tisdag 18 november 2008

Sonett

Leda, leda min stridskamrat, lyssna nu
till toner uppkallade ur avgrunden
toner för din skull, för denna stunden
mellan stunderna innan allt rämnar itu

från höjder som för er andra förblir tabu
ser jag ner och genast vaken åter markbunden
för jag ser och är därav såsom trollbunden
att där- uppstigen ur marken, ligger du

för första gången känner de varandra
de har åldrats men ännu är de unga
och nu förstår de att man aldrig får låta nöja sej.

För om tiderna nu är mörka väntar andra
ur djupen stiger rösten; du måste sjunga
sjunga den sången och den ska höja sej och höja sej och höja sej.

Petter Malmberg 199-

Inga kommentarer: