söndag 27 september 2020

Citerat från veckans läsning

"Det återstår alltså den sjabbigaste formeln: förbrytare övertar makten och utövar den på förbrytares manér. De övrigas feghet, blindhet och vinningslystnad liksom de löpande ärendenas pragmatiska karaktär gör sedan resten. Vilken banalitet! Jag kan inte finna mig i att ha varit i Auschwitz av en så föga originell orsak."
ur Galärdagbok av Imre Kertész, övers. Ervin Rosenberg

söndag 20 september 2020

Citerat från veckans läsning

"Och på Ptolemaios världskarta, så som den återges i medeltida manuskript, fanns Norge bara i Oceanus Germanicus i form av ön Skandia, vilket forskarna ansåg måste stå för Skåne. Alf hade skrattat åt det. Norge som en del av Skåne. Det måste kunna kallas ett okänt Norge. En undangömd dal i Telemark där man fann barn med skånsk dialekt."
ur Kungen av Europa av Jan Kjærstad, övers. Inge Knutsson

lördag 12 september 2020

Karl Rune Nordkvist, 100 år



"Det hände att han berättade sagor för dottersonen, sagor blandade med bilder ur hans eget liv och händelser som lånats ur det som redan fanns skrivet. Helst ville pojken då höra honom berätta om det märkliga skeppet och dess besättning. Piratkaptenen som förlorat ett öga i strid med handelsmän och i det riktiga ögats ställe satt in en kula av mångfärgat glas.[...]
Sagorna var deras gemensamma egendom."
ur Hösten lång av Karl Rune Nordkvist

I dag är det hundra år sen den norrländska författaren Karl Rune Nordkvist föddes. Karl Rune Nordkvist var en av de många författare vars böcker tillsammans utgjorde den svenska arbetarlitteraturen. 
Till skillnad från de flesta arbetarförfattare fortsatte Karl Rune Nordkvist att arbeta efter författardebuten. Han arbetade vid järnvägen från 1944 till sin pension. Han fortsatte emellertid skriva några efter pensionen. 
Debuten kom 1950 med Att vänta någon hem. Den tidigaste av hans böcker jag själv läst är emellertid Joel från 1952.
Flera av hans böcker handlar om järnvägsarbetare. Som den gripande kollektivromanen En dag i oktober från 1972.

Att han arbetade på järnvägen vid sidan om sitt skrivande gjorde att han lättare kunde fortsätta skriva som han ville innan han väl började slå igenom då i början på 70-talet. Men en del verkade ha svårt att förstå att han kunde välja att kroppsarbeta vid sidan om. I Dagens Nyheters (hyllande) recension av En dag i oktober framställs hans arbete vid SJ som något han gjort enbart som research inför romanen. Och en journalist ska (enligt Karl Rune Nordkvist själv) ha frågat honom om han kunde använda annat än stora bokstäver med sina jobbarnävar.

Som med många författare så mötte jag Karl Rune Nordkvists verk första gången genom TV. Han skrev manuset till tv-serien Paganini från Saltängen från 1987. Om en ung arbetare som blir biografviolinist under stumfilmsepoken. Jag minns att jag gillade den tv-serien. Men först nyligen insåg jag att det var Karl Rune Nordkvist som hade skrivit den. Så det var inte den som ledde mej till hans författarskap. (Ett par av hans böcker gjordes också till tv-filmer efter hans eget manus men de har jag inte sett.)

Jag upptäckte istället Karl Rune Nordkvists författarskap helt enkelt genom att han stod i mina föräldrars bokhylla och jag gillade omslaget till en av böckerna (jag tror det var Leif Zetterling som hade gjort det). Jag tyckte om boken och läste sen fler. Romaner, noveller och reseskildringar. 

"Det som driver mej att skriva är en tjurskallig önskan att till beskådan lyfta fram de människor som vi fortfarande trampar på i det här samhället. Människor vars liv är färgat av undanglidanden och svikna förhoppningar." Så skrev Karl Rune Nordkvist själv om ditt skrivande i en artikel i Bonniers Litterära Magasin i början på 70-talet.

Flera av hans romaner påminner om varandra, ständigt samma ömsint skildrade invånare i det svenska samhället.
"Finns det någon svenskare författare än Karl Rune Nordkvist? Så trogen som han mot sina höstdagrar, mot sina förlorare antingen de finns i Spanien eller i Norrland?" skrev Lars Åke Augustsson i sin recension av Kattens död
Och Karl Rune Nordkvist skildrar i sina romaner just den sida av det svenska folkhemmet (eller fuskbygget folkhemmet som han brukade kalla det) som kritiker ibland påstår bara beskrivs i deckare (Kattens död handlar i och för sej om ett mord – visserligen mordet på en katt.)

Karl Rune Nordkvist fick ett par priser från tidningen Vi på 50-talet. Men det var först på 70-talet hans böcker började få erkännande av kritikerna. Hösten lång som jag citerar ovan fick Litteraturfrämjandets stora romanpris 1978. 1991 fick han Ivar Lo-priset. 
Numera är han emellertid inte så läst. Redan när jag upptäckte Karl Rune Nordkvist i tonåren så hade han börjat glömmas bort. Ett öde som kommer att drabba de flesta författare. Det är synd det verkar drabba arbetarförfattare i högre grad än andra. 
När jag för ett par år sedan frågade på twitter om mina följares favoriter bland arbetarförfattarna så svarade en Karl Rune Nordkvist. Så ännu är vi åtminstone två som minns honom.

Inga av hans verk finns i tryck. På Malmös bibliotek finns hans böcker enbart i magasin. Men det går ju att beställa fram böcker från magasinen. Och Karl Rune Nordkvists böcker bör gå att hitta rätt billigt begagnat. 
Jag skulle rekommendera att du började med nån av 70-talsromanerna om du vill läsa honom. Men egentligen kan man börja var som helst.

Karl Rune Nordkvist hade kanske inte varit förvånad över att han håller på och glömmas bort. 
Han skriver i förordet, eller om man så vill den första berättelsen, i samlingen Mild november: "Papper är dock ett förgängligt material och de flesta av mina romaner har efter någon tid i dystra lagerlokaler sänts vidare till någon av de stora kvarnar som förvandlat dem till en smutsgrå gröt. Hur förutseende var inte de som högg in sina meddelanden i stenar som därefter restes utmed de kända färdvägarna."

Men även om många exemplar av Karl Rune Nordkvists romaner har förvandlats till en smutsgrå gröt eller hamnat i magasin och han själv är död sen tjugotre år så finns hans berättelser kvar. Och vi som är hans läsare är glada över att ha fått ta del av dem.

Fotot på Karl Rune Nordkvist ovan är taget av Lars Rosenblom och finns i antologin Utsikter: 24 författare om arbetarlitteraturen, red. Jan Fogelbäck.

måndag 31 augusti 2020

Läst i augusti

Jag tror deta är störst andel omlästa böcker jag haft sen jag började skriva ner min läsning här. Jag läser om mycket – och sommaren är en bra tid för att läsa böcker man läst förut – men oftast läser jag inte om hela böcker utan stycken här och där och då hamnar de inte på den här listan med lästa böcker.

Teju Cole – Kända och underliga ting
Essäsamling.

P. O. Enquist – Färdvägen
P. O. Enquists andra roman (jag har inte läst den första). Man kan se att han ännu inte har hittat sin röst. Omläsning.

Monika Fagerholm – Diva
Underbar klassisk roman. Omläsning.

Herman Hesse – Brunnsgästen
Vår hjälte besöker en kurort. Hesse ägnar flera sidor åt att redogöra för hur mycket han ogillar morgnar.

Anna Kavan – Is
Roman där världen håller på att frysa till is. Svalkande undergångsroman. Bokcirkelbok. Omläsning.

Ola Larsmo – Andra sidan 
Essäer om litteratur.

Åsa Linderborg – Året med 13 månader
Tycker den här är bäst när den inte handlar om metoo och allt det där men då är den å andra sidan riktigt bra.

Colm Tóibín – On Elizabeth Bishop
Spännande bok om poeten. Födelsedagspresent.




måndag 10 augusti 2020

Ulla Olin


"Jag har vant mig att leva som människa/med fem sinnen och ibland ett sjätte/Jag har aldrig önskat mig tusen liv//Ett enda liv räcker/en enda dag, en stund av nåd"
Ur "En dag, en stund" i Närmare dikt, till dig av Ulla Olin

Bland de böcker jag tog från mina föräldrars boksamling efter att de dog fanns fyra diktsamlingar av Ulla Olin. De var min mors. Hon tyckte om Ulla Olins dikter. Åtminstone Ulla Olins sena dikter.

I dag är det hundra år sen Ulla Olin föddes. Jag tar fram de fyra diktsamlingarna från bokhyllan och bläddrar i dem.

Ulla Olin debuterade tidigt som poet men slog igenom sent. Hon föddes i Finland men flyttade till Sverige i slutet av 40-talet ("Den som har rest iväg minns sin ungdoms fosterland bättre än den som bor kvar" skriver hon i sin sista diktsamling Oförklarligt lysande.)

Efter flytten till Sverige arbetade hon som folkskollärare och fortsatte att då och då ge ut diktsamlingar. På 80-talet började hennes poesi att utmärksammas. Bo Carpelan och Claes Andersson hade med några av Ulla Olins dikter i en antologi med finlandssvensk lyrik (I Eftervärme så står några diktrader av Bo Carpelan som motto). Ett par år senare gavs ett urval med hennes dikter ut där Lennart Sjögren hade skrivit ett förord. Torsten Ekbom skrev en hyllande recension i DN. Ulla Olin intervjuades i tidningen dagen efter: "– Det är spännande, säger hon, att bli läst." (Bilden nedan är från den intervjun.)

Den äldsta boken min mor ägde och alltså den äldsta jag har är Eftervärme från 1990. Ulla Olin var 70 år när den kom ut. Den skrevs strax efter att hennes man hade dött. Både Eftervärme och den därpå följande Solen installerad (1992) handlar om makens död och använder sej av "den klassiska elegins former" (som Lena Malmberg (min mamma) skriver i avhandlingen Från Orfeus till Eurydike). Det är två mycket vackra diktsamlingar.

Mina föräldrar hade många böcker. Jag kunde bara ta en liten del av dem. Varför valde jag egentligen dessa fyra böcker av Ulla Olin? Dels var det en poet jag förknippade med min mor. Vi hade pratat om henne. Och jag hade läst och tyckt om Solen installerad. Det var också vackra utgåvor. Men kanske var det också för att temat i de ovan nämnda diktsamlingarna var sorgen efter att mista en älskad. 

Det tog ett tag innan jag kunde läsa Eftervärme. Mina föräldrars död var för nära. När jag sen läste den var det många dikter i den som jag hade velat prata med min mor om (som dikten "Vi skulle ha läst Tranströmer tillsammans i dag" som handlar om att vilja prata om saker man läst med en som har dött). Jag blir fortfarande lite tårögd av en del av dikterna när jag nu bläddrar i den.
I årets första nummer av Lyrikvännen så skriver David Zimmerman om Eftervärme med anledning av Ulla Olins (då kommande) hundraårsdag.

"Att inte vara död är en god sak" heter det i sista raden i Ulla Olins dikt "Att ha gott bröd till kaffet är en god sak" i Solen installerad som får avsluta detta inlägg. Ulla Olin dog i februari 2009. Min mor dog i mars 2014.


Att ha gott bröd till kaffet är en god sak
Att solen skiner är en god sak
Att få brev utan att vänta brev är en god sak

Att kunna älska någon är bra
Att ha något att skänka bort är bra

Att inte vara död är en god sak
Ulla Olin


fredag 31 juli 2020

Böcker lästa i juli

Juli var en rätt normal läsmånad.

Noveller av Kjell Askildsen
Novellurval. En del av novellerna hade jag läst sen tidigare.

Arbetsboken 1955 - 1974 av Ingmar Bergman
Anteckningar av regissören.

Hoffmans försvar av Kjell Espmark
Roman berättad ur E. T. A. Hoffmans perspektiv på hans dödsbädd.

Du sköna nya värld av Aldous Huxley
Omläsning. Läste om den här inför tv-serien som jag nu sett tre avsnitt av. De har ändrat en hel del.

Fem hjärtan i en tändsticksask av P. C. Jersild
Självbiografisk roman.

Forty voices strong, red. Patrick Moran
Antologi med skotsk samtida poesi. Födelsedagspresent.

Maj. En kärlek av Jan Myrdal
Omläsning. Modernistas nya utgåvan av boken har nya förord och efterord som är intressanta för Myrdal-fansen.

Valerie och hennes underbara vecka
Tjeckisk surrealistisk roman inspirerad av folksagor. Bokcirkelbok.

August Strindbergs Brev 10
August Strindberg är nära att knäcka guldets gåta.

Zanardi av Andrea Pazienza
Italiensk undergroundserie om en ung småkriminell man med stor näsa.

tisdag 28 juli 2020

Smurf-svar


Lite sent kommer här svaren till smurfdikterna. Om du visste vilka dikterna var så säjer jag smurf.

1.
Första dikten är ur Alfabet av Inger Christensen. Det är dikt "4" eller den med bokstaven d.
"duvorna finns; drömmarna, dockorna/dråparna finns; duvorna, duvorna;/dis, dioxin och dagarna/finns; dagarna döden; och dikterna/finns; dikterna, dagarna, döden" (övers. Ida Linde & Marie Silkeberg)

2.
"Perpetuum mobil" av Gunnar Ekelöf. Ur samlingen Strountes. "Den gamla vanliga skalligheten" går första raden.

3.
Det här är från T. S. Eliots "Hollow men". Raderna "This is the smurf the smurf smurfs" är i originalet "This is the way the world ends/This is the way the world ends/This is the way the world ends/Not with a bang but with a whimper."

(Bild från Camelot 3000 av Mike W. Barr och Brian Bolland.)

4.
"En gudars like" av Sapfo. Eller dikt 31.
"En gudars like tycks mig den mannen/vara som sitter framför dig och nära/intill kan höra din ljuva röst och ditt underbara skratt//som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet," övers. Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou

5.
Smurfigast men inte smurfigast är Bruno K. Öijer. Inledningen till "Skisser till ett av dödens tal" i Medan giftet verkar.
"jag var spådd, spådd att/bli spådd, spådd lägga/en väg ut härifrån, jag var/spådd syssla med sånt, spådd pressa/naglar av morfin i/jordklotets kött, spådd se/landområden ligga/i ryckningar"

tisdag 21 juli 2020

Smurfa dikten


I dag är det Belgiens nationaldag. Varje år på Belgiens nationaldag har jag haft fem dikter jag förbättrat genom att göra om dem till hur smurferna i den belgiska tecknade serien av Peyo skulle sagt dem. Och sen har ni läsare kunnat gissa vilka poeter och vilka dikter det är. Detta är tolfte året.
I år glömde jag bort det. Så jag har tagit fem smurf-dikter från tidigare års smurfa dikten. En best of smurf. Eftersom du kan hitta svaren om du trycker på smurf nedan på etiketter så skippar vi tävlingsdelen i år. Men du kan pröva dej själv (och du kan fuska om du vill) hur bra du kan din smurfpoesi. 

1
Smurferna finns; smurferna, smurferna
smurferna finns; smurferna, smurferna;
smurf, dioxin och smurferna; smurferna
finns; smurferna smurfen; och dikterna
finns; dikterna, smurferna, smurfen

2
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten

Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten

Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten
Den gamla smurfiga smurfigheten

Smurfigheten den gamla smurfiga
Smurfigheten den gamla smurfiga
Smurfigheten den gamla smurfiga
Smurfigheten den gamla smurfiga etc,

3
This is the smurf the smurf smurfs
This is the smurf the smurf smurfs
This is the smurf the smurf smurfs
Not with a smurf but a smurf.

4
En smurfars like tycks mig den smurfen
vara som smurfar framför dig och nära
intill kan smurfa din smurfiga smurf och ditt smurfiga smurf

som visst smurfar mitt smurf att smurfa i bröstet,
ty när jag smurfar på dig, om så bara en smurf,
blir det omöjligt för mig att smurfa, min smurf brister

5
jag var smurfad, smurfad att
bli smurfad, smurfad smurfa
en smurf ut härifrån, jag var
smurfad smurfa med smurf, smurfad pressa
naglar av smurf i
jordklotets smurf, smurfad se
smurfdalar ligga
i smurfningar

måndag 20 juli 2020

Stig Larssons tio bästa dikter

I dag så fyller den svenska författaren, dramatikern och poeten Stig Larsson 65 år. Vilket vi firar med denna lista med hans tio bästa dikter (eller åtminstone tio riktigt bra dikter) i alfabetisk ordning.

Barnsligt mycket sanning
"(smaken av sockervadd, när den över en timme senare återkommer/i en kort omärkbar rap/just då/när hon ser ner mot grusvägen mellan granskog/i denna sommarkvälls allt tystare fågelfras. . .")
i diktsamlingen Likar

Choklad
"Man ska inte bläddra! –/Mina diktsamlingar är tänkta att läsas från pärm till pärm. – Så mycket/slarv, rent sjabbel, från läsarens håll!"
En dikt om att vilja skriva en dålig dikt. (Det är Tomas Tranströmer som diktjaget föreställer sej bläddrar i hans diktsamling.) I Natta de mina

Det är inte så många i den här stan
I en kulturdebatt nyligen (det vill säja för fem år sen) så fördes Monika Fagerholms roman Diva fram som ett alternativ till Larssons och Karl Ove Knausgårds romaner. Som motto till romanen har Fagerholm sista raden ur den här dikten: "Vet att jag ska slåss i solsken." (Jag håller på att läsa om Diva nu.)
Deras ordning

Ett bra tillfälle
"Kramfors, någonstans i Ångermanland. Ja, Ångermanland, det är ett landskap som ligger i norra Sverige.
  Texten ska förmodligen översättas, ingen utanför Sverige vet vad Ångermanland är. Alltså måste jag poängtera att det ligger i 'norra Sverige".
  Jag vill att alla ska förstå vad jag menar."
I Larssons senare samlingar är ibland gränsen lite flytande mellan essän och prosadikten. Men det här borde man kunna räkna som prosadikt. Om ungdomar som diskuterar Kafka i Kramfors 2088.
Inleder Wokas lax?

Gul sol
"Fastän elden/brinner i den öppna spisen/och man ser katten i plötsligt dess sken. Eller/mitt på dagen –/n ä r  d e t  s k a  g ö r a  o n t/a t t  u p p f å n g a  s o l e n  t o t a l t  –/då den ändå i gasset/är ett mjukt,/nästan skirt väsen..."
Författare kan delas upp i kattmänniskor och hundmänniskor. Stig Larsson är en kattmänniska.
Uttal (jag minns tydligt när Uttal kom, jag fick den av min far trots att det varken var jul eller min födelsedag).

Ķațarī
"Ķațarī:  Det finns också en annan berättelse. Den har aldrig berättats."
Diktsvit om en muslimsk poet och militär från 600-talet (om man tycker sviten är för lång för den här listan så kan man räkna enbart den avslutande dialogen). Det finns ett andligt, mystiskt drag i flera av Larssons dikter.
Samtidigt på olika platser (eller jag tror i alla fall det, jag har dikten i Ordningen en av två böcker med Larsson samlade dikter(den andra heter En andra resa, ibland omarbetade.)

Klick-klick från dörrklockan
Självbiografisk dikt. Överlägsen Larssons memoarbok När det känns att det håller på ta slut. "Det är något som får mig att – om det är på det han säger/eller sättet att vända bort huvudet,/blåsa ner rök mot några stora blommor, dahlior tror jag –/förstå/att Kim måste ha tänkt den tanken: hur han ska döda mig."
Natta de mina

Kvinnan i huset
Deras ordning

Ljuset vakande ut oss
"Denna dag, denna onsdag, lilla lilla vännen,/den är liten och pipande, misstyck inte dess känslor, gråtande,/fast barn har lycklig gråt,"
Händ!

Upplysning
"Så jag ger mig: låter solen komma emot mig."
Sol och ljus är ett vanligt tema i Larssons dikter. I Ändras.


Jag har läst Stig Larsson i många år. På gymnasiet skrev jag mitt specialarbete om honom.Jag har också skrivit en del om honom tidigare här på Butter tar ordet. Ett urval inlägg nedan:
Stig Larsson om Fåglarna och Antichrist
Om en passage i När det känns att det håller på ta slut

Getsemane - om en återuppstånden Jesus
Om en radiopjäs.

Om den omfattande olagliga nedladdningen av Horace Engdahl

Stig Larsson, Artiklar 1975 - 2004 och Jan Myrdal, Medvetandet gör oss ansvariga

Stig Larsson och Jan Myrdal
Om att Larsson är ett Myrdal-fan. Jan Myrdal är med i en av dikterna på vår lista.

(Inlägget är en repris från 2015 när Stig Larsson fyllde 60.)

onsdag 1 juli 2020

Ur Jag smyger förbi en yxa av Beate Grimsrud 1963 – 2020

"Så börjar händerna drömma. Tunga ligger dom på lakanet. Men dom kan mer än så. Bär bort gråten. Säljer den för dyra pengar. Det är en god gråt. Många vill köpa. En kö av röster. Var har du fått denna särdeles goda gråt ifrån? Den föll ur min mun. Det är min bror som gjort den. Storebror. Den är av högsta kvalité. Hon håller gråten i sina kupade händer. Dom som köper lägger pengarna i Lydias bröstficka. Dom skulle lätt kunna lura henne, men gör det inte."
ur Jag smyger förbi en yxa av Beate Grimsrud

tisdag 30 juni 2020

Läst i juni

I juni läste jag inte så mycket men det jag läste var bra.

The Fiction of LeRoi Jones/Amiri Baraka
Samlingsvolym med skönlitterär fiktion av den afroamerikanska författaren Amiri Baraka. Annars mest känd för sin lyrik, sin dramatik och sina essäer. Intressantast tyckte jag den tidigare opublicerade 70-talsromanen 6 Persons var. Det hjälpte nog att jag läste den när Black lives matter-demonstrationerna började i Förenta staterna.

Windy berättar av Lars Gustafsson
Roman. En hårfrisörskas monolog under ett frisör besök.

Anteckningar från en ö av Tove Jansson och Tuulikki Pietilä
Födelsedagspresent. Skriven av Tove Jansson och illustrerad av Tuulikki Pietilä. Om hur de bosätter sej på en ö. En mycket charmig bok.

The slow regard of silent things av Patrick Rothfuss
En tunnare spin-off på författarens tjocka fantasytrilogi. 

Regards from Serbia av Aleksandar Zograf
Ett seriealbum med korta självbiografiska tecknade serier och dagboksanteckningar från tiden för inbördeskriget i forna Jugoslavien av en serbisk serietecknare.

fredag 12 juni 2020

Ur Juni av Tobias Berggren (1940 – 2020)

Ringen av större, kantställda stenar runt bronsåldersrösets fot
Det var gränsen till Dödsriket
Skogstärnblommor och hundviol växer därinnanför
Havsdagern, glödmynt, dansar Hinnans dans

I lövdunklet lyser 
tusen andra slaktdjur:
Varje ting är en egen värld i en egen, gränslös rymd
Stumma vattenbärare vandrar

in i deras brinnande städer –
Jag spricker ut ur min sten
Tusen röster dricker mig
Tobias Berggren

ur "Juni" i diktsviten De tolv månaderna i Rymden i kväll, alla stjärnorna