Jag läser en gammal kinesisk dikt som varnar mej för att gå ut.
För därute knäcker kylan ens ben (snap!).
Det är ett tema som aldrig kommer att åldras.
Ute är det vinter och vitt –
som i den kinesiska dikten, fast med fler bilar som kör förbi.
Jag stannar inomhus i kväll.
(Först publicerad 15 januari 2016. I kväll är det inte vinter och vitt ute. Men jag kommer ändå att stanna inomhus då jag är kraftigt förkyld. Jag vet inte om det finns några gamla kinesiska dikter om att vara förkyld.)
fredag 24 november 2017
Dikt skriven efter att ha läst en gammal kinesisk dikt
Etiketter:
ett buttert jubileum 8,
kinesisk poesi,
pm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar