Ofta i recensioner och andra texter om böcker (och om musik, teater, bildkonst och sånt) så spås det om huruvida verken kommer att bli lästa (eller sedda eller hörda) i framtiden.
Frågan om ett verk kommer att överleva verkar på nåt sätt vara intressant för oss här och nu. Som om den framtida publiken sträcker sej bakåt mot vår tid, blåser på boken och skänker den ett extra värde.
Författare som få läser idag tröstar sej med att de kommer att nämnas i framtida fotnötter i avhandlingar i bibliotek som ännu inte byggts. Och det kanske är förståeligt. Vi har alla dagdrömmar.
Men jag har svårare att förstå varför vi andra ska bry oss om detta.
Få av dagens böcker kommer att överleva, "tiden är en radikal gallrare" som Erik Blomberg skriver i förordet till 100 svenska dikter. Och det kommer ju hela tiden nya böcker som slåss om kommande generationers uppmärksamhet.
Men vilka dessa happy few som överlever gallringen blir är det lönlöst att spekulera i.
(Först publicerad 10 maj 2012. Kommentarer till inlägget kan läsa om du klickar på länken.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar