Bästa jag sett, läst och hört 2018: Tecknade serier

Serierna nedan är inte nödvändigtvis serier som kom ut 2018, även om flera av dem gjorde det, utan serier som jag läste för första gången 2018. Tio tecknade serier i bokstavsordning efter titeln (då merparten av dem har olika tecknare och manusförfattare och de bägge är lika viktiga).

Arsene Schrauwen av Oliver Schrauwen
Belgiskt märkligt seriealbum som är en fiktiv berättelse om serietecknarens farfar.

Astro City 50 - 52 av Kurt Busiek (text) och Brent Anderson (bild)
De sista tre numren av serietidningen är en fortsättning på en tidig kort klassisk Astro City-serie om en man som drömmer varje natt om en kvinna han aldrig träffat. En passande final på serien. (Det ska komma fler miniserier, men det är sista numrena av den här utgåvan av tidningen.) Omslaget ovan är gjort av Alex Ross.

The Finder Library vol 1 av Carla Speed McNeil
Tjock samlingsvolym som innehåller Sin Eater, King of Cats och Talisman. Bilden ovan är dedikationen till Talisman. En mycket bra tecknad serie om ett framtida samhälle. Jag läste fyra såna här samlingsvolymer.

Lone Wolf and Cub Vol. 2: The Gateless Barrier av Kazuo Koike (text) och Goseki Kojima (bild)
Klassisk japansk tecknad samurajserie om en lönnmördare och hans bedårande lille son.

My favorite thing is monsters av Emil Ferris
Seriealbum om en liten varulvsflicka som löser brott (eller nåt sånt). En mycket bra serie.

Providence Act 1 av Alan Moore (text) och Jacen Burrows (bild)
Hommage till H. P. Lovecraft. Tecknad serie men med stort inslag av prosa. Varje kapitel följs av ett brev där huvudpersonen berättar det han upplevt (som läsaren just läst). Mycket bättre än Moores och Burrows andra lovecraftserie Neonomicon (som tyvärr tar över serien i sista albumet, men det påverkar inte det här första albumet).

Southern Bastards Vol 4: Gut check av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Om en liten stad i den amerikanska södern. Och om myten om den amerikanska södern.

Unbeatable Squirrel Girl 31 av Ryan North (text) och Erica Henderson (bild)
Inte siste numret av Unbeatable Squirrel Girl men det sista tecknat av Erica Henderson. Och ändå gjort som en slags final. Det charmigaste numret av den charmigaste superhjälteserien.

The Unwritten: Tommy Taylor and The Ship That Sank Twice av Mike Carey (text) och Peter Gross (bild)
Jag läste hela Mike Careys och Peter Gross metalitterära serie om förebilden till en Harry Potter-liknande figur. Det här albumet består mestadels av den första berättelsen i den barnbokserie i serien som historien rör sej kring. 

Wonder Woman: Earth One Vol. 2 av Grant Morrison (text) och Yanick Paquette (bild)
Lite bättre än första albumet, jämnare. I serien finns Wonder Woman i niqab och en skurk som ser ut som Nick Cave. Grant Morrison har också, tillsammans med Liam Sharp, tagit sej an Green Lantern. De första numren av av den tidningen verkar rätt lovande.

Citerat från veckans läsning

"Var i förleden och köpte revolver i Helsingborg, sedan man konfiskerat min äldre, köpt i Orléans, och som jag missbrukat en natt på restauration här – kulorna synas än på Rydbergs Källare Østergade –"
August Strindberg i brev till Verner von Heidenstam d 3 Juni 1888. I August Strindbergs brev 7

"En dag ska jag bygga ett slott av pengar och där inne ska jag skydda alla jag någonsin älskat."
ur En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad

Bästa jag sett, läst och hört 2018: TV-serier

De flesta TV-serier jag ser på kommer från Förenta staterna. Förra året såg jag en del dansk, brittisk, mexikansk, indisk, japansk och kinesisk TV. Men amerikansk dominerade.
"Få människor förnekar att amerikansk TV är miserabel" skrev Olof Lagercrantz 1966. Nuförtiden verkar desto fler hylla den. Det pratas om televisionens guldålder. Underförstått den amerikanska.
En hel del TV är fortfarande miserabel. Men nedan finns tio serier jag gillat, i bokstavsordning.

3 %
Säsong 2. Brasiliansk ungdomsdystopi om en tävling för att välja ut de tre procent som ska få bo på en paradisö. Resten lever i fattigdom. En sak som gör att serien känns mer relevant än de flesta såna här är att det framtida dystopiska samhället här är meritokratiskt. Meritokratin spelar ju en roll även för att legitimera vårt eget samhällssystem.

Altered Carbon
Sci-Fi-serie som fungerar bäst när man är förkyld. En slags deckarserie i en värld där man kan byta kroppar. I en scen skjuter hjälten ihjäl sina fiender medan han bär på en rosa Hello Kitty-ryggsäck. I en annan slåss hjältinnan mot en rad svärdviftande nakna kloner. Temat med kroppsbyten och klassamhälle görs det inte så mycket med. Men den är ändå mycket bättre än den långsamma Westworld som delvis behandlar liknande ämnen (att Westworld lyckas ta vildavästern-sexrobotar gör uppror och göra något så tråkigt av det är nästan imponerande).

Channel Zero: Butcher's Block/Dream Door
Skräckserien Channel Zero har varje säsong haft en avslutad fristående berättelse i sex delar. I år kom två säsonger. Två drömlika suggestiva berättelser. Dream Door refererar till David Cronenbergs The Brood, vilket är trevligt.

Dear White People
Säsong 2. Dear White People bygger på filmen med samma namn. Det är en bra film. Och det har blivit en bra serie. Rolig och intressant. Med mycket filmreferenser.

Fargo
Säsong 2. Bygger på bröderna Coens film med samma namn. Men till skillnad från med Dear White People så är det inte de bakom filmen som gjort serien. Säsong två var bättre än första säsongen och innehöll referenser även till flera andra Coen-filmer. Bäst är när de lånar från monologen i Arizona Junior.

Handmaid's tale
Första säsongen. TV-serieversionen av Atwoods roman har n del brister. Men det finns stunder som när huvudpersonen i slutet av första avsnittet säjer sitt namn som den är riktigt bra. (Jag slutade dock se på serien efter de två första avsnitten av andra säsongen som fortsätter efter romanen slutat och som inte alls var lika bra).

The Magicians
Säsong 3. Bygger på bokserien med samma namn. Den här säsongen har förhåller sej friare gentemot böckerna. Vilket den tjänar på. En av höjdpunkterna är ett samtal mellan två av rollfigurerna fört enbart i populärkulturreferenser så inte älvorna ska förstå dem ("– We need to keep it like the best episode of Buffy. – The musical? – No, the other one.") En annan en helt tyst sekvens med den döva skådespelerskan Marlee Matlin.

She's gotta have it
Spike Lees remake på en av sina allra första filmer har sina brister (en bihandling om stjärtförstoring till exempel) men visar att Lee fortfarande kan sina saker.

Supergirl
Säsong 3. Det finns en massa TV-serier med superhjältar nuförtiden. Det här är den charmigaste av dem jag sett. Serien tappade lite när Callista Flockhart lämnade den. Men har trots fåniga huvudskurkar (inte utomjordingar den här säsongen, utan magiska utomjordingar eller nåt) hittat sin stil igen. Det är kanske inte bra direkt men rätt underhållande.

Twin Peaks: The Return
Jag var lite tveksam till den här först eftersom folk har hyllat den så mycket och folk brukar ha fel. Men den är riktigt märklig och bra. Bättre än original-Twin Peaks.

Citerat från veckans läsning

"Hur många gånger jag än tittar efter på karlarna på jobbet är det inte en enda jag kan bli det minsta förtjust i, och då är det illa ställt, för jag kräver verkligen inte mycket för att hänga upp ett svärmeri på någon. I skolan, på universitetet, vilket ämne man än läste – alltid fanns det någon att vila blicken på.
  Men medelåldrande tjänstemän i nylonskjorta som pratar om marginalskatten! Kan man ligga med en högerman, är en fråga jag läser hos Jan Myrdal att hans hustru formulerat. Svaret måste så vitt jag förstår bli nej."
ur Maken av Gun-Britt Sundström

"'Nell?' Theodora tittade upp på henne och log. 'Jag är verkligen hemskt ledsen för det där, hör du', sade hon.
  Jag skulle vilja se på när hon dog, tänkte Eleanor och log tillbaka och sade, 'Var inte dum nu.'"
ur Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, övers. Inger Edelfeldt

Bästa jag sett, läst och hört 2018: Skivor

Jag gjorde en sån där spotify-lista med mina favoritlåtar från förra året. Jag har gjort en för varje år sen 2016 så man kan se hur min smak sakta blir mesigare.
Det finns låtar från alla albumen på listan nedan minus Bob Dylan. Som då är de tio musikalbum jag gillade mest från 2018, alfabetiskt ordnade.

Anna & Elizabeth – The Invisible Comes To Us
Folkmusikduon Anna & Elisabeth gjorde sin bästa skiva hittills med traditionella låtar med modärnt komp.
Bästa spår: Ripest of Apples

Bob Dylan – More Blood, More Tracks: The Bootleg Series, Vol. 14 Sampler
Går att diskutera om den här är från 2018. Då sångerna är inspelade på 70-talet. Ännu ett album i Dylans bootleg-serie. Det intressantaste på länge med tagningar från Blood in the tracks. Texten till "Tangled up in blue" är ett starkt argument till varför det var rätt att Dylan fick nobelpriset. Medan en del av de andra sångerna är argument emot. (Jag har bara lyssnat på samplern, ett normalalbumlångt urval.)
Bästa spår: Tangled up in blue – take 3, remake 3

Marianne Faithfull – Negative capability
Marianne Faithfull är fortfarande coolast. Som man kan se på omslaget på den här skivan. Och som man kan höra på den här skivan.
Bästa spår: Misunderstanding

Laura Gibson – Goners
Det här är en välljudande skiva.
Bästa spår: Marjorie

Kajsa Grytt – Kniven i hjärtat
Kajsa Grytts bästa sen skivorna med Malena Jönsson.
Bästa spår: Jag är inget utan dig

Melissa Laveaux – Radyo siwèl
Melissa Laveaux är en haitisk-kanadensisk sångerska och låtskrivare vars musik var en ny bekantskap för mej i år. Kreolsk folkpop.
Bästa spår: Legba na konsole

Lera Lynn – Lera Lynn Plays Well with Others
Som titeln antyder så består skivan till står del av samarbeten och duetter. Mycket covers. Ibland gillar jag covers.
Bästa spår: Wolf like me (TV On The Radio-låten.)

Janelle Monáe – Dirty Computer
Filmen som släpptes till det här konceptalbumet hjälpte till att få den med på listan. En av årets bästa sf-filmer.
Bästa spår: Django Jane

Cat Power – Wanderer
(Inte säker på om Cat Power ska stå på C eller P men det spelar knappast så stor roll.) En lugnare, stillsammare och kanske också vackrare skiva än Cat Powers tidigare.
Bästa spår: Robbin Hood

John Prine – The Tree of Foregiveness
"The lonesome friends of science say/'The world will end most any day'/Well, if it does, then that's okay/'Cause I don't live there anyway/I live down deep inside my head"
Bästa spår: Lonesome Friends of Science

Läst i december

Det blev mycket poesi bland böckerna jag läste årets sista månad.

Nick Cave – Sick Bag Song
Diktsamling som Nick Cave skrivit på spypåsar på olika flygplan. I en dikt möter han Bob Dylan.
"Blue skies, motherfucker! Day off!"

Jonas Gren – Dälden
En slags naturlyrik. Eller klimatpoesi som det heter numera.
"går och ser/ett hem förvandlas//vinterdvalan vänd i gråbrundagar//gässens återkomst/och transkriet, ekande/över Norra Hörkens/isfria vatten"

Leif Holmstrand – Går vidare i världen
"De långa åren har alla en första dag.//I snöyran leker en fläck som skulle kunna vara solen."

David Langford – He do the time police in different voices
En samling parodier, pastischer och hommager mestadels på science fiction.

Jila Mossaed – Ett ljud som bara jag kan
"Samlar på skuggor/Stoppar dem i resväskan/Det är bara i hörnet av dina läppar/som små darrande solljus finns kvar"

Joanna Russ – How to Suppress Women's Writing
Joanna Russ går igenom hur på olika sätt man har försökt att hindra kvinnor från att skriva samt låtit bli att ge dem erkännande när de ändå har skrivit. Boken kom nyligen ut igen. Det är den nyutgåvan jag har läst.

Seth – Wimbledon Green
Serie om en seriesamlare. De många små serierutorna är imponerande på nåt sätt men också rätt tröttande efter hand. Men en serie i serien om ett par luffare gör det hela mödan värt.

Ali Smith – Bibliotek
Novellsamling. Mellan novellerna finns små berättelser om bibliotekens betydelse.

Colson Whitehead – Underjordiska järnvägen
Fascinerande roman om slaveriet i Förenta staterna. Bokcirkelbok.

Enrique Vila-Matas – Bartleby och Co
Essäsamling om författare som på olika sätt sagt nej till att skriva.

Bästa jag sett, läst och hört 2018: Böcker

2018 var året då Svenska Akademien firade att det var 50 år sedan 1968 med att splittras i fraktioner som motarbetade varandra. Men litteraturen märkte inte mycket av detta utan böcker kom ut precis som vanligt.
De flesta böcker jag läste under året kom ut under andra år. Men det har smugit in flera nyare böcker på min tio-i-topp-lista nedan (som utesluter omläsningar, inte för att jag inte räknar omläsningar utan för att de får ett orättvist försprång – det finns ju en anledning till att man läser om dem). Listan är i alfabetisk ordning.

I hjärtat av hjärtat av ett annat land av Etel Adnan
Bok från 2005 som kom i svensk översättning i år. En slags essäroman (eller pamflettroman som Espen Haavardsholm hade kallat det) om imperialismen.
"Deras sidas massförstörelsevapen är demokratiska och fredsälskande budbärare för den Nya Ordningen: missiler är de nya profeterna."

SOS: Poems 1961-2013 av Amiri Baraka
Kanske är det lite fusk att ha med ett dikturval med en poet som jag ändå läst en hel del av innan. Men såna här samlingar utgör en viktig del av den poesi jag läser (i år har jag också läst Bodil Malmstens och Anna Rydstedts samlade dikter, de var bra).
"So what is left to do? That is how the song/Begins."

Bara en kram av Henrik Bromander
Tredje romanen i en romantrilogi om manlighet där jag bara läst den här boken. Innan i år hade jag bara läst Henrik Bromanders tecknade serier (inte för att Bromander själv ser de som helt olika delar av sitt författarskap: i listan med tidigare böcker av Bromander i Bara en kram så görs ingen skillnad mellan  prosaböcker och seriealbum). Men i år läste jag hans debutnovellsamling samt den här.

Anteckningar av Tua Forsström
"Nästa kapitel heter jag/vet inte vad du drömmer och/jag håller dig i min famn."

Tapeshavet av Gunnar D Hansson
"Först kommer världen att gå under, därefter poesin./Det är min nuvarande ståndpunkt, säger jag till henne."

Andra säsongens grödor av Qiao
Kinesisk poesi. "Vintern är som sockervadd kletat i ansiktet,"

Konsten att få ovänner av Bertil Schütt
En oundgänglig bok i ämnet. Man får lära sej hur man blir ovän med sin släkt, sin chef, sina vänner, sina läsare. Och med fotbollspubliken: "En hastig helomvändning och jag rusar över på vår egen planhalva. Det blir dödstyst några sekunder innan larmet hörs från trettitusen galningar. Publiken försöker övertyga mig om att jag springer mot fel mål. Men det är mitt mål."

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
"Jag aktar mig för att titta för mycket på det onda. Jag har redan sett det onda."

Skrivliv av Gun-Britt Sundström
En redigerad dagbok från 1965-78. 17 januari 1972 skriver Gun-Britt Sundström "Jag läser jämt och skulle inte vara jag utan böckerna, men Litteraturen som sådan bryr jag mig inte mycket om."

Starlings av Jo Walton
Samling med noveller, dikter (bland annat några sonetter om Godzilla) och en pjäs.
"It is the nightingale and monsters all/Come tripping through the glades of some strange wood/Godzilla sulking, trying to be good/All balconies inevitable fall.//(All right, she stomped Verona really flat.)"

Citerat från förra veckans läsning

"Huset var vedervärdigt. Hon rös, och orden hon tänkte kom automatiskt: Hill House är vedervärdigt, det är sjukt in i märgen; se till att du genast kommer härifrån."
ur Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, övers. Inger Edelfeldt

"'I can feel him,' Fezzik said.
  'His body weight on the rope.'
  'He'll never catch up!' the Sicilian cried. 'Inconceivable!'
  'You keep using that word!' the Spaniard snapped. 'I don't think it means what you think it does.'"
ur Princess Bride av William Goldman

Citerat från veckans läsning

"Mot slutet av sitt anförande tog han i extra mycket och sade, om högförräderiet, att vi borde ta intryck av den spanjor, som så till den grad tog avstånd från allt uppror, att han hade bränt ner sitt hus på grund av att Charles de Bourbon hade ridit förbi."
Madame de Sévigne till markis de Pomponne 17 december 1664, i Madame de Sévignes brev, i urval och översättning av Arne Melberg

"Hon skulle bevara det här ögonblicket, en hemlig skatt. När hon fann orden för att dela det med Cora skulle flickan förstå att det fanns något utanför plantagen, bortom allt hon kände till. Att flickan en dag om hon var stark själv skulle kunna få det.
  Världen må vara grym, men människorna måste inte vara det, inte om de vägrar."
Ur Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead, övers. Niclas Nilsson

Tua Forsströms tio bästa dikter

(Jag har inte läst de två diktsamlingarna innan Egentligen är vi mycket lyckliga. Så det skulle kunna finnas dikter från dem som hade kommit in på listan om jag läst dem. Men egentligen är det ändå en lista på tio bra dikter av Tua Forsström snarare än de tio bästa.)

Det lönar sig inte att gråta så mycket
"Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar 'titta', pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön"
i En kväll i oktober rodde jag ut på sjön (2012)

Det var i skuggan
"Det var en sådan dag/då djuren söker sig till vatten,"
En dikt i början av Marianergraven (1990) vars början återkommer i slutet av samlingen som har undertiteln Oratorium för solister, damkör, stråkkvartett och cembalo. Det var den första av Tua Forsströms böcker som jag läste och den är nog fortfarande min favorit. (En dikt som har flera rader gemensamma med denna finns i diktsamlingen Snöleopard.)

Du hade rätt: Det är fint här.
"Några kamrater utgör beklagliga undantag:/De kopierar ur glömskan om nätterna/händelser där planeterna medverkar, torgdagar,/kreatursmarknader, tidpunkten/för det bestående snötäckets ankomst."
i Snöleopard (1987)

En eftermiddag blev det höst.
"En eftermiddag blev det höst./Men det här vill jag gärna minnas: dimman/på vattnet tidiga morgnar, äppelkorgen/i farstuns kyliga drag,"
i September (1983), som trots titeln utspelar sej mestadels på sommaren. I den här avslutande dikten är det emellertid september (och jag läste den en september minns jag).

(Förskräckta, genom träcken släpade)
"Och trasor av ett tyg där/någon har broderat tafatt://Jag flyger som en örn till dig/Jag simmar som en fisk/Jag skyndar över snön/på mina starka tassar"
i Parkerna (1992)

Jag var ett älskligt barn 
"Så snäll jag var!/Så vacker jag var!/De sade att måtte jag/aldrig bli stor"
i Marianergraven

Rodde ut på sjön
"Vi har fått lära oss att stryka varje onödigt ord,/men det är inte enkelt att alltid veta vad/som är nödvändigt"
i En kväll i oktober rodde jag ut på sjön. I den här ror diktjaget ut på sjön en kväll men i september.

Sextonde september
"och en dag blir det sextonde september,/för alla kryp och kreatur, för varje träd!"
En dikt som passar bra att citera på den sextonde september.
i Efter att ha tillbringat en nattbland hästar (1998)

Tungt stävar höghuset
"Vad jag älskade dig. Med en åsnas sorgsna/ihärdighet, som en löjlig turist som har glömt/sin destination, lövet som darrar obeslutsamt/till marken, icke tillfrågat"
i Tallört (1979)

Vad hjälper det
"Vad hjälper det att vara ett/vackert hus vid järnvägen när/det regnar."
i Parkerna

(Först publicerat 2 april 2017 då Tua Forsström fyllde 70 är. Hade jag gjort listan i dag så hade jag haft med en dikt ur Forsströms senaste diktsamling Anteckningar som är väldigt bra. Kanske "Om drömmen har ett hem är det kanske" ("Många/fågelarter som sjunger underbart härmar andra/fågelarter och en spårvagn och mobiltelefoner som/ringer. Minns du hur vi simmade och flög"
Detta inlägg avslutar Butter tar ordets jubileumsvecka.)

Citerat från årets läsning

"vykorten visar inte det verkliga Island utan vår vision av Island, de visar inte blåsten, den nyckfulla och ombytliga väderleken, visar inte blötan, inte de genomvåta hästarna, inte regnstormarna, inte slasket, inte de grå dagarna och överhuvudtaget inte Keflavik. Keflavik är inte Island, är inte en del av visionen. Vykorten visar oss bedrägeriet och det som vi inte törs se i ögonen."
ur Fiskarna har inga fötter av Jón Kalmar Stefánsson, övers. John Swedenmark

"Jag läser jämt och skulle inte vara jag utan böckerna, men Litteraturen som sådan bryr jag mig inte mycket om."
ur Skrivliv av Gun-Britt Sundström (daterat 17 januari 1972)

"Jag ville att någon skulle säga att jag såg ut som Michèle Bernstein i håret. Det skulle vara någon jag inte kände. Det skulle ske spontant, i en oväntad situation. Kanske på stan. Man blir alltid mer eller mindre överraskad och besviken i offentliga rum. Jag älskar att hon skrev Alla kungens hästar för att finansiera en rörelse. Jag vill också skriva något för att finansiera en rörelse. Det fungerar inte så, men det skiter jag i."
ur Karismasamhället – en roman av Elis Burrau

"Jag kastar mitt hat på den oskyldiga Schlagerfestivalen och Topplistan och Världskongressen för folklig musik och jubileumssändningen av nånting, det finns ju så mycket av allt, alltid är det nåt som har jubileum,"
ur Döden och flickan III (Rosamunde) i Prinsessdramer av Elfriede Jelinek, övers. Magnus Lindman

"LUGH: A minstrel with a harp of willow, willow that she found growing at the crossroads. Ever since the minstrel made the harp, that harp would only play one tune, and the words of that tune were this: 'The children of Tureen have killed the father of the king.'

KEVIN: What a tedious harp."
ur Three shouts on a hill i Starlings av Jo Walton

"En man frågade om natten hur han mådde. Thorgeir Havarsson svarade:
  'Jag mår väl, och jag har nog av vad som tarvas så länge jag har mitt svärd och kan dräpa de män som inte äro efter mitt sinne.'"
ur Gerpla av Halldór Laxness, övers. Ingegerd Nyberg-Fries

"Här finns det anledning att påpeka/att det som upptar mitt sinne/är de döda gudarna/och de ännu ofödda/Den tid vi nu lever i, änglarnas tid, är däremot/inte särskilt problematisk"
ur Den dunkles danser i Thiarnia av Pentti Saarikoski, övers. Mia Berner

"Samtidigt som jag vaknade hörde jag en gång mig själv högt uttala den här meningen: 'En skidåkare bär sin starttid med sig ända in i mål.' Det lät just då som en djup sanning."
ur "Essä om en barndom" i Ord för ord. En polygraf av Johan Asplund

(I år har jag inte ens lyckats hålla i gång Citerat från veckans läsning. Det senaste Citerat... på Butter tar ordet är från slutet av april. Jag la till ett citat från Gun-Britt Sundströms Skrivliv som jag citerat på twitter i stället för här på bloggen.)

Han åt mitt hjärta – om malmöitiska vänsterradikala varulvar

I romanen Han åt mitt hjärta av Viktor Algren så möter vi två varulvar som inspirerade av RAF ägnar sej åt revolutionära mord. Den äldre varulven berättar om varulvarnas historia för bokens berättare som är en mer nybliven varulv. Bland annat om en myt om varulvarna och julen:

"Malmö rustade för julfirande. Kapitalismen beväpnar sig ibland med batonger, ibland med glitter.
[...]
  'Det finns en teori om julen och varulvarna', sa Henry när vi kryssade fram mellan barnvagnar inne på Triangelns köpcentrum. 'Kyrkan lärde att de som föddes på julafton blev varulvar.'
  'Varför då', sa jag när jag tipptappade genom det grå slasket vid utgången.
  'Jo, Gud blev sur för att det var Jesus födelsedag. Ingen annan fick ta åt sig uppmärksamheten. Så därför blev de som föddes på julafton varulvar.'
  'Typiskt Gud', sa jag."

Att barn kunde bli varulvar om de var födda på julafton eller juldagen är en föreställning som ska ha funnits på riktigt i ett par östeuropeiska länder. 

(Först publicerad 1 december 2016. Då som första luckan i en bloggadventskalender med jultema. Jag kallade den för julkalender. Viktor Algren gav året därpå ut romanen Dödskallegänget under namnet Joel Hirsch. En roman om en student på Lunds universitet som upptäcker att magi existerar och att han har en dubbelgångare. En slags svensk The Magicians.)