Varje kväll när solen går ner

Det hjälmprydda huvudet lutar sig mot dig igen,
genom en fråga. Sprit och tabletter?
Troligen saknar den prägel eller verklig status
bortom ekrarna i de goda avsikternas nätverk

som strålar ut en bit kring kratern, alltså leendet
som utlöste den? Ser du dig själv klädd
i denna uniform av halvhjärtad ånger och
otillåtliga tillfredsställelser, bländande likt regnskuren

som sögs tillbaka in i påfågelfjäderns öga i himlen,
som genom ett sugrör, för att ansluta sig till din hjärna,
detta som du fick att brottas med i kväll, som en ängel,
ända fram till gryningen? Ljussläckaren visar det bättre. Konen

kväver veken, och ända sedan vi blev rädda
stiger den kränkta röken mot taket
så som upp mot himlavalven,
medan värden letar efter isbitar och ett glas. "En sista fråga."

john ashbery
1981
övers. Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou