Lars Gustafsson 1936-2016

"När min hund vill från ett rum till ett annat och någon av illvilja eller tankspriddhet har stängt dörren och inte hör hundens ylanden lägger den sig helt enkelt ner framför dörren och somnar. Den vet att förr eller senare kommer dörren att öppnas.
Framför en sådan dörr ligger också jag, men jag har svårt att somna."
ur "Kommentar till ett hundliv" av Lars Gustafsson i Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal

Jag fick ett mail av Lars Gustafsson en gång. Gustafsson hade varit på Babel och läst en dikt om ett bageri, Evelyns bagri, där han i slutet citerade en rad av den franske poeten Eugène Guillevic. Jag kommenterade på Lars Gustafssons blogg att det var en elegant Eugéne Guillevic-allusion.
Lars Gustafsson skrev i mailet: "Vad kul att Du såg denna hälsning till en gammal mästare och vän." Jag vet inte varför han mailade mej hellre än att svara i kommentarerna men det kändes lite speciellt att ha fått ett mail av Lars Gustafsson.

Jag började läsa Lars Gustafsson i tonåren. Han var väl representerad i mina föräldrars bokhyllor. Jag minns inte säkert vilken som var min första Lars Gustafsson. Kanske den tidiga rätt så underbara Poeten Brumbergs stilla dagar och död ("— Jag tror att din pipa gick sönder, därför att dess tid var inne.") eller kanske Herr Gustafsson själv den första romanen i Sprickorna i muren-sviten ("Vi börjar om igen. Vi ger oss inte.") Jag slukade hela den romansviten. Fem roliga, sorgsna, vackra böcker.
Sen läste jag novellsamlingarna, dikterna, artiklarna, essäerna, reseskildringarna, romanerna, och dikttolkningarna så klart (däribland Guillevic). Ja, jag läste till och med Lars Gustafssons avhandling Språk och lögn. Fast då hade jag nog lämnat tonåren. På universitetet skrev jag B-uppsats om Lars Gustafssons novell "Homunculus". Uppsatsen blev faktiskt bra.
Ofta har jag varit oense med Lars Gustafssons texter. Ibland var det de texterna jag tyckte bäst om.

Han är en av de författare jag har flest böcker av i min boksamling. Genom åren har jag ofta läst i och bläddrat i Lars Gustafssons böcker. När jag hade som mest ont av min reumatism läste jag inte sällan i En biodlares död ("Paradiset måste bestå i att en smärta upphör.") Och i dag så har jag så klart bläddrat i hans böcker. Läst en sida här och en dikt där.
"Och för världens flykt finns inget namn." ur "(Om allt som ännu svävar)" i Fåglarna av Lars Gustafsson
(Om du klickar på etiketten lars gustafsson nedan så hittar du flera inlägg om Lars Gustafsson.)