vara "fullständigt utan något uppvägande socialt värde". Vilket rätten inte ansåg att den var. Utdrag ur rättegången finns i början av den utgåva jag har av boken.

Burroughs hade skrivit romanen påverkad av narkotika vilket faktiskt hjälpte till att få den frikänd. Flera vittnen menade att boken gav en unik inblick i narkomanens hjärna. Vilket då vore ett uppvägande socialt värde.

Tyvärr har narkotikan också hjälpt gjort det till en rätt rörig berättelse. Men det är en märklig läsupplevelse.
Den är dock inte för alla då den är rejält obscen (jag bytte ut det citat jag först valt ur boken för att jag tyckte det var för grovt) vad än Massachusetts' Högsta Domstol säjer.

måndag 13 mars 2017

Citerat från förra veckans läsnimg

"På Internet har jag hittat märkliga saker. Till exempel olika sorters sätt att spå:
  Aeromantik, konsten att spå i luft.
  Alektriomantik, konsten att spå i tuppar.
  Antinopomantik, konsten att spå i kvinnors och mäns inre.
  Gastromantik, konsten att spå i ljud som kommer inifrån magen.
  Idolomantik, konsten att spå i figurer, bilder och statyer.
  Kattabomantik, konsten att spå i verktyg gjorda av metall.
  Logaritmantik, konsten att spå i logaritmer."
ur Daghus, natthus av Olga Tokarczuk, övers. Jan Henrik Swahn


ur Dark Reign: The List Wolverine av Jason Aaron (text) och Esad Ribic (bild)

fredag 10 mars 2017

De tio bästa avsnitten av Buffy the vampire slayer

I dag så är det tjugo år sen det första avsnittet av Buffy the vampire slayer sändes i Förenta staterna. Jag börjar se serien först nåt år senare på dansk tv. För att fira tjugoårsjubileumet så kommer nedan en lista, i kronologisk ordning, med tio av mona favoritavsnitt. Länkarna går till tidigare inlägg här.


Prophecy girl, säsong 1
Den första säsongen var bara hälften så lång som de följande. Den är bättre än sitt rykte men kläderna och fotokvaliteten gör att avsnitten åldrats en del. Den här säsongsavslutningen är emellertid ett exempel på serien när den är som bäst. De som jobbade med serien befarade att den skulle läggas ner och avsnittet gjordes så att det skulle fungera som en avslutning för hela serien.

Lie to me, säsong två

Innocence, säsong 2
I  kommentarspåret till det här avsnittet så säjer seriens skapare Joss Whedon: "The two things that matter the most to me: emotional resonance and rocket launchers. Party of Five, a brilliant show that often made me cry uncontrollably, suffered ultimately from a lack of rocket launchers."


Anne, säsong 3
Inleder säsong 3. Buffy är servitris och hamnar i ett läger i underjorden. Säsong tre är säsongen med flest bra avsnitt. Fast säsong två är nog den som är starkast allt som allt.

The Wish, säsong 3
På länken skriver jag också om Doppelgangland. En fortsättning på avsnittet senare i säsongen som också är bra.

Zeppo, säsong 3
Medan de övriga i gänget i serien räddar världen så har Xander ett eget äventyr. Zeppo parodierar en del av seriens grepp.

Hush, säsong 4
Det här avsnittet är med på i stort sett alla Buffy-listor. Alla förlorar fårmågan att prata och det mesta av avsnittet är dialogfritt.


Who are you, säsong 4
Buffy byter kropp med en av sina fiender. En intrig som använts så många gånger inom fantasygenren att det inte borde finnas något liv kvar i den. Men serien lyckas utvinna ny energi ur konceptet. Det är just i förmågan att göra något av utnötta troper som denna som seriens styrka ligger.

The body, säsong 5
En av figurerna serierna dör av naturliga orsaker. Avsnittet saknar i stort sett övernaturliga inslag. Kontrasten med den övriga seriens monster och trollformler och sånt är märkbar. En monolog av Anya, en före detta demon, om att hon inte förstår döden, är en av seriens höjdpunkter.


Once more with feeling, säsong 6
"If my heart could beat it would break my chest."
Det avsnitt jag sett flest gånger. Befolkningen i Buffys stad Sunnydale börjar en dag plötsligt bryta ut i sång. Ligger häxor, vampyrer eller kanske kaniner bakom? Avsnittet fungerar på en gång som en musikal och som en drift med musikalformen och dess konventioner.

måndag 6 mars 2017

Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier


Det blir en annorlunda upplevelse att läsa en berättelse om man sett filmen innan.
Två av de fem novellerna i Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier har filmatiserats: Titelnovellen och "Titta inte nu". Novellerna i boken har funnits tidigare på svenska men just den här novellkombinationen är ny.

"Titta inte nu" blev filmen Don't look now av regissören Nicolas Roeg. Det är en obehaglig suggestiv film. Den säjs vara du Mauriers egen favorit av de filmer som byggde på hennes berättelser. Novellen är inte dålig. Den har ungefär samma handling som filmen. Ett gift par har förlorat sin dotter och hustrun får kontakt med ett par systrar. En av systrarna säjer att hon kan se deras döda dotter.
Det är en välskriven och gedigen skräcknovell men den saknar Roegs films smygande obehagliga känsla och är betydligt mer konventionell. Den har också ett oväntat slut som tyvärr blir mindre oväntat om man sett filmen (även om detta nu inte är du Mauriers fel).

Svagast i samlingen är "Inte efter midnatt", om en lärare med undertryckt homosexualitet som hittar en magisk hednisk krukskärva. Den har åldrats dåligt.

"De blå linserna" där en kvinna vaknar upp efter en ögonoperation och märker att alla människor har djurhuvuden är rätt festlig i sin beskrivning av de djurhuvade människorna men gör sen inte så mycket av premissen. Den lär vara påverkad av att du Mauriers man hade en affär.

Medan "Äppelträdet" ska ha influerats av att hon själv hade en affär. "Äppelträdet" är helt klart bäst av de ofilmade berättelserna i boken. Om en man som har ett äppelträd som kanske är hans döda fru.

I titelnovellen så börjar fåglarna attackera mänskligheten. ("Det är inte alls bara här, det är överallt. I London och över hela landet. Det har hänt någonting med fåglarna." övers. Gerd Lilliehöök) Enligt Jonas Thente i samlingens förord så inledde "Fåglarna" naturen slår tillbaka-genren. Vilket är tveksamt. Även om man struntar i att det kom ut en roman med samma namn där fåglar också attackerar folk så har vi ju till exempel "Myrorna" av H. G. Wells.
"Fåglarna" klarar sej lite bättre gentemot filmen Fåglarna. Fågelattackerna är ännu otäckare här (och boken slipper åldrade specialeffekter). Den är också tillräckligt annorlunda med en annan huvudperson för att ge den som sett Alfred Hitchcocks film en ny upplevelse.
Och den får en att förstå varför du Maurier fortfarande är en populär författare i England.



söndag 5 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Brevet ligger under all litteratur, säger en del. Det kan man undra. Dionysos tänker man sig inte skriva brev.
  Romanen har ibland möjligen låtsats skriva brev.
  Romanen är en essä dividerad med en saga, säger norrmannen Georg Johannesen."
ur "Ett brev till slut till Suzanne Osten" i Fylgja av Lars Andersson

"Om denna dikt har C. D. W. uttalat sig fördömande, hvilket vi blott som ett plus i rekommendationen anmärka." ur recension av Nya dikter av E. K-n. (Emil Kléen) i Kristianstadsbladet 18/5 1894, i Samtida kritik i svensk press av Gustaf Frödings diktsamlingar 1891-1898, red. Ingvald Rosenblad (C. D. W. är Carl David af Wirsén)

tisdag 28 februari 2017

Läst i februari

Jag läste åtta seriealbum, sju romaner, tre diktsamlingar, en novellsamling och en essä/skrift i februari. Vilket känns rätt bra med tanke på hur kort månaden är.


Southern Bastards Vol. 1: Here was a man
Southern Bastards Vol. 2: Gridiron av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Tecknad serie om en stad i amerikanska södern som styrs av en kriminell fotbollstränare. Börjar som en rätt vanlig 'ensam man kommer hem och rensar upp sin stad'-berättelse men blir efter hand lite annorlunda.

Utsatt i musiken. Dikter 1957-73 av Petter Bergman
"Ja, visst fryser det i oss./Visst tröttnar vi./Visst är det dagar utan hopp./Varenda vinterdag/för många dagar och för lite hopp."

Innan männen av Nina Bouraoui
"Jag läste den snabbt, i solen, jag drack öl och orden kom in i blodet samtidigt med alkoholen," Fransk kortroman. Mycket bra.

Öppen stad av Teju Cole
Roman. Också mycket bra.

We all wish for deadly force av Leela Corman
En samling med självbiografiska serier av en judisk amerikan som arbetat i Egypten som magdansös.


Pretty deadly Vol. 2 av Kelly Sue DeConnick (text) och Emma Rios (bild)
Om dödens dotter. Där förra albumet var vilda västern så är detta en krigsserie. Teckningarna är väldigt vackra den här gången också.

Trees vol. 2 av Warren Ellis (text) och Jason Howard (bild)
Svagare än förra albumet.

Gitarr och dragharmonika av Gustaf Fröding
"Jan Ersa,/Per Persa,/de höllo aldrig fred."
Frödings debutdiktsamling. Lite ojämn, något som förstärktes av att jag hade läst flera av de bättre dikterna förut.

En biodlares död av Lars Gustafsson
Omläsning.

Eyes of the cat av Alejandro Jodorowsky (text) och Mœbius (bild)
Franskt seriealbum. Första samarbetet mellan Jodorowsky och Mœbius

Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier
Skräcknoveller. Recension kommer snart.


Prez: Corndog-In-Chief av Mark Russell (text) och Ben Caldwell (bild)
Satirisk sf-serie om en tonårig flicka som blir vald till president i Förenta staterna.

Kyckling med plommon av Marjane Satrapi
Seriealbum om en musiker som bestämmer sej för att dö. Mycket bra.

Apelsinmannen av Birgitta Stenberg
Bokcirkelbok.

En människa tvättar sig ren i en sjö av Felicia Stenroth
"hanja stängde av sin radio den nittonde februari och/satte inte på den mer"

För Lydia av Gun-Britt Sundström
Nu har jag läst alla Sundströms romaner.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Omläsning. Läste om denna innan jag läste För Lydia (som delvis bygger på boken). Jag kom ihåg mindre av den än jag kom ihåg. Men den vart bra.

Gösta Oswald av Birgitta Trotzig
Essä.

Grodden av Tarjei Vesaas
Norsk roman.

söndag 26 februari 2017

Citerat från veckans läsning

"— Så det är ingen som har tid att stoppa UKAS längre?
  — Just nu tycks det viktigaste vara att stoppa julen. Och det är väl bra det också i och för sig.
  Javisst. Stoppa julen, stoppa allting. 'Stoppa världen', kan ingen stoppa världen, den är så tröttsam."
ur För Lydia av Gun-Britt Sundström

"Snön föll utanför fönstren som på en bild i en bok."
ur Historien om Quiet Dell av Jayne Anne Phillips, övers. Mats Hörmark

torsdag 23 februari 2017

Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg


"Det som behövs sägas har redan sagts. Det vi kan göra är att pussla ihop bitarna." Så slutar essän "I Themsens smutsiga vatten" i Mattias Jeschko-Edbergs nya bok Och en konung trädde in i mörkret. En samling artiklar och kommentarer enligt undertiteln.
Och vad som behöver säjas, vad som har sagts och vad som inte kan säjas är något som återkommer i texterna här om böcker, tv-serier, politik, filosofi, musik och poesi.

En del av texterna har publicerats tidigare. Texterna om böcker är ibland regelrätta recensioner, ibland är böckerna snarare avstamp för resonemang.
Essäerna har ofta ett malmöperspektiv, vilket man som malmöbo inte är bortskämd med. En text som bland annat tar upp hur Rosengård beskrevs av Fox News år 2004 ("Det cyniska svaret är att Fox News åkte till Rosengård så att de skulle slippa åka till Baltimore.") har fått ny aktualitet den här veckan.

Den texten handlar om David Simons tv-serier Uppdrag mord och The Wire. 
En annan artikel tar upp hur Simons Generation Kill mottogs i Sverige, hur lätt man godtog de amerikanska soldaternas perspektiv. Det är en av flera texter i samlingen om USA. Eller bilden av USA. "Det handlar om hur vi blir betagna, inte av USA, utan av vår bild av USA."

Titelessän är en av texterna om USA. Om USA:s krigföring i Irak. Den anknyter också till Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Vilket är en anledning till att boken fick mej att tänka på Sven Lindqvists Utrota varenda jävel. Lindqvists bok börjar med orden "Du vet redan tillräckligt." Och Jeschko-Edberg verkar instämma: "Vi vet alla vad som sker, men vi arbetar frenetiskt för att inte behöva erkänna det."

Tidigare har Jeschko-Edberg gett ut diktsamlingen Eldträd tidig morgon (och en novellsamling, men den har jag inte läst). Flera teman återkommer från diktsamlingen. En dikt heter till exempel "Roseanne Barr" och en fängslande text i Och en konung handlar om komikern Roseanne Barr. Essäerna om USA:s krigföring känns som en fortsättning på dikten "Transkriptioner av dagsljus" om tortyr i Eldträd. (Här är min recension av Eldträd, den finns att köpa på Bokus rea).

I Och en konungs sista text om sockerförsöket, ett ett av den svenska statens största övergrepp på funktionshindrade och en avhandling som ursäktar det så räcker till slut prosan inte till utan tect bryts upp och övergår till poesi, blir till dikt.

Det finns många av artiklarna och kommentarerna som man hade kunnat skriva mer om. "Anteckningar om Lars Noréns tidiga poesi" tyckte jag mycket om. De flesta essäerna fann jag läsvärda, även de om jamaicansk reggae  som jag aldrig lyssnat på.
En skildring där jaget är på semester och fantiserar om hur civilisationen går under i en zombiekatastrof är en av höjdpunkterna (och påminde mej också om Lindqvist).

Allt som allt är det en fängslande bok. Ibland en uppfordrande bok: "Vi måste skaffa oss bättre fantasi, så att vi kan drömma oss bortom denna värld."

måndag 20 februari 2017

Citerat från förra veckans läsning

"Äntligen något de hade gemensamt. De hade inte läst nobelpristagaren."
ur För Lydia av Gun-Britt Sundström

"Today marks ten years since the end of the social network wars. We celebrate the triumph of twitter! And mourn the ten million dead."
ur Prez Volume 1: Corndog-in-chief av Mark Russell

söndag 12 februari 2017

Citerat från veckans läsning

"Det skymde.
  Den brukade vara välkommen, skymningen. Det skymmer, brukade folk säga när det led mot kvällen ute på arbetsplatserna om hösten. När man väntat på att det skulle sägas. Ja tack, tänkte man och gick hem från slitet.
  I kväll sas det inget om detta. De såg det med skräck: det är slut på ljuset. Då blir det värre ändå."
ur Grodden av Tarjei Vesaas, övers. Gustav Sandgren

"Det är ju ett ständigt problem. Att stå emot den orientalistiska impulsen, menar jag. Vem skulle ge ut den som låter bli? Vilken västerländsk förläggare vill ha en marockansk eller indisk författare som inte sysslar med orientalisk fantasi, eller som inte tillgodoser törsten efter fantasi? Det är ju trots allt därför Marocko och Indien existerar, för att vara just orientaliska." 
ur Öppen stad av Teju Cole, övers. Erik MacQueen

lördag 11 februari 2017

Ur Framtidsmannen av Edward Bryant (1945-2017)

"han hade uppfunnit ett helt nytt blixtkrigsspel kallat Kärnvapenanfall ('Vinn under de första trettio sekunderna — eller glöm alltsammans!'). Kärnvapenanfall refuserades av de stora speltillverkarna och blev aldrig lika populärt som Drakar & Demoner. Men hans konservativa vänner älskade det."
ur "Framtidsmannen" av Edward Bryant, övers. Sam J. Lundwall

söndag 5 februari 2017

Citerat från veckans läsning

"Fallet 'Werther' är typiskt. Då Goethe en gång i sin ungdom hade en trasslig och tragisk kärlekshistoria, skrev han en roman som slutade med hjältens självmord. Den romanen lär på sin tid ha förorsakat en hel liten självmordsepidemi, dock tyvärr inte bland diktarna!"
ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

"Mina drömmar är uppochnervända städer."
ur Innan männen av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

onsdag 1 februari 2017

10 bra serier av Gilbert Hernandez

I dag fyller den amerikanske serietecknaren Gilbert Hernandez 60 år. Det firar vi med en lista.


Den skrattande solen
En amerikan i Palomar
Blod över Palomar
De här tre albunen handlar om den mexikanska byn Palomar (Hernandez far är mexikan). Det är en märklig blandning mellan såpopera och magisk realism. Serierna om Palomar är Hernandez mest hyllade och lästa verk.

High Soft Lisp
Ett album om Fritz som förekommer i många av Hernandez senare serier.


Birdland
En pornografisk serie. Obscen och bisarr.

New love
Mest kortare skämtserier.

Julio's day
En serie där vi får följa Julio och människorna kring honom under hans långa liv. Delar av den har gått i svenska Galago. Den näst mest hyllade serien efter Palomar.


Marble Season
Självbiografisk lite vemodig barndomsskildring.

Hypnotwist
Många av Gilbert Hernandez serier har gått i Love & Rockets. En serietidning Gilbert Hernandez delar med sin bror Jaime Hernandez. Det har kommit fem versioner av tidningen. Den här gick i den fjärde versionen Love and rockets new stories som kom ut i åtta nummer.

Garden of the flesh
Hernandez senaste serie är en lätt pornografism omtolkning av bibelns skapelseberättelse med Adam (som föds med en erigerad penis) och Eva och Kain och Abel. På gränsen till det parodiska ibland men med en del stillsamt vackra scener som höjer boken.









tisdag 31 januari 2017

Läst i januari


Chilling Adventures of Sabrina Vol 1 av Roberta Aguirre-Sacasa (text) och Robert Hack och Jack Morelli (bild)
Efter att Afterlife with Archie där tonårsseriehjälten Ackes stad Riverdale drabbas av zombier blev populär så kom denna andra ungdomsserie omgjord till skräckserie från Archie Comics. Sabrina, tonårshäxan, är mer känd från tv-serien men var från början en tecknad serie.
Den här är inte lika underhållande som Afterlife with Archie. Skämtet med den var att den berättade historien allvarligt men med figurerna från skämtserien. Det gjorde att den kändes ny för att vara en zombieserie. Men en skräckberättelse med en ung häxa i huvudrollen är något man läst och sett många gånger förr.

Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg
Essäsamling. Recension kommer snart.

Nyckelroman av Agneta Klingspor
Jag tyckte bättre om den här än den tidigare Inte skära bara rispa (de två böckerna finns utgivna tillsammans i pocketboken Dagböckerna 1962-1992). Kanske för att jag inte hade de förväntningar som kommer med att läsa en bok som brukar finnas nämnd i litteraturhistoriska översikter.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Bokcirkelbok. Vi ska diskutera den i kväll.

Transformers vs G. I. Joe Vol. 3 av Tom Scioli (text och bild) och John Barber (text)
Det sista albumet i denna mycket märkliga serie. Här visar sej jorden vara en förklädd robot.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg
Självbiografisk berättelse.

Necessity av Jo Walton
Avslutande delen i en fantasytrilogi där gudinnan Athena bildar Platons stadsstat med hjälp av tidsresor och robotar.
På sätt och viss den svagaste delen men jag tyckte om slutet.

Saga vol. 7 av Brian K. Vaughan (text) och Fiona Staples (bild)
Kanske den mest deprimerande delen i d3n här spaceoperaserien. (Den här, liksom albumet nedan, har inte kommit ut i albumform än. Jag läste den i lösnummer-formatet.)

Jughead vol. 2 av Chip Zdarsky (text) och Ryan North (text) och Derek Charm (bild)
Även här är Sabrina tonårshäxan med.


söndag 29 januari 2017

Citerat från veckans läsning

"Hur typiskt för denna massa av svenska medelklassens familjenamn, bildade av namn på naturföremål — oftast av namn på två naturföremål, som äro varandra så främmande som möjligt. 'Nordkvist' — vad har ett väderstreck att göra med en kvist?"
ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

"När jag inte kan skriva igen drömmer jag detta:
  Konstnären P.O. Ultvedt (känner honom inte) säger till mig att han skapat allt femton minuter före vernissagen. Alla trådar samlas till en punkt i uttrycket. Jag säger att mitt skapande tar lång tid, ibland känns utnött och tradigt.
  Nästa natt läser jag Jan Myrdals texter och han kysser mig. Han har en mycket skön varm mun. Jag blir alltså kysst av den 'rationelle' Myrdal och samtalar med den lekfulle Ultvedt. Senare får jag reda på att de har samarbetat i FiB/Kulturfront. Den rationelle visar sig vara sensuell och den lekfulle passande för samtal."
ur Nyckelroman (i samlingspocketen Dagböckerna 1962-1992) av Agneta Klingspor

lördag 28 januari 2017

torsdag 26 januari 2017

Tarzan — apornas son av Edgar Rice Burroughs


"Först försökte Tarzan peta loss de små figurerna från sidorna, men han märkte snart att de inte var verkliga. Många av bilderna kände han inte igen — tåg, hästar, kor och hus låg utanför hans erfarenhet. Men ännu konstigare var de små svarta bilderna som stod bredvid de färglagda. Han trodde att det måste vara något slags underliga skalbaggar, för många av dem hade ben."
övers. John-Henri Holmberg

Det säjs att en kvinna som skulle ärva Edgar Rice Burroughs pengar en gång kallade hans böcker för eskapistiskt nonsens i tron att det var så Burroughs själv betraktade dem. Burroughs gjorde då henne arvlös. Han trodde på sina skapelser Tarzan och John Carter och kanske är det en anledning till att de (eller åtminstone Tarzan) överlevt.

Tarzan — apornas son handlar som du nog vet om ett barn som uppfostras av apor. Han växer upp och hittas av en grupp upptäktsresanden som tar med honom hem till England.
Burroughs kom att skriva 24 böcker om Tarzan. Böckerna filmades. Och många har försökt kopiera konceptet (som George Bruce i "Scream of the Condor" där en man blivit uppfostrad av gamar — novellen är lika fånig som den låter).

Tarzan betyder i boken "vitt skinn" och visst märks det att boken kommer från en annan tid (1912 för att vara exakt). Senaste filmatideringen försökte ändra om historien till en anti-kolonial berättelse. Men ursprungsberättelsen är i högsta grad en kolonial myt. Vilket gör det intressant att läsa den i ett postkolonialt perspektiv.

Kanske är filmerna numer populärare än böckerna. När skribenter som Edward Said eller Sven Lindqvist skriver om Tarzan så är det Johnny Weissmullers Tarzan de främst skriver om. Men boken är också rätt fängslande.

Tarzan är kanske inte stor litteratur men när Tarzan upptäcker världen ser läsaren den också ibland med nya ögon. Som i citatet överst där bokstäver beskrivs som nån slags underliga skalbaggar. Eller i novellen "The God of Tarzan" där Tarzan får höra talas om konceptet Gud: "If he met God, Tarzan would be prepared. One could never tell whether a grass rope, a war spear, or a poisoned arrow would be most efficacious against an unfamiliar foe. Tarzan of the Apes was quite content-if God wished to fight, the ape-man had no doubt as to the outcome of the struggle."

Utgåvan jag har är något förkortad. Det ska finnas en svensk oavkortad översättning. Men jag märkte inte att jag missade något.


söndag 22 januari 2017

Citerat från veckans läsning

"hade fader Fernando i sista sekunden bestämt sig för att byta ut jag vet inte vilket Korintierbrev mot en kärlekssonett av en viss Pablo Neruda, som några av herr Aguilard gäster kallade kommunist och förhärdad bolsjevik, medan andra letade förtvivlat i mässboken efter de sällsamt vackra hedniska stroferna,"
ur Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, övers. Yvonne Blank

"Jag vill skrapa mitt språk så rent att det bara återstår helt genomskinliga, tunna och kristallhårda bokstäver. Allt annat ska ligga övergivet framför mina fötter."
ur "Ashes of Europe calling" i Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg

lördag 21 januari 2017

John Watkiss 1961–2017


ur "Soft places" eller The Sandman 39 av Neil Gaiman (text) och John Watkiss (bild). Finns i Sandman-albumet Fables and Reflections.

söndag 15 januari 2017

Citerat från veckans läsning

"Om vi reser oss upp från allt detta och tittar ned på det som om det vore en karta, så ser vi alla delar som fogas ihop till den samtid vi har."
ur "Glitter and gold" i Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg

"When a Heptapod B sentence grew fairly sizable, its visual impact was remarkable. If I wasn't trying to decipher it, the writing looked like fanciful praying mantids drawn in a cursive style, all clinging to each other to form an Escheresque lattice, each slightly different in its stance."
ur "Story of your life" av Ted Chiang

onsdag 11 januari 2017

Lässtatistik 2016


Jag läste 137 böcker 2015. Och 145 böcker 2016. Det låter som om jag läste mer förra året än förrförra året. Men ökningen består framförallt av seriealbum. Tar man bort seriealbumen så läste jag fler böcker 2015 än 2016. Vilket visar på ett av problemen med att räkna lästa böcker. Seriealbum går i allmänhet fortare att läsa än romaner. Populärlitteratur går fortare än tjocka klassiska ryska romaner.
Nu skriver jag inte upp böcker främst för att tävla med mitt forna själv eller med någon annan.
Jag tycker det är bra att ha översikt över vad jag har läst.

Förra året läste jag 95 böcker och 49 seriealbum. Av böckerna (utan seriealbumen) var 53 % skrivna av kvinnor, 46 % män, 1 % blandat.
53 stycken, mer än hälften var från Sverige. 13 från Förenta staterna. 7 från Danmark. 13 från övriga europeiska länder. 4 från Kina. 2 från Kanada. 3 från övriga utomeuropeiska länder. Här känner jag att jag skulle kunna bättra mej lite.

Den författare jag läste flest böcker av var Gun-Britt Sundström: Åtta böcker (och en översättning).

lördag 7 januari 2017

Bästa jag sett, läst och hört 2016, del 2

Bästa filmer
I början av 2016 så skrev jag här på bloggen upp vilka filmer och tv-serier jag hade sett. Så som jag har gjort med böcker sen några år tillbaka. Men efter två månader kom jag av mej. Det gör att jag inte har lika bra koll på vilka filmer jag sett som vilka böcker jag läst. Men här nedan är tio bra filmer jag såg 2016, alfabetiskt efter titeln:


A Bagful of Fleas
Cinemateket hade en Vera Chytilova-serie. Den här kortfilmen (45 min lång) är en av hennes första filmer. Om en grupp unga kvinnliga fabriksarbetare.

Dope
Komedi om ett par vänner som har ett rockband tillsammans. Hjälten är en afroamerikansk nörd. Filmen är bäst innan intrigen (knark på avvägar, bitcoins) drar i gång.

Frances Ha
Charmig svartvit komedi.

Frank
Om ett rockband där sångaren hela tiden går omkring med ett papphuvud på huvudet. Sångaren spelas av Michael Fassbender. På DVD:n citeras en recensent som skriver att "Fassbender gör sitt livs huvudroll". Vilket man kanske kan se som en pik.

Girlhood
Celiné Sciamma.

Ida
Polsk film om en ung kvinna som i början av 60-talet försöker få reda på vad som hände med hennes judiska föräldrar.

Inside Llewyn Davis
Bröderna Coens film handlar om en folksångare på 60-talet.

Mad Max: Fury Road
Årets bästa B-film.

Pearls of the deep
I Cinematekets Chytilova-serie. En episodfilm med flera tjeckiska regissörer. Alla filmerna bygger på noveller av Bohumil Hrabal.

Zero Theorem
Sci fi-film av Terry Gilliam som är mycket gilliamsk.

Bästa seriealbum
Jag läste rätt mycket serier förra året. Mer än jag brukar. Nedan är tio av de bästa albumen, i alfabetisk ordning efter manusförfattarens efternamn (vilket är orättvist, teckningarna är minst lika viktiga för de flesta av serierna nedan):


Are you my mother? av Alison Bechdel
En slags fortsättning på Bechdels Husfrid (Fun home). Den handlade om Bechdels far. Medan denna handlar om hennes mor. Men också om litteratur och psykologi.

Lucille av Ludovic Debeurme
Sorgsen fransk serie. Finns en uppföljare som jag införskaffat men ännu inte läst.

Bitch Planet Vol 1: Extraordinary Machine av Kelly Sue DeConnick (text) och Valentine De Landro (bild)
Om en framtid där kvinnor är ännu mer förtryckta än i dag och kviannor som inte lyder skickas till ett fängelse i rymden: Bitch Planet. Som en blandning mellan Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse (DeConnick har nämnt Atwood bland sina förebilder) och en gammal b-film om ett kvinnofängelse. Varje nummer av serietidningen har en feministisk essä som extramaterial.

Injection Vol 1 av Warren Ellis (text) och Declan Shalvey (bild)
Warren Ellis bästa på länge.

Sandman: Overture av Neil Gaiman (text) och J. H. Williams III
Sandman-prequel. Typ Sandman in space.

My dirty dumb eyes av Lisa Hanawalt
Märkliga skämtserier.

Marble season av Gilbert Hernandez
Barndomsskildring.

Opus av Satoshi Kon
Metafiktiv manga av han som gjorde filmerna Paprika och Tokyo Godfathers.

Paper Girls vol. 1 av Brian K. Vaughan (text) och Cliff Chiang (bild)
Om en grupp tolvåriga flickor på 80-talet vars värld invaderas av märkliga tidsresenärer. Mycket som gör att serien funkar hängr på Chiangs teckningar. Men Vaughan vet också, här som i sin serie Saga, när han kan förlita sej på tecknaren.

Jughead vol. 1 av Chip Zdarsky (text) och Erica Henderson
Det här är en serie med Archies (Acke på svenska) bäste vän Jughead (Sopprot på svenska). Acke är en amerikansk skämtserie som funnits i flera decennier. Den här versionen är roligare än man skulle kunna tro. Zdarskys version av Howard the Duck är bättre än man skulle kunna tro. Men hans Sopprot är jämnare.





fredag 6 januari 2017

Bästa jag sett, läst och hört 2016, del 1

Bästa böcker
Under 2016 läste jag en massa böcker. Men inte så många som kom ut 2016. Listan nedan är de bästa jag läste under året. De flesta av dem skrevs andra år (och jag har bara tagit en bok per författare).

Bästa böcker (alfabetiskt)
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Tyckte särskilt om början på romanen.
Sånger och formler av Katarina Frostenson
"vad jag skulle vilja vara min bok/få ligga i dina händer/när du håller i mig, ser ut med din blick som är ljus eller sträng"
djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund
Samling med poesi med irriterande typografi publicerad de senare åren i diverse tidskrifter och tidningar.
Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du av Kristian Lundberg
Poetik (och en del poesi). "Jag städar mina bokhyllor, försöker skapa ett system, en ordning.
Det är omöjligt, naturligtvis."
Maken av Gun-Britt Sundström
Sundström var den författare jag läste flest böcker av förra året. Jag hade inte läst henne förut. Årets bästa upptäckt.
Århundradets kärlekshistoria av Märta Tikkanen
Ibland kan kulturdebatter vara bra för något. En av årets debatter fick mej att läsa denna.
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Ibland funderar jag på att lägga ett år på att bara läsa klassiker jag inte läst. Men de skulle väl inte alla vara lika bra som denna. (Bilden nedan är mitt exemplar av Anna Karenina som har tillhört min mor, min mor tyckte visst inte om omslaget till utgåvan utan klistrade på en teckning gjord av mej när jag var liten.)

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig
Fast den här klassikern var ju också bra.
The Just City av Jo Walton
Fantasyroman om hur gudinnan Athena bygger Platons samhälle från Staten med människor (och robotar) från olika tider.
Lenins kyssar av Yan Lianke
Kinesisk roman om en by befolkad av funktionshindrade. Slurkarna i boken är de helhållna (som folk utan funktionsnedsättningar kallas här). Något som är lätt att relatera till.

Bästa skivor
Albumen är dock skivor som kom ut 2016. Tror jag i alla fall. Nån från 2015 kan ha slunkit med. Jag gjorde en sån där spotify-spellista med 18 låtar från 2015 och 2016.

De tio bästa albumen 2016, alfabetiskt:

Big thief - Masterpiece
Nån slags folkrock. Vackert.
Stanley Brinks & The Kaniks
Stanley Brinks har gjort en skiva samman med ett norskt folkrockband. Inte riktigt lika bra som skivorna med Stanley Brinks & The Wave Pictures. Men bra.
Nick Cave & The Bad Seeds - Skeleton Tree
Det är sällan jag inte tycker att en Nick Cave-skiva tillhör det årets bästa skivor. Men det här var en av hans bästa på länge.
Chance the rapper - Coloring book
Leonard Cohen - You want it darker
"I'm leaving the table/I'm out of the game"
Dexys - Let the record show
Kevin Rowlands gör irländska sånger och soulklassiker.
P. J. Harvey - The Hope Six Demolition Project
Angel Olsen - My woman
Daniel Romano - Mosey
Nån slags country.
Kate Tempest - Let them eat chaos
Fast jag har lyssnat mer på 2014 års Everybody down som jag också hörde först 2016.


I morgon kommer listor med seriealbum och filmer.



måndag 2 januari 2017

John Berger 1926 - 2017


"Om det gått att sätta ett namn på allt som händer skulle vi inte behövt några historier. Som livet är här överträffar det våra ordförråd. Ett ord saknas och historien måste berättas."
ur En gång i Europa av John Berger, övers. Steve Sem-Sandberg
Foto av Jean Mohr