Analfabeten
Första delen i den första av Lo-Johanssons två självbiografiska romansviter. Analfabeten i titeln är Ivar-Los far. Att han inte kan läsa blir en stor börda för honom.
Asfalt
Lo-Johansson skrev två självbiografiska bokserier. Som till stor del täckte samma perioder. En som kom ut på 50-talet och en som började ges ut i slutet av 70-talet. Den här den andra delen (av fyra) kom 1979.
Bara en mor
Ivar Lo-Johanssons roman om Rya-Rya är ett av de främsta verken i den så kallade statarlitteraturen där också Ivar Los statarnoveller ingår.
Dagbok från 20-talet
"Det finns inte mer än två slags resande i Paris, det är de rika och de fattiga."
Det är första meningen i Ivar-Lo Johanssons första bok, reseskildringen Vagabondliv i Frankrike som kom ut 1927. Denna och ytterligare tre reseböcker från 20-talet har kommit ut tillsammans under titeln Dagbok från 20-talet (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Ivar Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen i England och Frankrike. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.
Furstarna
Förutom sviterna med passionsnoveller och statarnoveller skrev Lo-Johansson flera andra novellsamlingar. Furstarna är en novellvolym om Svea Rikes kungar. "Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten" står det på bokens baksida.
På bokens flik står ett citat av Bertil Palmqvist: "Det här... spekulerats om ett svenskt Nobelpris snart igen. Det är naturligtvis Ivar Lo som ska ha det". Men så blev det inte.
Jordproletärerna
"– Konstigt med en klocka... Den där är äldre än Larsgumma själv. Jag kommer ihåg hur hon nämnde om, att den varit hennes föräldrars. Den har slagit på ett särskilt sätt när den har varit halv fyra på mornarna, när hon skulle upp till mjölkningen. Att det inte syns ett särskilt märke just på det stället? Man tycker det skulle synas något på den fläcken."
De 111 statarnovellerna blir till ett mäktigt epos om statarna. Det här är den tredje ocd sista volymen.
"– Konstigt med en klocka... Den där är äldre än Larsgumma själv. Jag kommer ihåg hur hon nämnde om, att den varit hennes föräldrars. Den har slagit på ett särskilt sätt när den har varit halv fyra på mornarna, när hon skulle upp till mjölkningen. Att det inte syns ett särskilt märke just på det stället? Man tycker det skulle synas något på den fläcken."
De 111 statarnovellerna blir till ett mäktigt epos om statarna. Det här är den tredje ocd sista volymen.
Lastbara berättelser
" Läs Ivar Lo-Johanssons novell 'Industrins födelse' i samlingen 'Lastbara berättelser' som just kommit ut. Skulle denna novell vara reportage eller essay eller fiktion eller undersökning? Är en sådan fråga ens av intresse? Det som är intressant är att världen blivit tydligare runt oss när vi läst novellen. Men ett sådant skrivande kommer inte av sig självt. Och det är det som är konsten och den är inte lätt."
Jan Myrdal
Med start 1968 så skrev Ivar Lo-Johansson sju novellsamlingar där alla hade olika teman. De brukar kallas för passionsnovellerna efter den första samlingen Passionerna. Sven Delblanc redigerade ett urval av dessa i Passionsnoveller. I förordet skriver Delblanc att "Ivar Lo – till allt annat – också är vår störste humorist." Och även om inte alla passionsnovellerna är humoristiska så finns det många som är mycket roliga.
Lyckan
"CHOCKBOK om erotik av Ivar Lo" stod det på Expressens löpsedel när den här karleksromanen kom ut. Numera är den knappast lika chockerande men den är väl värd att läsa ändå.
Statarskolan i litteraturen
En samling artiklar om litteratur och sånt. Från 30-talet fram till 70-talet. När Lo-Johansson håller på och skriver tjocka romaner kräver han romaners rätt att vara tjocka. När han skriver noveller hyllar han istället novellen. Och i en av de första artiklarna skriver den framtide författaren till två långa självbiografiska romansviter att svenskarna skriver för mycket om sej själva. Nu kan man tycka att Lo-Johansson därmed inte riktigt skriver som han lär. Men som det också står: "Konsten skakar av sig alla förbud, gör det förbjudna, talar om det som inte får talas om, den lyder inga kloka råd."
4 kommentarer:
Tack Petter, för att du fyller mina luckor.
Jag vill passa på att nämna Ivar Los självbiografiska berättelse "Gårdfarihandlaren" (1953). Den utkom efter "Analfabeten". Jag tänkte också på "Till en författare", Ivar Los essäer om arbetarlitteratur från 1988.
Gabrielle: Tack själv Gabrielle. Roligt att höra.
Tommy: Jag borde läsa Till en författare. Gårdfarihandlaren är också bra.
Bra lista. Täcker in mycket, framför allt om man låter "Analfabeten" representera hela sviten självbiografiska böcker, "Jordproletärerna" hela sviten av statarnoveller och så vidare.
Hans bidrag till "statarlitteraturen" är naturligtvis viktigt, men i hans överdådigt rika författarskap upptar det ju en ganska liten del, så när han i olika sammanhang (främst litteraturhistoriska) reduceras till "statarförfattare" så tycker jag det inte bara är tveksamt utan rentav fel. Tyngdpunkten i Ivar Los författarskap måste sägas ligga i den senare delen, efter 1945.
Fantastiskt egentligen, först uppnå välförtjänt rykte som en skicklig, samhällsomdanande, författare, och sedan - när han redan gått till litteraturhistorien - fortsätta och nå ständigt nya konstnärliga höjder i sitt författarskap. Först de självbiografiska berättelserna, sen - efter en period av i och för sig intressanta och läsvärda romaner - de många novellsamlingarna, och så memoarerna. Var och en av dessa perioder vore nog för att tillförsäkra författaren en plats i litteraturhistorien. Och då har jag inte ens, hittills, nämnt stridsskrifterna inklusive - inte minst - de sociala fotobildböckerna.
Bertil Palmqvist har skrivit en mycket läsvärd bok, "Samtal med Ivar Lo-Johansson", där han varvar intervjuer med egna sammanfattningar och tolkningar av olika perioder i författarens liv - tolkningar som Ivar själv ibland avfärdar i intervjuerna, men som är intressanta ändå. Fast framför allt är det intervjuerna som gör boken värd att rekommendera.
Skicka en kommentar