Läst i augusti

Augusti var en bra läsmånad. 

Faktan av Johannes Anyuru 

Pamflett där den tredje delen av Sydafrikas anmälan av Israel till ICJ blandas med palestinska dikter, bland andra "Om jag måste dö" av Refaat Al-Areer. 

Picasso av John Berger

"Pablo Picasso was never called an asshole" sjöng The Modern Lovers. Men det var då det. På senare tid har det blivit vanligare att kritisera Picasso. Denna bok från mitten av 60-talet är emellertid rätt kritisk. Även om John Berger också ser Picassos förtjänster.

Den vilda flykten av Lauren Groff

Jag vart väldigt förtjust i Lauren Groffs Matrix men blev lite besviken på den här även om det finns partier som glimmar till som beskrivningen av resan till Amerika – en kort intensiv kärleksberättelse i mitten av romanen. 

Vinterresa av Folke Isaksson 

Det gröna året av Folke Isaksson

Dom svarta av Folke Isaksson (text) och Jean Hermanson (bild)

"Därför borde poesin kanske avslutas lyckligare, / mild som ett öga i sömnen om sommaren, / med en frukts leende: / Blommorna slutar att skälva, de andas i gräset. / I varje blad drönar en humla, grenarna dåsar i träden" (ur "Det gröna året")

Dom svarta hade knappast kunnat getts ut om inte Gruva nedan kommit först (liksom Gruva bär spår av Rapport från kinesisk by av Jan Myrdal och Gun Kessle). Det här gör inte boken sämre. Bra litteratur har alltid byggt vidare på sina föregångare. 

Glenn Ganges in: The River at Night av Kevin Huizenga

Serierutorna ovan är från en del av albumet där huvudpersonen ligger och ser på sin fru medan hon sover och han föreställer sej hur en massa människor genom historien gjort samma sak och sett på den dem älskar medan hen sover. "We love them so much" tänker han.

Jag tycker mycket om seriealbumet.

On cats av Doris Lessing 

Doris Lessing berättar om katter hon haft.

Jag och min son av Sara Lidman

Med fem diamanter av Sara Lidman 

Samtal i Hanoi av Sara Lidman 

Gruva av Sara Lidman (text) och Odd Uhrbom (bild)

Vänner och u-vänner av Sara Lidman

Marta, Marta – en folksaga av Sara Lidman

Fåglarna i Nam Dinh av Sara Lidman

Din tjänare hör av Sara Lidman

Min kronologiska genomläsning av Sara Lidmans verk fortsätter. Samtliga böcker förutom de två afrika-romanerna Jag och min son (som jag läste i den andra reviderade utgåvan) och Med fem diamanter är omläsningar. Med 60- och 70-talet tar Sara Lidmans författarskap en mer öppet politisk vändning. Och hon prövar andra former än romanens. 

I en intervju i DN nyligen så sa Bruno K. Öijer att han hatade 70-talskulturvänstern eftersom "Man skulle enbart skriva om LKAB" och inte om drömmar. Gruva som Sara Lidman gjorde tillsammans med fotografen Odd Uhrbom är en bok om just LKAB. Den som satte i gång trenden. Men det är en bok med en stark poetisk kraft. En av höjdpunkterna i Sara Lidmans författarskap och i den svenska 60-talslitteraturen. 

I'm special and other lies we tell ourselves av Ryan O'Connell

Jag tyckte om TV-serien Special som Ryan O'Connell skapade och spelade huvudrollen i. Som cp-skadad var det något speciellt med att se en serie av, om och med en man med cp-skada.

Serien byggde liksom boken I'm special... i stor utsträckning på Ryan O'Connells eget liv. Boken dras dock ner av ett lite tröttsamt kåserande språk (Ryan O'Connell började som bloggare).

Avsnittet där Ryan råkar ut för en bilolycka (en betydligt allvarligare olycka än den i TV-serien) och sen börjar påstå att det är den och inte cp-skadad som är grunden till hans rörelsehinder är emellertid intressant och fick mej att fundera kring rörelsehindrens hierarki.

Satansviskningar av Sami Said

Svensk roman.

Kentukis av Samanta Schweblin

Argentinsk framtidsroman där mekaniska husdjur som fungerar som en videokamera blivit populära. I ena änden sitter en som ser genom djuret och i andra änden en som har det som husdjur. Vi får följa olika användare av dessa djur-robotar, både de som så att säja är djuren och ser genom deras ögon och de som äger dem och blir sedda. En fascinerande roman.

Polismördaren av Maj Sjöwall och Per Wahlöö 

Den här läste jag som följetong i FiB / Kulturfront (jag är inne på år 1975 i min genombläddring av tidskriften). Ett par kapitel var enbart återgivna i förkortad form i tidningen vilket jag ärligt talat inte tror den förlorade på.

Saga vol. 11 av Brian K. Vaughan (text) och Fiona Staples (bild)

The Sublime Object of Ideology av Slavoj Žižek

Slavoj Žižeks genombrottsbok. På senare år tycker jag att Slavoj Žižek blivit lite självparodisk men här är han fortfarande spännande.