torsdag 23 november 2017

Bob Dylan och nobelpriset

"I wish I could write you a melody so plain
That could hold you, dear lady, from going insane
That could ease you and cool you and cease the pain
Of your useless and pointless knowledge"
ur "Tombstone blues" av Bob Dylan 





Jag blev förvånad när Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur. Men jag blev mer förvånad av kritiken mot priset. Ser man till en del av reaktionerna så skulle man kunna tro att det hade gått till Justin Bieber.

Det har talats om populism och att gynna populärkulturen. Men åtminstone sen Dylan blev hedersdoktor vid Princeton 1970 har han varit inskriven i finkulturen. Och så länge jag kan minnas har han nämnts i nobelprisspekulationerna (kanske inte lika mycket på senare år).

Om man ser till några av de andra amerikanska kandidaterna så är Joyce Carol Oates en populär och storsäljande författare. Och John Ashbery och Thomas Pynchon må skriva smal svårbegriplig poesi respektive gargantuanska modärnistiska romaner men bägge blandar in populärkulturella referenser i sina verk.
Pynchon var en gång nominerad till en Nebula (ett science fiction-pris). Han förlorade det till Arthur C. Clarke. John Ashbery har varit MTV:s poet laureate. Samtalet från populärkulturen kommer inifrån det litterära huset.

"Poesin förtvinar när den kommer för långt från musiken" skriver Ezra Pound i ABC för läsare. En invändning mot att Dylan fick priset är att han är musiker, inte författare. Men Dylans texter ligger mycket nära poesin. Och till litteraturen hör sånglyriken.
Men jag vet inte riktigt om jag instämmer i Horace Engdahls råd att läsa texterna utan musiken. Sången är ju en del av verket. (Aidan Day skriver intressant om hur Dylans sång påverkar hans lyrik i första kapitlet av Jokerman: Reading the Lyrics of Bob Dylan — en bok som jag kan rekommendera.) Och för egen del hör jag ändå melodin när jag läser texterna.

Dylan har också i sin poesi influerats av gamla amerikanska folksånger. Detta är tydligast på de tidiga skivorna. Men också den senare Dylan är mer influerad av Anthology of American Folk Music än av Dylan Thomas och Arthur Rimbaud. Ekon från gamla märkliga folksånger hörs genom hela hans ouvre.

En invändning man kan ha emot årets nobelpris är att Bob Dylan här verkar i en tradition som till stor del varit afroamerikansk och att till exempel Amiri Baraka, som liksom Dylan blandade beatpoesi och folkmusik, därför hade varit en bättre kandidat (om han inte hade varit död) från den traditionen.
Men Dylan bygger vidare på traditionen och gör (liksom Baraka) något nytt och eget av den.

Jag lyssnade igenom Dylans diskografi i början av året. Och slogs då av hur stark den faktiskt är.
Är då Dylan mer värd litteraturvärldens största pris än Ashbery, Oates och Pynchon? Alla de tre är på var sitt sätt utmärkta författare (om än, liksom Dylan, lite ojämna) som jag har haft stort nöje av att läsa. Och de hade, liksom Dylan, varit väl värda priset.

Om nån av dem hade fått priset så hade kanske artiklarna på kultursidorna handlat om deras verk. Jag minns när jag diskuterade Dylan en gång med min mor att hon då sa att det hade varit roligt om Dylan fick nobelpriset för då hade det kanske kommit intressanta närläsningar av hans texter. Jag tror inte hon hade varit nöjd med nivån på den diskussion om Dylan som har varit.

Dylan skrev en låt om när han mottog hedersdoktoratet i Princeton: "Day of the locusts". Jag hoppas han skriver en sång om sitt nobelpris också.

(Först publicerad 17 oktober 2016. Det var mitt mest besökta inlägg förra året. I sitt nobeltal tog Bob Dylan upp folksånger. John Ashbery dog i september.
Det sås av en del att nobelpriset blev förstört när Dylan fick det. Men trots detta så tilldelades en författare det även i år. Kanske hade det varit bra om priset hade blivit förstört. Nobelpriset i litteratur är med och ger svenska akademien sin makt över det svenska kulturlivet. En makt som har negativa sidor. Vilket vi påminnts om i veckan.)

6 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Intressant, fyra av de fjorton kvinnliga Nobelpristagarna skriver poesi, men när en man gör det så blir det herrans liv... Wislawa Szymborska är väl ganska populistisk. Bellman skulle nog ha fått Nobelpris om han levat.

P.S.
Vinterresa av Elfriede Jelinek är bättre än hennes tidigare.

Petter Malmberg sa...

Det är väl snarare att han är sångskrivare som invändningarna gått ut på.

Dan Fränkel sa...

Håller med dig i det du skriver om BD. Ett värdigt nobelpris tycker jag, och ett nytänkande från Akademin. Däremot är jag förvånad över att det inte blivit mer debatt om årets pris. Visst, Ishiguro lär ha skrivit en bra bok (jag har inte läst Återstoden av dagen men betvivlar inte att den är bra), möjligen två, men ska det verkligen räcka för ett nobelpris? Innan årets utdelning sa jag: i år tror jag priset går till en vit engelskspråkig man. Svårare var det inte att tippa! (Jag vet, han är japan, men rätt nära ändå). Jag tycker att det var ett ynkligt pris med tanke på hur världslitteraturen ser ut!

Unknown sa...

Victor Malm skrev en kritisk artikel i Expressen. Men jämfört med förra året var det rätt lite.

Jag har bara läst Begravd jätte. Som jag tyckte var bra men hade lite styltig dialog. Det ska dock inte vara hans bästa så jag har lite svårt att bedöma om han förtjänar priset.

Hanneles bokparadis sa...

så om man tonsätter poesi så sjunker värdet...?!

Unknown sa...

Nåt åt det hållet.