Nyligen ville min bror ha tag i låten Summer Breeze med Seals & Croft. Jag såg detta som ytterligare ett utslag av hans 35+musiksmaksdegenerering (det kommer för eller senare att drabba oss alla.
I går kväll såg jag om Linklaters "Dazed and confused". En film som bland annat väl utnyttjar sitt soundtrack av vad som i sej i och för sej inte alltid är så bra sen sjuttitalsmusik. En av slutscenerna som resonerade extra faux-nostalgiskt för min del hade en sång i bakgrunden som jag -som man ibland kan känna när man hör en låt i en film -var tvungen att genast kolla upp vilken den var.
Det visade sej vara Summer Breeze med Seals & Croft.
35+ närmar sej.
Inlägg
3 kommentarer:
Snart sitter du där och tycker att Goodbye Yellow Brick Road är världens bästa låt också. Jag lovar dig. :o)
Det är år sen jag hörde goodbye Yellow etketera så man vet aldrig.
Även om jag ställer mej tvivlande.
HA HA HA
Gybbe
Skicka en kommentar