- Hur känns det då att vara same bland svenskar och norrmän och finnar? frågade jag, när vi hunnit så långt att jag tyckte att tidpunkten var inne att bli en smula mer förtrolig.- Det känns väl som att vara ett främmande djur. Man hötter åt oss och nyper i oss, och ibland klappar man oss. Det värsta är kanske när man klappar.
I dag är det samernas nationaldag. Tyvärr har jag inte läst tillräckligt med samisk litteratur för att få ihop en nationaldagslista.
Även om samerna var flitigt använda i våra turistfilmer så fanns länge i den svenska litteraturen vår egen ursprungsbefolkning mest med som en frånvaro. (I Jernbaneeposet av Sara Lidman, en svit romaner om kolonialiseringen av Västerbotten, finns de samer som redan bodde där ingenstans nämnda.)
Ett undantag är Ivar Lo- Johanssons "En sames historia" från 1968 i Martyrerna den andra volymen i hans sju böcker långa svit med Passionsnoveller.
Novellen utgörs av ett samtal mellan berättaren och en same.
Han berättar ett par historier och om att bara svenskar blir lappfogdar.
Som flera av Lo-Johanssons bästa noveller så befinner sej denna på gränsen mellan fiktion och reportage. Det är en kort text men en innehållsrik berättelse.
Martyrerna är en av de stora novellsamlingarna i svensk litteratur.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar