Visar inlägg med etikett tove jansson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tove jansson. Visa alla inlägg

fredag 9 augusti 2024

Tio bra böcker av Tove Jansson

I dag så är det 110 år sen den finlandssvenska konstnären och författaren och serietecknaren Tove Jansson föddes. Det uppmärksammar vi med denna lista med tio av hennes bästa böcker (eller åtta böcker, ett seriealbum och ett häfte).

Kometen kommer
Kometen kommer (också utgiven som Kometjakten och Mumintrollet på kometjakt) var den andra boken om mumintrollen men den första som gavs ut i Sverige och den första jag läste, eller snarare fick läst för mej.
Det är en vacker och finstämd berättelse. Och det är roligt när Bisamråttan sätter sej på tårtan.

Trollvinter
Mumintroll går som alla vet i ide på vintern. Men en vinter vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Första boken där Too-ticki är med. Too-ticki byggde på Tove Janssons flickvän Tuulikki Pietilä. Boken innehåller en av världslitteraturens bästa fotnoter: "* Om läsaren börjar gråta, se hastigt å sid. 133."

Mumin. Tove Janssons samlade serier, del 1
På 50-talet gjorde Tove Jansson en dagsstrippserie med muminfamiljen. Hon skrev den på engelska då den främst gick i amerikanska tidningar. Med tiden tröttnade Tove Jansson på att göra serien och var glad när hennes bror Lars Jansson kunde ta över serien. Men serien är mycket charmig.
Den här utgåvan är i fem band. De tre första med serierna Tove Jansson gjorde själv, de två följande med de hon gjorde tillsammans med Lars Jansson. I Förenta staterna och i Kanada har utgivningen fortsatt med Lars Janssons serier.

Vem ska trösta Knyttet?
Den här bilderboken på vers om Knyttet är väldigt fin. Utanför muminböckerna även om den har en del gemensamt med dem tematiskt (och några figurer från muminböckerna cameoar). Jag läste nyligen om den (fast på engelska) med min sambo.
"Men vem ska trösts knyttet och att förklara att en sång/är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

En självbiografisk berättelse. Mer om den på länken.

Sent i november
När vi läste den här i vår bokcirkel för ett par år sen så beklagade sej en av deltagarna att han var tvungen att gå till barnboksavdelningen när han skulle låna boken (han fick ta av sej skorna). Men även om den här ingår i muminböckerna så är det inte egentligen en barnbok. I den här sista muminboken så har familjen lämnat Mumindalen och vi får följa ett par figurer som söker dem. En underbar melankolisk berättelse.

Lyssnerskan
Tove Janssons första novellsamling för vuxna. Hon kom att ge ut flera novellsamlingar (alla novellerna gavs ut i en volym häromåret) men av dem jag har läst så är det här min favorit. Särskilt titelnovellen och den avslutande "Ekorren" hör till höjdpunkterna i hennes författarskap.

Sommarboken
Sommarboken är en roman om en flicka och hennes farmor. Flickan är baserad på Tove Janssons brorsdotter och farmodern är alltså Tove Janssons mor, konstnären Signe Hammarsten Jansson (eller bara Ham) som också var förebild för Muminmamman. Det är en vacker somrig bok.

"När alla andra liknande små häften för länge sedan förskingrats (ett om en svensk man som byggde en egen noaks ark har jag sökt förgäves efter) så har Nationalmusei utställningskatalog nummer 438 blivit kvar i min ägo ända sedan den dagen jag gick på utställningen. Vilket var i något av 80-talets första år.

Utställningen var en med muminfigurer. Små dockor och modeller av platser ur muminböckerna och muminserierna gjorda av Tuulikki Pietilä"
Mer om häftet på länken.

Brev från Tove Jansson
"Ser du, jag älskar dig samtidigt förtrollad och med ett stort lugn och jag är inte rädd för någonting som finns i beredskap för oss."
Tove Jansson i brev till Tuulikki Pietilä 26.6.1956.
Det här är en samling brev skrivna av Tove Jansson som jag nyligen läst. Den är sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson. Brev från 1932 till 1988. Till familjen, till vänner, till redaktörer. Och till älskare och älskarinnor (eller mymlor som Tove Jansson kallar dem).

(Reviderad version av en lista från 2019 när Tove Jansson fyllde 105.)

fredag 24 november 2023

Mumin – Nationalmusei utställningskatalog 438

"1938 kom han för första gången in i en berättelse och fick sitt namn och sen dess har han så småningom blivit rundare och mindre kritisk och skaffat sig familj och bekanta och hus, just som det brukar gå efterhand."
Tove Jansson om Mumintrollet i Nationalmusei utställningskatalog nummer 438

När alla andra liknande små häften för länge sedan förskingrats (ett om en svensk man som byggde en egen Noaks ark har jag sökt förgäves efter) så har Nationalmusei utställningskatalog nummer 438 blivit kvar i min ägo ända sedan den dagen jag gick på utställningen. Vilket var i något av 80-talets första år.

Utställningen var en med muminfigurer. Små dockor och modeller av platser ur muminböckerna och muminserierna gjorda av Tuulikki Pietilä (en del av de större modellerna med hjälp av Pentii Estola). Tuulikki Pietilä var Tove Janssons livspartner och förebilden för Tooticki i Trollvinter.

Huvudattraktionen var en fem våningar hög modell av själva muminhuset.

 
Häftet är samutgivet med Bonniers Juniorförlag. Som också gav ut bilderboken Skurken i muminhuset, en berättelse illustrerad med bilder av modellerna och figurerna i utställningen. Den tillhör kanske inte de mest ansedda av Tove Janssons Mumin-verk men bilderna är rätt trevliga att bläddra i. Det är en bok för mindre barn, men att muminböckerna sträcker sej från de enklaste bilderböcker till mer vuxna romaner som Sent i November är en styrka med denna fiktiva värld.

Men på något sätt tycker jag det lilla svart-vita häftet från själva utställningen är trivsammare. Boken innehåller ett par seriestrippar och flera illustrationer av Tove Jansson från böckerna. Det är en sådan på fyren i Pappan och havet som pryder omslaget trots att utställningen främst handlade om Tuulikki Pietiläs dockor.

Det är troligt att det fanns en och annan teckning på utställningen, men med modeller av hattifnattar och sjörövargrottor som konkurrerade om uppmärksamheten så tvivlar jag på att jag på den tiden skulle ha varit särskilt intresserad av dem.

Sjörövargrottan är en av tio svart-vita fotografier av figurerna som finns i det 16-sidiga häftet. 
Det bästa fotot är av Tooticki som metar. En av de första figurerna som Tuulikki Pietilä gjorde enligt den text av Tove Jansson som finns i katalogen (jag har för mej att en kortare version av den här texten står som förord i Skurken i muminhuset, men den har jag gett bort så jag kan inte se efter).


I början av texten, som i de flesta av Tove Janssons texter kring mumintrollets tillkomst, berättar hon om hennes familj när hon var liten hur de levde "samtidigt borgerligt och bohemiskt". Detta apropå att hennes föräldrar stod som förebilder för muminmamman och -pappan.

Beskrivningarna av hur arbetet med modellerna går till blir en bild av hennes vuxna liv samman med förlagan för min egen favorit bland muminböckernas många karaktärer (jag brukar ibland göra såna där "Vilken muminfigur är du?" i det fåfänga hoppet att jag en dag ska få svaret Tooticki) : 

"När huset var obönhörligen färdigt, så färdigt att vi till och med måste avstå från vissa alltför uppsluppna detaljer, kom vi av oss för en tid.
  Och vännerna sa, nu har de äntligen slutat leka så man kan träffas om kvällarna. Men ack vad de bedrog sig. Ganska snart började Tooticki med sitt första vinterlandskap, muminfamiljens nerisade badhus. Det blev fler. Hon släppte in familjen i en Wild West Saloon, i ett sjörövaräventyr på en öde ö och ett vulkaniskt katastroflandskap där befolkningen flyr undan den annalkande kometen (hattifnattarna däremot är på väg rätt in i farozonen, hattifnattar är nämligen mycket svaga för elektrisk storm.)"


(Först publicerad här den 17:e december 2009. Men då utan bild på omslaget och bilder ur häftet. Foton på figurerna i häftet är tagna av Per Olov Jansson.)



fredag 24 december 2021

Granen

"Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul. Vad menar du? sa mamman och stack fram nosen. Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske det är översvämning nu igen. Han ruskade försiktigt i Snorkfröken och viskade: Bli inte rädd, men det har hänt nånting förfärligt." ur "Granen" i Det osynliga barnet av Tove Jansson

söndag 28 november 2021

Mumin tappar huvudet

Svensk TV visade 1969 TV-serien Mumintrollet. Det var den allra första TV-serien med mumintrollen. Det finns en äldre västtysk dockserie. Men det var den första svenska.
Den skrevs av Tove Jansson tillsammans med hennes bror Lars Jansson (som tidigare hade övertagit dagsstrippserien med Mumin). Och regisserades av Vivica Bandler.

Vivica Bandler och Tove Jansson hade tidigare samarbetat med två pjäser med muminfigurerna. Den andra av dessa pjäser lånade flera drag åt TV-serien. Troll i kulisserna hette den pjäsen (den var löst baserad på Farlig midsommar). 
En sak som TV-serien hade lånat från pjäsen är att Mumintrollet och de andra i familjen tar av sej huvudena, eller näsorna som det heter i serien. Redan i andra avsnittet åker huvudena av.

Att muminfigurerna tar av sej huvudena är väl mest av samma anledning som att Spindelmannen brukar ta av sej masken i Spindelmannen-filmerna – det är svårt att skådespela med ansiktet dolt. Men det är lite makabert när det händer.
Det har kommit flera tv-serier och filmer med muminfigurerna efter den här. De flesta av dem löser det här problemet med maskerna genom att vara animerade. Fast julkalendern från 1973 hade en egen lösning. Där spelas Muminfamiljen och de andra av mimartister i kostym medan andra skådespelare står för rösterna. 

Med näsor eller inte så är Mumintrollet en charmig tv-serie. Gösta Ekman spelar kung, den har en lätt civilisationskritisk anarkistisk handling (Misan är lite problematisk). Höjdpunkten är sångerna, skrivna av Erna Tauro. En skiva med dessa finns på spotify.

Och hela TV-serien går att se på SVT Play

(Först publicerad 19 december 2019 som del av det årets blogg-adventskalender. Jag skrev också om en del av de andra mumintv-serierna. Sen dess har jag sett den senaste TV-serien Moominvalley. Vi är på de sista avsnitten av den andra säsongen. Och det är en riktigt charmig filmatisering.)

tisdag 12 januari 2021

De bästa böckerna jag läste 2020

Som jag skrev i förra inlägget så läste jag 123 böcker förra året. Det här är tio av de jag tyckte bäst om av dessa. 

När en man faller från himlen av Lesley Nneka Arimah
Novellsamling av den nigeriansk-amerikanska författaren Lesley Nneka Arimah. Samlingen blandar fantastisk och realism. Ett komplement till samlingen är novellen "Blottad" som finns att läsa i Karavan 3/2020.
 
En av dessa morgnar ska jag stiga upp sjungande av Göran Greider
Ett fylligt urval med Greiders dikter som påminner en om hur bra hans poesi ofta är och hur synd det är att den blivit överskuggad av allt annat Greiders gör. 

Carol av Patricia Highsmith
Jag har inte sett filmen. Men jag antar att det var uppmärksamheten kring den som fick mej att läsa boken. Och det är jag glad att jag gjorde. 

Rent spel av Tove Jansson 
Kortroman om ett äktenskap mellan två konstnärliga kvinnor. En av de sista luckorna i min Tove Jansson-läsning. 

Galärdagbok av Imre Kertész
En arbetsdagbok av den ungerska författaren. 

(Boken om) Min trädgård av Jamaica Kincaid
En bok om trädgårdar, imperialism och om att hata vintern. 

The Bluest Eye av Toni Morrison
En del klassiker är lika bra som folk säjer att de är. 

Maj. En kärlek av Jan Myrdal 
Jag brukar inte ta med böcker jag läst om på såna här listor. Men jag gör ett undantag för Maj. En kärlek av Jan Myrdal (som dog i år – jag höll på att skissa på ett inlägg om boken när han dog) då nyutgåvan av boken hade både nya för- och efterord som gav mej delvis en ny syn på den här jagboken (som enligt efterordet från början var tänkt att vara en vi-bok: skriven tillsammans med romantitelns Maj).

The Wise Man's Fear av Patrick Rothfuss
Fantasyroman som nog var den längsta boken jag läste förra året.

Det osynliga motstyckets bok
Göran Sonnevi visar ännu en gång att han är Göran Sonnevi. 

fredag 27 november 2020

10 bra böcker av Tove Jansson



Kometen kommer
Kometen kommer (också utgiven som Kometjakten och Mumintrollet på kometjakt) var den andra boken om mumintrollen men den första som gavs ut i Sverige och den första jag läste, eller snarare fick läst för mej.
En vacker och finstämd berättelse. Och det är roligt när Bisamråttan sätter sej på tårtan.

Muminpappans memoarer
"Med nosen i tassarna framsuckade jag: Ensam! Hårda Värld! Ödet är min Lott! och andra sorgliga ord tills det kändes lite lättare."
Först utgiven som Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv. När Muminpappan en dag blir förkyld så påminns han om sin dödlighet och bestämmer sej därför för att skriva sina memoarer.

Farlig midsommar
"Är det jordens undergång? frågade Lilla My nyfiket.
  Allra minst, sa Mymlans dotter. Försök bli snäll om du hinner, för nu ska vi nog snart in i himlen allihop.
  Himlen? upprepade Lilla My. Måste vi in i himlen? Och hur kommer man ut därifrån?"
Den som översatte den här boken till engelska (som Moominsummer Madness) var Thomas Warburton. Som också översatte Odysseus av James Joyce till svenska. Warburton är alltså den felande länken mellan mumintrollen och Joyce.




Trollvinter
Mumintroll går som alla vet i ide på vintern. Men en vinter vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Första boken där Too-ticki är med. Too-ticki byggde på Tove Janssons flickvän Tuulikki Pietilä. Boken innehåller en av världslitteraturens bästa fotnoter: "* Om läsaren börjar gråta, se hastigt å sid. 133."




Mumin. Tove Janssons samlade serier, del 1
På 50-talet gjorde Tove Jansson en dagsstrippserie med muminfamiljen. Hon skrev den på engelska då den främst gick i amerikanska tidningar. Med tiden tröttnade Tove Jansson på att göra serien och var glad när hon kunde ge den till sin bror Lars Jansson. Men serien är mycket charmig.
Den här utgåvan är i fem band. De tre första med serierna Tove Jansson gjorde själv, de två följande med de hon gjorde tillsammans med Lars Jansson. I Förenta staterna har utgivningen fortsatt med Lars Janssons serier.

Vem ska trösta Knyttet?
Den här bilderboken på vers om Knyttet är väldigt fin. Utanför muminböckerna även om den har en del gemensamt med dem tematiskt (och några figurer från muminböckerna cameoar). "Men vem ska trösts knyttet och att förklara att en sång/är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

Sent i november
När vi läste den här i vår bokcirkel för ett par år sen så beklagade sej en av deltagarna att han var tvungen att gå till barnboksavdelningen när han skulle låna boken (han fick ta av sej skorna). Men även om den här ingår i muminböckerna så är det inte egentligen en barnbok. I den här sista muminboken så har familjen lämnat Mumindalen och vi får följa ett par figurer som söker dem. En underbar melankolisk berättelse.

Lyssnerskan
Tove Janssons första novellsamling för vuxna. Hon kom att ge ut flera novellsamlingar (alla novellerna gavs ut i en volym häromåret) men av dem jag har läst så är det här min favorit. Särskilt titelnovellen och den avslutande "Ekorren" hör till höjdpunkterna i hennes författarskap.




Sommarboken
Sommarboken är en roman om en flicka och hennes farmor. Flickan är baserad på Tove Janssons brorsdotter och farmodern är alltså Tove Janssons mor, konstnären Signe Hammarsten Jansson (eller bara Ham) som också var förebild för Muminmamman. Det är en vacker somrig bok.

Brev från Tove Jansson
"Ser du, jag älskar dig samtidigt förtrollad och med ett stort lugn och jag är inte rädd för någonting som finns i beredskap för oss."
Tove Jansson i brev till Tuulikki Pietilä 26.6.1956.
Det här är en samling brev skrivna av Tove Jansson som jag nyligen läst. Den är sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson. Brev från 1932 till 1988. Till familjen, till vänner, till redaktörer. Och till älskare och älskarinnor (eller mymlor som Tove Jansson kallar dem).

Och som en bonus eller bubblare:
Ett häfta som var katalog till en utställning med mumindockor. Jag skriver mer om häftet och utställningen på länken.

(Först publicerad 9 augusti 2019 på Tove Janssons 105-årsdag. Då inledde jag med ett caveat om att jag inte läst alla Tove Janssons böcker och tog Bildhuggarens dotter som exempel på en bok jag inte läst. Sen dess har jag emellertid läst både den och Rent spel och Anteckningar från en ö. Dessa tre böcker skulle alla passa in på en lista över bra böcker av Tove Jansson men jag låter den vara som den är.)


torsdag 26 november 2020

Alice illustrerad av Tove Jansson



"Dehär historierna är skräckinjagande. Får jag rita dem i horror-stil? Så som jag såg dem som liten. (älskar horror också nuförtiden)"
Tove Jansson i brev till Åke Runnquist 8.2.1965, om att illustrera Alice i underlandet

Några år efter att Tove Jansson illustrerat Lewis Carrolls Snarkjakten så fick hon i uppdrag att illustrera hans Alice i underlandet. Tove Janssons teckningar skiljer sej från John Tenniels Alice-illustrationer. Men också en hel del från Tove Janssons tidigare bilder. Men man kan se ett frö till bilderna i Den farliga resan (1977).

Den Tove Jansson-illustrerade Alice i underlandet kom i nyutgåva för ett par år sedan. Jag har den inte själv. Men man kan se alla illustrationerna i den här.


(Först publicerad här den 5 december 2019 som del av förra årets julkalender här med Tove Jansson-tema. Om du klickar på etiketten tovejanssonkalender nedan så dyker alla luckorna upp. Också i år lär det bli en kalender.)

torsdag 12 december 2019

Bildhuggarens dotter

Senaste boken av Tove Jansson jag läste var Bildhuggarens dotter (jag har Rent spel i läshögen). Bildhuggarens dotter är en roman från 1968. Den kom ut mellan muminböckerna Pappan och havet och Sent i november. Det är en självbiografisk berättelse berättad ur ett barnperspektiv.

I nordisk kvinnolitteraturhistoria kallar Ebba Witt-Brattström novellsamlingen Lyssnerskan som först kom tre år senare för Tove Janssons första vuxenbok. Och barnberättarperspektivet kan kanske göra att den kan säjas befinna sej med en fot i barnboksvärlden. Som en brygga mellan Tove Janssons barnböcker och hennes vuxenböcker.

Bildhuggarens dotter är en av Tove Janssons mest omtyckta böcker. Och jag hade höga förväntningar när jag började läsa den. Vilket gjorde att jag i början blev lite besviken. Greppet med ett barn som beskriver en värld som hon inte helt förstår kändes inte så originellt. Men till slut så kom jag att tycka om den.

Då det är en självbiografisk berättelse så är det inte så konstigt att en hel del påminner om annat Tove Jansson skrivit. Stormar beskrivs med en förtjusning som känns igen från muminböckerna. Och när barnet och hennes mor blir insnöade så säjer modern att de gått i ide (liksom Mumintrollen gör).
"Ingen kan komma in mera och ingen kan komma ut!
  Jag tittade noga på henne och insåg att vi var räddade. Vi var äntligen absolut säkra och skyddade. Den hotfulla snön hade gömt oss inne i värmen för alltid och vi behövde inte bry oss det minsta om vad som hände där utanför. Jag greps av en lättnad som var enorm, jag ropade jagälskardig, jagälskardig och tog alla dynorna och kastade dem på henne och skrattade och skrek och mamma kastade tillbaka och till slut låg vi på mattan och bara skrattade."

Även om bildhuggaren i romanens titel är Tove Janssons far så handlar berättelsen minst lika mycket om Tove Janssons mor. Boken är en kärleksfull skildring av henne.

söndag 1 december 2019

Tove Jansson-kalendern lucka 1: Mumin – Nationalmusei utställningskatalog 438

1938 kom han för första gången in i en berättelse och fick sitt namn och sen dess har han så småningom blivit rundare och mindre kritisk och skaffat sig familj och bekanta och hus, just som det brukar gå efterhand.

När alla andra liknande små häften för länge sedan förskingrats (ett om en svensk man som byggde en egen noaks ark har jag sökt förgäves efter) så har Nationalmusei utställningskatalog nummer 438 blivit kvar i min ägo ända sedan den dagen jag gick på utställningen. Vilket var i något av 80-talets första år.

Utställningen var en med muminfigurer. Små dockor och modeller av platser ur muminböckerna och muminserierna gjorda av Tuulikki Pietilä (en del av de större modellerna med hjälp av Pentii Estola). Tuulikki Pietilä var Tove Janssons fru och förebilden för Tooticki i Trollvinter.

Huvudattraktionen var en fem våningar hög modell av själva muminhuset.

Det är troligt att det fanns en och annan teckning på utställningen, men med modeller av hattifnattar och sjörövargrottor som konkurrerade om uppmärksamheten så tvivlar jag på att jag på den tiden skulle ha varit särskilt intresserad av dem.

Häftet är samutgivet med Bonniers Juniorförlag. Som också gav ut bilderboken Skurken i muminhuset, en berättelse illustrerad med bilder av modellerna och figurerna i utställningen. Den tillhör kanske inte de mest ansedda i Tove Janssons Mumin-verk men bilderna är rätt trevliga att bläddra i. Det är en bok för mindre barn, men att muminböckerna sträcker sej från de enklaste bilderböcker till romaner som Sent i November är en styrka med denna fiktiva värld.

Men på något sätt tycker jag det lilla svart-vita häftet från själva utställningen är trivsammare. Boken innehåller ett par seriestrippar och flera illustrationer av Tove Jansson från böckerna. Det är en sådan på fyren i Pappan och havet som pryder omslaget trots att utställningen främst handlade om Tuulikki Pietiläs dockor


Sjörövargrottan är en av tio svart-vita fotografier av figurerna som finns i det 16-sidiga häftet. Det bästa fotot är av Tooticki som metar. En av de första figurerna som Tuulikki Pietilä gjorde enligt den text av Tove Jansson som finns i katalogen (jag har för mej att en kortare version av den här texten står som förord i Skurken i muminhuset, men den har jag gett bort så jag kan inte se efter).

I början av texten, som i de flesta av Tove Janssons texter kring mumintrollets tillkomst, berättar hon om hennes familj när hon var liten hur de levde "samtidigt borgerligt och bohemiskt". Detta apropå att hennes föräldrar stod som förebilder för muminmamman och -pappan.

Beskrivningarna av hur arbetet med modellerna går till blir en bild av hennes vuxna liv samman med förlagan för min egen favorit bland muminböckernas många karaktärer (jag brukar ibland göra såna där "Vilken muminfigur är du?" i det fåfänga hoppet att jag en dag ska få svaret Tooticki) : "När huset var obönhörligen färdigt, så färdigt att vi till och med måste avstå från vissa alltför uppsluppna detaljer, kom vi av oss för en tid.
Och vännerna sa, nu har de äntligen slutat leka så man kan träffas om kvällarna. Men ack vad de bedrog sig. Ganska snart började Tooticki med sitt första vinterlandskap, muminfamiljens nerisade badhus. Det blev fler. Hon släppte in familjen i en Wild West Saloon, i ett sjörövaräventyr på en öde ö och ett vulkaniskt katastroflandskap där befolkningen flyr undan den annalkande kometen (hattifnattarna däremot är på väg rätt in i farozonen, hattifnattar är nämligen mycket svaga för elektrisk storm.)"


(Först publicerad den 17 december 2009. Det här inlägget inleder årets julkalender som kommer att handla om Tove Jansson och avslutar årets jubileumsvecka.) 

torsdag 8 augusti 2019

Tio bra böcker av Tove Jansson

I dag så är det 105 år sen den finlandssvenska konstnären och författaren Tove Jansson föddes. Hon dog 2001 så tyvärr kommer hon inte att kunna fira dagen som Självhärskaren i Muminpappans memoarer med överraskningsgala i stor stil. Men vi kan fira den. Med en lista, kronologiskt ordnad.
(Jag har inte läst riktigt alla av Tove Janssons böcker, till exempel inte den hyllade Bildhuggarens dotter, en anledning till att jag valt att kalla listan 'tio bra böcker' i stället för de 'tio bästa'.)


Kometen kommer
Kometen kommer (också utgiven som Kometjakten och Mumintrollet på kometjakt) var den andra boken om mumintrollen men den första som gavs ut i Sverige och den första jag läste, eller snarare fick läst för mej.
En vacker och finstämd berättelse. Och det är roligt när Bisamråttan sätter sej på tårtan.

Muminpappans memoarer
"Med nosen i tassarna framsuckade jag: Ensam! Hårda Värld! Ödet är min Lott! och andra sorgliga ord tills det kändes lite lättare."
Först utgiven som Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv. När Muminpappan en dag blir förkyld så påminns han om sin dödlighet och bestämmer sej därför för att skriva sina memoarer.

Farlig midsommar
"Är det jordens undergång? frågade Lilla My nyfiket.
  Allra minst, sa Mymlans dotter. Försök bli snäll om du hinner, för nu ska vi nog snart in i himlen allihop.
  Himlen? upprepade Lilla My. Måste vi in i himlen? Och hur kommer man ut därifrån?"
Den som översatte den här boken till engelska (som Moominsummer Madness) var Thomas Warburton. Som också översatte Odysseus av James Joyce till svenska. Warburton är alltså den felande länken mellan mumintrollen och Joyce.


Trollvinter
Mumintroll går som alla vet i ide på vintern. Men en vinter vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Första boken där Too-ticki är med. Too-ticki byggde på Tove Janssons flickvän Tuulikki Pietilä. Boken innehåller en av världslitteraturens bästa fotnoter: "* Om läsaren börjar gråta, se hastigt å sid. 133."


Mumin. Tove Janssons samlade serier, del 1
På 50-talet gjorde Tove Jansson en dagsstrippserie med muminfamiljen. Hon skrev den på engelska då den främst gick i amerikanska tidningar. Med tiden tröttnade Tove Jansson på att göra serien och var glad när hon kunde ge den till sin bror Lars Jansson. Men serien är mycket charmig.
Den här utgåvan är i fem band. De tre första med serierna Tove Jansson gjorde själv, de två följande med de hon gjorde tillsammans med Lars Jansson. I Förenta staterna har utgivningen fortsatt med Lars Janssons serier.

Vem ska trösta Knyttet?
Den här bilderboken på vers om Knyttet är väldigt fin. Utanför muminböckerna även om den har en del gemensamt med dem tematiskt (och några figurer från muminböckerna cameoar). "Men vem ska trösts knyttet och att förklara att en sång/är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

Sent i november
När vi läste den här i vår bokcirkel för ett par år sen så beklagade sej en av deltagarna att han var tvungen att gå till barnboksavdelningen när han skulle låna boken (han fick ta av sej skorna). Men även om den här ingår i muminböckerna så är det inte egentligen en barnbok. I den här sista muminboken så har familjen lämnat Mumindalen och vi får följa ett par figurer som söker dem. En underbar melankolisk berättelse.

Lyssnerskan
Tove Janssons första novellsamling för vuxna. Hon kom att ge ut flera novellsamlingar (alla novellerna gavs ut i en volym häromåret) men av dem jag har läst så är det här min favorit. Särskilt titelnovellen och den avslutande "Ekorren" hör till höjdpunkterna i hennes författarskap.


Sommarboken
Sommarboken är en roman om en flicka och hennes farmor. Flickan är baserad på Tove Janssons brorsdotter och farmodern är alltså Tove Janssons mor, konstnären Signe Hammarsten Jansson (eller bara Ham) som också var förebild för Muminmamman. Det är en vacker somrig bok.

Brev från Tove Jansson
"Ser du, jag älskar dig samtidigt förtrollad och med ett stort lugn och jag är inte rädd för någonting som finns i beredskap för oss."
Tove Jansson i brev till Tuulikki Pietilä 26.6.1956.
Det här är en samling brev skrivna av Tove Jansson som jag nyligen läst. Den är sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson. Brev från 1932 till 1988. Till familjen, till vänner, till redaktörer. Och till älskare och älskarinnor (eller mymlor som Tove Jansson kallar dem).

Och som en bonus eller bubblare:
Mumin – Nationalmusei utställningskatalog 438
Ett häfta som var katalog till en utställning med mumindockor. Jag skriver mer om häftet och utställningen på länken.

fredag 5 april 2019

Lasse Pöysti 1927 – 2019


"Det finns så många vägar man gärna skulle gå/så många filifjonkor man borde hälsa på"
Lasse Pöysti och Tove Jansson i ett tv-inslag där Pöysti sjunger och Jansson tecknar.

söndag 26 november 2017

Citerat från årets läsning

"'Vad är det du säger? utbrister Sandmunken. 'Var och en måste väl dra sitt strå till stacken. Även en fjärt gör väl sitt till för att öka vindstyrkan!'"
ur Färden till Västern 5: Den sanna insikten, övers. Göran Malmqvist

"Livet är en dröm. Livet är klåda. Livet är en gunga. Livet är en galge. Det finns inte ett ord som inte går bra att sätta ihop med ordet 'livet'. Livet är skit. Livet är diarré. Livet är ett träd."
ur "Käre Beto" i Irakisk Kristus av Hassan Blasim, övers. Jonathan Morén

"Det är ju ett ständigt problem. Att stå emot den orientalistiska impulsen, menar jag. Vem skulle ge ut den som låter bli? Vilken västerländsk förläggare vill ha en marockansk eller indisk författare som inte sysslar med orientalisk fantasi, eller som inte tillgodoser törsten efter fantasi? Det är ju trots allt därför Marocko och Indien existerar, för att vara just orientaliska." 
ur Öppen stad av Teju Cole, övers. Erik MacQueen

"Mina drömmar är uppochnervända städer."
ur Innan männen av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

"Äntligen något de hade gemensamt. De hade inte läst nobelpristagaren."
ur För Lydia av Gun-Britt Sundström

"Men om mina berättelser vänder sej till någon särskild slags läsare så är det väl till ett skrutt. Jag menar dem som har svårt att passa in någonstans, dem som är utanför och på gränsen, ungefär som när man säger 'liten och skitig och rädd för tåget'. Bortkomlingen."
Tove Jansson intervjuad av Bo Carpelan i "Den fruktbara osäkerheten" i Resa med Tove. En minnesbok om Tove Jansson, red. Helen Svensson

"Men det som hänt är hänt, kan inte o-händas, det är också sant."
ur Glitterscenen av Monika Fagerholm

söndag 7 maj 2017

Citerat från veckans läsning

"Men om mina berättelser vänder sej till någon särskild slags läsare så är det väl till ett skrutt. Jag menar dem som har svårt att passa in någonstans, dem som är utanför och på gränsen, ungefär som när man säger 'liten och skitig och rädd för tåget'. Bortkomlingen."
Tove Jansson intervjuad av Bo Carpelan 1964

"s. 97 Vi tar bort liten och skitig och rädd för tåget. Idiotiskt."
Tove Jansson i brev till Bo Carpelan inför en intervju 1987. Bo Carpelan hade skickat med den tidigare intervjun och undrat om den dög som underlag för deras samtal.
Detta brev och intervjun från 1964 finns bägge i "Den fruktbara osäkerheten" av Bo Carpelan i Resa med Tove. En minnesbok om Tove Jansson, red. Helen Svensson

söndag 16 april 2017

Citerat från veckans läsning

"Livet är en dröm. Livet är klåda. Livet är en gunga. Livet är en galge. Det finns inte ett ord som inte går bra att sätta ihop med ordet 'livet'. Livet är skit. Livet är diarré. Livet är ett träd."
ur "Käre Beto" i Irakisk Kristus av Hassan Blasim, övers. Jonathan Morén

"Hon visste precis var dammet hade gömt sig, mjukt och grått och självbelåtet hade det lagt sig tillrätta i vråarna, hon jagade upp varenda dammtott som hade rullat sig stor och fet och full av hårstrån och trodde den var i säkerhet, haha! Mallarver, spindlar och tusenfotingar, kribblor och krabblor av alla slag vändes överända av Filifjonkans stora kvast, och där kom härliga floder av varmt vatten och tvållödder och sköljde iväg med allt, det var inte lite som åkte ut genom dörren i hink efter hink, det var verkligen roligt att leva."
ur Sent i november av Tove Jansson

söndag 20 september 2015

Citerat från veckans läsning

"Den som önskar bli älskad eller behövd, ska överraska med smekningarna, inte slösa med dem, inte ge dem för att den andra vill ha dem. De ska komma med skenbart godtycke, som ett oförutsebart men ändå regelbundet undantag. Då räknas de tiofalt hos mottagaren och binder henne hårt. Se bara på Guds strategi för att hålla människorna intresserade."
ur Utan personligt ansvar av Lena Andersson

"Det hade slutat regna. Havet var svullet, blankt och uppsvällt, vilket evigt tjat om att havet är vackert."
ur "Ekorren" i Lyssnerskan av Tove Jansson

söndag 30 augusti 2015

Citerat från veckans läsning

"Hon köpte kritor i nya färger. Samvetsgrant ritade hon vidare, skilsmässorna violetta och hatet i krapplack och trofasta linjer i ljus ceruleum."
ur "Lyssnerskan" i Lyssnerskan av Tove Jansson (alltså titelnovellen i novellsamlingen)

"i American Apparel på/Washington Avenue/kunne ekspedienterne virke/utrygge over hvorvidt jeg/nu planlagde/at halte rundt/i det offentlige rum/med Cerebral Parese/i lige præcis deres kollektion/som om den uperfekte krop/kunne smitte af på/deres image og status/men det gør kroppen/nok aldrig/desværre"
ur Nike av Caspar Eric

lördag 9 augusti 2014

Tove Jansson fyller hundra år



I dag är det hundra år sen den finlandssvenska författaren och konstnären Tove Jansson föddes. Hon dog 2001 så tyvärr kommer hon inte att kunna fira sin hundraårsdag som Självhärskaren i Muminpappans memoarer med överraskningsgala i stor stil.

Jansson gjorde mycket annat än muminböckerna, hon illustrerade andra författare, målade tavlor och skrev litteratur vänd till vuxna. Men jag som många andra förknippar henne mest med muminböckerna.

Vi hade en karta över Mumindalen hängande i vår lägenhet när jag var lliten.  Min mor hade gjort den efter den som finns i böckerna men i stort format. Och jag fick böckerna lästa för mej när jag var liten.
Jag plockar fram Trollvinter ur bokhyllan. Mitt ex är en sliten förstautgåva som tillhört min mor (det står dock min mosters namn i den, om min mor fått den eller snott den vet jag inte). Denna bok som min mor läste när hon var liten läste hon och min far ur för min bror och mej när vi var små.

Muminböckerna är böcker jag fortfarande läser i. Många stycken tycker jag mycket om. Som detta ur Trollvinter:
"Det är en sång om mig själv, svarade nögon ur gropen. En sång om Too-ticki som har byggt en snölykta, men refrängen handlar om helt andra saker.
  Jag förstår, sa Mumintrollet och satte sig i snön.
  Det gör du inte, sa Too-ticki vänligt och stack opp så mycket att hon visade sin röd- och vitrandiga tröja. För refrängen handlar just om sånt man inte förstår. Just nu tänker jag på norrsken. Man vet inte om det finns eller bara syns. Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig."



Jag har skrivit tidigare om Tove Jansson här på bloggen. Jag länkar till två inlägg jag är nöjd med:
Nationalmusei utställningskatalog 438
Om en utställning med dockor av mumintrollen som Tove Jansson gjort som jag var på som liten och om ututställningsjatalogen.

 Tove Janssons illustrationer till Snarkjakten
Tove Jansson illustrerade som sagt flera andra författares böcker. Som den här klassiska berättelsen av Lewis Carroll.


lördag 8 mars 2014

10 bra böcker skrivna av kvinnor

8 mars och allt det där.

Politisk roman av Lone Aburas
Satirisk dansk roman från förra året om en familj som gömmer en flykting. Tyvärr inte översatt till svenska.

The Greatest of Marlys av Lynda Barry
Egensinniga och roliga korta serier om Marlys och hennes vänner och fiender.

Fläcken av Rikki Ducornet
Den senaste boken jag läste. Ska vara del 1 i en serie kallad "Surrealismens kvinnor". Fast det står inte nånstans på boken. Om en flicka som föds med ett harformat föd
elsemärke.

Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras

Väggen av Marlen Haushofer

Nationalmusei katalog 438 av Tove Jansson
I år är det hundra år sen Tove Jansson föddes. Den här katalogen är från en utställning med muminfigurer. Du kan läsa mer om detta på länken.

Svarta biljetter av Jayne Anne Phillips
Jayne Anne Phillips genombrottsbok. En av de bästa novellsamlingarna. (Mitt ex av boken är signerat.)

Adventures of Alyx av Joanna Russ
Joanna Russ tar en av de manligaste av alla genrer - Sword and sorcery-berättelsen (typ Conan Barbaren) - och förändrar den. "This is thetale of a voyage that is of interest only as it concerns the doings of one small, gray-eyed woman." (Har ibland titeln Alyx.)

Dagen ditt ljus av Pia Tafdrup
Ett hyfsat urval av den danska poetens dikter. "Ge mig himlen/som den tillhör mig."

Kokbok av Alice B. Toklas
Recepten blandas med berättelser och det blir till en skildring av Toklas liv.

Tidigare 8 mars-listor:
Tio bra romaner skrivna av kvinnor (med inledande kommentar om huruvida det är bra med såna här listor)
Tio bra kvinnosaksböcker
Tio bra filmer gjorda av kvinnliga regissörer

fredag 21 december 2012

10 bra berättelser där världen går under


Redan de gamla babylonerna brukade roa varandra med att berätta historier om världens undergång. Själv har jag alltid gillat böcker och filmer där jorden går under. Som slutscenen i den andra Apornas Planet-filmen som jag såg flera gånger som liten (detta slut hindrade de inte att göra en tredje Apornas Planet-film - "I have a device" som det heter i Hamlet 2.)
Det finns många olika varianter på den här sortens slutet på världen-berättelser. Här följer tio:

J. G. Ballard - Kristallvärlden
Undergångsskildringar är populära i brittisk sf med föregångarna H.G. Wells och John Wyndham. Ballard skrev en handfull romaner där världen gick under på olika sätt strax innan han gav sej in på mera experimentella banor. Domedagsstämningen tog han med sej även till den senare delen av författarskapet. Här förvandlas djur och växter till kristall.

Ray Bradbury - Världens sista kväll
De sista dagarna och hur vi reagerar på dem är ett vanligt tema. Thomas Pynchon har gjort en sån här berättelse. I Bradburys novell (i Den illustrerade mannen så har alla människor på jorden haft samma dröm. De vet att världen ska gå under. Bradburys skildring är bitterljuvt melankolisk då han är Bradbury.

Marlen Haushofer - Väggen
En annan vanlig variant är att skildra den siste överlevande. Det är något av en pojkboksfantasi. Som det heter i "The Disaster Story" av Charles Platt (också på listan): "The dream will happen. I will meet the last woman on Earth. She will be young and physically attractive and she will love me and serve me unquestingly. She will be the last symbol that I need. I will still be the last person existing for I shall certainly not treat her like one."
I Haushofers märkliga roman är en kvinna den sista överlevande. Vilket redan från början ger ett annat perspektiv på tropen.

Tove Jansson - Kometen kommer
Den första romanen jag kan komma ihåg ha läst, eller fått läst för mej, om alltings snara undergång och fortfarande en av de bästa. Visserligen så (spoiler) går inte världen under trots allt (en möjlig läsning är att kometen egentligen kraschar på slutet och att det sista kapitlet och de följande böckerna i Muminserien bara är en dröm i Mumintrollets medvetande dess sista sekunder. Detta skulle förklara en del skillnader mellan denna och de följande böckerna i serien. I sitt huvud skapar Mumin en för honom mer passande värld där Snorkfröken inte skiftar färg och saknar syskon.)

James Morrow - This is the way the world ends
En passande titel i sammanhanget.

Charles Platt - The Disaster Story
Novell/essä där Platt tar upp genrens troper.

Nevil Shute - På stranden
En vemodig skildring av en australiensisk stad som väntar på slutet i form av ett radioaktivt moln.

Norman Spinrad - The Big Flash
Världen kan gå under i eld eller i is eller, som här, i rock'n'roll. Hur en rockorkester leder till slutet i denna novell.

Georg R. Stewart - Earth Abides
Som titeln antyder så handlar Stewarts roman om tiden efter katastrofen. När man försöker bygga upp samhället igen. Men innan dess har den den mest ingående skildring av en världsomfattande katastrf som fanns när boken kom 1949. Katastrofen leder till fler katastrofer.

Kurt Vonnegut - Vaggan
Apokalyptiska skildringar är ofta skämtsamma. Slutpoängen på mången novell är att någon råkat få världen att gå under. Vaggan är en av Vonneguts bästa sf-satirer.

(Repris från 16 november 2009. I kommentarerna vidareutvecklade jag muminläsningen: "Mumin Darko.
Teman om att vakna upp som enda mumintroll dyker upp i hans berättelser. Svårare att hålla kontrollen över sin fiktion reduceras han till åhörare i Muminpappans memoarer för att helt försvinna i Sent i november." 
Annars handlar kommentarerna mest om Väggen som jag också läste om sen. Jag skrev ett inlägg om den. Jag la till en länk till detta.) 

fredag 22 juni 2012

Moominsummer Madness!



"Whomper hunted for the marmalade. ‘Perhaps jam will do just as well’, he said and tried to take the lid off a jam-pot. 
‘Painted plaster,’ stated the Mymble’s daughter. She took an apple and chewed at it. ‘Wood,’ she said. Little My laughed. 
But Whomper felt worried. All the things around him were false. Their pretty colours were a sham, and everything he touched was made of paper or wood or plaster. The golden crowns weren’t nice and heavy, and the flowers were paper flowers. The fiddles had no strings and the boxes no bottoms, and the books couldn’t even be opened. Troubled in his honest heart, Whomper pondered over the meaning of it all, but he couldn’t find any solution. ‘I wish I were just a tiny bit more clever’, he thought. ‘Or a few weeks older’. 
‘I like it here’, said the Mymble’s daughter. ‘It’s just as if nothing really mattered here’. 
‘Does anything matter anywhere?’ asked Little My. 
‘No’, her sister replied happily. ‘Don’t ask such silly questions’."
ur Moominsummer madness (Farlig midsommar) av Tove Jansson,
översatt av Thomas Warburton.
(Warburton översatte bland annat också Odysseus av James Joyce till svenska)