måndag 8 februari 2016

Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren


"Han var glad att han inte dött redan för två år sedan, typ för två år sedan skulle man ännu ha prytt hans grav med nejlikor, då älskade han nejlikor,"
ur "Hans kväll" av Peter Bichsel, översättning Hans F. Evert

Peter Bichsel är en tyskspråkig schweizisk författare som fick sitt genombrott 1964 med novellsamlingen Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren. Det är en kort bok. Vilket väl är anledningen till att den i Sverige gavs ut tillsammans med Bichsels roman Årstiderna. Utan att novellsamlingen bättre titel finns med på omslaget (Jag hade glömt att jag inte har läst romanen så nu fick jag en oläst Bichsel till skänks).

Boken består av tjugoen berättelser på fyrtiofem sidor. Novellerna är alltså mycket korta. Titelnovellen liksom flera andra av berättelserna är skrivna i konjunktiv: skulle vilja. Ett modus som är vanligare i tyskans och som också där mest används i artighetsfraser. Konjunktiv uttrycker något som skulle kunna ske. Espen Haavardsholm, en norsk författare som var influerad av Bichsel, skriver i novellen "Konjunktiv" i Zink: "Når vi snakker om det som kunne være, om noe vi er usikre på, om noe vi er i tvil om, om noe det er mulighet for, eller om noe som ikke er, heter det: konjunktiv.
  Der var det en åpning."

Så skildrar de korta berättelserna möjliga möten, samtal som inte äger rum, saker som skulle kunna hända. En man funderar över sin begravning, två personer diskuterar vädret. Ett barn vill bli lejondomptör, växer upp och blir gammal och talar aldrig om för någon att han en gång ville bli lejondomptör, en gammal kvinna får en bukett pioner i sin brevlåda: "Adele blir säkert glad."

Det är starka noveller även om de kan låta banala när man beskriver dem. På sätt och viss är de banala. De handlar om vanliga saker som skulle kunna ske i vardagen. Om möten som inte blivit, men som skulle kunna bli av. Här finns en öppning.


söndag 7 februari 2016

Citerat från veckans läsning

"A young lady from Queen Victoria's England does not expect to have her prayers answered, or at least not in such a direct and immediate way, and certainly not by Pallas Athene."
ur The Just City av Jo Walton

"Som sløve vinterfluer sad vi i længsel efter lune sommeraftner/og lagde planer for det store træf under åben himmel."
ur "Som sløve vinterfluer sad vi..." i Tusindfødt av Pia Tafdrup

lördag 6 februari 2016

Ur Nefertiti i Berlin av Bodil Malmsten 1944 - 2016

Ristning i min klipporna
den som väntar i den västra horisonten
den med tecknet evighet i silhuetten -
                      hjärtats gravkamrar
min glödgraffiti:



                      Mamma älskar barn

Pil genom hjärtats kranskärl
                       likamed sant

Bodil Malmsten

måndag 1 februari 2016

Alfred Besters noveller


"'I don't know. It's an unknown universe, too big to comprehend; but I have to beat the tempi of its patterns and make them come out even - with My actions, reactions, emotions, senses, while those giant pressures
           
                                                              push
                       and reverse me
                                 back
                         and turn me
                  forth                inside
         and                                          out
back...'"
ur "The Pi Man" av Alfred Bester

Alfred Besters noveller är minst lika bra som hans två inflytelserika femtiotalsromaner. Ett bra urval med hans noveller på svenska är Utjämnaren som fått sitt namn efter novellen "The Pi Man" som jag citerar ovan.

Jag har inte boken Utjämnaren. Men jag har novellen "Utjämnaren" i Jules Vernemagasinet 429. Ett minnesnummer över Bester som innehåller ungefär hälften av innnehållet i Utjämnaren. Däribland förutom novellerna en självbiografisk essä där vi bland annat får veta att den unge författaren Bester ständigt entusiastiskt prisade James Joyces Odysseus vilket roade hans redaktörer.

Det joyceska inflytandet märks i "Utjämnaren" liksom i flera av hans bästa noveller. "Utjämnaren" handlar om en man som tvingas korrigera verkligheten. Det är en bisarr historia berättad i ett hastigt tempo. Det är svårt att tänka sej att någon annan än Bester hade kunnat skriva den.

Förutom minnesnummer över Bester har jag flera noveller av Bester spridda i tidskrifter och antologier. Och så novellsamlingen The Darko Side of the Earth som bland annat innehåller "Utjämnaren"/"The Pi Man" på engelska (och den tjänas på att läsas på engelska) samt noveller med titlar som "The Flowered Thundermug" och "They Don't Make Life Like They Used To".


Sett i januari


Nytt spännande inslag där jag kommer att skriva lite om de filmer och tv-program och liknande som jag sett under månaden.

Alice i underlandet 
Tim Burtons version. Av och till vissa visuellt intressanta partier. Men som helhet rätt så trist.

The Devil Inside
Exorcist-film. Dålig.

The Flash, säsong 1
Jag började se serien med säsong två. Som (hittills) är bättre än första. Serien är väl inte direkt bra. Men har en viss charm. I säsong ett finns till exempel en scen där hjältens vänner gjort ett slags superalkohol åt honom så att han ska kunna dricka sej berusad trots sin snabba ämnesomsättning.

Jag minns en sommar
Fransk film regisserad av Julie Delpy, mer känd som skådespelare. Den första film regisserad av henne som jag sett. Uppväxtskildring. Rätt okej.

Looper
Sett om. Tidsresefilmen. Höll bra.

Noah
Konstigt film. Hade nog tyckt bättre om den om de talat franska i filmen.

Sherlock - The Abominable Bride
Sherlock Holmes i vår tid på Sherlock Holmes tid. Eller nåt sånt. Med suffragetter. Rätt underhållande.

Tältet - vem tillhör världen?
Film om tältprojektet (en slags kulturvänsterrörelsens supergrupp gick samman och gjorde en pjäs om den svenska kapitalismens historia - i ett tält) från när det begav sej.

Wuthering Heights
Andrea Arnolds version. En ojämn film. En del starka scener - framförallt i den tidiga delen av filmen. Men ofta bara långsamt och segt.




söndag 31 januari 2016

Läst i januari


Sandman Overture av Neil Gaiman (text) och J. H. Williams (bild)
En slags prolog till Neil Gaimans tecknade serie. Jag gillade den. Inte minst Williams teckningar. Kommer nog att skriva något om den.

Olunn av Gunnar D. Hansson
Diktsamling om makrill.
"Under 1100-talet/då penningen erövrar Europa/börjar utplåningen/av makrillens regionala namn."

Atlas över de dimhöljda kontinenterna av Ihsan Oktay Anar
Turkisk roman från 1995 men först nu översatt. En berättelse fullt av berättelser-i-berättelsen.

Äventyr i Svenssonland: Seriemördaren Peter Mangs av Joakim Palmkvist
Bokcirkelbok. Läste denna som e-bok. Jag känner mej väldigt modern.

Sammanhang av Birgitta Trotzig
"språket flyger som en flyttfågel genom världen, över haven, också världen flyger"
Prosadikter.

Sokrates och möjligheten av en politisk konst av Charlotta Weigelt
Essä.

Det vart inte så många böcker lästa den här månaden. Jag skyller på en utdragen förkylning.


Citerat från veckans läsning

"(David Bowie beskriver det så gribende i sin fortvivlede undergangssang, 'Five Years': 'My brain hurt like a warehouse, it had no room to spare/ I had to cram so many things to store everything in there'. Forbrugersamfundets ting og billeder kan ikke rummes i den smertende hjerne på sangens jeg, der desperat søger at fastholde verden i en ordnet helhed lige før undergangen. 'My brain hurts a lot!')"
ur "Døgndrømme - Døgnstrømme" i Sidegader. Prosa 1978-86 av Michael Strunge



ur Sex Criminals. Volume two: Two worlds, one cop av Matt Fraction och Chip Zdarsky

fredag 29 januari 2016

Paul Kantner 1941 - 2016

Jefferson Airplane - Today

Från Surrealistic Pillow. Paul Kantner skrev låten tillsammans med Marty Balin.

torsdag 28 januari 2016

Datormannen av Alfred Bester


"Det är inte rättvist. Jag torterar och dödar med de bästa avsikter, och om jag beskriver mina egna dödserfarenheter så kanske ni förstår."
övers. Gunnar Gällmo

De enda av Alfred Besters romaner som man brukar nämna är Tigermannen och Ensam mot universum och om Datormannen är typiskt för hans andra romaner så är det inte så underligt.

Den kom ut cirka tjugo efter Tigermannen, som var Besters närmast föregående roman. Den skildrar en grupp odödliga (varav en antydan vara Jesus). Berättarjaget är en av dessa odödliga. Han utför dödliga och plågsamma experiment på människor för att framkalla fler odödliga. 

Det är en rörig roman som mest känns som en omedveten Thomas Pynchon-parodi.

tisdag 26 januari 2016

Tigermannen av Alfred Bester


"Men Fourmyle stod redan i biblioteket och dunkade bibliotekarien i huvudet med Blochs Das Sexualleben (fyra kilo och sju hekto) för att den olyckliga mannen inte kunde förse honom med en lärobok i konsten att tillverka evighetsmaskiner."
övers. Lisa Bergman

Tigermannen (The Stars My Destination i original, men under titeln Tiger! Tiger! i Storbrittanien) påminner en del om den föregående Ensam mot universum. Där den lånade från detektivromanen lånar Alfred Bester här från äventyrsromanen: närmare bestämt från Alexander Dumas Greven från Monte Christo (flera av Dumas böcker har stått model för diverse sf-berättelser). Huvudpersonen är animalisk och boken utspelar sej i ett barockt samhälle som förändrats av en aspekt. I Ensam mot universum så var det telepati, här teleportation eller grantning.

Besters intresse för den litterära modernism visar sej här ännu tydligare med flera sidor gjorda som om de vore tidigare dikter av Öyvind Fahlström eller Bengt Emil Johnson. Här gifter sej modernism och science fiction rätt så bra.

Besters roman har påverkat flera senare författare. Bland annat brukar cyberpunken räknas till dess efterföljare. Men Bester har mer humor än de flesta som följt i hans fotspår. Och mer sorgsenhet. "På tre planeter och åtta satelliter mullrade elva miljarder människor i en av de mest fascinerande tidsåldrar som någonsin funnits, men ändå längtade man, nu som alltid, efter något annat."

måndag 25 januari 2016

Ensam mot universum av Alfred Bester


"Då barkassen krängde föll solen på Spaceland och Powell kunde se de hundratals hemisfärerna avteckna sig mot den mörkblå skyn som såpbubblor på ett schackbräde."
övers. Göran Byttner

Ensam mot universum (The Demolished Man) hör till sf-genrens klassiker. Alfred Besters roman gick först som följetong i sf-magasinet Galaxy och gavs sen ut i bokform 1953. En svensk översättning kom redan 1955 i Lindqvists bokserie Atom-böckerna. Det är denna utgåva jag har.

Romanen utspelar sej i ett framtida utsvävande samhälle där mord inte längre begås pågrund av telepati. Vår hjälte - en av de rikaste människorna i världen - beslutar sej ändå för att mörda en av sina konkurrenter. Det är en slags deckare. Men en där spänningen ligger i hur brottet blir uppklarat - inte i vem mördaren är.

Samhället som skildras är som ett amerikanskt 50-tal uppskruvat. Om det hade haft telepater. Och flera bebodda planeter.
Bester var påverkad av modernismen. Vilket märks bland annat av att han låter en del personnager ha namn där typografiska symboler ersatt några av deras bokstäver. Bland annat det nuförtiden allestädes närvarande snabel-a:et. Detta är något nedtonat i den svenska översättningen.

Delar av romanen bygger lite väl mycket på freudianska teorier men annars är jag rätt så förtjust i Besters barocka berättelse. De två slutmeningarna hade i sej räckt för att göra boken värd att läsa.




söndag 24 januari 2016

Citerat från veckans läsning

"Den i eget tycke ständigt föränderlige Peter Mangs väljer smeknamnet Kameleonten i taekwondoklubben[...]. En blinkning till det han kallar sitt 'omnitänk', alltså att han kan se alla sidor av saken samtidigt och aldrig behöver låsa sig vid en viss uppfattning om vad som är gott, ont, bra, dåligt."
ur Äventyr i Svenssonland av Joakim Palmkvist

"För att få inspiration och tänka fritt brukar jag sitta på Kaffe på Sankt Paulsgatan och läsa science fiction. Det gör jag nästan varje dag. Nu läser jag 'The penultimate truth' av Philip K. Dick, som är den av alla författare som gått längst utanför boxen." Carl Johan De Geer intervjuad av Josefin Olevik i SvD Kultur Söndag 24 januari 2016