Ur En våg av John Ashbery 1927 - 2017

Fruktträdgårdar där kvitten och äpplen tycks komma och gå,
Mystiskt, över långa tidsrymder; vattenfall
Och vad de döljer, inklusive vad som kommer sedan — vägar
Och avtagsvägar jämnade för den varsamt sonderande, tillfälliga bilen;
Blomsterröran; allt, kort sagt,
Som får denna uttryckliga jord att vara vad den synes vara i våra
Mest glasartade ögonblick när en kanot under ett lövverk glider ut
På floden och finner den kav lugn, inte särskilt spännande men framför allt
Inget att vara rädd för, hyllar oss
Och vad vi gjort av det

Inget särskilt underligt, men att verka alldaglig
Är ju också konstigt. Bara sättet vi känner på inför alltsammans,
Och inte känslan som sådan, är konstigt, konstigt för oss, som lever
Och vill fortsätta leva under samma närsynta stjärnor, som vi känt
Sedan barndommen då vi tittade ut genom ett fönster, såg dem
Och genast tyckte om dem.
John Ashbery

ur En våg av John Ashbery, övers. Ragnar Strömberg