söndag 12 april 2026
Böcker lästa i mars
måndag 23 mars 2026
Ur Rapport från medelsvensk stad: Västerås av Sture Källberg (1928 – 2026)
Ibland finns det små fina verser av mera okända förmågor som jag skriver av ur Folket. På tidningen VI:s tonårssidor hittar man ofta fantastiska dikter, inskickade av ungdomar mellan 15 och 19 år. Ungdomen har blivit mycket frimodigare nu än förr och det beror nog på den bättre skolutbildningen. Annars är det dikter av mera kända författare jag samlat, Ekelöf, Pasternak, Theoderakis, Vreeswijk, Rilke, Alvaros, Strindberg och många andra. Om Strindberg sa man i min ungdom att när han skrev för fullt så åt han lika mycket som två grovarbetare."
ur "Evigt kan inget leva. Gösta Lundwall" i Rapport från medelsvensk stad: Västerås av Sture Källberg
måndag 9 mars 2026
Läst i februari
Jag har just flyttat så det är därför det här inlägget är lite sent.
Trots flytten så har jag fått en del läst. Bland annat har jag blivit klar med Jan Myrdals 90-tal. Mina favoriter av hans 90-talsböcker var Fem år av frihet, Inför nedräkningen och Maj. En kärlek.
Fjorton röster om Elsa Grave, red. Kristina Hallind, Eva Lilja, Anna Wieslander & Anna Pia Åhslund
Antologi utgiven av Elsa Grave-sällskapet. Som alla såna antologier lite ojämn men mestadels intressant.
Att leva i kinesisk by av Gun Kessle
Bok från 1972 som verkar rikta sej till skolungdom utgiven i Första fakta-serien. Andra titlar i serien är förhistoriska djur, Hur blommor lever och Ut i rymden. Att en sån här kinavänlig bok (även om texten är i en lite mer neutral ton än säj Siv Widerbergs Folkets kraft är stor från samma tid) kunde ges ut i en sån serie säjer en del om tidsandan. Det är i vilket fall rätt fantastiska foton.
Mexico — Dröm och längtan av Jan Myrdal (text) och Gun Kessle (bild)
Jan Myrdals och Gun Kessles sista reseskildring tillsammans. Rätt så underbar bok även om man kan ha invändningar här och där. Som på avsnittet om Frida Kahlo där hon avfärdas som konstnär efter att Jan Myrdal och Gun Kessle sett en utställning med hennes ungdomsskisser (som att bygga sin syn på Jan Myrdals författarskap enbart på Pubertet). Men mestadels en mycket intressant bok om Mexiko.
I de svartare fanors tid. Texter om litteratur, lögn och förbannad dikt av Jan Myrdal
Skriftställning 18. Som flera av de senare skriftställningsvolymerna en temavolym. Som samlar texter om litteratur från 1985 till 1997. Mycket Strindberg. Men också Ivar Lo-Johansson, Sartre, Simenon, Brecht, den norskamerikanska författaren Ole Edvart Rølvaag och flera andra. Jämnast av de senare volymerna i serien.
En kärlek av Jan Myrdal
En första kortromansversion av Maj. En kärlek (den sextio sidor långa texten blir i utökad form till de första 127 sidorna i Maj. En kärlek). Gavs ut som första volym i satsningen Veckans bok på förlaget Högmans. I serien kom en nyskriven kortroman ut varje vecka. Idén var att man skulle kunna prenumerera på serien samt köpa häftena på posten och i mataffärer. Tyvärr varade Veckans bok inte särskilt länge.
Eftersom jag har det här projektet med att läsa igenom Jan Myrdals författarskap i kronologisk ordning så kom jag att läsa den här strax innan den längre romanversionen vilket väl egentligen inte är att rekommendera. Det blev mest att jag jämförde versionerna. Dock tror jag att boken går bra att läsa för sej. Karolina Ramqvist sa i en intervju i Jan Myrdalsällskapets nyhetsbrev att det var denna tunna volym som fick henne att fastna för Jan Myrdal.
Maj. En kärlek av Jan Myrdal
“[Jan Myrdal] har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[…]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv.”
Ester i Egenmäktigt förfarande.
En annan svensk författare Lena Andersson låter huvudperson i Egenmäktigt förfarande ge bort Maj. En kärlek till sin älskare (på omslaget till den utgåva av Egenmäktigt förfarande jag har så syns Veckans bok-versionen av En kärlek på omslaget). Bägge böckerna handlar om hur huvudpersonernas världsbild och deras kärlekar krockar med varandra. Maj. En kärlek är en ibland obehaglig bok om två människor som gör varandra illa trots eller på grund av att de älskar varandra.
Det odelbara ordet av Jan Myrdal
Skriftställning 19. Liksom del 18 en temavolym med texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism från 1961 till 2000.
Springa med åror av Cilla Naumann
Svensk roman.
The Ministry for the Future av Kim Stanley Robinson
SF-roman om klimatändringar. Det finns ett par passager i romanen siom riktar sej direkt till läsaren på ett sätt som påminde mej om Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist. Vilket i sin tur fick mej att tänka på ett stycke i Sven lindqvists Myten om Wu Tao-tzu: “Är social och ekonomisk frigörelse möjlig utan våld? — Nej. Är den möjlig med våld? — Nej.”
Dessa två metoder — med och utan våld — kan säjas här få sina talespersoner i Frank och Mary. Men till skillnad från i Myten om Wu Tao-tzu så verkar Ministry for the Future säja att förändring är möjlig vilket ger romanen en hoppfull ton trots katastroftemat. Jag läste den på engelska men den finns översatt som Framtidsministeriet.
The Complete Peanuts Vol. 4: 1957 — 1958 av Charles M. Schulz
Svenska radiopjäser 1968
Länge hade radiopjäser en stor publik och varje år kom ett urval ut i bokform. Det författarna vann i publik då förlorade de tyvärr i varaktighet. De flesta av radiopjäserna är bortglömda i dag. Här finns pjäser av Lasse O’Månsson, Sonja & Jarl Hammarberg-Åkesson och flera till min favority i volymen var Flickan och datamaskinen av Björn Runeborg.
TV-teater av Stefan Valmin
Bok från 1972 om TV-teater. Både svensk och utländsk. Ibland kan man undra varför en del av TV-teatern här säjs vara teater snarare än TV-serie som Hemsöborna. Liksom när man bläddrar i radiopjäsvolymerna är min tanke dock mest hur mycket av det här som försvunnit ur vårt allmänna medvetande. När det begav sej sågs de här pjäserna/tv-serierna av en stor publik och nu är de flesta bortglömda.
torsdag 5 februari 2026
Läst i januari
Året har börjat bra.
Tillståndet av Kent Andersson och Bengt Bratt
Pjäs från början av 70-talet. Rätt tidstypisk sådan på gott och ont. Det är en pjäs inne i pjäsen och stycket får liv när den kommer till det. Hade varit intressant att se uppsatt.
Normandie av Johan Attfors
”Så inspirerande att vara solen / helt enkelt hålla sig undan / långa tider, obemärkt / bakom nedfällda persienner”
Johan Attfors andra diktsamling.
Jakob fatalisten av Denis Diderot
Fransk 1700-talsklassiker. Mycket rolig. Den här var en sidequest i min janmyrdalgenomläsning då Jan Myrdal skrivit förordet till den utgåva jag har.
Mortal Thor Vol. 1: No Gods, No Masters av Al Ewing (text) och Pasqual Ferry (bild)
Det här seriealbumets undertitel är en gammal anarkistisk arbetarslogan. Vilket är förvånande för en superhjälteserie från Marvel. Thor i detta album har förlorat sin odödlighet, sina krafter och sitt minne. Och slåss mot strejkbrytare med hjälp av en vanlig hammare.
Tragedierna av Athena Farrokhzad
Tre pjäser som bygger på de antika dramerna Medea, Antigone och Perserna. De två första av dessa har jag tidigare läst och sett flera varianter av. Två av mina favoriter är Willy Kyrklunds Medea från Mbongo och Alfred Döblins ”Antigone”. Jag tyckte Athena Farrokhzad lyckades väl med bägge dessa. Men min största positiva överraskning här (kanske för att jag inte läst så många versioner av Perserna) var Persernas pris. Allt som allt en mycket bra samling pjäser.
Gäster hos Hagge av Hagge Geigert
”I publiken fanns förresten en gammal dam som en gång var familjen Myrdals barnsköterska i USA. Efteråt kom hon fram till mig och sa:
– Allt som Jan har skrivit om hur elaka Alva och Gunnar var mot sonen är fullkomligt riktigt. Jag såg och hörde allting.”
Hagge Geigert berättar minnen från sitt program Gäst hos Hagge. Bland annat det med Jan Myrdal.
Häxornas försvarare av Jan Guillou
Bokcirkelbok. På ett ställe här skriver Jan Guillou att han först hade tänkt skriva en roman men när den historiska verkligheten visade sej vara komplicerad och inte hade en självklar hjälte så kunde han inte göra roman av det utan skrev ett reportage istället. Detta säjer något mindre smickrande om Jan Guillous romaner. Som reportage är det emellertid ofta intressant.
Inför nedräkningen av Jan Myrdal
Inför nedräkningen är en blandning mellan essä och roman (pamflettroman för att ta Espen Haavardsholms term) i lite samma still som Jan Myrdals genombrottsroman Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. På senare år så har den fått en viss aktualitet då den tas upp både i De hemliga breven och i Stig Larssons Högt och lågt. Betydligt mer berömmande i den senare än i den förra. "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva" skriver Stig Larsson. Jag är mycket förtjust i den.
En fest i Liu Lin av Jan Myrdal (med illustrationer av Gun Kessle)
Den sista boken från Liu Lin. En epilog till böckerna om den kinesiska byn. Med Gun Kessles charmiga teckningar. Den här gavs ut som en specialbilaga till Aftonbladet Kultur (en veckotidning gjord av Aftonbladets kulturredaktion) och jag har lyckats behålla mitt ex sen dess. Nu läste jag den till sist i bokform. Men den visade sej inte skilja sej mer än i detaljer från Aftonbladet Kultur-versionen. Förutom att ett recept från Gun Kessle saknas i boken.
Jules Verne-magasinet: En antologi redigerad av Jan Myrdal
”Vi har bägge nyligen läst Jan Myrdals antologi ur Jules Verne-magasinet (Wiken) och är lika hänförda och överraskade av kraften och den höga kvaliteten i dessa texter från ett svunnet fyrtiotal.”
Ur ”Lars Gustafsson” i Relief: författarporträtt av Crister Enander
Jag har en vän som påstår att det här är den sämsta antologin han har läst. Han håller alltså inte med Crister Enander och Lars Gustafsson ovan. Och de gamla science fiction-novellerna i boken är rätt så torra och fyrkantiga. Dåliga översättningar av noveller tagna från b-laget av de amerikanska sf-novellmagasinen. Men det är också det som gör boken intressant. Att dessa rätt så torftiga dåligt översatta (och ibland omilt förkortade) noveller med idéer som behandlats bättre av andra ändå lyckades nå och fängsla sin tids svenska läsare. Och några av novellerna har ändå en kraft som lyser igenom (dessa hade jag gärna haft nyöversatta även om jag förstår poängen med att visa novellerna så som de mötte sin publik). Liksom Meccano-boken så är den här antologin en slags pendang till Barndom-sviten.
När morgondagarna sjöng av Jan Myrdal
När Jan Myrdal hade haft sin hjärtoperation så ska hans förlag ha legat på honom för att skriva kontrakt för en fjärde bok i Barndom-sviten. Det här är inte den boken (även om det är möjligt den skrevs på det kontraktet). Men det är en självbiografisk roman som utspelar sej några år efter den självbiografiska romantrilogin. Så det blir lätt att man jämför den med Barndom-böckerna. Som den inte är riktigt i nivå med. Men det är ändå en riktigt bra roman. Och en av dem jag tyckte växte vid den här (gen)omläsningen.
André Gill av Jan Myrdal
En samling karikatyrer eller charger av den franske 1800-talstecknaren. Till varje bild kommer kommentarer av Jan Myrdal. Ofta utförliga som en slags miniessäer om personerna som André Gill avbildat. Jan Myrdal får ofta kritik för att skriva om obskyra historiska händelser. Senast såg jag detta i en text om Den onödiga samtiden i DN häromåret. Men man lär sej en hel del om historia när man läser Jan Myrdal. Det franska 1800-talet blir mer levande. Mindre dunkelt.
Drömmen om det goda samhället: Kinesiska affischer 1966 — 76 av Jan Myrdal
En museikatalog från en utställning på Folkens Museum Etnografiska med Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar från kulturrevolutionen. Utställningen fick mycket och hård kritik när det begav sej. (Ett svar på en del av denna från Jan Myrdal hade rubriken ”Liberaler har mycket att lära om åsiktsfrihet”). Jan Myrdals syn på kulturrevolutionen var egentligen inte helt entydig. Han var entusiastisk till en början och såg den som ett sätt för Kina att undgå att gå samma väg som Sovjet: Men efter störtandet av de fyras gäng blev han mer kluven. Han hade också kinesiska vänner som råkade illa ut under kulturrevolutionen. I texten i den här katalogen skriver han att det var ett misslyckande att låta studenter och intellektuella arbeta på landsbygden. Ändå hamnar han till slut i nåt slags försvar för kulturrevolutionen. Vad man än tycker om kulturrevolutionen så har dessa affischer ett historiskt intresse. Katalogen är tyvärr lite för liten för att affischerna ska komma till sin rätt.
La Cheffe: Roman om en kock av Marie NDiaye
Fransk roman om en kvinnlig kock. Jag tyckte mycket om denna.
Det oföreställbaras vinge av Göran Sonnevi
”Alltid dessa sjukhus I Gaza. I Vietnam Minns hur jag gick med bössan i hand, under karnevalen i Lund 1966, för FNL, och vädjade om bidrag Jag sade något om att sjukhus bombats där Minns misstron jag mötte Sanningen söker oss, med sin oro”
Honung och ättika av Anne Tyler
Den här romanen ingick i en serie där författare skrev moderna versioner av Shakespeare. Bland de som skrev böcker i serien märks bland andra Margaret Atwood och Jeanette Winterson (hennes bok har jag läst). Anne Tylers bok bygger på Så tuktas en argbigga (Shakespeares omarbetning av 10 things I hate about you). Den är rätt underhållande men kanske inte bästa valet som min första bok av Anne Tyler.
måndag 5 januari 2026
Läst i december
Jan Myrdal: En kronologisk bibliografi 1943 — 1992 sammanställd av Erik Edwardsson, Erik Göthe, Hans Gabrielsson och Ann Tobin
”Det är därför det gjorde mig glad när man började arbeta på en ny, rättad, uppföljd och utarbetad bibliografi. Det är nämligen så att jag har en dagdröm. Någonstans i det okända därbortom muren finns en ännu ofödd — som är som jag var när jag var femton, sexton och började på allvar upptäcka det skrivna. Lika surrig, lika osäker, famlande och krånglig kanske men någon som också letar sig fram, ser efter, läser gamla lägg, följer orden. Det skall gå att få fram vad jag skrivit.”
ur Inför nedräkningen av Jan Myrdal
Kan man egentligen säja att man läst en bibliografi? Under min kronologiska genomläsning av Jan Myrdals författarskap har jag åtminstone använt mej av denna. Men nu har jag nått tiden efter denna bibliografis slut. (Bibliografin bygger vidare på den tidigare Jan Myrdal: Kronologisk bibliografi 1943 — 1976 sammanställd av Britta Lena Jansson.)
Bortom berg och öknar: Tre klipptempel vid Sidvägen av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text) Museikatalog från en utställning av Gun Kessle på Östasiatiska museet. Trots titeln anknyter utställningen till boken Bortom bergen och inte Bortom berg och öknar. När Västerlandet trädde fram av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text)
"Det här är en bok att bläddra i" skriver Jan Myrdal i det andra kapitlet i den här boken med foton på norska och franska medeltida kyrkor. Och det är det verkligen. Det är också en mycket mer bläddervänlig utgåva än den första versionen av boken: Ondskan tar form. Och först tänkte jag därför hoppa över att läsa om Ondskan.... Men skillnaden mellan texterna är tillräckligt stor för att det känns att det var lönt att läsa bägge.
Poeten Myrdal av Jan Myrdal








