Jag läste verkligen inte tillräckligt många böcker i mars för att ursäkta den här förseningen.
Johan August Strindberg av Jan Myrdal
Den här biografin över August Strindberg ingick i Natur och kulturs serie Litterära profiler där författarer skrev om andra författare. Jag har också Torsten Ekboms bok om Samuel Beckett. I en text på 60-talet så skrev Jan Myrdal att han aldrig skulle kunna skriva en bok om August Strindberg då författaren stod honom för nära. Till slut skrev han ändå denna. Det är en underhållande bok men jämfört med en del annat Jan Myrdal skrivit om August Strindberg ibland lite lättviktig. Men läsvärd.
En samling vinkrönikor ur tidningen Vår bostad — Hyresgästföreningens tidning (Numera nedlagd och ersatt av Hem & Hyra) där Jan Myrdal hade en vinspalt från mitten av 90-talet och några år framåt. Det är rätt charmiga texter och man får sej en hel del kulturhistoria med på köpet. Gun Kessle har illustrerat. Jag läste den utökade pocketutgåvan.
Gubbsjuka av Jan Myrdal
Gubbsjuka är den svagaste av Jan Myrdals jag-böcker. Liksom den tidigare Inför nedräkningen så består den till stor del av tidigare publicerade artiklar som arbetats om och gjorts till en ny helhet. Detta fungerar i Inför nedräkningen och texterna växer tillsammans. Här funkar det inte. Det finns emellertid ett par riktigt starka avsnitt som det där Jan Myrdal sörjer sin hund som just dött. Hade jag satt samman en best of med Jan Myrdals texter så hade jag haft med den.
Samma, mamma av Hanna Rajs
"jag är väl rädd att mitt liv blir en vaka / och dikten aldrig lånar mig sitt stöd / för jag kan inte skriva dig tillbaka // för jag kan inte skriva dig tillbaka / som om du satt och vänta
någonstans / men ändå är jag dum nog att försöka / att binda mina minnen i en krans"
Under jorden i Berlin av Friedrich Strindberg
“När han sedan ibland läste i en tysk tidning att judarna måste utrotas, för annars skulle de utrota tyskarna, eller att slutsegern kom så mycket närmare ju fler brittiska bomber som föll över de tyska städerna, så tyckte han att verkligheten var en ond dröm och hans egna upplevelser overkliga. Vad som står här kan väl ändå inte förnuftiga människor ta på allvar, tänkte han. Och att jag sitter här i ett mörklagt rum, för att inte utrotas som ohyra, det kan inte vara sant. Och om det ändå är sant, hur ska jag i längden kunna undkomma det vansinne, som gripit detta folk?”
Övers. Britta Höglund
Roman skriven på tyska 1943/44 om en grupp judar som gömmer sej i det nazistiska Berlin. Det här är en väldigt bra bok. Gavs i Sverige först ut under namnet Friedrich Uhlson. Friedrich Strindberg var son till Frida Uhl och Frank Wedekind men född när Frida Uhl fortfarande var gift med August Strindberg. Jan Myrdal såg till att boken gavs ut på nytt och skrev ett efterord.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar