buttertaro rdetbuttertarorde butter tar ordet but tertarordet butter tar ordet tarordet butter tar ordet buttertarord etbuttertarordet butter tar ordet butter (Bilden är gjord av Franciszka Themerson)
"It quickly became apparent that I did not have enough upperbody strength to push myself, and I soon transitioned into my first electric wheelchair.
The clouds parted, the disabled angels sang, and I took my rightful place on my motorized throne. It was total liberation: I was in a comfortable position and, most important, in control.”Jag var sjuk stora delar av oktober men fick ändå en del läst. Bland annat fortsatte jag med min kronologiska genomläsning av Jan Myrdals författarskap. Detta projekt dominerar månadens lästa böcker.
Strömavbrottets barn: Texter om konst, våld och fred 2010 – 2018 av Johannes Anyuru
En del av texterna och dikterna är gjorda i samarbete med andra författare.
Mycket intressant läsning.
Den frivilliga läsaren: Läsningens politik i Sverige efter 1945 av Åse Hedemark & Linnéa Lindsköld
"Eftersom utgivningen var specifikt riktad mot just arbetarklassen och de som inte regelbundet läste böcker var priset en viktig aspekt. En ambition var därför att priset för boken skulle följa priset för ett cigarettpaket."
Om En bok för alla
Den frivilliga läsaren handlar om hur politikerna försökt få befolkningen att läsa och med vilka argument och vilka medel.
Vi, de drunknade av Carsten Jensen
Den här tjocka danska kollektivromanen har jag haft med mej som läsning när jag varit och åkt nånstans och läst när jag suttit och väntat på folk eller bilar (alltså läst performativt om man ska tro den senaste diskursen). Vilket gör att den tog mej lång tid att bli klar.
Jag gillade den men blev förvånad över hur nära den rena äventyrsromanen den ibland kom. Det finns till och med huvudjägare med i boken.
Bortom bergen av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text)
Fascinerande bilderbok med foton på gamla statyer i Asien. Bilderna är huvudsaken i detta samarbete mellan Gun Kessle och Jan Myrdal och därför står hennes namn först. Men även i böcker där Gun Kessles namn står efter Jan Myrdals (som i Kinesisk by 20 år senare nedan) så har hon haft ett inflytande på innehållet också förutom bilderna. Som Jan Myrdal skriver här: ”det är inte så enkelt att det är ett arbete där Gun Kessle fotograferat bilderna och Jan Myrdal skrivit texten.[…]Det är ju nu mer än ett kvarts sekel vi inte bara rest och arbetat tillsammans utan också levat samman och talat samman. Det är svårt att reda ut vem som ytterst varit ansvarig för vad”
Barndom av Jan Myrdal
I inlägget om Den trettonde jag länkar till nedan skrev jag att ”Det har skrivits många barndomsskildringar. Man kan ägna en lång stund åt att räkna upp bra sådana.
Ja, bara att rabbla bra skandinaviska barndomsberättelser kan man roa sej med ett bra tag. Jag tycker att Myrdals Barndom är en av de allra bästa.
Den tillhör också hans mest lästa, kritikerrosade och översätta.”
Och den håller fortfarande.
(Jag skrev också – år 2015 – att Modernista planerar ge ut en nyutgåva ”nästa år”. Den nyutgåvan har Modernista skjutit upp och skjutit upp. Nu heter det tio år senare att den ska komma ut 2027 men jag tror inte du kan lita på det.)
Som titeln antyder är detta den trettonde volymen i serien skriftställning. Innehåller dels texter från 1980 till 1983. Och dels äldre texter om skrivande. De senare utgör nästan halva boken och det finns flera texter kring arbetet med Barndom (länken ovan handlar mest om den boken).
Att den är inriktad kring skrivande gör det till en av de intressantare av skriftställningsvolymerna. Tyvärr är det den allra sämst korrlästa.
Kinesisk by 20 år senare av Jan Myrdal (text) och Gun Kessle (bild)
Jan Myrdal och Gun Kessle åker tillbaka till byn Liu Lin. De börjar nu bli kritiska till Kinas utveckling. Den bästa av uppföljarna till Rapport från kinesisk by.
En annan värld av Jan Myrdal
Del 2 i barndomstrilogin. "Jan Myrdal är lika hänsynslöst solidarisk med barnet den här gången och själv har jag svårt att föreställa mig hur den läsare ska vara funtad som icke tar den elvaårige pojken till sitt hjärta" skrev Klas Östergren när den kom ut. Och också den här höll.
Detta är en av mina favoritböcker av Jan Myrdal.
I 14! nedan finns ett personregister till skriftställningsvolymerna och några närliggande böcker. En av de närliggande böckerna är Ord & Avsikt. Essäerna i den här boken bygger på texter publicerade i tidningar och tidskrifter som arbetats om så att de går in i varandra. Jan Myrdal skulle komma att arbeta på liknande sätt med de två sena jag-böckerna Inför nedräkningen och Gubbsjuka.
Den fjortonde skriftställningsvolymen samlar texter från 1983 till 1987. Nästa volym samlar texter från samma period men den är mer litterärt inriktad och den här mer politiskt. Jan Myrdal står nu nära högern i många frågor bland annat i sin allt hårdare kritik mot Sovjet (”den ovanliga alliansen mellan försvarshögern och pekingvänstern” som Sven Lindqvist skriver (i ett brev till Agneta Stark den 4 november 1981) i boken nedan). Och en del av dessa texter som de om Sovjets invasion av Afghanistan är bra (och är tydligt anti-imperialistiska) men ibland i texter om gränskonflikter och liknande är det lika tråkigt som att läsa en militärt överintresserad person på twitter.
Nöj dig aldrig, skrev du av Agneta Stark och Sven Lindqvist
"Det var spännande att få upptäcka dig lite. Hoppas det inte var sista gången."
Sven Lindqvist i brev till Agneta Stark 31 juli 1978
”Inte ens november kan nå mig i år.”
Agneta Stark i brev till Sven Lindqvist 10 november 1980
Undertiteln till den här boken är ”Brev om arbete, samhälle & kärlek 1978 – 1986” (fast bara ett brev är från 1986). Och den består av brev mellan skribenterna under en period när de först har ett kärleksförhållande och sen har en emotionell affär. Sven Lindqvist är under den här perioden gift och ger ett inte alltid så sympatiskt intryck i breven: helt oförstående inför att hans hustru inte uppskattar detta förhållande.
Breven är emellertid en spännande läsning och handlar om mycket mer än brevskrivarnas kärleksaffär (som man i och för sej också följer med spänning).
Man har skjutit ett lejon av Maria Wine
"När jag började jaga mina barndomsminnen vände de sina hotfulla ansikten emot mig, störtade sig över mig och kastade mig in i ett mörker där de slog mig med tunga järnnycklar."
Detta är bokens första mening som borde tillhöra de klassiska inledningsmeningarna i nivå med de med höghuskrus och predikstolar.
En till bra barndomsberättelse att rabbla upp.
Inlägg
Alla kommentarer
