Läst i januari

Årets första lästa bok blev för min del Under morgonens bila. Dikter av Elfriede Jelinek. Annars var januari en rätt bra läsmånad. Tretton lästa böcker (om man räknar med seriealbumen).

De andra robotarna av Isaac Asimov

Isaac Asimov skulle ha fyllt hundra år sen nyligen. Då började jag läsa den här uppföljaren till Jag, robot.

Härdarna av Karin Boye

"Se, hur ljusen tindrar på slätterna,/kämpande mot mörkret i vinternätterna!"

Arv och miljö av Vigdis Hjorth

Norsk roman. Bokcirkelbok.

Under morgonens bila av Elfriede Jelinek

"jag trummar pepparkakor/på solens buk" övers. Sofia Stenström

Adorno – ett digt om Europa av Christian Stokbro Karlsen

"vinden vil måske aldrig være andet end netop dét/vinden som tid der slider tingene ned til deres mindste bestanddele."

Blek taggsvamp av Bengt af Klintberg

Diktsamling om att plocka svamp.

"Det är varken morgon eller afton den tredje dagen/utan en sen eftermiddag i det tredje årtusendet./De snedställda solstrålarna värmer fortfarande."

Lone Wolf and Cub Vol. 6: Lanterns for the Dead av Kazuo Koike (text) och Goseki Kojima (bild)

Den mystiska målningen av Fouad Laroui

Novellhäfte som följde med ett nummer av Karavan.

Den vita rosen av Olga Ravn

"Det är den vita rosens andra kväll/den är ensam och vill gifta sig/jag vill bära den

i fickan på mitt förkläde/som ett hjärta" övers. Johanne Lykke Holm

Den vanartige Jan Myrdal, red. Per Arne Skansen

Samling med föredrag om Jan Myrdal som hölls vid släppet av Myrdals senaste jagbok. Texter om Myrdals dramatik, hans skriftställningar, hans jag-böcker. Och texter om Myrdal och Indien och och Myrdals och Gun Kessles konstsamling. Och en mycket intressant text om Gun Kessle.

My pretty vampire av Katie Skelly

Det osynliga motstyckets bok av Göran Sonnevi

"Tänker på/det som sker med/planeten   Och att/vi låter det/ske   Som i/ett kontinuerligt/övergivande/I en gåva/till Intet/Det som/inte finns"

Prince of Cats av Ronald Wimberly

"the B side to Shakespeare's Romeo and Juliet" enligt baksidestexten. Lika cool som filmen Romeo + Juliet tror att den är.

Citerat från (förra) veckans läsning

"Människors liv är som romaner, tänkte jag, när man har kommit tillräckligt långt i en roman, även om den är ganska tråkig, undrar man hur det ska gå, och när man har följt en människa länge, även om det är en ganska tråkig människa, undrar man hur det ska gå, vad som ska hända sedan."

ur Arv och miljö av Vigdis Hjorth, övers. Ninni Holmqvist

Favoritböcker 2019 del 2 (böcker utkomna innan 2019)

Förra inlägget innehöll tio böcker jag gillade som jag läste 2019 som också kom ut år 2019. Det här är tio böcker jag läste förra året som är äldre än så. En del är mycket äldre medan andra kom för bara ett par år sen. Alla är bra.

Handbok för städerskor av Lucia Berlin

Mycket hajpad när den kom för ett par år sen men bra ändå. Amerikansk novellkonst när den är som bäst.

Middlemarch av George Eliot

Fyllde ett (flera hundra sidor långt) hål i min litterära bildning med att till slut läsa den här. Mycket underhållande roman.

Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck

Om en pensionerad professor som engagerar sej för en grupp afrikanska flyktingar. Jag har läst några Erpenbeck innan och jag har tyckt om allihopa men det här är den bästa jag läst av henne.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

Läste ut hela romansviten i år. Och de var alla bra. Men den här tredje är nog min favorit. Och gjorde att jag äntligen fick nytta av mina kunskaper om den italienska 70-talsvänstern.

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid 

Rolig svensk samtidsroman.

Brev från Tove Jansson 

"Ser du, jag älskar dig samtidigt förtrollad och med ett stort lugn och jag är inte rädd för någonting som finns i beredskap för oss."

Tove Jansson i brev till Tuulikki Pietilä 26.6.1956.
Det här är en samling brev skrivna av Tove Jansson som jag nyligen läst. Den är sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson. Brev från 1932 till 1988. Till familjen, till vänner, till redaktörer. Och till älskare och älskarinnor (eller mymlor som Tove Jansson kallar dem). Det var mycket på grund av att jag läste den här som jag bestämde för att göra ett Tove Jansson-tema på bloggjulkalendern.

I Gorans ögon av Stefan Lindgren

I en av novellerna i den här samlingen har i framtiden litteratur blivit väldigt populärt. Huvudpersonen blir nära på nedtrampad när Ann Jäderlund läser ur en av sina diktsamlingar inför en jublande publik. Göran Sonnevis diktläsning på Globen är slutsåld. 

Hunden av Ola Nilsson

Min bror har länge tjatat på mej att jag ska läsa den här. Till slut gjorde jag det. Den vart bra.

Räddningsavstånd av Samanta Schweblin

Märklig kortroman som jag skulle behöva läsa om för att vara säker på vad som egentligen händer i den. Jag tror jag kommer att läsa om den.

Madame de Sévignes brev

"Beaujeu var ju i stort sett död och kräkmedlet fick henne på benen, så det är inte så lätt att dö som man skulle tro." 

Madame de Sévigné i brev till sin dotter 30 september 1676

Både en av de nyaste och den allra äldsta boken på listan. Ett brevurval sammanställt av Arne Melberg. De flesta breven är till madame de Sévignes dotter. 

Citerat från veckans läsning

"Man vinner ändå inte. Vet ni ens hur dåliga oddsen är sa han.

  Fiftyfifty sa jeanette så ganska stora chanser har vi väl.

  Vad då fiftyfifty sa minus. Snarare en chans på sexton miljoner.

  Antingen vinner man eller så förlorar man. Alltså fiftyfifty sa jeanette."

ur Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

"One day Lisbeï met her father. She didn't call him this. There was no such word, even in Wardenberg." 

ur The Maerlande Chronicles av Elisabeth Vonarburg, övers. Jane Brierley

Citerat från veckans läsning

"Det var också märkligt att se Taegukgi, nationsflaggan, bredas ut och knytas fast på varje kista. Varför sjöng man nationalsången för människor som hade dödats av soldater? Varför täcktes kistorna med Taegukgi? Som om det inte var nationen själv som hade mördat dem."
ur Levande och döda av Han Kang, övers. Eva Johansson

"Skrattet spelar en märklig roll i Augustinus Bekännelser. Till och med hans Gud skrattar."
ur Ett oändligt äventyr av Sven-Eric Liedman

Favoritböcker 2019 (som kom ut 2019)

Nedan följer en tio i topp-lista över böcker jag läste förra året (året var 2019). Det är den första av två såna på Butter tar ordet. Två, eftersom jag läste tillräckligt många böcker utgivna 2019 för att göra en lista med enbart såna (en av böckerna kom emellertid ut november 2018 – alla regler behöver undantag) men ändå inte vill kasta ut böckerna från tidigare år med smutsvattnet (eller en metafor som passar bättre). En lista med mina tio favoriter från andra år (men lästa 2019) kommer nästa vecka. Jag hoppas du inte är lika förvirrad av det här som jag börjar bli.

Mina tio favoriter av de böcker jag läste 2019 som också kom ut 2019

Högspänning av Henrik Bromander

Bromanders roman om en elallergisk lärare blir till en fascinerande berättelse om fanatism (jag är inte helt övertygad av bokens användande av fotnoter).

Nattmusik för dagsländor av Eva-Stina Byggmästar

En samling vackra kärleksdikter. "just nu sjunger hjärtat, det nynnar/över en nyfunnen glädje –/faktum är att jag kan inte/få tyst på det, att jag inte vill –"

Exhalation av Ted Chiang

Den här är den enda som är med både på min och Barack Obamas årslista. En samling science fiction-noveller berättade med Ted Chiangs omisskännliga röst.

Doktor Weiss sista uppdrag av Lars Gustafsson

Den här postumt utgivna science fiction-romanen anknyter till Gustafssons tidigare böcker Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr. De två hör till mina Lars Gustafsson-favoriter. Liksom dem är det här en mycket larsgustafssonsk bok. En värdig avslutning på ett stort författarskap.

How Long 'til Black Future Month? av N. K. Jesimin

Novellsamling med fantasi- och sf-noveller. Bland mina favoriter i samlingen var två noveller om mat. Fantastisk handlar för sällan om mat.

Till Athena av Mattias Jeschko-Edberg

Jeschko-Edbergs röst blir tydligare för varje bok. I denna diktsamling känner man igen den direkt.  Nog min favorit av hans böcker hittills. "Att skriva är ett lönlöst försök att göra något verkligt. Ett ord i taget./En rad per dag. Att lägga meningar ovanpå varandra, att skära bort/det som inte hjälper en att andas. Vi står på de upplysta slagfälten//i det antika Grekland, amerikanska drönare tittar ned på oss. Har vi tur/kommer något finnas kvar. Tillräcklig för att fylla ett bräckligt häfte./En tunn diktsamling som väger mer än en vuxen människas kropp."

Ett andra anstånd av Jan Myrdal

Jag skrev ett inlägg om boken på länken ovan.

Vinter av Ali Smith

"Hon twittrar om snö specifikt för att irritera honom." Andra delen i en löst knuten romanserie. Mycket underhållande.

En isbjörns memoarer av Yoko Tawada

Om tre generationer isbjörnar. Där den första skriver en självbiografi i Sovjet. En rolig och rörande bok.

Lent av Jo Walton

Om en munk (som är en historiskt existerande person) som kan förvisa demoner. En oväntad vändning i handlingen gör att han lever om händelserna igen och igen som i en medeltida Groundhog Day (eller kanske en medeltida Russian Doll). Teologisk alternate history fantasy när den är som bäst.

Citerat från veckans läsning

"Den magra lilla polisen visade sig nästan omedelbart; hans ögon var grönare och dystrare än någonsin. Den där melankoliska sjögröna nyansen verkade färga av sig på hela hans ansikte så att han liknade en liten marsmänniska som blivit störd under sin siesta."
ur "Den mystiska målningen" av Fouad Laroui, övers. Karin Lidén

"So, even though I couldn't afford it, I began dipping into my thinning purse to buy coffee. Many of the inns and cafes near the University catered to noble tastes, so it was readily available, but coffee is never cheap."
ur The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss

Läst i december

Jag läste inte så många böcker i december men de jag läste var alla bra.

Den arabiska apokalypsen och andra dikter av Etel Adnan

Generøst urval med Etel Adnand dikter (och en essä).

"En årstid har det gemensamt med barndomen att ingendera varar tillräckligt länge." övers. Kristian Carlsson

Gömda land av Karin Boye

Karin Boyes andra diktsamling. "Så bort, all min feghet!/Jag hör min framtid till./Jag tar mig rätt att växa nu/som rotens krafter vill."

Ideala begivenheter av Signe Gjessing

"luft putsas upp med en puts man kan plocka ned och använda som silkessjal om universum är kallt" övers. Helena Boberg

Skriv först. Fråga sen: Manual för nybörjare av P. C. Jersild

En sån där bok där man ska lära sej att läsa böcker. Men mycket underhållande om man är road av P. C. Jersild och det även om man inte tänkt skriva nån bok. Känns som en tematisk uppföljare till Jersilds Professionella bekännelser.

The Best of R. A. Lafferty

En antologi med noveller av den märkliga sf- och fantasyförfattaren R. A. Lafferty. Varje novell har ett förord skrivet av en annan författare. Vilket gjorde att även de noveller jag läst förut vart roliga att läsa.

Håll med eller håll käft av Åsa Lindeborg

En samling med artiklar. Intressant.

Dark Knight Returns: The Golden Child av Frank Miller (text), Rafael Grampa (bild) och Jordie Bellaire (färgläggning)

Senaste albumet i Frank Millers Dark Knight-universum. Den politiska undertexten är kanske lite ytlig men jag gillade serien. Rafael Grampas teckningar är rätt så underbara.

Och julen är farlig och julen är här

"Och julen är farlig och julen är här" sjunger Snorkfröken på bilden ovan. Bilden är från avsnitt 23 av 1973 års julkalender Mumindalen.

Den finns på youtube. Förra året såg jag ett avsnitt varje dag fram till och med julafton. Det var trevligt.

I serien spelas Muminfamiljen och de andra av mimartister i kostym medan andra skådespelare står för rösterna. Medan bakgrunden (och en del bifigurer) delvis är animerad(e). Ibland gör detta att figurerna ser lite udda ut. Lilla My har till exempel rätt långa ben. Men i stort funkar det bättre än man skulle tro.

Mer än hälften av serien bygger på Trollvinter. De två sista avstten bygger på Tove Janssons julnovell "Granen". Där hela Muminfamiljen vaknar upp och får höra ryktas att den hotfulla julen är på väg.
Däremellan är det några kapitel ur Trollkarlens hatt och några noveller som filmats. En av novellerna som filmats är "Det osynliga barnet". Det mesta är rätt nära originalen.
Nästa år kan jag dej rekommendera att se Mumindalen som julkalender.
Nu är den här Tove Jansson-kalendern slut.

Japanska mumintroll

Den populäraste muminfilmatiseringen är nog den japanska tecknade tv-serien från 90-talet. Muminböckerna hade varit populära i Japan sen länge. Och det fanns redan en tidigare tecknad japansk version. Den var emellertid en rätt fri version (Muminpappan ger Mumintrollet smisk) och Tove Jansson ogillade den.

Tove Jansson och Lars Jansson var mer involverade i 90-talsversionen. Filmstudion frågade de om råd (en fråga Tove Jansson lär ha fått av studion var vilken färg Lilla My hade på underbyxorna) och Lars Jansson var med och skrev  manus.

Vilken nog är en anledning till att Tove Jansson var nöjd med serien. I en TV-intervju sa hon att hon "tycker om denhär Snusmumriken".

Annars fick serien en del kritik för att inte vara tillräckligt trogen originalet. En del avsnitt visades inte i Finland och Sverige. Som "The Imp" som ansågs för skrämmande och o-muminsk (avsnittet lånar från en av berättelserna i Tusen och en natt.) Serien la också till egna karaktärer. Själv minns jag att jag tyckte det var fel att Mumintrollen hade olika färger. Ett mumintroll som inte är vitt är ju en snork (jag har kommit över detta nu).

Men även om den japanska serien har en del egna muminberättelser så bygger flera på böckerna och novellerna. Och en del – som avsnittet där muminfamiljen träffar på en marsian – på dagsstrippserierna. Och om serien delvis har en egen muminkänsla så gäller det de flesta av adaptionerna. Även Tove Janssons och Lars Janssons egna dagsstrippserier.

Serien är rätt charmig. Och jag tycker också om den här Snusmumriken.

Mumin – dagsstrippserien

När jag var liten och vaknade på julafton så hängde det en strumpa vid min säng. I den brukade det finnas en apelsin, lite godis och ett seriealbum. Ett par år var seriealbumet ett Mumin-seriealbum.

I de albumen fanns dagsstrippserien Mumin som Tove Jansson började göra för den engelska tidningen The Evening News (då en av världens största dagstidningar) 1954.

Tove Jansson fick veta att serien inte fick innehålla sex, död eller politik. Men den är ofta rätt politisk. Som i den tidiga serien Mumin på Rivieran (som nyligen filmatiserades). Inspirationen till den fick Tove Jansson efter att själv besökt Rivieran. Hon skriver till Eva Konikoff "Mil efter mil är det bara 'privat', 'arg hund', 'reserverat för (lyx)hotellets gäster'. En hel förmiddag letade vi efter en remsa strand och återvände nästan kommunistiskt arga till vår ensliga sandstrand." (Bild från Mumin på Rivieran ovan och nederst i inlägget)

Andra serier är inte lika nästan kommunistiskt arga men de är charmiga och snyggt tecknade. Tove Jansson leker med bildrutorna. Ett paraply kan stå lutat mot serierutans linje. En del av serierna bygger löst på muminromanerna. Men är lättsammare. Den farliga vintern har lånat drag från Trollvinter men det är hela familjen som vaknar upp från sin ide-sömn. Och Mumin och havet känns ibland nästan som en parodi på Pappan och havet.

Medan Mumin och kometen lånat drag från Kometen kommer. Här är emellertid Mumintrollet och Snorkfröken lite äldre. Bilden ovan är från den serien. Den har Tove Jansson gjort tillsammans med sin bror Lars Jansson som skrev manuset. Lars Jansson hade tidigare hjälpt till att översätta serien till engelska (första gången jag såg en muminstripp på engelska var jag imponerad över hur bra översättaren hade översatt en ordvits – jag visste inte att serien skrevs på engelska från början.)
De gjorde några serier tillsammans. Till Lars Jansson tog över den helt 1960. Då var Tove Jansson glad att överlåta serien som hon gjort de sista åren endast därför att hon haft kontrakt på den. Lars Jansson kom att teckna serien fram till mitten av 70-talet.

De Mumin-album jag fick i julstrumpan är numera svåra att få tag i. Men för ett par år sen gavs serien ut i nya album, både här i Sverige och i Nordamerika. De har nu också gått ur tryck så snart är de kanske lika svåra att få tag på. Den svenska utgivningen nöjde sej med Tove Janssons serier. Men den engelskspråkiga har fortsatt med Lars Janssons serier. 

Och i Svenska Dagbladet går serien fortfarande varje dag.

Ekorren

"Nu kom ekorren. Den kom som en belöning därför att hon var lugn och hade kunnat klippa av allting. Det lilla djuret skuttade över berget i mjuka essformade kurvor tvärs över ön och ner till vattnet, nu satt den i båtstranden igen. Den ger sig av, tänkte hon. Här finns ingenstans att vara, ingenting att äta, inga andra ekorrar, stormarna kommer och sen är det försent."

Lyssnerskan från 1971 var Tove Janssons andra novellsamling och hennes första novellsamling för vuxna läsare. Det är en av mina favoritböcker. Särskilt gillar jag den sista novellen "Ekorren" om en ekorre.

Eller snarare om en kvinna som bor på en ö i november och betraktar en ekorre.

I ett brev från 1968 till Tuulikki Pietilä så skrev Tove Jansson "Vet du vem som sitter och äter mina sista nötter framför verandan — en ekorre! Den uppenbarade sig på ön i morse." Det är troligt att det är denna ekorre och Tove Janssons egen ö som inspirerat novellen. 

Lyssnerskan finns i tryck i två olika utgåvor. Och finns också att läsa i en volym med Tove Janssons samlade noveller. Det går också att köpa/låna enbart "Ekorren" som e-bok (även titelnovellen till Lyssnerskan finns utgiven som egen novell så se upp så ni inte skaffar den istället för hela samlingen). Jag kan rekommendera den.